Annons:
Etikettordet-fritt-fria-diskussioner
Läst 2416 ggr
[Carpinus]
1/7/15, 8:18 AM

Känsla vs fakta i medias opinionsbildning

Tycker mig uppleva att tidningarna, främst kvällspressen, allt mer lägger opinionsbildandet i händerna på kolumnister och bloggare i stället för på faktabaserad journalistik. Skillnaden som jag ser det är att där man på nyhetsplats förväntas vara tydlig med fakta och källor så kan en kolumnist ta sitt egna känsloliv och personliga övertygelse  som intäkt för påståenden som inte behöver bevisas. Flera journalister "dubbelarbetar" dessutom  både som kolumnister och nyhetsreportrar vilket gör att de kan samordna sin opinionsbildande verksamhet. Efter att ha skrivit en föregivet faktabaserad artikel kan man lite senare återkomma i ärendet som kolumnist och där avslöja var man personligen står i frågan som man nyss skrivit om som nyhetsreporter. Oìsin Cantwell, Peter Kadhammar och Lars Lindström är exempel på sådana opinionsbildande journalister.

Torbjörn Sjöström, VD på opinionsundersökningsinstitutet Novus skriver på SvD:s Brännpunkt idag:  "För att kunna uppnå det (mer pragmatism, mindre hård retorik) måste den svartvita verklighetsbilden tonas ned. Ansvaret för detta ligger inte enbart bland politiker, utan verklighetsbilden byggs även av medierna. Alla som verkar i det publika rummet måste arbeta för att den verklighetsbild som byggs upp i den mediala mosaiken är så rättvisande som möjligt. Fakta måste återfå sin särställning – självklart kan bilden revideras och ifrågasättas, men logiken får aldrig förblindas av känslor."

Annons:
kamera0710
1/7/15, 2:21 PM
#1

Det väsentliga är väl att man klarar av att skilja på åsikter och fakta. Sedan är jag för min del ganska trött på alla dessa krönikörer och tyckare. Många gånger tycks de inte ha något att säga.

[Carpinus]
1/7/15, 3:10 PM
#2

#1 Instämmer till fullo i läströttheten! Sedan tror jag väl att många läsare kan skilja på åsikter och fakta. Det beklagliga är att skribenterna oftast  inte verkar ha samma särskiljning…

[Carpinus]
1/12/15, 2:20 PM
#3

En del av de krönikörer jag nämnt ovan är aktiva nu efter Parisdåden med att försöka bygga om landskapet efter sina personliga kartor. Anna Dahlberg i Expressen nämner någon av dem i en läsvärd ledare. 

Johan Hakelius på Aftonbladet funderar på sitt eget oefterhärmliga vis över dessa som tagit som sin livsuppgift att tolka (om) verkligheten åt oss mindre vetande.

kamera0710
1/13/15, 7:15 AM
#4

#3 Intressant att notera vad Hakelius inte nämner. Exempelvis att den muslimska diktaturen Saudiarabien har USA:s stöd.  Eller att Saddam Hussein hade USA:s stöd när det passade. Han får gärna se detta som smaklöst om han vill.

Kommer också att tänka på Björn Kumms (frörfattaren till Terrorismens historia)ord om att det som hänt måste vi försöka förstå i betydelsen begripa, och att detta inte är detsamma som att visa förståelse.

[Carpinus]
1/13/15, 7:59 AM
#5

#4 Jag tror inte att Hakelius skall ses som som någon utrikespolitisk kommentator utan mer som spanare i samtiden, en som hjälper oss att se samhället i narrspegeln. Hans krönika är nog till stor del adresserad till kollegorna på diverse redaktioner som tar sig själva på väldigt stort allvar. Fast skulle man till äventyrs ha svårt med ironi så kan hans krönika nog falla på hälleberget - då är förmodligen Jan Guillous knastertorra och samhällstuktande genomgångar att föredra. 

#3 Dahlbergs omnämnande av Cantwell i sin ledare ledde till omedelbart svaromål, där han hävdar att hon bedriver en "suspekt kampanj".  Fortsättning följer?

[Carpinus]
1/13/15, 4:57 PM
#6

Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl drar sitt strå till stacken bland alla andra som försöker avdramatisera terroristerna, och han gör det med utgångspunkt från tre tonårskillar som han mött i en rättegångssal 2006 när de stod åtalade för terroristbrott efter att ha kastat brandbomber och planerat för andra liknande brott. "De var inte direkt vad man hade förväntat sig av `al­-Qaidas svenska terrorcell”, fnyser Sandahl. Sedan tar han språnget framåt i tiden och för fram sin tes, att "det behöver inte nödvändigtvis finnas ett motsatsförhållande mellan den tragikomiske ensamvargen och den skräckinjagande terroristen".

"Sandahl börjar med att konstatera "Ännu vet vi ­ganska lite om mördarna i Paris, bröderna Kouachi och Amedy ­Coulibaly. Men de senaste årens persongalleri av terrorister i västvärlden har gett oss en fingervisning." Vi stoppar där. Med lite research, vilket man inbillar sig är en syssla som borde vara ett välanvänt verktyg för en tidningsmedarbetare, så går det redan nu att veta mer om bröderna. Redan för fyra dagar sedan skrev SvD bl.a. att "såväl Amedy Coulibaly och bröderna Kouachi ingick i det så kallade Buttes-Chaumont-nätverket som rekryterade stridande till al-Qaida i Irak." Coulibaly var gift med den förmodade medbrottslingen Hayat Boumeddiene, Chérif Kouachi var gift och hade minst ett barn och hans bror hade två barn med sin flickvän.

Sandahl går vidare till "Jihad Jane", som hade bl.a. två äktenskap bakom sig men levde ihop med en muslimsk man vid tiden för sina brott och hade deltagit i utbildning hos terrororganisationer. Därefter avverkar Sandahl musikern Peter Mangs och den norske massmördaren Breivik, som sannolikt båda faktiskt kan klassas som "ensamvargar" och opererande utan kända kopplingar till terrororganisationer. Slutligen kommer Sandahl fram till sjävmordsbombaren Taimor Abdulwahad, som var gift och trebarnsfar. Han finansierade av en algerier med oklar organisationstillhörighet. Algeriern satte in "stora summor pengar" på Abdulwahads konto och dömdes till sju års fängelse i Skottland. Alla ovanstående fakta går att få fram även vid en helt summarisk googling.

Sandahl avslutar sin krönika med följande omdöme om dessa sju personer: "Ensamma, livsfarliga, ­rasande i all sin obetydlighet. Och så tragikomiska att de kunde ­vara hämtade direkt ur en skämt­teckning."

Två av sju kan beskrivas som "ensamma" såväl familjemässigt som avseende kopplingar till terrororganisationer , ingen kan viftas bort som "obetydlig" med tanke på allvaret i deras brott, och ingen kan ses som "tragikomisk", för det finns ingen "komik" i det de gjort. Så lätt är det att våldföra sig på sanningen för att bagatellisera uppenbart organiserade terrorister som "obetydliga, tragikomiska ensamvargar".  (Det enda Sandahl har helt rätt i är att samtliga var/är livsfarliga.)

Jag kan inte  se det annat än som ett typexempel på hur kolumner och krönikor kan utnyttjas för att föra fram personliga åsikter och bilda opinion utan att bemöda sig om att styrka saken med sådana trivialiteter som faktaunderbyggnad.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article20149541.ab

Annons:
[Nomen Nescio]
10/9/16, 8:45 AM
#7

Ibland hittar man ett sanningens ord där man minst anar det!. Som när Ann Charlott Alstadt på Aftonbladets ledarsida recenserar "Svenska IS-krigare– från al-Qaida till Jihadi Cool" av Magnus Sandelin. Hon skriver bland annat:

"2010 stod Mohamoud och Billé anklagade för stämpling till terroristbrott. Mohamoud lämnade sitt kriminella umgänge efter att hans muslimska friskola besökt Saudiarabien och började leva efter Koranen. Han gifte sig med en 14-åring, som snart blev gravid. De reste till Somalia för att leva under sharialagar. Mohamoud deltog i al-Shabaabs träningsläger och efter avlyssning drog Säpo slutsatsen att han skulle utföra ett självmordsattentat, oklart var. Billé misstänktes också, efter avlyssning, för att ha liknande planer.

De fälldes i tingsrätten och Aftonbladets krönikör Jan Guillou hävdade att domen var rasistisk och att Sverige förföljer muslimer med en lagstiftning som endast motsvaras av nazitidens Tyskland. Och Oisín Cantwell, också Aftonbladet, raljerade över hur åklagaren framställde al-Shabaab som en ”farlig” organisation och menade att männen riskerade att bli dömda för att de var troende muslimer med fel hudfärg. De friades i hovrätten men Aftonbladet skulle senare avslöja att Billé var drivande i en extremistisk grupp i Stockholm och 2014 avreste till Syrien, dit både män och kvinnor följde honom."---

"Några av islamismens fiender tillhör alltså vänsterns traditionella motståndare och bland de mest förtryckta är också, enligt delar av vänstern, en heterogen samling som på identitetspolitiskt manér tvingats ihop under beteckningen muslimer. Konsekvensen blev att det i medierna inte framstod som om det var enskilda individer med kopplingar till terrornätverk som åtalades i Göteborg. Männen gjordes i stället till representanter, inte för islamism, utan för alla Sveriges muslimer.

När den identitetspolitiska vänstern, journalister, debattörer och postkolonialt inriktade forskare inte gör klart att radikala nätverk är ett hot mot samhället, att hotet endast utgörs av en liten minoritetsgrupp och att samhällets åtgärder är menade, missriktade eller inte, att förhindra att den växer, så sviks den stora majoriteten. Alla med ursprung i muslimska länder riskerar därmed att förknippas med islamism.

Och när föreställningen sprids om ett Sverige där alla ”muslimer” förtrycks eller riskerar att hamna i domstol på grund av islamofobi och rasism så styrker det inte bara de moderata och radikala islamisternas ideologi."---

Ann Charlott Alstadt
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23670767.ab

Hur var det nu Sjöström uttryckte det i TS? Jo: "Alla som verkar i det publika rummet måste arbeta för att den verklighetsbild som byggs upp i den mediala mosaiken är så rättvisande som möjligt. Fakta måste återfå sin särställning – självklart kan bilden revideras och ifrågasättas, men logiken får aldrig förblindas av känslor."

[Carpinus]1
2/9/18, 9:42 AM
#8

#6 Efter terrordådet på Drottninggatan var många snabbt ute och såg Akilov som ännu en "ensamvarg" utan egentliga kopplingar till terrorgrupper, och återigen verkar det som om den bilden kommer på skam.  Kanske borde det heta "egenopererande" istället?

"Bakom Rakhmat Akilov stod, av allt att döma, ett känt IS-nätverk verksamt i Irak och Syrien, men med ursprung i Tadzjikistan. Det framgår av en granskning som publiceras av Radio Free Europe/Radio Liberty och TT. Men enligt Tadzjikistan har Sverige inte efterfrågat information om Akilovs kontakter."---

TT

Carmarino
2/9/18, 4:21 PM
#9

#8 IS tog inte på sig dådet eftersom Akilov inte dog.

Rakhmat Akilovs IS-kontakter vägledde honom via chattar hur han skulle bygga en bomb, svära trohetsed, kapa en lastbil – och bli martyr. Men till Akilovs besvikelse tog terrorsekten aldrig på sig dådet. Skälet: Akilov misslyckades med att ta sitt eget liv. – IS vill ha martyrer. Den som opererar i deras namn ska dö, säger Michael Krona, expert på IS-propaganda.

https://www.sydsvenskan.se/2018-02-09/darfor-har-is-inte-tagit-pa-sig-terrordadet-akilov-misslyckades-med-att-do


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

kamera0710
8/1/21, 12:01 PM
#10

Ett i mina ögon bra exempel på en skribent som inte har något att säga och då krystar fram ren smörja.

https://www.expressen.se/ledare/kajsa-dovstad/sverige-ar-for-slappt-mot-kissande-man-och-hundar/

Män och hundar kissar på gator och i parker. Det stinker – men går att stoppa.
Carmarino
8/1/21, 12:35 PM
#11

#10: Tycker faktiskt inte heller om att promenera på stan och känna urinstanken slå emot mig - eller trampa i klibbiga pölar med urin.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

[Hayabusa]
8/2/21, 9:03 AM
#12

#11 Instämmer. Det är ett j-a otrevligt sätt att det ska uträttas behov lite där man själv tycker. Sedan är det, som Dovstad även skriver, inte en utmaning (eller är det ett problem?) som ligger högst på agendan.

Upp till toppen
Annons: