Eftersom vi inte personval, i dess riktiga bemärkelse, i Sverige så är det partiprogram som väljarna har att ta ställning till.  Det är partiet och dess ställningstagande som ska vara rättesnöret, det torde de flesta som kandiderar till riksdagen veta.

Sedan finns det naturligtvis tillfällen då det personliga engagemanget eller ansvaret säger ifrån, och då får man ta strid. Kan det vara så svårt att ställa sig upp, även om det är statsministern som står framför en, och klargöra sin mening. Det kanske finns ett pris för detta, det kanske inte är rätt att sitta på ett mandat från det partiet, men här kommer nog ofta ekonomiska och sociala hänsynstaganden in i bilden. Vill jag släppa iväg arvoden och förmåner? Vill jag framstå som en bråkstake?

Frågan är hur vi var och en skulle välja?  Och, detta är definitivty inget unikt för M, det ser likadant ut i alla partier

Personligen så undrar jag vad Reinfeldt har i Riksdagen att göra. Han sitter inte där. Hade det varit under den första perioden så hade jag förstått om han hade haft åskikter om rikdsdagsarbetet.

Man får nog ta i beräknade med att det är en f.d riksdagsledamot som skrivit boken.

Um, Swemah, med tanke på din "Juholt suger"-tråd, använder du inte lite dubbla måttstockar? Problem med partikulturen inom (m) kan man axelrycka bort med ett "Inte unikt för moderaterna!" medan man tydligen ska slå på stora trumman gällande Juholt och problemen inom (s).

Jag anser att partipiskan finns i alla partier, så där sticker inte något parti ut, de är lika goda kålsupare allihop.

När det Juholt så är han sitt partis främsta företrädare, och jag är säker på att han hanterar sin riksdagsgrupp på samma sätt, och så länge han har kontroll så följer de honom.  Men han saknar en viktig sak, han har inte allas förtroende och då blir det den soppa vi ser. Naturligtvis har det betydelse att Juholt är en statsministerkandidat, som inte kan hanter sin egen verklighet eller sina utsagor på ett förtroendeingivande sätt.

Hade Fredrik en teddybjörns image?

#5 Kan ha varit hundvalp  Det var i och för sig mest i början när Göran Persson var motståndaren.