![[Carpinus]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
"Daniel har sökt över 4000 jobb utan resultat"
_"Daniel Yako, snart 23 år, har sökt 4 000 jobb på fem år. Han är fortfarande arbetslös och får varken hjälp eller bidrag från Arbetsförmedlingen."---
"Han tog studenten från omvårdnadsprogrammet som utbildad undersköterska 2010, fick jobb på sin praktikplats men fick sluta en månad senare när boendet skulle spara på personal. Sedan dess har han sökt runt 4 000 jobb – i hela landet och i flera branscher.
– Jag förstår inte hur jag som är svensk och utbildad inte kan få jobb. Jag har även tänkt starta eget men arbetsförmedlingen säger att jag inte får det fast jag har sett nyanlända som inte ens kan språket få hjälp att göra det. Jag känner mig särbehandlad, säger Daniel."---
"Nu läser han upp gymnasiebetygen på komvux och har sökt både till arkitektur och industridesign på KTH och till sjuksköterskeprogrammet på Karolinska institutet och hoppas komma in och få börja någon av dem i höst.
– Jag fick nyligen ett erbjudande från arbetsförmedlingen att vara på en förskola enligt sysselsättningsfasen (läs: tidigare fas 3) men de sa att jag inte fick kombinera det med studier trots att de inte krockar med varandra. Jag var tvungen att välja och tror jag har en bättre chans med skolan framöver."_
Inte för att vara taskig men man undrar ju om det är något som inte står rätt till hos honom om han inte fått napp på 4000 ansökningar?
Jag är vare sig socialt begåvad eller vacker men inte haft några bekymmer att få jobb som t ex lokalvårdare utan tidigare erfarenhet.
Sorgligt att läsa om Daniels öde, jag gissar på att han inte delar samma uppfattning som dem som säger "men vi har ju det så bra"
Hoppas att det löser sig för honom inom snar framtid.
🤔Det finns ju inget som hindrar honom från att starta eget utan hjälp från arbetsförnedringen. Jag gjorde det tex
Okej det är väl trevligare med hjälp men vill man nått (tex starta eget) så gör man det tillslut.
Sen 15 jobb på en vecka är ju inte så jättemycket heller, jag tror jag sökta 100 jobb på en vecka i början (sen blev det så småningom slut på sökbara jobb så då minskade antalet rejält) men det är ju mycket jobb då det är obetalt (det var det ju för mig med men det var under kortare period då är det ju enklare att orka med).
Det låter lite likt min man i början då han också gick omvårdnads och i början sökte över land och rike, däremot så insåg han tidigare att han inte fick ett jota av att vara inskriven på arbetsförnedringen så han var bara inskriven till han var 20 tror jag.
edit: Jag kan tillägga att jag pga funktionshinder faktiskt har rätt till speciell hjälp och ekonomiskt stöd vid start av eget företag och jag fick det inte. Det är inte så att dom delar ut det till alla som frågar, man måste blandannat ha en bra affärsidé och så ska dom ha kvar några pengar också (det var på det senare det föll för mig).
l'm back
Tyvärr är det ju arbetsgivarnas marknad och nu med "fas 3" kan de ju välja och vraka och få betalt för utfört arbete!! 🤮
Jag lyckades få jobb genom praktik som ledde till flera visstidsanställningar. Tyvärr var inte arbetsmiljön särskilt bra och det slutade med utbrändhet. Att få anställning i dagsläget tycks vara en omöjlighet, om man inte är billig praktikant (vad sägs om att få 3000kr i månaden och gå heltid med tvåskift? Det var så min tre månader långa praktik var)/går fas 3…
Nu har jag sadlat om och plugga på universitet, men stressen sedan förut har satt djupa spår tyvärr.