Jag har anmält att jag vill donera mina organ. Jag gjorde det för många år sedan.
De får dock inte forska på mej eftersom jag tror att mina anhöriga vill få mej i jorden nån gång.

Hur praktiskt det än kan låta med att man automatiskt skall bli donor om man inte säger nej så blir det ytterligare ett intrång i ens privatliv.

Det måste vara varje människas rättighet att bestämma själv genom att man själv anmäler sig som donor och inte tvärtom.

Nu har jag läst lite mer på Donationsregistrets sida och där hittar jag faktiskt att "När den avlidnes vilja är okänd utgår Transplantationslagen ifrån att man är positiv till donation". Det är ju hur bra som helst, men det skapar ändå mer frågor  Är det de anhöriga till de som inte har anmält sig till donationsregistret som bromsar, och i så fall vad kan man göra åt det?

"Hittills i år har antalet organdonatorrer ökat med 23 procent. Trots det väntar 753 peroner på nya organ.
Enligt donationsrådet donerade under januari till september i år, 111 avlidna personer sina organ till transplantation. Motsvarande antal förra året var 90 donatorer. En ökning med 23 procent. Sammanlagt genomfördes 433 transplantationer under perioden"
Källa: Status nr6 2011

#2 Privatliv och privatliv. Man är ju död.

Jag tycker att donation är en fin sak att göra för sina medmänniskor. Tänk att kunna rädda livet på flera stycken bara för att man är död

Av alla som avlider så är det inte så många som passar som donator eftersom det är så pass speciella förhållanden som måste uppfyllas för att det ska bli aktuellt. Därför så kommer denna fråga antagligen inte att bli aktuell för speciellt många, men det är ändå bra att prata dom det tycker jag.

#3 Jag har googlat men kan inte hitta det du skrev."När den avlidnes vilja är okänd utgår Transplantationslagen ifrån att man är positiv till donation"

Det låter ju väldigt konstigt med tanke på att man så ofta går ut med att människor ska registrera sig och hur viktigt det är.

Skulle detta stämma så hade väl inte det varit så stora problem med att hitta givare då en stort antal inte gjort något aktivt val

Då är det ju egentligen bara "nejsägarna" som är intressanta om jag fattat det hela rätt.

#5 Det står under Om vanliga farhågor.

"Vad händer om man inte har gjort sin vilja känd och råkar ut för en olycka?
Sjukvården gör först och främst allt som kan göras för att rädda liv. Om livet inte går att rädda och om man vårdas med respirator, kan man eventuellt bli aktuell för organdonation. Sjukvården utreder då personens inställning till donation.

Om man inte tagit ställning och tydliggjort det för de närstående eller om man inte finns i donationsregistret och vare sig sjukvården eller de närstående hittat något donationskort, blir det de närstående som får försöka uttolka den avlidnes inställning. **När den avlidnes vilja är okänd utgår Transplantationslagen ifrån att man är positiv till donation"
**Källa:http://www.donationsradet.se/forprivatpersoner/fragorochsvar/omvanligafarhagor/Sidor/default.aspx

#6 Jag visste faktist inte det.

Men då tycker jag ändå att det är aningen konstigt att man går ut så hårt med detta att registrera sig.

Jag trodde att det handlade om att man saknade donatorer p.g.a att folk inte registrerat sig men då kan det ju lika gärna kvitta.

Då är det ju bara viktigt för den enskilde som INTE vill donera sina organ.

Eller tänker jag fel nu?

Själv har jag sagt att jag inte vill donera. Inte pga missunsamhet gentemot min omgivning utan pga sjukdom. Alla är som sagt inte lämpade för organdonation.

Problemet vi har i Sverige idag är att det är alldeles för få friska människor som dör hastigt i exempelvis bilolyckor och arbetsplatsolyckor. Det är inte illräckligt många helt enkelt för att vi är för bra på förebyggande arbete och att rädda liv.

Så som det ser ut i denna länken så är det ett "internt" problem i sjukvården och att donationer kan öka med bättre rutiner.

#4 Varje människa skall ha rätt att bestämma över sin egen kropp även efter döden. För många är det viktigt att kunna bestämma vad som händer med ens kropp efter man har dött.

När lagen säger att man automatiskt blir donor om man inte säger till så har man tagit bort en rättighet och ersatt den med en skyldighet att anmäla om att man inte vill vara med. Det går emot allt som har med frihet för personen att göra.

När det gäller sånt här så är det bättre med frivillighet och upplysning.

Är det bara jag som har missuppfattat detta och trott att om man inget vet om den avlidnes önskan så kan man inte ta organ?

I ungdomligt frimod anmälde jag att jag ville donera mina organ efter döden, sen växte jag upp och kände "Nej jag vill inte" så nu har jag avanmält mig

#12 Men då innebär det ju att du måste tala om detta för nära och kära annars så kan dina organ transplanteras i alla fall om jag fattat det hela rätt.

# 13 Inte om vederbörande har avanmält sig till donationsregeistret.

OK då fattar jag. Jag tolkade ordet avanmält som att man tagit bort sig helt från donationsregistret.

Vill man inte donera organ så ska man väl anmäla det? och då är man registrerad med sina önskemål.

Helt rätt uppfattat, det är vad jag har gjort och har detta kort med mig i plånboken.

Ja, jag är anmäld för donation. Jag förstår inte varför man inte skulle vilja donera organ som död. Jag tar för givet att läkarna kan avgöra huruvida mina organ skulle vara bra eller inte för den enskilda donationen. Jag är nog också ganska radikal som anser att om man inte är villig att donera så borde man inte få ta emot organ heller.

#17 Jag tror det är ganka svårt att "lagstifta" om viljan Det finns ju många som vill donera men av olika orsaker inte är lämpliga som donatorer.

Skulle man då inte få ta emot organ?

Då skulle man ju kunna driva det vidare till att jag vill inte att någon homosexuell ska få mina organ, en kriminell, en "ickesvensk" osv.

Vill man donera så kan man nog inte ställa några större krav tycker jag.

Är det ingen mer än jag som reagerar på att man automatiskt är donator om man inte klargjort sina önskemål?

#18 Du har säkert bättre koll än jag, men det finns ju rätt så många organ man kan donera, bl.a. hornhinnan (tror jag att det heter, iaf hinnan i ögat). Att kryssa i "Ja" visar ju ändå att man är villig att donera, även om alla organ kanske inte kan användas.

Vem jag donerar till är väl anonymt (är inte det poängen, att en donator donerar till vem som helst i behov?). Jag har egentligen inget emot att donera till någon som själv motsätter sig donation av sina egna organ, men jag tycker att det känns som en ganska usel värdering att inte donera "bara därför att". Är det så att man inte får är det såklart en annan sak.

#17 Jag tänker i samma banor. Jag skulle kunna tänka mej att ta emot organ för att rädda mitt liv och då anser jag att jag också ska erbjuda andra samma möjlighet om en sådan situation uppstår.

Jag försökte anmäla mej som blodgivare men jag fick inte ge eftersom jag är hjärtsjuk. Jag ville ge blod eftersom jag vet att jag själv kommer att behöva blod när jag ska opereras. Hjärtklaffen kommer antagligen att bli från gris eller kalv om det inte lagas med mekanisk klaff eller plastik. Misstänker att de kommer att rata mitt hjärta för donation eftersom det är trasigt och med hål, men resten får de gärna ta

En donator kan rädda livet på 10 personer. Sedan så kan man även ge någon synen åter och lite annat smått och gott. Det är inte alls illa tycket jag.
Förbättrade resultat genom medicinsk utveckling gör än mer nytta, då organ kan användas till fler mottagare. Ett exempel är att levern ibland delas så kallad leversplit. Även hornhinnor kan delas. På det sättet kan donationerna hjälpa flera mottagare.

#19, 20

Jag förstår precis hur ni tänker och man önskar ju att mottagaren också ska kunna tänka sig att donera men frågan är ju hur man ska lösa en sådan fråga rent praktiskt.

Det tror jag är ganska svårt.

Men om man själv är sjuk och behöver organ men inte är lämpig som donator. Jag var tidigare blodgivare med en blodgrupp som heter A rh- vilket är ovanligt men fick sluta pga allergi.

Min man var också blodgivare men fick också sluta pga allergi. För 2 år sedan så diagnostiserades han med Kronisk lymfatisk leukemi och har nu fått en stamcelltransplanation och mår bra. Skulle han då inte ha rätt till detta utan att själv uppge att han vil lämna organ? Jag kan tillägga att donatorn är brittisk.

#22 Att inte vara lämplig är väl ändå inte samma sak som att besluta sig för att inte donera över huvud taget?

tycker det är en självklarhet. Det räddar någon annans liv. Så självklart så donerar jag om det går

De får karva bäst de vill hos mig, men jag vet inte riktigt vad de kan använda. Rökte i 35 år, har druckit aningen för många öl, närsynt, haft gulsot…

#7 Jag är också lite fundersam varför det är så viktigt att anmäla sig att man vill donera om man ändå automatiskt blir donator om de anhöriga inte motsätter sig det.

#21 Jag håller med om att det skulle bli väldigt problematiskt att försöka lösa detta rent praktiskt och det är väl mest en etisk fråga som folk själva får ta ställning i huruvida de känner sig bekväma i situationen. Om en sjuk person av olika anledningar inte är lämplig som donator så ska det ju givetvis inte förhindra att personen ändå blir räddad.

#26 Javisst är det märkligt.

Håller med dig i ditt andra stycke.

Läste någonstanns att det nu är färre organdonatorer och fler som behöver organ. Undrar hur det kan komma sig? Låter ju underligt att fler ska ha kommit på att aktivt ha tagit bort sig som donator nu 

Jag förstår inte hur man inte kan ställa upp som organdonator efter sin död. Du är död, du behöver inte dina organ, men du kan rädda livet på någon annan och hindra att andras anhöriga behöver sörja på samma sätt som dina.

Enda orsaken som jag kan se är extrema religiösa skäl, och ja, de tar ju ej emot transplantationer som regel heller.

Jag tror inte att sjukvården tar organ från dem som ej uttryckligen ger sitt tillstånd, eller har efterlevande som ger ens tillstånd.

Men man hör då  och då ibland att någon har vaknat ur ett hjärndött tillstånd och där läkarna har börjat tala om organdonation med de anhöriga.Så det gör väl sitt  till antar jag.

sakring; har du några källor på det?

Är du konstaterad hjärndöd så skall du vara 100 % död, även hjärtat slår…

Landstinget i Östergötland om hjärndödhet.

Jag har diskuterat frågan en del i andligt troende kretsar och de skäl några av dem uppgav för att inte donera var bland annat:

1. Vissa trodde man kunde drabbas av "biverkningar" i form av att delar från donatorns själ kunde föras över vid en donation. Om jag förstod det hela rätt kunde då organen köra sitt eget "race" och inte samarbeta med den egna kroppen. 

2. Vissa tyckte att man inte skulle donera eftersom de ansåg att man då lekte gud. Hade man fått en sjukdom så var det ödet/gud/karmalagarna som låg bakom den och de ansåg att det var fel att jiddra med dessa "krafter".

Det skulle nog behövas en del folkbildning inom området 

Moa- Nej jag har inga källor på det just nu, men jag läste om ett fall i pressen för inte så länge sedan. Det var dock inte i Sverige.

Om du vill ha källor på allting så kommer jag att kräva dig på samma sak bl.a när det gäller kärnkraften.

Joppo; människors religiösa övertygelser är en sak, det går oftast i två riktningar. Detta stör mig ej, utan är personers egna val. Dock har jag mycket svårt för när föräldrar vill hindra barn från blodtransfusioner bland annat.

Jag vill ha ett negativt register, så länge du ej är registrerad är donation okej.

Allt som kan användas får användas, även till forskning. Senaste hundens kropp skänktes till SLU för studenter att öva på.

Sonen är helt med på detta.

@Moa-_**

"Joppo; människors religiösa övertygelser är en sak, det går oftast i två riktningar. Detta stör mig ej, utan är personers egna val. Dock har jag mycket svårt för när föräldrar vill hindra barn från blodtransfusioner bland annat."**_

Självklart ska man få välja själv, men samtidigt kan man ju inte blunda för att människor utsätter sig själva och sina barn för faror som både är onödiga och baserade på rena vidskepelserna. Att undanslippa kritik genom att spela religionkortet köper jag inte. 

För övrigt låter ditt negativa register som en positiv idé

Joppo; då är vi nog överens, jag tolkade det som att du ville slå dem i huvudet med en bok och säga att de var korkade med sin tro mer eller mindre… Diskussioner och sakliga framläggningar håller jag däremot med dig om att det skulle vara mycket önskvärt! =)

Jehovas vittnen som vägra blodtransfusion till sina barn blir fråntagna vårnbaden under tiden som barnen behöver vården.

#30: Är du säker på att det var hjärndöd det var frågan om och inte hjärtdöd? Hjärtdöd är ett ganska fånigt begrepp eftersom det bara innebär att hjärtat står still, det gör det ju efter varje hjärtslag så: big deal… Hjärndöd är en helt annan sak, är hjärnan död så är man död, Punkt och slut! Fast det finns ju exempel på läkare som inte gjort en ordentlig undersökning och missat att hjärnan de facto inte var död, men då är det ju inte frågan om hjärndöd utan en feldiagnos

#38: Intressant! men vad händer sen? får dom tillbaka barnet och vill dom acceptera barnet?

"Hjärtdöd är ett ganska fånigt begrepp eftersom det bara innebär att hjärtat står still, det gör det ju efter varje hjärtslag så: big deal…"

Vad menar du? Om hjärtat inte slår så är du väldigt död, även hjärnan.

#40: Om hjärtat står still är du inte alls död! Om det står still tillräckligt länge och utan nåt hjälpmaskineri typ ett konstgjort hjärta så leder det till hjärnskador som leder till att du blir död, hjärndöd! Men om ett stillastående hjärta är oskadat och kan sättas igång igen eller om ett skadat hjärta ersätts av ett konstgjort hjärta så är du inte alls död av att hjärtat stått still ett tag. Så om hjärtat "dör" är det inte en oåterkallig skada som ofelbart leder till döden, en död hjärna däremot det är ingenting man kan göra något åt. Därför säger jag att hjärtdöd är ganska fånigt begrepp.

Hur länge anser du att hjärtat kan stå still innan man är död?

strahawk, det var hjärndöd då personne låg i koma och hade  gjort under en tid.

Halvdansken Jag tror att det kan stå still omkring ett par minuter innan hjärnan tar allvalrig skada. Det är däför som det finns hjärtstartare ute på de flesta shoppingcenter nu för tiden.

Fast koma behöver inte innebära att man är hjärndöd.

Nej bumbleboo det är jag medveten om men hen var förklarad hjärndöd och läkarna hade börjat tala med anhöriga om organdonation.

#45 Då har ett grovt misstag gjorts för man kan inte vakna när man är hjärndöd.

Nej jag vet, så det är därför som folk börjar bli lite skeptiska.

Hjärndöd kan bara konstateras via EEG.

Lite läsning: https://lagen.nu/1987:269

Jag tror dessutom att två oberoende experter ska konstatera detta.

# 49 Jag vet inte hur det förhåller sig i andra länder.

"Att det är så få donatorer i Sverige tror Heidi Stensmyren bland annat beror på lagstiftningen.

– Det är ett krångligt regelverk som behöver moderniseras. Om du är med i en bilolycka och kommer in till akutmottagningen och patientens liv inte går att rädda så kan patienten inte få intensivvård för att få möjlighet att donera, även om patienten ville donera, säger hon och fortsätter:

– Man måste vårdas på en intensivvårdsavdelning och ligga i respirator när man dör - då är det möjligt att få donera sina organ enligt dagens lagstiftning."
Källa:http://www.sn24.se/artikel/lagstiftningen-maste-andras

Såg igåri en Smålandstidning att så många står i kö för att få organ.

För flera år sedan läste jag vad en man tyckte, han var arbetslös och invandrad framgick det, han hade avregistrerat sin anmälan till organdonationsregistret. Resonerade så att "nästan allt annat kostar en pengar att få, varför skulle hans kropp vara gratis"? Vad jag förstår gjorde han rätt på så vis att det nu är registrerat att han inte överlåter organ. Man måste tydligen aktivt tala om detta för annars utgås det från att det är ok ta organ när man är död om inte anhöriga motsätter sig.  Det är en opt-out- situation, sådan som företag gillar, att om man inte vill komma ifråga för reklam och påverkan, måste man tala om det, annars är fritt fram. Men i Sverige  och tror jag i EU gäller opt-in normalt, ens tillåtelse/tidigare kontakter behövs för adresserad påverkan. Bäst vore så med ens döda kropp också kan man tycka.  Inget får tas utan uttryckt tillåtelse.

Den här karln ovan jag söker referera var nog inne på att man kunde få fler positiva till donation om någon ersättning kunde utgå. Spinner vidare på detta och då kunde som exempel bara en hornhinna kosta 8.000 och en lunga 30.000. Man kan ju vilja ge till eftervärlden (extra) medel till något välgörade ändamål som man valt eller någon fattig närstående.  Ponera att man dör som fattigpensionär, en numera ökande skara med den resursfördelning våra styrande gillar.  För 8.000 kr kan en bunt nepalesiska flickor få gå i skola i flera år och bli mer oberoende av manliga försörjares godtycke. - För nästan medellösa personer kunde man bilda en fond sådan att ingen med behov av lämpligt organ skulle bli utan. Kanske  en underavdelning av Allmänna arvsfonden.

#52. Vem skulle betala de pengarna till välgörenheten?  Den som behöver organet? Tänk om man nu inte har råd med 30.000, ska då nån annan gå före?  Om man vill att pengarna inte ska gå till välgörenhet, men till sina arvingar, är det ok? Tänk om arvingarna säger att de inte alls vill ge 30.000 till nepalesiska flickor?

Den iden håller inte. Tyvärr, tanken är god.

#52 Jag förstår också att tanken är god men jag gissar att vi hamnar alldeles för nära inpå "organhandel" och det är långtifrån vad det grundar sig på.

Det är ren donation utan vinst som måste vara det grundläggande.

#18 Har också hela tiden trott som du, att om man inte sagt något så skulle inte organen användas till donation.

Jag har själv anmält att jag inte vill donera, och jag vill inte heller ta emot några organ.

Jag har anmält att dom får ta det dom vill ha och som går att använda.

Känner att jag tycker det är viktigt att göra det.

Och vill man inte ge så ska man inte heller ta emot, anser jag. Skillnad på om man inte kan ge av olika anledningar.

Att ge organ gratis är givetvis det bästa (om man nu inte sagt ifrån), tanken var att öka donationsvilligheten genom att ha en möjlig avgift.  Jag skissade också en möjlig lösning för den medellöse, en lämplig fond. Menar kan folk ta ett lån på 100.000 för att köpa en ny bil för 200.000 kan väl åtskilliga av oss kosta på sig 8.000 för en donerad hornhinna och god syn på båda gluggarna.

Utrymmet för organhandel borde vara minimalt, i våra fall här rör det sig om en av befintlig läkarvetenskap dödförklarad person med orsaken beskriven. 

(OT. Tja, de nepalesiska flickorna ovan, knasigt exempel…  klart, har man giriga arvingar som inte bryr sig om vad man sagt och önskat eller skrivit i ett bevarat brev så blir det väl inget där.)

Som sagts ovan är det ett dilemma  att ev. ta emot behövt organ om man inte själv vill donera oinskränkt. Skral etik? Har nog inget svar där. Kohandel då?: "du får den här njuren om du tar bort din avanmälan i donationsregistret och ställer upp där".

Man skulle radikalt kunna minska bristen på organ i Sverige med en enkel lagändring.

För  att få tillgång till sjukvårdens resurser så måste varje myndig individ ha ingått ett avtal, men följande lydelse:

För att få tillgång till organ o blod vid ev sjukdom eller olycka medger jag att mina organ vid min bortgång används för att hjälpa andra.

eller

Nej tack , jag väljer att inte donera mina organ vid min bortgång, varför jag avstår från blod o organ vid egen sjukdom. Detta trots, om ett behov skulle föreligger

Så är det bara att underteckna för det alternativ man väljer….