2016-04-29 14:38 #0 av: [Kullblom]

”Jantelagen” är en effekt av det samhälle Sverige en gång hyste. Tro inte att du är något. Tro inte att du är något förrän du bevisligen är något för någon, och då har du ett ansvar att axla. Du har då än mindre tid till att sola i din glans.

I ett land där ingen anser sig vara ”något” så blir vi tillsammans enormt starka. Jag tar inte din plats och du tar inte min. Jag underlättar för dig att vara på din plats och du underlättar för mig att vara på min. Man tränger sig inte i kön. Har jag ett överflöd av tid eller pengar så kan jag hjälpa. Har jag ett underskott så vill jag helst klara mig ändå. I mitt territorium är jag herre på täppan. Men där ute är det vi. Alla vi som tillsammans bär upp detta land. Där är jag inte bättre än du. Inte ens för att jag kommer från stan. Inte ens för att jag har varit med i TV. Inte ens för att jag har fött fyra barn utan bedövning.

Men vi kan beundra varandras erfarenheter. Vi kan lära av dem. Och vi kan byta tjänster. Vi lär gärna ut våra kunskaper till vår omgivning för att stärka den. Vi låter inte bli för att stärka oss själva.

En gång i tiden uppskattade vi människor som följde jantelagen. En gång var det uppblåsta amerikanska något vi inte ville ha. En gång i tiden respekterade vi den som tog steget tillbaka och lämnade plats för en annan, eller höll tyst för att låta andra komma till tals. Idag är det dessa beteenden vi föraktar. Och utnyttjar.

Vi har mer och mer gått över till en slags självhävdande ytlig glans som något trendigt ideal. Ett yttre som glänser så mycket att alla runt omkring förväntas falla omkull. Alternativt ska man sticka ut på ett motsvarande sätt från mängden. Den mängden vi värnat ska vi nu förakta, vi vill inte vara en del av den mängden.

Det var inte länge sedan som man öppet talade om det amerikanska och deras anhängare som något oattraktivt. Att vräka sig och hävda sig och ta plats var vare sig vackert eller fint. Nu är det i många sammanhang framgångsreceptet.

Men det finns fortfarande människor i detta lilla land som sitter i sitt lilla lilla hus, i sin lilla lilla kropp med sitt till synes tråkiga liv, och hyser en guldgruva av kunskaper. ”Varför gör du ingeting av dina kunskaper?”, ”varför säljer du inte dina verk?”, ”varför är du inte känd?” kan man fråga dem. Då svarar de att: ”- Nej, jag har inget intresse av det. Jag har ett intresse, men det har ingenting med det där att göra”.

Sådan är Svensken. Svensken är intresserad. Svensken kämpar. Svensken är nöjd med sitt lilla lilla liv. Svensken är som en myra som drar sitt strå till stacken.

Men Svensken är mäkta stolt över sitt lands gemenskap. Det land som har varit så framgångsrikt på grund av Svensken.

På grund av att Svensken har följt jantelagen.