Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

Arbetsmarknad Bostadspolitik Djurskydd/Djurfrågor Ekonomi Energifrågor Företagande Försvarspolitik Ideologi Infrastruktur Invandring och integration Jämställdhet Kultur Kungahuset/Kungligheter Kyrkan. Religion och politik Livskvalitet Livsmedel/Jordbruk/Fiske Miljö & Klimat Off Topic Om iFokus och sajten Ordet fritt. Fria diskussioner Politiker Politiska partier Politiska skandaler Rättsfrågor/Integritet Sexualpolitik Skatter Skola / Utbildning Terrorism Topplistor. Utrikespolitik Valfrågor/Riksdagsval Vård och omsorg Välfärdssystem Övrigt
Sexualpolitik

Är man en hen? Eller kanske en katt?

2016-05-10 18:17 #0 av: Vanja

Kan man känna sig biologiskt som en man, katt eller 7-åring? 
Vad tycker du och vart går gränsen? 


https://www.youtube.com/watch?time_continue=327&v=Qd1SVUXFgr8



/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

Anmäl
2016-05-10 18:37 #1 av: vendelay

1. Ja, om du känner att du är en man även om du inte fötts med snopp så är du en man.

2. Nej, du kan inte välja att vara japan om du inte är det. Etnicitet handlar ju om vart du faktiskt härstammar ifrån, om du inte t.ex. är född i Japan så är du ju inte det. Om dina föräldrar är födda i Sverige och du är född i Sverige är du inte japan. Däremot går det ju såklart att ändå hävda att en härstammar från Japan, t.ex. att "min mormors mamma var född och uppvuxen i Japan" då var hon ju det men det gör ju inte dig japan.

3. Nej, du kan inte välja arttillhörighet. Jag tror absolut att det går att verkligen känna sig som en katt (i detta fall) men nej, jag tror inte att någon skulle vilja leva med de faktiska konsekvenserna (med tanke på hur lite rättigheter ickemänskliga djur har) och dessutom är det en helt annan art. Det är inte biologiskt möjligt att du skulle ha blivit katt men råkade bli människa.

4. Nej, du kan inte bestämma hur lång du är. Det är något som verkligen går att mäta. Klart att du kan ändra det med klackar eller böjd rygg men det går att vetenskapligt mäta din längd så nej, det kan du inte bestämma.

5. Nej, du kan inte vara 7 år gammal om du egentligen är 20 år gammal. Däremot går det såklart att ha samma psykiska/ mentala intellekt som en genomsnittlig 7åring även om du är 20 år men det ändrar ju inte det faktum att du faktiskt föddes för 20 år sedan.

Och som någon i videon säger: "könsidentitet kommer inifrån". 

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-05-10 19:26 #2 av: Vanja

#1 Men är det inte då samma sak med kön? 

Det kanske inte alls är biologiskt möjligt att födas till fel kön, på samma sätt som det inte skulle vara möjligt att födas till människa fast man egentligen är en katt?

/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

Anmäl
2016-05-10 20:35 #3 av: hankans91

#1 Har du en snipp är du biologiskt sett ingen man. Har du en snopp är du biologiskt sett ingen kvinna heller. Men om personen ifråga blir lyckligare av att bli betraktad som det andra könet så får ju givetvis den eftersträva det. Men man kommer ändå inte hur mycket man än vill vara det andra könet tyvärr.

Anmäl
2016-05-10 20:37 #4 av: [helga21]

Om vi inte hade så snäva könsgränser så kanske folk fick var som de ville oavsett könstillhörighet.

Anmäl
2016-05-10 21:21 #5 av: Zyperior

Jag tycker kort och gott att varje människa får identifiera sig själv hur fan bäst de vill helt enkelt. Vill du identifiera dig som en vietnamesisk halvfärdig vedbod så gör det. Men tvinga inte mig att identifiera dig som en sådan och respektera att jag ser saker ur mitt perspektiv och inte ditt.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2016-05-10 21:46 #6 av: Zyperior

Vidare fundering:
1:05 in i klippet säger killen "Du ser ju ut som en tjej liksom".

FörskräcktFörskräcktFörskräcktFörskräcktFörskräcktArgArgArgArg

*Feminist rage mode initiated*

Så kan man väl för fan inte säga!?
NI MÄN! som alltid ska bestämma vem som ser ut som en tjej eller inte. Tänk på alla träd och tomburkar och snabbmakaroner som identifierar sig som tjejer. De tar ju väldigt illa vid sig av en sån kommentar! Sicken jävla mansgris.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2016-05-10 21:52 #7 av: vendelay

#2 Fast det är ju inte biologisk omöjligt att födas till "fel" kön - då skulle det ju inte finnas folk som föds med både biologiskt kvinnliga och manliga könsorgan. Jag är väldigt säker på att det däremot är alldeles omöjligt för en människa att föda en katt.

#3 För det första handlar könsidentitet inte om biologin, inte enligt dagens lagar åtminstone. För det andra tycker jag att en bör vara försiktig med att säga att transpersoner inte kan bli "rätt" eftersom det inte är på riktigt - med tanke på att transpersoner är de som oftast tar livet av sig. 

#4 Bra sagt. Tänk om folk bara fick vara som de ville (självklart så länge det inte skadar någon) utan att folk måste komma med sina fördomar och elaka kommentarer.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-05-10 23:23 #8 av: hankans91

#7 Det kallas missbildning en individ som inte kan föröka sig. Föds jag med snopp kan jag inte säga att jag är kvinna för det stämmer inte vetenskapligt. Men du kan däremot säga att du inte trivs med din könstillhörighet du fått. Känner man då att man är lyckligare av att klä sig i kvinnokläder eller sminka sig dylikt så får dessa personer göra det. Men man kan ändå inte säga att man är det för det stämmer inte med verkligheten öppna ögonen. Jag kan inte hävda att jag är en fisk när jag inte ens har fenor. Men om jag vill klä mig som en fisk får jag givetvis göra det.

Anmäl
2016-05-11 00:16 #9 av: 72mm

"Men om jag vill klä mig som en fisk får jag givetvis göra det."

Hur klär sig de fiskar du umgås med? 

Y2W på Flashback: "Ibland undrar man ju om hela MP inte bara är ett konstprojekt för att driva med demokratin.

Anmäl
2016-05-11 05:27 #10 av: catcult

#1 Du anser alltså att en person med svenskt medborgarskap men med rötter i ett annat land inte har rätt att kalla sig själv svensk eller ens bör bli betraktad som svensk?

Anmäl
2016-05-11 06:55 #11 av: 72mm

#1 Hen kan kalla sig vad som helst. Det är vad personen själv identifierar sig med och hur andra ser på denne som räknas. 

Problemet vi har i Sverige är inte att de invandrare som vill vara svenska inte får vara det, problemet är att det är så många som definitivt inte vill identifiera sig med det svenska och den svenska kulturen. 

Y2W på Flashback: "Ibland undrar man ju om hela MP inte bara är ett konstprojekt för att driva med demokratin.

Anmäl
2016-05-11 07:46 #12 av: Kullblom

Om man har kvinnligt könsorgan och "känner sig som en man" - hur vet man hur det känns att vara man? Eller två meter lång eller katt? Vad borde vara det mest avgörande beviset på vad du är och ska behandlas för att vara? Och om man nu helt ska bortse från "mätbara" bevis så borde faktiskt inte gränsen gå vid kön. Det kan nog också kännas tomt utan svans. Den är ju varje katts stolthet.  

Anmäl
2016-05-11 12:45 #13 av: vendelay

#9 GapskrattarGapskrattarGapskrattar Bästa kommentaren jag läst på länge!

#10 Nej, det anser jag inte. Jag ser nu att det verkligen låter som att jag tycker det men så är inte fallet. Det jag menade var snarare att om du t.ex. har bott hela ditt liv i Sverige och du inte har någon koppling till Japan så kan du inte kalla dig japan. Självklart kan du vara japan även om du är född någon annanstans men bor i Japan med ett japanskt medborgarskap.

#11 Jag förstod nog inte vad du menade, fast det kanske inte var till mig du skrev om invandrare? 

#12 Jag står fast vid det jag sa - det är biologiskt möjligt att födas i fel kön men det är inte biologiskt möjligt att födas i fel art. Jag vet inte varför det är svårt att förstå och respektera.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-05-11 13:40 #14 av: Kullblom

#13 Jag svarade inte dig utan jag svarade på ursprungsfrågan. För att du står fast vid vad du säger så betyder väl inte det att det för alla är sant? Och vill du att jag ska respektera dina åsikter så borde du börja med att respektera mina eller möjligtvis bemöta dem... :-) 

Anmäl
2016-05-11 13:45 #15 av: vendelay

#14 Nej, såklart betyder det inte att det är sant för alla. Det jag menade att skriva var endast: Det är biologiskt möjligt att födas i fel kön men det är inte biologist möjligt att födas i fel art. Det är väl ganska vetenskapligt bevisat också, antar jag?

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-05-11 15:36 #16 av: Kullblom

#15 Det finns mycket som är "vetenskapligt bevisat". Jag har inte läst någon studie kring detta men jag tycker ändå att man kan filosofera kring ämnet. :-) Till exempel antagandet att kön är en "social konstruktion". Hur kan man då "känna" att man är det ena eller det andra, och varför kan inte det "sociala" konstruera om könskänslan istället för det kirurgiska om tvivel råder? Och varför finns något problem över huvud taget om man nu ska acceptera alla olikheter? Varför inte nöja sig med att vara en kvinnlig man eller manlig kvinna? Varför blir könsidentifikation plötsligt viktigt ur samma "tankesmedja" som fördömer könet som väsentligt? Varför talar man plötsligt om biologi och hur viktig den känslan är när det gäller fel kön men inte med rätt?

Jag tycker helt enkelt att det är (för) många saker som är motstridiga i dessa ämnen. Att det finns många självmord är inte ett tecken på att det är "sant" (även om det kan vara det), men helt säkert är att människan mår väldigt dåligt av problem med identitet/självacceptans. Kanske kan detta även gälla känslan av att vara "katt" - även om det inte finns några studier kring huruvida man kan födas i fel art. För dessa människor existerar ju trots allt ändå (om än i mindre skala). 

Och om man som i fallet med filmen här ovan, klär sig väldigt stereotypt kvinnligt och vill bli uppfattad som en man, då har man gjort det svårt för sig själv. Och andra. Och vad ska det vara bra för? Att "lyckas" bli kränkt?

Anmäl
2016-05-12 00:12 #17 av: Em_

Har inte läst tråden men jag tänker så här: Transpersoner mår dåligt på grund av kroppens kön. Alternativet är då att ändra på känslorna eller på kroppen. Vad är humanast, fysisk/psykisk/kemisk lobotomi eller plastik- och hormonbehandling? Tycker inte det spelar någon roll om det är känslorna eller kroppen det är "fel" på, det viktiga är  hur man löser det så smidigt som möjligt för de drabbade. 


Anmäl
2016-05-12 08:23 #18 av: Vanja

#15 Hur menar du när du skriver att det är vetenskapligt bevisat att man kan födas till fel kön men inte till fel art? 

/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

Anmäl
2016-05-12 12:55 #19 av: vendelay

#18 Mja, jag skrev "ganska". Det går väl inte att vetenskapligt bevisa något som inte kan hända, eller har jag fel? (Naturvetenskap var inte min starkaste ämne haha) Jag menar att det uppenbarligen finns bevis på att folk föds med t.ex. fler än ett kön (biologiskt, fysiskt eller vad det ska kallas), men det finns ingen människa som råkat föda fram en katt.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-05-13 11:30 #20 av: iWontBite

(Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig här, ursäkta om det låter klumpigt. Ni får gärna rätta mig)

Alltså hela den här grejen med trans-identiter föll ner först för mig när jag riktigt började rannsaka var någonstans "i" människan jag tyckte identiten satt. Alla djur vet på någon vis om sitt kön, utan att kolla sig mellan benen. Så är det självklart för oss också.  Vi vet vad vi är. Någon kan födas med dålig syn, och jag skulle aldrig neka dem glasögon eller en ögonlaseroperation för att deras kropp från början var i ett skick den inte "borde". Om någon föds utan ett ben, aldrig i livet skulle jag neka dem en protes om de vill ha det. Varför skulle kön vara så annorlunda? Det kommer att skapa en tillvaro som är annorlunda än min att födas med ett biologiskt fel, men det är fortfarande ett fel som vilket annat som helst som man kan göra sitt bästa för att rätta till så att säga. (Inte nödvändigtvis genom en massa operationer, men bara genom att gå ut med det om inte annat) Alla skapas inte precis som "de borde vara", men man kan må rätt bra ändå om man bara får chansen.  Varför skulle jag neka någon det? Varför skulle jag tycka att någons kropp är viktigare att lyssna på än deras hjärna?

Jag kan bara tänka mig själv hur det hade känts att ha en mental bild av hur du ska växa upp och vad som ska hända med din kropp och så plötsligt händer helt andra saker - istället för skäggväxt så börjar du få bröst, eller istället för dina tidigare små nätta händer så har du plötsligt nävar som stora tallrikar. Små saker kan te sig väldigt obehagliga när du vet att det inte borde vara så, som att plötsligt hitta en stor böld på kroppen och veta att den borde inte vara där.

Det är svårt att riktigt förklara för det var så många år sedan, men när poletten väl föll på plats så blev allting så självklart. Ens kön sitter i huvudet, för allt på kroppen kan skapas fel.

Är det samma sak som att tycka att man är en katt, en annan ethnicitet eller ålder? Nej, för det är saker som inte sitter automatiskt i huvudet på varje person, det är saker som är mätbara via våra egna koncept (Eventuellt kan man la få tro att man är en katt om man är en riktig wildchild som vuxit upp bland vildkatter eller något) och som vi behöver se, lära oss om och granska först för att bestämma att "jag är det". Det gör hela skillnaden mellan en inbillning och ett biologiskt fel.

Anmäl
2016-05-13 12:51 #21 av: Kullblom

#21 Detta är ju vad man förväntas förstå. Om man vänder på kakan och i jämförelse med djur skulle tänka likadant om människan - kan problemet ligga i att vi faktiskt ser vårt kön och kan förhålla oss till det utifrån vad vi vet och ser runt omkring oss? Kan "valbarheten" skapa osäkerheten? Vad kom först - hönan eller ägget?

Anmäl
2016-05-13 14:09 #22 av: vendelay

#20 Otroligt bra skrivet! Jag tycker inte att det låter klumpigt alls, tycker du förklarar det på ett väldigt bra sätt.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-05-13 14:53 #23 av: Bermudas

#20 Varför skulle man inte kunna känna sig helt fel i sin ålder?
Jag gör det! Känner mig som nitton. Jag ser mina händer åldras och får en chock varje gång när jag tittar på dem, har inte riktigt hängt med liksom, tiden går så fort.
Jag kan klä mig som en Lolita och bli skitsur för att folk skrattar åt mig och ringa Diskrimineringsombudsmannen för att jag inte släpps in på en klubb för ungdomar......
Grrrrrrr!!!! Naturen är så förbaskat envis och vill bestämma. Den har fel och jag har rätt!


Anmäl
2016-05-13 17:59 #24 av: hankans91

Den här diskussionen handlar om det är rätt eller fel att man själv får bestämma vilket kön man har och på det säger jag fel. Jag har full respekt för transexuella som känner att de har fel kön och försöker eftersträva att vara som det andra könet för att finna någon mer slags lycka här i livet. Men det blir ändå fel om man ljuger om sitt kön och inte kan acceptera det kön man har. För ljuger man om det lever man ju i en slags själv förnekelse och inte kan acceptera verkligheten för vad den är. Titta bara på alla homosexuella det är ingen slump att bögar är mer feminina till sättet och lesbiska är mer maskulina. Men de homosexuella har säkert många gånger tänkt att det hade varit bra att vara det andra könet men de accepterar ändå det kön de fått. Med det sagt folk får vara transsexuella men de ska inte ljuga om sitt kön de får helt enkelt bara acceptera att se sanningen i vitögat.

Anmäl
2016-05-13 21:20 #25 av: Ebolaa

#16 Såg ditt citat och känner att jag behöver besvara dig, du och många andra verkar ha väldigt lite kunskap i vad som egentligen är socialkonstruktionism. ;)

Ditt citat: "Till exempel antagandet att kön är en "social konstruktion". Hur kan man då "känna" att man är det ena eller det andra, och varför kan inte det "sociala" konstruera om könskänslan istället för det kirurgiska om tvivel råder? Och varför finns något problem över huvud taget om man nu ska acceptera alla olikheter? Varför inte nöja sig med att vara en kvinnlig man eller manlig kvinna? Varför blir könsidentifikation plötsligt viktigt ur samma "tankesmedja" som fördömer könet som väsentligt? Varför talar man plötsligt om biologi och hur viktig den känslan är när det gäller fel kön men inte med rätt?"

För det första är det viktigt att förstå att socialkonstruktion utgår ifrån det som människor anser som "självklarheter" och i det här fallet handlar det då om; att föds man med en snopp då är man en man, och föds man med en mutta då är man en kvinna.

Socialkonstruktion går inte in i identitetsutveckling, utan den behandlar "typifieringar", som till exempel innefattar könsstereotyper, rasifieringar eller handlingsmönster som har en viss betydelse för oss utan att vi tänker på dem. 

Människor som föds i "fel kön" , alltså transsexuella (inte transpersoner som IBLAND gillar att klä sig i kläder som "det andra könet"), hör bara till socialkonstruktion när normen benämner vad man tycker att en sådan person är, inte hur verkligheten ser ut för att vara en sådan person. 

Dessa individer kan alltså inte identifiera sig med de förväntingar och de "kroppskaraktäristiska egenskaper" som kännetecknar antingen den manliga kroppen eller den kvinnliga. Denna känsla att befinna sig i fel kropp, att inte kunna uttrycka den man är skapar ofta psykisk ohälsa, och det ÄR så att dessa individer i mycket större utsträckning har självmordstankar, har begått självmordsförsök, eller till och med fullbordat dem. Orsaken till att man "plötsligt" talar om biologi, har ju med att det helt enkelt är jobbigt att ha en snopp när man egentligen vill ha en mutta och bröst, eller om man har bröst när man egentligen inte vill ha dem där. Den största orsaken till att de upplever att just den biologiska aspekten blir jobbig - är för att omgivningen hela tiden definierar/identifierar dem i deras biologiska kön även om de (försöker) vara motsatt kön.

Att vara transsexuell går även in under DSM som "könsidentitetstörning", man har antagligen definierat den eftersom folk behöver hormonbehandlingar och så vidare för att komma till rätt med sin kropp och sig själv som människa. 

Ciao!

Anmäl
2016-05-13 22:35 #26 av: Kullblom

#25

Ok. Sociala konstruktioner skapar en förväntning på att du är en man om du har snopp. Om du har snopp och inte känner dig som en man så ingår du bara i den sociala konstruktionen om omgivningen antar att du är en ”som inte är man” fast med snopp?

Jag undrar vad som beskriver identifikationen (känslan) ”man” respektive ”kvinna”? Jag undrar hur en man kan anta att det han känner sig som är en kvinna. Hur kan en man - som känner till rådande sociala konstruktioner - känna sig som en kvinna om inte också han har anammat de sociala konstruktionerna kring vad en kvinna är och utifrån det känt igen sig? Så denna man har alltså utifrån en ”stereotyp” uppfattning om vad en kvinna är, identifierat sig som det?  

Åter igen. Om kön är en social konstruktion, hur kan man då ”känna” att man är det ena eller andra? Vad kommer känslan i från? Föds vi alla med en könskänsla? Varför tror jag mig vilja ha ett kön som jag aldrig sett? För när jag väl sett det och placerat ihop det med den sociala konstruktionen kvinna, det måste ju vara först då som jag kan göra mitt antagande att det är det jag vill vara? Eller har vi en medfödd bild av en snopp eller snippa i huvudet som skapar motstridigheter när vi tittar ner - om det råkar vara fel?

Socialkonstruktioner gäller bara människor och kön? Hur ställer du dig till de övriga frågeställningarna i trådstarten? Var går gränsen och varför?

Anmäl
2016-05-13 23:21 #27 av: Ebolaa

#26 Utgångspunkten med teorin socialkonstruktionism  är som sagt att man helt enkelt undersöker och analyserar hur människor talar OM verkligheten, och på så vis definierar hur den ÄR. Det som man inte bryr sig om över hvuudtaget inom denna teori är huruvuida dessa uttalanden/åsikter/uppfattningar är sanna. Som vi vet förändras den dominerade uppfattningen om transsexuella, eller andra ämnen, hela tiden genom tiden/historien.

Sociala konstruktioner är något som kan internaliseras i olika utsträckning, men det handlar då om roller. På din första fråga (som lite går in på din andra fråga) har jag ärligt talat svårt att svara, eftersom man själv ser sig som unik - och inte brukar säga att man helt och hållet passar in i någon konstruktion. Det är ju därför konstruktioner ständigt är under förändring. 

Jag menar, jag har uppfattat att "problemet" för transsexuella individer är att de under hela sin uppväxt har en omgivning som försöker socialisera in dem i de sociala mönster, beteenden och förväntningar som tillhör dess biologiska kön - men att de ständigt är i konflikt gällande detta eftersom de hellre skulle socialiseras in i de mönster/beteenden/förväntingar som det kön de identifierar sig med. 

Något jag är rätt säker på är att identitet inte har något att göra med någon social konstruktion, bara i fall av vissa roller som internaliserats :) Socialkonstruktionism säger inte att kön är en social konstruktion heller, utan hur vi talar OM kön - alltså vilka egenskaper vi tillskriver olika kön - skapar en konstruktion av hur vi anser att könet ÄR. Sen är det förstås så att kön är biologiskt, vi har olika hormoner och kroppsbyggnad/skelett osv.

Och ja: hur kan det komma sig att det är så att man blir transsexuell? Denna källa beskrev det så här:
"Man vet inte säkert vem och varför man blir transsexuell, men forskning tyder på att det är en fosterförändring i hypotalamus under 8-14 graviditetsveckan som gör att könsidentiteten i hjärnan inte stämmer med det biologiska könet. Det är okänt om detta beror på gener eller yttre hormonpåverkan, det finns forskning som lutar åt båda hållen"

Gällande de andra om identifiaktionerna som katt, tror jag snarare det kan handla om en form av verklighetsflykt - eller en ovilja till att ingå i det konventionella vuxenlivet som kan verka grått och trist för vissa, och att det kanske rör sig om det samma om man identifierar sig som ett barn. Detta med förbehåll, eftersom jag inte sett  youtube-länken.

Ciao!

Anmäl
2016-05-13 23:38 #28 av: Otippbar

#24 Hankans91
Blir fundersam hur du tänker... Om en lesbisk person är mer feminin än maskulin, eller aldrig har önskat sig en manlig kropp, skulle du då anse att den personen lever i självförnekelse och har dålig verklighetsförankring?
/

Anmäl
2016-05-14 00:54 #29 av: Ebolaa

#28 Ja ellerhur!! Tack för att du märkte detta, helt befängt utlåtande.

#24 En transsexuell "ljuger" inte, det är ju en person som känner att den har fötts i "fel kropp". 

Mycket "intressant" reflektion, säger en hel del om hur du tänker om transsexuella samt homosexuella. Det är inte alls så att homosexuella ÄR mer feminina, de är bara attraherade av samma kön liksom. Vad är egentligen "feminint"? Där har vi en social konstruktion på tal om det. 

Anmäl
2016-05-14 08:05 #30 av: Kullblom

#27 "Gällande de andra om identifiaktionerna som katt, tror jag snarare det kan handla om en form av verklighetsflykt - eller en ovilja till att ingå i det konventionella vuxenlivet som kan verka grått och trist för vissa, och att det kanske rör sig om det samma om man identifierar sig som ett barn. Detta med förbehåll, eftersom jag inte sett  youtube-länken."

Titta gärna på youtube-länken. Utan den är det svårt att förstå vad denna diskussion handlar om. För precis som du beskriver det ovan - finns det då möjlighet att denna verklighetsflykt även kan innefatta könsidentifikation i vissa fall?

Jag har inte svårare att förstå transsexualism än andra psykiska åkommor. Det är alldeles självklart att upplevelsen om vad man är - är sann för en själv. Oavsett hur den uppkommer. Vad jag motsätter mig att man drar gränser för detta. Det finns ju många andra saker man kan identifiera sig som och må dåligt av som man inte kan bli hjälpt med på motsvarande sätt. Man har hittat förändringar hos foster som kan vara anledningen till detta - eller så skapar denna förändring anlag för en större känslighet som ofta resulterar i detta? Kanske har "katterna" samma känslighet? Varför kan man plötsligt tala om verklighetsflykt där?   

Sedan är det något som oroar mig starkt kring dessa teorier. Jag är av den övertygelsen att vår könsidentitet är väldigt känslig. Jag är av övertygelsen att vi har störst chans att bli lyckliga om vi identifierar oss med vårt biologiska kön. Att vi har störst chans att bli lyckliga om vi är heterosexuella. Inte på grund av socialkonstruktionism utan på grund av att livet blir rimligare därför att vi kan följa vårt primitiva kall kring uppvaktning och reproduktion. Det här är inga obetydliga krafter.   

Men mest av allt så är jag rädd för det laborerande som nu pågår med mina barn inom skola och omsorg. Jag tror faktiskt inte att "genusakademiker" vet vad de håller på med. För även om man får de fall av "avvikande" identiteter att inte känna sig lika utsatta, så förvirrar man precis alla andra. Precis alla måste fundera på om de är det ena eller det andra. Det är en enorm identifikationsprocess att gå från barn till vuxen. Det är en stor och viktig process att identifiera sig med sitt kön och läsa av samhällets koder. Det kan inte bli inte lättare för att koderna blir upplösta.  

Det är en enorm press man utsätter alla barn för genom att dra in detta redan i tidig ålder. Jag tror och förstår att det upplevs som jättefina akademiska teorier men jag tror att det medför en alldeles förödande praktik. 

Jag tror att normupplösande skapar precis den förvirring som vi ser nu i samhället. Vi kan inte längre skilja på rätt och fel och sjukt och friskt. Och vi har ett samhälle som premierar narcississm.

Anmäl
2016-05-14 08:46 #31 av: Bermudas

#30 "Jag tror att normupplösande skapar precis den förvirring som vi ser nu i samhället. Vi kan inte längre skilja på rätt och fel och sjukt och friskt. Och vi har ett samhälle som premierar narcississm."

Där slog du nog huvudet på spiken.


Anmäl
2016-05-14 10:19 #32 av: hankans91

#28 Nej det gör dom inte jag mena inte att alla homosexuella stämmer överens med det jag skriver. En homosexuell lever inte i självförnekelse de har accepterat sitt kön. Exempel på feminin bög Jonas Hallberg och på maskulin lebb Pia Sundhage.

#29 En transsexuell ljuger inte om att de gärna vill tillhöra det andra könet det är en sanning bara de själva kan svara på. Men de får ändå inte säga att de är det andra könet för det kommer aldrig stämma med det biologiska. Det i sig blir då lögn. En person som är transsexuell måste vara öppen med att säga att de är transsexuell och vilket biologiskt kön de har.
Du det var om bögar som jag skrev att det är ett vanligt förekommande att de är feminina till sättet och lesbisk att det är vanligt förekommande att de är maskulina.

Anmäl
2016-05-14 11:04 #33 av: Ebolaa

#30 Jag upplever att du missuppfattar vad som egentligen är social konstruktion, om jag ska vara övertydlig så utgår denna teori helt utifrån språket och synliggör hur människor skriver  eller talar om olika saker, alltifrån grupper av människor, till politik, handlingar och allt möjligt. Teorin är bara ett verktyg för analys av historia, maktrelationer och konstruktioner.

Måste säga att youtube-klippet inte gav ett nada, en tjej som ställer frågor på stan om detta till gemene man, det fanns inget djup alls i det hon sa. Okej om det var ett klipp som handlade om olika personer som faktiskt säger att de identifierar sig som en japan, det andra könen eller en 7-åring. Ja då hade man ju skaffat sig en förståelse i varför och hur de upplever sig som så, och därmed göra det möjligt för en analys av detta. Tycker snarare att klippet visar på hur lite denna tjej vet om hur det faktiskt är att vara en transperson, att hon helt oreflekterat talar om rena "självklarheter".

Orsaken till att jag anser att det är en skillnad på en identifikation till en katt och ett barn i jämförelse med det motsatta könet är av många orsaker. Jag menar en transperson hade varit mer i kategorin "verklighetsflykt" och rollspel, men att verkligen känna att man är född i fel kropp är på ett helt annat plan. Det finns ju även fysiologiska förklaringar till detta, som i det jag länkade i förra kommentaren till dig.

Till din åsikt och citat: "Sedan är det något som oroar mig starkt kring dessa teorier. Jag är av den övertygelsen att vår könsidentitet är väldigt känslig. Jag är av övertygelsen att vi har störst chans att bli lyckliga om vi identifierar oss med vårt biologiska kön. Att vi har störst chans att bli lyckliga om vi är heterosexuella. Inte på grund av socialkonstruktionism utan på grund av att livet blir rimligare därför att vi kan följa vårt primitiva kall kring uppvaktning och reproduktion. Det här är inga obetydliga krafter. "  

Ja, det här är din åsikt, en form av uppfattning som inte behöver vara mer sann än någon annans. Däremot känner jag att man behöver utgå ifrån de personer som faktiskt känner sig utanför denna norm - och låta dem leva precis som de vill, eftersdom något annat gör dem olyckliga. Och som sagt, socialkonstruktion säger inte att vi ska vara  könsneutrala - det är vissa människor som tycker så. Det man gör genom teorin är bara att man analyserar texter och tal och ser hur normen formas, och ibland är den faktiskt på bekostnad av andras liv, tillvaro, förutsättningar och lycka.

Jag tror snarare att det är bra att man lär barnen att de får gå med vilka kläder de vill, vilka färger de vill, att de får leka med vad de vill, eller med vem de vill. Att de får vara "pojkiga" om det är en flicka vi talar om, och att pojkar får vara "flickiga". Vill de ha en rosa klänning som pojke, ja fritt fram, men det finns vuxna som faktiskt begränsar sina barn - eftersom det finns könsnormer som de anser att barnen måste tillhöra, för "något annat blir konstigt". Vi läser in för mycket betydelser i beteenden eller kläder, kan jag definitivt tycka. 

Anmäl
2016-05-14 13:00 #34 av: Ebolaa

#30 Missade ditt sista stycke, normupplösning ser inte jag att har något med narcissism att göra. Narcissism är "sjuklig självupptagenhet"  - så bara för att man inte "passar in" så är man självupptagen?? Du får gärna utveckla det där, eftersom jag blev genuint intresserad av hur du tänker.

Anmäl
2016-05-14 14:23 #35 av: Kullblom

#33 Det är ju upp till dig att avgöra. Jag tror att jag har förstått. När jag nämner teorier så pratar jag om genuskunskap i allmänhet. 

Vad gäller youtube-klippet så är det inte tjejens frågor utan studenternas svar som är det intressanta. Och att de svarar som de gör trots hennes ytliga framtoning. Det visar på något väldigt problematiskt i vårt samhälle. Och problematisk blir också din snabba bedömning av henne som okunnig. Eller att youtube-klippet som många reagerar på inte ger dig ett nada. Kanske för att du vet vem hon är och redan fördömt innehållet? Är det då kanske en social konstruktion som får dig att reagera som du gör? För vilket sätt att reagera på är mest norm i dag? 

Jag tycker inte att man ska utgå från de personer som känner sig utanför normen för att applicera deras livssyn på alla de som känner sig inom normen. Jag tror på helt andra tillvägagångssätt.

Jag upplever att man bygger upp en labyrint av livsregler istället för att hitta enkla strategier som på riktigt är möjliga att applicera. Till exempel att man är en schyst kompis. Det inkluderar även transsexuella. Och vi kommer inte i från att barn kommer att tycka att nya saker är ”konstiga”. Och ”konstiga saker” finns det så många av att de aldrig kommer att kunna förebyggas allihop. Det ingår ju i ett barns uppväxt att möta nya beteenden för att lära sig att hantera dem. De behöver också lära sig att livet är både upp och nedgångar. Och det är verkligen inte bara avvikande könsidentiteter som skapar osäkerhet. 

Det är också väldigt stor skillnad på att låta barn utforska världen själva och att låta vuxna hjälpa dem med det utifrån några galna teorier.

För mig är det alldeles självklart att mina barn ska klä sig hur de vill och leka precis vilka lekar de vill så länge de inte kan skada sig själva fysiskt. Det har med ålder, intresse och umgänge att göra. Jag ser också mycket tydligt hur mina barn utifrån personlighetstyp och plats i syskonskaran föredrar olika roller och lekar (över könsgränserna). Det är inte nödvändigtvis kopplat till könsidentifikation om man inte påtalar för dem att det är det.

Det var en nyhet som blev viral för några år sedan. Den handlade om en flicka som kände sig som en pojke vid 10 års ålder. Mamman var helt med på det här - ja hon hade ju valt att träda fram i pressen. När barnet sedan berättade om hur ”han” kommit fram till sin könsidentitet så handlade det bland annat om att ”jag hade ju mest pojkkläder som liten”. Jag tycker det här säger en hel del om den här mamman och ganska lite om det här barnets könsidentitet från fosterstadiet. Jag kan inte se det som något positivt för mina barn att "komma ut" i kvällspressen, vilken ålder eller identitet det än handlar om.

#34 Vad gäller "narcissism" så upplever jag att dessa teoribildningar å ena sidan skapar nya hierarkier av "överkunniga" som anser sig bättre än gårdagens kunniga - de erfarna. Man anser sig också ofta mer kunniga än föräldrarna själva kring barnens behov och skadar medvetet föräldrarnas auktoritet och anknytning (egna upplevelser). Från ett samspel mellan föräldrar och fröknar så har barnomsorgen byggts om till något som man idag kallar "superstruktur". Man frångår allt mer mänskligt förnuft och tillämpar mer och mer teoribildningar som aldrig tidigare beprövats. 

Med dagens hets kring att synas och höras så gör vissa människor vad som helst för att "sticka ut". Och de som inte passar in sticker faktiskt också ut. Jag tror att det finns en liten motsatsverkan i att främja "outsiders" och förkasta normen i ett försök till att uppnå jämlikhet.  

Anmäl
2016-05-14 14:51 #36 av: Ebolaa

#35 Jag har ingen aning om vem denna tjej är som gjorde klippet, eller vad hon tidigare gjort. Det jag ser är ett bristande djup - den visar varken på någon förståelse för varken den ena eller den andra sidan. Utan man talar utifrån "självklarheter". Liksom, hon är ingen transsexuell det är ju helt tydligt - sen hånar hon det hela genom att säga "vad skulle du säga om jagtycker att jag är 2 meter lång, eller ett 7-årigt barn?". Det visar på att hon tycker att man inte kan vara transsexuell, och tar ner frågan på en sån extremt låg nivå. Det jag ser av de svar hon fick är att människor är medvetna om dessa diskussioner, och försöker vara öppna eller icke-dömande. Folk vet väl ärligt talat inte vad dom ska tycka eller tänka om dessa frågor. DET har jag däremot förståelse för.

Jag är också helt med på saker som "att vara en schysst kompis". Jag tycker att alla människor har en plats här i världen - och att de får göra det dom vill som gör dom lyckliga - så länge det inte går utöver någon annans utrymme. Precis så som de mänskliga rättigheterna definieras. Klart att barn ser saker som de tycker att är konstigt, men det är inte det jag pratar om. Jag pratar om att föräldrar eller vuxna tycker att saker är konstigt - och DET tar barn över. Det är därför jag vill att vuxna ska vara mer öppna och icke-dömande. EFtersom det skapar en finare värld för oss alla att leva i.

Jag har dock aldrig sett teorier som en slags hierarki, utan alla teorier bleyser olika problem från olika infallsvinklar. Genusfrågan syftar till att prata om vårt "sociala eler personliga kön", det om just hur vi klär oss, sminkar oss, eller för oss osv, och hur detta kan kopplas samman med våra föreställningar om manligt och kvinnligt. Det hänger samman med sociala konstruktioner förstås.

Varför är det fel att lyfta upp dessa saker? Jag menar, det faller väl ingen som något nytt om hur både tjejer/kvinnor och killar/män kan fälla kommentarer mot människor som inte passar in den vanliga föreställningen om manligt och kvinnligt. Att killar som kan verka ha "feminina" egenskaper kallas för bögar och såna saker, och att fälla  just såna kommentarer är inte att vara en "cgysst kompis" om du frågar mig i alla fall. Eller är det sånt man ska tåla om man sticker ut? Det är just därför dessa frågor är intressanta, och i det här fallet hur normen antingen trycker ned de som är olika eller inte respekterar dessa individer.

Anmäl
2016-05-14 15:22 #37 av: Kullblom

#36 Genom att lyfta dessa saker så lär du också barnen vad de ska tycka precis som "förr". Eftersom det är omöjligt att lyfta alla saker så kommer de saker som man inte lyfter att indirekt  ha samma effekt som föräldrars eventuella låsningar. Det är alltid människor som ska hantera dessa teorier och när de inte känns naturliga så kommer de inte heller förmedlas på rätt sätt. Därför borde man förenkla och inte komplicera. Man ska hitta minsta gemensamma nämnare och inte mest komplicerade avvikelse.

Är man en schyst kompis så retas man inte. Inte med någon. Och man kan också kallas "glasögonorm", "prickigkorvfabrik" och  "tågräls". Är man en schyst kompis så säger man inte så. Det vet man om man är en schyst kompis. Man kan vara blyg, ha lätt att bli generad, ha stora fötter eller små fötter. Dålig smak. Konstig smak. Konstig bil. Konstig handstil. Konstig näsa. Stor näsborre. Allt, allt, allt går att anmärka på och för ett barn så kan en konstig näsa kännas mycket avgörande för den egna livsglädjen. 

Men en schyst kompis säger heller inget om detta. En kompis gillar människor med alla sorters näsor. Inte för att han fått titta på och vänja sig vid olika sorters näsor utan därför att han har lärt sig det väsentliga i relationer till andra människor. För att han har lärt sig om livets essens och därmed respekten för annat liv och mellanmänskliga samspel. Han är inte bättre och han är inte sämre. Han är.

Anmäl
2016-05-14 19:03 #38 av: Ebolaa

#37 Men du, jag ser snarare en liten självupptagenhet i ditt tankesätt. Du utgår ifrån hur du är, hur du tänker eller hur du uppfostrar barn. Och det jag hör är bra - tror du vet själv att du är en bra mamma. Men nu är det tyvärr så att människor, alltså vuxna föräldrar, som fäller elaka och cyniska kommentarer om funktionsnedsatta, om andra etniciter, andra sexualiteter, eller en tröja, eller en kort kjol eller bla bla bla. Har detta helt gått dig förbi? Har du aldrig sett eller hört något sådant? Jag har hört helt enorm mycket skit från vuxenvärlden.

Jag talar inte om människor som har en i grunden respekt för andra människors levnadssätt, personlighet eller värde. Det finns massvis med folk som försöker kontrollera och kränka andra, och tycker att dom har rätt att göra det eftersom det finns människor som sticker ut - och får därför tåla lite elakheter. Jag talar alltså inte om det normala bondvettet eller "common sense", som de flesta av oss klarar av att förhålla oss till. Vissa har inte detta, och tycker det känns bra att trycka ned andra - då ser de själva lite bättre ut.

På tal om teorier, så tycker jag att folk slänger in typ ordet socialkonstruktionism utan att egentligen veta vad man ens talar om, att det gör deras argument mer legitimt eller något. 

Teorier har uppkommit eftersom man behöver ett verktyg att förhålla sig till inom forskning när man analyserar ett problem, eller helt enkelt att utöka sin förståelse om ett visst problem. Sedan testas även teorierna genom forskning - för att se i vilken utsträckning man kan applicera dem i verkligheten och så. Det är egentligen onödigt att prata utifrån teorier i en helt vanlig diskussion, däremot kan man ju självklart säga att man "förstått något såhär - eftersom jag läste det där". Men man behöver lite mer insatthet i teorier, i alla fall läst något, innan man uttalar sig om huruvida en teori är bra eller dålig, eller användbar eller inte. Tycker folk överlag vet ytterst lite om den saken, och att det inte heller verkar finnas något intresse för något sådant - även fast det vidgar ens vyer för förståelsen för vår omvärld.

Det är inte så komplicert som man kan tro på förhand, och istället bara för att prata utifrån ens egen erfarenhet och vad man hört är bra, eller tror sig veta, så fungerar teorierna faktiskt som ett underlag för en tolkning. Så mycket av det du säkert vet och hört finns i någon teori - eftersom kunskapen utvecklas.

Anmäl
2016-05-14 21:19 #39 av: Kullblom

#38 

Det finns en mycket väl beprövad härskarteknik som brukar låta ungefär som ”gå hem och läs på”. En annan typ av härskartekniker kan vara rena personangrepp. En tredje kan vara en infälld komplimang för att mjuka upp. Tro mig, detta har jag erfarenhet av. Men de biter inte på mig längre.

Jag tycker inte på något sätt att jag förmedlar en okunskap kring hur folk kan vara elaka mot varandra. Jag tycker snarare att det var den typen av elakheter jag radade upp i mitt förra inlägg. Inte just de som du nu tog upp men andra likartade. 

Jag tycker att man kan jämföra avvikelser - vilka de än är - och att det vore den rimligaste hanteringen av problemet. 

För om vi på riktigt önskade ett jämlikt samhälle så skulle vi inte skilja på hudfärg, näsform eller sexuell läggning som små eller stora avvikelser. Utan avvikelser för de fall där de är avvikelser. Därför förespråkar jag en öppenhet inför avvikelser generellt och inte en öppenhet inför vissa avvikelser.

Anmäl
2016-05-15 07:29 #40 av: Ebolaa

#39 Ursäkta för att jag inte var övertydlig, och för att vissa saker faktiskt kunde uppfattas som kritik mot dig. Men det var inte menat som kritik mot just Dig. Orsaken till att jag kastade ut ordet "självupptagen", var för att det faktiskt finns personer på detta forum som är homosexuella, transsexuella eller andra som inte passar in i normen - och att då säga att De är narcissister, självupptagna eller extrema individualister är sårande till just Dem. Eller känns det bra att bli kallad för självupptagen? De har samma rätt som oss andra att utvecklas och leva det liv som gör dem lyckliga. De flesta av dessa människor har verkligen försökt att passa in, de väljer alltså inte "utanförskapet". Jag ser inte att vi försöker "förkasta" normen - utan att det snarare handlar om att göra plats åt en variation av människor och att få folk att fatta att det inte är farligt att röra sig utanför vad som anses som "normalt".

De flesta av oss har common sense eller vet hur man med öppenhet ska förhålla sig till andra människor, precis som du verkar göra och när det kommer till att uppfostra dina barn. Men det finns alltid en klick som inte kan uppfostra sina barn och som faktiskt ser allt avvikande som sjukt. Och det är egentligen för denna grupp av människor som jag önskar att deras kunskap ökas så att de faktiskt kan mer eller mindre "lära" sig att folk har rätt att leva det liv som gör dem lyckliga. Det är just denna klick av människor som gör livet extra surt för de som inte passar in.

Jag är i slutet på en högskoleutbildning, så det är klart att  teorier är rätt inpräntat, men jag vet att jag alltid har drivits med en nyfikenhet, som kollat runt på internet först om jag är osäker på ett ämne för att skapa mig en bild av lite olika uppfattningar om hur man ser på problemet - sen leder väl ens människosyn till det man känner mest för. Det är inte ovanligt att jag har 3-4 flikar uppe när jag skriver här för att kolla upp vissa saker. Godtyckligheten ser jag lite sådär på, alla tycker så mycket - och även jag, men det är något jag försöker komma ifrån. 

Anmäl
2016-05-15 10:07 #41 av: Kullblom

#40

Jag är nog generellt emot hämnd som förklaringsmodell. Jag tycker heller inte att jag ska behöva betala för en slags kollektiv skuld. Jag tycker att det är du som kopplar ihop narcissism med personlighetstyper nu. Jag har inte anklagat någon för att vara det, men jag har sagt att jag tror att uppmuntran till det ”onormala” främjar det. Idag är det modernt att ”sticka ut” genom ett udda utseende eller beteende, det är ett sätt att nå framgång inom vissa kretsar. Det är stor skillnad på uppmuntran och acceptans.

Jag tror nämligen att det inte spelar någon roll hur långt man teoretiserar eller försöker hitta nya sätt att övertyga ”de inlåsta” att allt är ok. Jag tror att detta enbart skapar fler motsättningar. Därför att man i högre grad ”prackar” på teorier som vissa människor aldrig är benägna att ta till sig, hur sofistikerade teorierna (eller tillämpningen av dem) än är.

Visst finns det inlåsta människor. Men det finns också de som anser sig vara upplysta. På ett helt annat sätt än det ”moderna”. Man kan se saker ur väldigt olika perspektiv. Det ”moderna” handlar i hög grad om här och nu och hur man ska mildra vissa människors självförakt eller känsla av utanförskap. Men alla ”reformer” har olika konsekvenser för vår framtid.  

Det kan finnas religiösa, kulturella eller av andra anledningar ideologiska skäl till att man faktiskt inte tycker att våra barn ska ta ställning till viss information redan i tidig ålder. Av samma anledningar kan man se olika på vilka anpassningar i samhället som främjar jämlikhet och solidaritet eller annat önskat utfall. Det är det här jag tror att man missar. För dessa ideologier, kulturer eller religioner har så klart för länge sedan och fortlöpande hanterat dessa ämnen. Människor har funnits väldigt länge, precis som avvikande ”läggningar”. Och det finns väldigt mycket filosofier nedskrivna av stora tänkare kring hur ett samhälle bör byggas. Det jag vill säga är att denna relativt nya teoribildning faktiskt inte behöver vara den enda sanningen eller ens den mest upplysta. Man brukar tala om att stå på giganternas axlar. Vilka giganter är föregångare här? Yvonne Hirdman 1988? (Förlåt för sarkasmen).

Forskningshänvisning väger ofta tungt, men bakom varje forskningsprojekt finns ekonomiska och ideologiska intressen. Man kan vara skeptisk till dessa. Det finns också en hel del prov på "styrd" forskning inom andra områden. Det är inte alltid den lilla människan som gagnas. Det är inte heller självklart vem det är som är "inlåst".

Jag anser att "öppenheten" behöver sträcka sig över alla dessa områden för att vara rimlig.

Anmäl
2016-05-15 12:40 #42 av: Ebolaa

#41 Jag har inte lagt någon "kollektiv skuld" på dig - eller? Känns det så, så är det så - jag tyckte nog det lät lite okänsligt det du sa, och blev okänslig tillbaka - även om det inte var menat elakt. Liksom, min etiska övertygelse och min människosyn som jag har internaliserat redan i barnsben, är att man står upp för de som inte har samma förutsättningar, de som inte kan hävda sig, samt att man försöker hjälpa andra så mycket man kan. Något jag däremot inte fick med mig hemifrån är att man alltid ska respekterar varandras olikheter, men det är förstås något som jag rätt snabbt lärde mig i samspelet med andra. Vi människor är mer lika än olika, fast vi måste ju fästa oss vid olikheterna för att på så vis särskilja vår unikhet från andra. Men jag talar mer om en grundläggande respekt och ömsesidighet inför "den Andre".

På tal om narcissism så kan man väl koppla den samman med en viss form av personlighetstyp - en person som sätter sina egna tankar/känslor/behov före andras, har ett bottenlöst bekräftelsebehov  och en grandios självbild. Sen finns det väl mycket variationer inom dessa tre former i hur de uttrycks i varje enskild individ. Som jag sa tidigare, så länge man respekterar mänskliga rättigheter att ingens förutsättningar ska vara på bekostnad av någon annans, så är allt bra - då lever vi i harmoni sida vid sida och i ömsesidighet. Med den "grundsynen" så skapar man inga narcissister. Upplever du att "speciella" eller "avvikande" individer tar andras plats i samhället - att de breder ut sig så att andra mer "normala" inte har samma förutsättningar som de tidigare hade? 

Ja, kunskap är definitivt något som växer fram. Jag läste ut en bok under helgen som behandlar ämnet "professionsetik", var man förstås hänvisar till Aristoteles som levde för snart 2500 år sedan och har lagt grunden för en del av etiken. I all teoribildning hänvisas man alltid till "klassikerna" eftersom det är Där det började, och det som lagt grunden för de moderna grenarna - man kan helt enkelt inte frångå klassikerna om man vill första varifrån teorin uppkommit. På tal om socialkonstruktion, så grundandes den av Berger och Luckmann som är två filosofer, och även i deras verk "The social construct of reality  - a treatrise in the sociology of knowledge" hänvisas man till verk som gjorts av Durkheim, Nietzsche, Piaget och andra filosofer. Så klassikerna spelar alltid en viktig roll i dagens nyare grenar, så det är sällan någon bara "vips" skapar en teori från ingenstans. Det är väl då snarare vid paradigmskiften kanske.

Se tycker jag att många teorier är väldigt kritiska till många av de strukturer som skapats i det moderna samhället, som till exempel "medikaliseringen". Något som även Michel Foucault (filosof och idéhistoriker i mitten av 1900-talet, känd för sitt verk "Övervakning och Straff") har skrivit massvis om redan på 60-70 talet. Det du beskriver om teorier känner jag därför inte riktigt igen. Olika teorier kritiserar vandras teorier för att inte belysa eller ta hänsyn till det ena och det andra, osv osv. 

Anmäl
2016-05-15 17:15 #43 av: Bermudas

Ett annat ord som kan passa i sammanhanget är solipsism.


Anmäl
2016-05-15 18:42 #44 av: Kullblom

#42 Jag tror att det finns olika sätt att stå upp för andra på. För egen del så har min livserfarenhet lärt mig att man kan låta andra stå PÅ en om man inte håller sin gräns kring hur mycket man vill vara till för andra. Jag tror att detta är applicerbart på så väl människor som samhällen och hela länder. Och som svar på din fråga om vilka som tar plats i samhället. Ja, jag tycker att det absolut finns fog för att påstå det. Jag tror att maktbalansen är konstant men att den byter ut sina riddare.  

Jag vet inte om jag har någon bild av vad "normala" människor är och vad som egentligen definierar dem, men jag har en bild av vad jag önskar ingå i mitt barns pedagogiska plan på förskola och skola. Jag tror inte på att konstruerad acceptans för olikheter har något annat än en polariserande effekt. Man klarar då olika bra att följa ”reglerna” vilket skapar nya motsättningar.

Jag förstår också att man sedan länge haft teorier om sociala mönster och konstruktioner. Men det var faktiskt ganska nyligen som man införde förändringar som bygger på den nya betydelsen av ”genus”. Som dekonstruerar gamla föreställningar till förmån för nya.

Så här stod det i ”pedagogiskt program för förskolan” från socialstyrelsen från 1987:

”Förskolan ska bidra till att barnen kan känna stolthet över att vara flicka respektive pojke, blivande kvinna eller man. Personalen bör vara medveten om vikten av att barnen får utveckla en trygg könsidentitet. Förskolan ska bidra till att flickor och pojkar får samma möjligheter att utveckla sina inneboende resur­ser. När det gäller dessa starkt kulturberoende frågor krävs lyhördhet och medvetenhet från personalens sida, särskilt för barn med en annan kulturell bakgrund.”

På genusfokus.se kan man läsa: ”I Sverige lanserades begreppet genus 1988 av professor Yvonne Hirdman i Kvinnovetenskaplig tidskrift (idag Tidskrift för Genusvetenskap), för att tillvarata de insikter som ryms i engelskans gender.”

1998 flyttade man förskoleverksamheten från socialdepartementet till utbildningsdepartementet. Så här står det i läroplanen från 1998:

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Det står på wikipedia om den nya läroplanen: 

”Det som gör Lpfö 98 till någonting unikt i svensk läroplanshistoria är att den inte innehåller några metoder eller tillvägagångssätt för att uppnå de mål som konstateras. Detta gör att det ställs stora krav på pedagogens kompetens och kunskap inom pedagogik och didaktik. Viktigt att veta är dock att det finns kompletterande litteratur där förslag och vidare handledning behandlas.”

Jag ställer mig kritisk till att man frångår något förståeligt och lätt applicerbart och istället inför en otydlig upplösning som man enbart förstår sig på med ”rätt” kunskap. Jag tycker att man faktiskt har med tydligare öppningar för olikheter i den gamla rekommendationen. Man talar om lyhördhet och trygg könsidentitet. Något som man förbiser i den nya läroplanen som innehåller mer förmaningar än rekommendationer.

Anmäl
2016-05-15 19:46 #45 av: Ebolaa

#44 Jädrarns vad intressant, det här gick jag igång på! Kul att du tagit fram just skolplanerna ur två olika årtionden, och visst genusforskning är nytt även om det nog har funnits med ett tag vid det här laget. Här är det ju ett ypperligt exempel på hur man applicerar det.

Okej, gällande olikheter ser jag nog det annorlunda - kanske jag är hjärntvättad - haha, skämt åsido - orsaken till att jag tänker som jag gör har att göra med att många tjejer och killar (även om de är heterosexuella eller inte) så finns det alltid dem som rör sig lite utanför det "vanliga" flickiga, eller det "vanliga" pojkiga, och många gånger får de också höra att de inte ser ut eller klär sig "normalt", eller att folk påpekar att barnet/ungdomen inte gillar sånt som tjejer/killar "vanligtvis brukar göra".  Är det inte just bara det man försöker komma åt?

Ett annat exempel är att förut så kunde lärare och förskolelärare engagera tjejer i exempelvis matlagning, städning eller att hjälpa andra elever som exempelvis låg lite efter, eller som behövde sitta på en lugnare plats i klassen,  medans man lät killara ägna sig åt sin egen utveckling, också mer utrymme att "höras" i klassrummet, eller att busa/leka/spela/bygga och sånt. Att det är just i dessa fall man har tänkt om gällande att man ska ge barn oberoende av kön chansen att röra sig utanför de "traditionella könsrollerna/mönstrena".

För visst ser man kvinnor med en inneboende känsla för omsorg, medans man ser män som logiska och tänkare - fastän det faktiskt är rätt så individuellt.

För jag kan nog ställa mig kritisk till just detta i 1987 års läroplan "Förskolan ska bidra till att barnen kan känna stolthet över att vara flicka respektive pojke, blivande kvinna eller man. Personalen bör vara medveten om vikten av att barnen får utveckla en trygg könsidentitet" Hur känner man stolthet för att vara ett visst kön? Gör man det? Jag känner lite att det är beroende på vem jag pratar om. Hihi. Och för de som faktiskt är transsexuella - de blir ju helt utanför - måste de vara säkra på sin identitet, kan de inte bara få "vara"?

Är man inte bara stolt över sig själv och sin person? 

:)

Anmäl
2016-05-15 22:12 #46 av: Kullblom

#45 

Jag tror att det redan innan man ändrade på läroplanen fanns en acceptans för de som inte beter sig enligt norm. Jag har landat i att man lätt hamnar i obalans åt andra hållet därför att man upphöjer det "onormala" på bekostnad av det "normala" eller snarare traditionella. Det "vanliga" livet blir "tråkigt".  Jag syftar inte på sexuell läggning utan all form av extravagans eller enligt norm "utsvävande" beteenden. 

Jag tror på en slags strävsamma "sunda ideal" som en medelväg - något att förhålla sig till men som man också ska ha all rätt att frångå. Dessa behöver definieras därför att vi alltid söker förebilder och gränser hur mycket vi än försöker luckra upp dessa, de bara förflyttas. Det är också en nödvändighet för vårt vuxenblivande att bekriga dessa tror jag. Med det inte sagt att det inte kan finnas sunda ideal inom olika sexuella läggningar. Men de behöver inte vara "spännande".

Jag tror att det i allra högsta grad även gäller för transsexuella att bli trygga i sin könsidentitet och stolta över den. Kanske än mer där eftersom de bär på ett större tvivel än de flesta. Behandlingarna som krävs för detta är ju inte definierade som något absolut. Att bara få "vara" osäker och tvivlande och må dåligt tror jag inte är någon som önskar. För det är trots allt ett tvivel. En motstridighet. Det går inte att ändra hela omvärlden till att bli "avkopplade" från sitt kön för att denna motstridighet ska kännas mindre problematisk för ett fåtal människor. För man riskerar att skapa upp lika många nya problem som det finns människor. Man behöver således ge tid och resurser till dessa "tvivlande" människor istället för att försöka ändra hela omgivningen.

Enligt den gamla läroplanen så sa man att "Förskolan ska bidra till att flickor och pojkar får samma möjligheter att utveckla sina inneboende resur­ser". Jag tycker att detta täcker just det du påpekade om flickor som hjälpte till och pojkar som fick "springa fritt."

Jag har inte under min uppväxt i ett segregerat medelklassområde på något sätt känt någon begränsning att som kvinna ägna mig åt att "springa fritt". Däremot kände jag en enorm skräck inför att hjälpa till i köket. Jag har känt mig ledsen över motsatsen, att det inte kändes naturligt att intressera sig för traditionellt kvinnligt betingade sysslor eftersom jag fått det inpräntat i mig som en slags styggelse. Detta var långt innan den nya läroplanen sattes i verket. 

Anmäl
2016-05-16 10:14 #47 av: Bermudas

#46
"För det är trots allt ett tvivel. En motstridighet. Det går inte att ändra hela omvärlden till att bli "avkopplade" från sitt kön för att denna motstridighet ska kännas mindre problematisk för ett fåtal människor. För man riskerar att skapa upp lika många nya problem som det finns människor. "

Exakt! Det riskerar att bara fortsätta in i all evighet. Majoritet måste ändra på sig för att bli mer lik en minoritet. Här finns mycket missnöje och förvirring att odla fram.
Men det kanske är en guldgruva för de som jobbar med genusfrågor som ska peta överallt ?

(Eller ett lystmäte för genusfixerade rättshaverister som är i behov av den evigt växande offerrollen?)


Anmäl
2016-05-16 10:17 #48 av: Bermudas

En sak som jag tror vi kommer se mer av i framtiden, det är rasande unga män som växt upp under kvinnligt förtryck och fått sin naturliga maskulina instinkt kvävd av ett beskäftigt kärringvälde.


Anmäl
2016-05-16 13:28 #49 av: Otippbar

#44 Om vilka som tar plats i samhället, sett ur mitt perspektiv, så vill jag påminna dig om vilka som betalar för alla dina barns förskola, dagis, skola och vård. Exempelvis så är det få procent av oss homosexuella eller transsexuella som har barn jämförelsevis med heterosexuella. I sjutton år har jag betalat skatt för att dina barn ska få just det som de behöver. Det är inte enkelt att känslomässigt distansera mig ifrån dina åsikter som känns respektlösa och orättvisa, då jag faktiskt gärna ser att min skatt går just till dina och andras barn. Kanske är det svårt för dig att förstå hur arg jag känner mig över dina uttalanden, men ja jag blir förbannad. Får svårt att känna någon som helst medkänsla för att det var jobbigt för dig att vara i köket, vilket jag egentligen önskar att jag kunde känna. Det är just det här som händer, ser du inte? - Du sitter på din höga häst i majoritetspalatset och bidrar i allra högsta grad till polariseringen.

Sedan så kan jag också tydligt se att mängden barn som sätts till världen bör minska. Eftersom nuvarande folkmängdsökningen kommer att ske på BEKOSTNAD av jordens överlevnad. Jag ser ganska dystert på utvecklingen i att vi håller på att förbruka alla resurser vi har. Det känns faktiskt tyvärr lite förgäves att jag fortsätter slita och jobba för dina barns framtid. Speciellt tungt blir det att motivera mig när du och andra uttalar sig respektlöst och nedlåtande om de som sliter för dig/dina/era barns skull.

#46 "Majoritet måste ändra sig för att bli mer lik minoritet"
Är det ett antagande eller finns det några belägg som bevisar att det är så minoriteter resonerar? Vad då bli lik, vem har önskat det?!?!
Det är ledsamt att läsa att respekt, empati och acceptans kan tolkas så här galet fel! Skär i hjärtat när jag tänker på alla de som inget hellre önskar än att tillhöra människosläktet trots allt det som ni kallar sjukt, missbildning, onormalt, farligt, förvirrat. Någon nämnde t o m narcissistiskt.

Ebolaa! Tack för din klokhet, kunskap, genuina intresse för människor, din empati. Respekt!

Anmäl
2016-05-16 14:13 #50 av: Otippbar

#0
Ingen har någon rätt att bestämma över hur någon annan ska känna sig, vad man känner eller hur man ska vara. Så länge vi lever efter Sveriges lagar, De mänskliga rättigheterna och försöker bete oss respektfullt och så gott som möjligt är - försöker vara kärleksfulla mot våra medmänniskor, djur och natur.
Där är min gränssättning, vilken är otippbar.

Anmäl
2016-05-16 14:53 #51 av: Otippbar

#46 i #49 ska vara till #47 Bermudas.

Anmäl
2016-05-16 15:08 #52 av: Otippbar

#32 Hankans91
Ok tack.

Ser också att du ändrat Jonas Gardell till Jonas Hallberg nu. Du vet alltså om hela tre kändisar som lever upp till stereotypen feminin bög och maskulin lesbisk ;). Det är inte heller en slump varför media gärna framhäver det som ligger långt ute på kanterna. Men det tror jag att de flesta förstår om man tänker efter. Om man vill blickar bortom medias kameror så kan man upptäcka en annan del av verkligheten med. Om det finns intresse förstås.

Anmäl
2016-05-16 15:52 #53 av: Kullblom

#49 Det var ord och inga visor! Jag tycker faktiskt inte själv att jag har uttalat mig negativt eller respektlöst kring någon läggning vilken den är. Jag ställer mig frågande till vilken metod man ska använda för att inkludera så många som möjligt och göra så många människor som möjligt trygga i sig själva. Jag är kritisk till den nuvarande lösningen/idévärlden.  

Jag vet faktiskt inte om dina uttalanden heller gör mig benägen att vilja stödja just din inställning, även om jag gärna fortsätter att betala skatt och föder upp en hel drös med barn som kan betala för din ålderdom. Det gör jag så gärna. Skämtar Det har faktiskt inte slagit mig att man kan tänka som du. Men det ger mig ingen fin bild av hur du ser vare sig på dig själv eller på oss heterosexuella.

Vad gäller befolkningsmängd så anser man att det behövs så många människor i det här landet att man också öppnar dörrarna (med din skatt) för människor som inte ens kommer att vilja diskutera några gränsöverskridande könsroller eller identifikationer. Eller acceptans för avvikande sexuella läggningar. De kanske aldrig ens låter sina barn komma i närheten av en kommunal förskola.

Vad gäller majoritet så vet jag inte riktigt hur jag ska svara på det. Hur definierar du  majoriteten? Jag är ju ändå kvinna, det borde medföra ett visst handikapp? Ja just det. Min kropp har blivit rätt illa åtgången av mina förlossningar också. Men det är det värt. För din ålderdom. Vinkar 

Anmäl
2016-05-16 17:04 #54 av: Otippbar

#53 För det första så ser jag inte på människor utifrån grupptillhörigheter såsom heterosexuella, transsexuella, eller vilken annan grupp man än väljer. För mig är detta ovidkommande för vem en människa är . Hur jag ser på heterosexuella vet du inget om, snarare vet du hur jag ser på dig. Jag bryr mig inte direkt om vilken bild du har av mig, varför skulle jag det. Vill inte heller ha ditt stöd. Blir bara löjligt att du drar in hur din kropp ser ut efter en massa förlossningar, och att jag ska känna någon slags tacksamhet över det m a p min ålderdom.

En drös ungar är fler än en person att betala för.

Anmäl
2016-05-16 17:11 #55 av: Bermudas

#49
Om en kille vill bli kallad Katarina och vänligt ber mig sluta kalla honom Kalle så gör jag det utan större problem. Men jag kommer inte betrakta honom som en hon. Och jag skulle inte benämna honom som "hon" heller.
Vad andra känner sig som är inte min ensak.

Man kan inte begära att andra ska ändra sin verklighetsuppfattning bara för att man "känner sig" som något.
Att kräva det är solipsistiskt
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Solipsism


Anmäl
2016-05-16 17:42 #56 av: Kullblom

#54 Vad vill du mig egentligen, kan jag undra....?

Anmäl
2016-05-16 18:55 #57 av: Ebolaa

#46 Jag vet inte om jag egentligen håller med om att det har funnits någon speciell "generell acceptans" för såna som inte passar in. Jag  tycker att de oftare får stå ut med elakheter/blickar/himlande med ögonen/osv. Många har fått höra att bara de försöker passa in så "löser det sig". Skolan är ju den absolut främsta disciplineringsinstitutionen vi har i samhället. Det är ju väldigt vanligt att den som blir mobbad byter skola, istället för den som mobbar. Vi människor söker ju folk som är lika, och söker sig bort från det som skiljer oss åt - och påpekar gärna det som just skiljer oss åt. I skolmiljön är det många som kränks och får höra diverse nedlåtande kommentarer av den ena och andra orsaken. Visst, barn testar också detta i skolmiljön på grund av att de inte har sina föräldrar med sig, och därför är skolan en viktig miljö att arbeta med "alla människor lika värde". 

Klart att det även fanns lärare som verkligen sa till när vissa satte igång med elakheter, men vissa lärare kunde även haka på och ha svårt att bemöta människor som "inte var som alla andra". Till exempel genom blickar, eller elaka flin och såna saker. 

Jag tror att många med psykiatriska diagnoser (ADHD till exempel) har blivit kränkta för sina beteenden - som de faktiskt inte kan rå för i vissa lägen eftersom deras hjärna fungerar annorlunda än vår. Eller att elever/människor som är blyga inte får sin röst hörd - eftersom det "tar sån tid" att släppa fram dem, fastän det egentligen handlar om att läraren inte klarar av att skapa en miljö i klassen som är tillräckligt trygg för alla.

Javisst, vi behöver arbeta för "sunda ideal" i form av mer respekt, mer kärlek, mer öppenhet, mer empati, mer förståelse, mer "man får tycka vad man vill - även elakheter - men man har ingen rätt att yttra dem i alla lägen eftersom dessa yttranden sker på bekostnad av andra människors egenvärde och erkännande".

Jag tror att tack vare utvecklingen med mänskliga rättigheter - att inte längre få aga barn/ungdomar, respekten till allas egenvärde - faktiskt har betytt att det nu ploppar upp människor som tidigare har känt sig mer eller mindre tvungna att gömma sig. Eftersom de förut fick utstå så himla mycket motstånd och grova kränkningar. Det är mer öppet idag, och visst speglar det sig i denna färgrannhet av blomstrande människor, och detta sticker så förbannat i ögonen på folk. Varför det? DET är något jag undrar över. Är det en avundsjuka? Sitter de inne på nånting som de inte kan eller får yttra på grund av det sammanhang  DOM lever i? Varför stör man sig på att andra behöver testa sina uttryck i olika faser i livet ?

Problemet med det du citerade från 1987 års läroplan är just detta:
-"Förskolan ska bidra till att barnen kan känna stolthet över att vara flicka respektive pojke, blivande kvinna eller man. Personalen bör vara medveten om vikten av att barnen får utveckla en trygg könsidentitet. Förskolan ska bidra till att flickor och pojkar får samma möjligheter att utveckla sina inneboende resur­ser".
Just begreppet "sina inneboende resurser" kan i detta sammanhang tolkas som att personalen faktiskt tycker att tjejer och killar har olika "inneboende drifter eller förmågor" som är typiska för en man eller kvinna - och att dessa är något som en blivande man eller kvinna ska kunna. När det står "får samma möjligheter" kan det lika bra betyda att flickor och pojkar ska ges lika mycket tid, men åt helt skilda saker. 

Därför tycker jag att den nya läroplanen beskriver det bättre:
"Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller". Att alla individer ska få testa alla möjliga saker eftersom det kan visa sig att de är väldigt duktiga på det, oberoende av om det ses som manligt eller kvinnligt att göra det.

Jag har till skillnad från dig hört en hel del fula kommentarer av främst tjejer men även vissa kilar som tyckte att jag borde ägna mig åt hästar istället för att leka med vapen eller såna saker. Senaste gången var till och med av en 23 årig man som undrade varför jag höll på spela tv-spel med killar, när han tyckte att jag egentligen borde ägna mig åt att lägga på mer smink och rida på hästar. Liksom, kom igen...

Ps: på tal om transsexuella så kände jag i efterhand att jag förklarade det fel genom att säga "att de bara ska få vara", jag menade att man ska låta dom till exempel ha en annan hårfrisyr, andra  kläder, så att de känner sig trygga i sin identitet. Och att hela tiden säga åt andra barn när de fäller elaka kommentarer - eftersom man inte ska tåla kränkningar. Däremot så behöver ett sådant barn förstås ges tid till en BUP-kontakt eftersom bara de kan ställa de rätta frågorna till barnet för att undersöka om de faktiskt har "fötts i fel kropp/kön". Överlag så tror jag att detta blir tydligast först när barnet börjar bli ungdom - eftersom puberteten kan vara rätt jobbig för dessa individer. Jag menar, före det så är det väl inte helt ovanligt att vissas tjejer och killar faktiskt har lite "unisex" kläder/frisyrer, eller liknande.

Ciao!

#49 Nämen, tack Hjärta Vet att du brinner för precis samma sak ! Kram :)

Anmäl
2016-05-16 19:43 #58 av: Ebolaa

#55 Det jag ser lite som ett "problem" med din iställningar är att när man talar om verkligen transsexuella, speciellt för de som föds som män men som senare tar steget till att "bli" kvinna, är att de i olika stor utsträckning kan kan se ut som en kvinna . MEN när hon börjar tala så hör man ofta på rösten att det är en transsexuell, en som tidigare varit man. EFtersom männens stämband är grövre än kvinnors. Detta är inget man kan ändra på idag. 

Till och med de transsexuella som har helt och hållet övergått från man till att bli kvinna, som till och med på långt håll verkligen ser ut som en kvinna, när hon ringer samtal så tar folk henne fortfarande för en man - och det är något de bara får leva med. 

Varför kan man inte då bara fråga - "Vill du att jag säger hon eller han till dig? Eller bara ditt namn?" Varför är det så viktigt för till exempel dig eller andra att definiera andra som en antingen man eller kvinna - när de helt tydligen är jobbigt för dem kring detta. Begränsas verkligen ditt livsrum av att inte få säga antingen hon eller han till en annan individ? Då kan man ju lika bra säga endast namnet till personen ifråga om man tycker att det är svårt, eller?

Anmäl
2016-05-16 20:59 #59 av: Bermudas

#58
Jag känner faktiskt en kille som äter hormoner och när han började få lite antydning till tuttar visade han stolt upp dem för mig. Han är brorsa till en tjejkompis och det har aldrig varit något problem. (Han är inte svensk och genuslärd kanske är därför?) Han vill alltså vara tjej men aldrig att han hållt på och krävt att vi ska kalla honom eller betrakta honom som en hon. Vi kallar honom vid det könsneutrala smeknamn han tagit. That's it. Han lever sitt liv och vi vårt. Ingen stor sak.
(Sen säger man aldrig hon eller han till nån. Det var förr man gjorde det. " ska hon ha en kopp kaffe" så det är nog inget problem)

Om man mår dåligt över att man fötts i "fel" kön får man ta det med terapeuten inte kräva att hela omgivningen ska låtsas att "han är en hon" .
Det handlar om att bli vuxen.


Anmäl
2016-05-16 21:18 #60 av: Ebolaa

#59 Nej, precis. Orsaken till att jag ens svarade dig var för det du skrev i förra kommentaren "Men jag kommer inte betrakta honom som en hon. Och jag skulle inte benämna honom som "hon" heller". 

Men nu säger du ju att "Vi kallar honom vid det könsneutrala smeknamn han tagit. That's it." Och ja, det är så man beter sig mot människor, det är att visa respekt. Däremot när man sitter i ett sällskap så kan det ju definitivt vara så att man använder hon eller han - Liksom "Hörde ni vad han/hon just sa?" eller liknande - och det är då man själv av farten kan säga han (i det här fallet). 

Jag skulle nog förmodligen snabbt be om ursäkt, och upprepa det könsneutrala namnet istället. Skulle du göra det?

Hur tror du din tjejkompis bror (eller blir det snart syster - eller hennes transsexuelle bror?) skulle känna om man alltid skulle säga han istället? 

Det handlar inte heller om att "låtsas" något, det handlar om att visa respekt för en annan indivds känslor eller egenart.

Anmäl
2016-05-17 01:01 #61 av: Otippbar

#55
Jag håller med dig om att sin egen verklighetsuppfattning kan man inte tvinga på någon annan. Däremot är det möjligt att vara respektfull. Jag kan inte svara för alla som befinner sig i minoritet, men ingen av de som jag känner/har känt har intentionen att vilja göra majoriteten mer lik dem. Det låter märkligt. Det handlar ju bara om en önskan om respekt, att få vara den man är på samma villkor, få samma möjligheter men också förutsättningar för att kunna ta samma ansvar. Dit kan man nå när man mår bra, är accepterad och respekterad. Vi är alla rätt så lika i grunden. Därför har jag svårt att förstå varför detta är svårt att förstå.

Varför finns en sådan rädsla för det okända och förändring, om det inte handlar om rädsla för förlorad kontroll och makt? Men maktlöshet är ingen katastrof och går att genomleva. Man behöver inte heller ha så stor kontroll över allt möjligt eller över människor i synnerhet. Respektlöshet däremot är direkt förödande för sin självkänsla och sin själ. Oavsett om det handlar om självrespekt eller respekt utifrån sin omgivning. Om vi förminskar respektens betydelse, så minskar förutsättningarna till att vi blir starka och sunda individer och därmed även förutsättningen för ett sunt och enat samhälle. Att skylla samhällsutvecklingen delvis på olika sexualiteter eller på vad människor känner sig som, är för mig som att pimpla spigg i Atlanten. Tjopp tjop

Anmäl
2016-05-17 10:24 #62 av: Kullblom

#57 "Jag har till skillnad från dig hört en hel del fula kommentarer av främst tjejer men även vissa kilar som tyckte att jag borde ägna mig åt hästar istället för att leka med vapen eller såna saker."

Jag vet verkligen inte om det är någon skillnad här. Jag har arbetat i ett mansdominerat yrke i snart 20 år. Tro mig, jag har också haft min beskärda del av "sexistiska" och nedvärderande bemötanden. Och blondinskämt. :-)

Jag har dock landat i att andra förhållningssätt ska ge mig min jämställdhet än att kräva dessa mäns förändrade beteende. Jag tror att hela den här idén om att leta upp orättvisor oför att försöka rätta till dem är en fälla.

En person kan bete sig illa mot mig. Personen använder förmodligen de medel han eller hon har att tillgå. För en man så blir det förmodligen någonting som befäster hans fysiska makt. För en kvinna kanske revir. För en som upplever sig vara intersektionalistiskt mindre privilegierad blir det något anklagande.

Här kan jag välja att se otrevligt beteende som bara otrevligt eller så kan jag utifrån någon slags maktordningsstruktur välja att tolka samma dåliga beteende olika beroende på vilken ställning personen har gentemot mig. Det är det här som jag tror är felspåret. Man gör kanske så med barn, men inte med vuxna. Och när jag skriker om orättvisa så befäster jag bara min underordnade position.

Respekt och kärlek för andra människor av alla kategorier är någonting grundläggande som självklart även jag delar ända in till själen. Men jag har erfarenhet av de svårigheter som det medför att försöka vara andra till lags. Det finns så mycket utrymme för misstolkningar att situationer tenderar att bli mer och mer onaturliga för de som av sig själva eller andra uppfattas befinna sig i det så kallade ”majoritetspalatset”. Och då menar jag inte onaturliga för att människor runt omkring en skulle ha läggningar eller attribut som man inte accepterar utan därför att man är så vansinnigt rädd för att kränka någon att man ständigt förminskar sig själv.  

Precis som det finns ord som ”husblatte” så finns det motsvarande roller som har goda relationer med olika intersektionalistiskt underpriviligierade grupper och därmed bjuds in i gemenskaper utan några förväntningar på att det de säger någonsin kommer att vara respektlöst. Precis som mörkhyade utan problem kallar varandra för n-ordet så kan man inom andra grupperingar använda för allmänheten tabubelagda och utrensade ord. Det finns också olika sorters neutraliserande egenskaper som kan göra en mer eller mindre accepterad. Tänk om jag nu skulle berätta för er att jag faktiskt visserligen har fött en drös med ungar men att jag också är homosexuell? Vad händer då med mitt majoritetspalats? Jag har också fått fina komplimanger som att jag inte är så ”svennig” och det har gjort mig mer accepterad i vissa sammanhang.

Jag tror att intersektionalism är värre än någon rasism vi tidigare skådat. Förutom att den faktiskt har med rasbegreppet så har man även ett tydligt tänk utifrån makt som öppnar upp för en allmänt accepterad förnedring av förväntat maktordningsmässigt priviligerade. Hur hanterar vi feltolkningar här? 

Detta innebär t ex att sådana som jag "har rätt" att bli överkörda och överösta med personliga angrepp och kränkningar trots att vi inte alls uppträder vare sig otrevligt, kränkande eller respektlöst själva. Enbart genom att vi faktiskt öppnar munnen och säger vår mening förväntas vi ”tåla” skit lite mer än andra. Detta därför att jag förväntas tala utifrån en önskan om att befästa min egen makt. Tänk om det är tvärtom? Tänk om det är så att hela denna teoribildning gynnar någon helt annan makt?   

Efter att själv ha blivit väldigt illa behandlad och utnyttjad av människor i min absoluta närhet (på grund av mitt eget förminskade av mig själv) så har jag ändrat inställning. Jag vinner ingenting på att stå upp för andra om jag inte också står upp för mig själv. Och bara för att du placerar mig i en privilegierad del av en maktstruktur så behöver inte jag göra det. Och att bli överens om hur det egentligen förhåller sig känns ganska öppet för feltolkningar. 

Jag tror att vi borde börja se och behandla varandra som jämlikar om vi ska nå dit. Vi behöver samsas och inte misstänka varandra för det ena eller andra. Vi behöver hjälpa varandra och ha rätt att ställa krav på varandra utifrån rimliga förutsättningar, inte placera varandra i olika maktfack som ger vissa rätt att bete sig illa medan andra ska tassa på tå. Då har det inte skett någon förändring alls. Åtminstone inte en som gynnar någon jämlikhet.

Anmäl
2016-05-17 18:46 #63 av: Ebolaa

Nu använder du igen teoretiska begrepp utan att egentligen tänka på appliceringen - eller så ser vi även den saken olika. För det första så tror jag på en maktordning, rasism är en form av maktordning (etniciteter), patriarkala strukturer (man/kvinna) är en annan, klasser (rika/fattiga) en till, olika sexuella läggningar (hetero/homo/trans osv) också, och slutligen att ha fysiska eller psykiska funktionsnedästtningar (sjuk/frisk). Även ålder, arbetsposition och en massa annat är också maktordningar.

Intersektionalitet analyserar en individs position genom att ta hänsyn till dessa ovanstående strukturer man ingår i och visar på att ens makt förändras beroende på sammanhanget (Det är själva kärnan i teorin - förändringen av ens position)- om man är i ett möte, i ett umgänge eller ett annat land till exempel. I denna teorin lyfter man upp att det kan vara bra att tänka på att man faktiskt besitter makt över andra i vissa situationer - och i andra situationer kan man märka att man har väldigt lite makt. Makt finns även om man vill det eller inte.  Makt är ju det samma som "sannolikheten att få sin vilja igenom". Och så som jag ser det, är missbruket av makt roten till all ondo här i världen.

Intersektionalitet säger inte alls att man har rätt att kränka en ljushyad person bara för att vita i historien har kolonialiserat, eller att man har rätt att kränka heterosexuella för att de förut har kränkt homosexuella. Nej där har du fel, men det finns förstås människor som tänker på det viset. Men då tänker DE fel, och det har ingenting med teorin intersektionell analys att göra - ja bara om de missuppfattat och vänt upp och ner på alltihop förstås. Precis som du säger, så säger man även inom etiken att man helst inte ska bry sig om andras motiv, eftersom det faktiskt inte skapar ett gott klimat. Det leder bara till ett personangrepp.

Ja, att vara jämlik är ju just det - en medvetenhet inför att människor är olika, bär på olika erfarenheter, och att försöka bemöta folk så gott det går. Jag har aldrig varit en sådan som tänker att jag har rätt att exempelvis skrika på någon för att personen i fråga  skulle va sexistisk eller rasistisk. Utan man kan ju alltid fråga hur de tror att deras tankar skulle fungera i ett annat sammahang - eller om de skulle tala till mig på samma sätt om jag vore någon annan. Men bara för att vissa utnyttjar sin makt genom att försöka trycka ned en annan - så har inte jag rätt att angripa dem. Då bidrar man inte till ett jämlikt samhälle nej. Men man kan ju alltid i lugn ton säga att det dom säger inte är schysst "med tanke/hänsyn till....". Den inställningen har jag till det hela. Har man inget gott att säga om en person - så kan man lika bra även hålla det för sig själv. Men alla blir förstås väldigt provocerade ibland, och vi är också bara människor, och när man gör övertramp så är man i alla fall medveten om vad som man verkligen går igång på "åt fel håll", och har med sig denna erfarenhet framöver. Ingen av oss är bara god.

Nej, man kan inte "kräva" av någon annan att de vips ska förändra sig - men genom att samhället får en ökad förståelse genom att visa att en viss maktordning används i fel syften. Genom att använda sig av historier av mänsligt liv för att öka andras perspektiv, genom att använda människor förmåga till empati, samt kunskap och forskning som visar på att strukturerna faktiskt används på det viset. Att det inte bara är något som de "mindre priviligerade" bara säger - utan att det verkligen är så, så bidrar denna kunskap till att människor tänker efter. Det blir en vågeffekt.

Anmäl
2016-05-17 20:07 #64 av: Otippbar

#56
Ber uppriktigt om ursäkt om jag har kränkt, förnedrat eller trampat på dig Kullblom. Jag vill dig ingenting och ska inte störa här mer.

Anmäl
2016-05-17 22:27 #65 av: Aniara14

#64 "ska inte störa här mer."

Vadå "störa"??? Funderar Du stör väl inte mer än nån annan?

Anmäl
2016-05-18 17:28 #66 av: Tjeja

Tycker man blandar ihop psykisk sjukdom med självuppfattningar här. Vi har lärt oss att ha respekt för andras känslor men på vägen i videon missar man att ingen skulle hålla med någon de upplevde inte hade självinsikt i sin situation och som inte kan skilja på sina mentala känslor och fysiska attribut.

Alltså i svenskan saknar vi ju olika ord för mentalt och sexuellt kön. Så som det finns i tex engelskan.
Gender-mentalt kön.
Sex - fysiskt kön

Klart att man mentalt kan känna sig som en sak men fysiskt vara något annat.
Är ju därför det finns personer som får operera om sin kropp för att kunna känna att den stämmer med deras mentala kön och självuppfattning.

Det är nog få av dem som har ett annat fysiskt kön än de har mentalt som ändå går och försöker inbilla varken sig själv att deras kropp är annorlunda. Att önska att den var annorlunda innebär ju inte att man behöver inbilla sig något som inte är sant.

Tycker det är taskigt att jämföra någon som känner sig malplacerad i sitt fysiska kön med personer som är psykiskt sjuka att de i billar sig vara något de inte är (kines, katt, eiffeltornet eller tror sig ha snopp när de har en snippa eller tvärt om).

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-05-18 19:57 #67 av: landsbygdsbo

#66

Att vissa  individer inte känner hemma i det kön de är födda till är väl ett faktum.

Att vissa individer rent fysik föds tvåkönade är väl även det ett faktum.

Att alla har rätt att utåt sett agera som män eller kvinnor oberoende av fysik tillhörighet är väl klart det med.

Men vad som också är klart är att dessa individer bör vara medvetna om att de signaler man sänder ut i form av beteende och klädsel kan missuppfattas och leda till problem i lika stor omfattning som med det talade språket.

Är jag bland människor så bör jag inte provocera med utflippad klädsel eller beteende lika lite som med ett utflippat ordval. För allas trevnad inte minst ens egen...

Anmäl
2016-05-18 20:03 #68 av: Ebolaa

#67 Vad är "utflippat" enligt dig?

Jag menar, många uttrycker sig genom sitt utseende, men är ju som "vem som helst" när man lär känna dem. Min åsikt är att "don´t judge the book by it´s cover". 

Sen är det många som kan verka vara "utflippade" när det kommer till beteende eller sätt att prata, men det kan lika väl handla om en diagnos, eller stress eller annat, som att det är rent situationsbundet.

Så man kan ju alltid fråga eller säga "När du gör eller säger sådär, så verkar det som såhär - var det så du menade?"

Men det är en annan sak när människor gör övertramp, men då kan man även säga det - att "där gick du för långt". 

Anmäl
2016-05-18 20:15 #69 av: landsbygdsbo

#68

Ja utflippat kan väl vara att gå klädd som om man skull å på studio 54 (ja jag vet att det var länge sedan) kl 14 en söndagseftermiddag på torget i en småstad, som exempel...

Men vad jag menar, är att talet bara är ett av de sätt med vilket vi kommunicerar.

Och om man talar med "kluven tunga" så att säga så bäddar man för konflikter.

Anmäl
2016-05-18 22:16 #70 av: Kullblom

#63

Jag tänker att appliceringen inte nödvändigtvis behöver vara exakt ur ett kritiskt perspektiv i just detta sammanhang. Det säger jag därför att jag tror att det är just själva appliceringen av teorierna som får en sådan gigantisk felmarginal. Precis som du säger så använder folk detta för att bete sig illa gentemot varandra och det blir en slags allmän legitimering av dessa beteenden. Jag förstår att det inte är ursprungstanken, men det blir en konsekvens.

Som jag ser det så ger appliceringen av dessa teorier ute i verkligheten en större öppning för feltolkningar och -appliceringar än tidigare. På grund av dess komplexitet. DET är vad min kritik handlar om. 

Vågeffekten kanske inte blir den önskade. Undervattensströmmarna kan också ha en ganska förödande effekt.

Anmäl
2016-05-18 22:46 #71 av: Ebolaa

#70 Allting kan utnyttjas. När folk istället hör en massa saker istället för att lägga ned 30-60 minuter på att använda google, eller sätta sig på biblioteket för att söka sig runt bland kunskapen, ja då blir det feltolkningar. Man tror mer än man vet - men talar som om man vet. Men visst, kunskap är makt - och vissa vill höra saker som bekräftar deras världsbild. Tror dock att mänskligheten bättras på det området, tack vare vår allmänbildning och internet. Men för vissa hjälper det inte att öka kunskapen om man inte är öppen heller, då suger man bara upp det man vill höra eller det som bara bekräftar ens verklighetsbild.

Ja, det blir snett. Dock så tror jag inte att det är värre nu än det var förut, allmänbildning och kunskapsspridning går generellt jäkligt segt. Det handlar ibland också om en generationsfråga - att viss kunskap och uppfattningar hänger med från innan - och att den i princip måste dö ut för att den nya kunskapen ska breda ut sig - och så går vi vidare segt framåt och ser alltid tillbaka och tänker på hur lite man visste då.

Teorier är inte komplexa, dät är bara helt vanliga sätt att tänka, och ofta känner man igen sig i dem, därför att man har allmänbildning. Men allt nytt är ju okänt och känns svårt, men det finns många bra och lättlästa böcker som förklarar kärnan i teorier på ett mycket lätt sätt. Sen kan man öka på djupet om man har intresse. Men jag tror själva osäkerheten skapar dessa feltolkningar, eftersom man inte orkar eller mäktar med att ta sig an det - därför att man tror att det är svårt.

Anmäl
2016-05-18 23:23 #72 av: Kullblom

#71 Frågan är vad det betyder att vara "öppen". Vad betyder det att vara "allmänbildad"? Om man följer "rådande" direktiv så kan de faktiskt lika gärna vara motbevisade i morgon. Utvecklingen går inte bara framåt i den bemärkelsen. Det kan vi väl ändå inte säga om vårt land i dagsläget? Ett tydligt och "accepterat" exempel är ju kostråden som har varit en stor bluff - på grund av vissa  intresseorganisationer.

Det finns ganska många olika ideologiska förespråkare som anser att de flesta som fördjupade sig i deras ideologi skulle förstå "sanningen". Vem har rätt och vem har fel? Och hur fångar vi upp en majoritet - som vi ändå vill avskaffa?

Anmäl
2016-05-18 23:39 #73 av: Ebolaa

#72 Med allmänbildning och internet kommer även kritiskt tänkande i form av att förhålla sig kritisk till källor men också att inte svälja saker med hull och hår. Det finns positiva sidor, och det finns negativa sidor.

Att se "sanningen" är väl aldrig hälsosamt. Visst kan man vara övertygad om saker, men ser man sanningen i ett perspektiv, så är man varken öppen eller allmänbildad, eftersom man även måste inse att det finns kritik om allt. I alla böcker jag läst om teorier eller perspektiv innehåller de alltid kritik framförd av andra perspektiv, kritik är viktigt eftersom det lyfter upp problemställningar som är viktiga att ha i åtanke, att det som sagt inte går att tänka på bara ett spår för jordens alla problem. Nej, då måste man ta hjälp av andra hjälpmedel för analyser. Varje perspektiv eller teori är ju inriktad på en viss form av infallsvinkel på ett problem.

Anmäl
2016-05-20 10:23 #74 av: Kullblom

#73 Jag avslutar gärna den här debatten nu. Jag tror inte att vi kommer längre eftersom vi verkar se olika på "logik". Jag är "låst" vid sanningen att logik och förmåga till abstraktion har gett oss möjlighet till den snabba utveckling vi har sett under det senaste århundradet - att detta samtalsforum är möjligt - oavsett genusperspektiv på dessa egenskaper.

Att nu bekriga dessa och den "moderna" vetenskapens definitioner av livets grundvalar är för mig en upplösning och inte en upplysning. Det perspektivet kan jag inte frångå i dagsläget.

Jag må vara inlåst. Jag kommer absolut att försöka skaffa mig en klarare bild av det som verkar helt bortom rimliga resonemang för mig just nu. Men jag tror inte att jag kommer att bli mindre kritisk. Vi får se. :-)

Anmäl
2016-05-20 10:44 #75 av: Ebolaa

#74 We agree to disagree, helt okej för mig ! 

Jag ser det varken som upplysning eller upplösning, snarare som att folk lyfter upp orättvisor, kränkande behandlingar, människors lika värde och de mänskliga rättigheterna - något som kanske har dragits till sin spets -så att bägaren rinner över åt alla håll. Så det är bra att förhålla sig kritisk. Jag ser hela tiden människor som talar emot sig, människor som till exempel kallar sig för feminister men som motarbetar sitt egentliga syfte till jämställdhet - och sånt ska man förstås inte godta. Klart att du fortfarande ska förhålla dig kritisk, vad jag sett verkar du ha ett gott hjärta.

Vi har det bra i Skandinavien i jämförelse med andra delar av världen, och där man har det som bäst där klagar folk även som mest. Kanske för att man ser sina rättigheter och vet vad man kan kräva, vi har inte heller någon betydande korruption till den grad att man inte alls skulle kunna lita på staten eller vara rädda för att bli klippt om man säger "fel" saker. Så det är många bud just nu.

Men ja, kritiskt tänkande for the win. 

Anmäl
2016-05-20 15:33 #76 av: Kullblom

Jag hade egentligen inte tänkt svara igen men, 

”Jag ser det varken som upplysning eller upplösning, snarare som att folk lyfter upp orättvisor, kränkande behandlingar, människors lika värde och de mänskliga rättigheterna - något som kanske har dragits till sin spets -så att bägaren rinner över åt alla håll. Så det är bra att förhålla sig kritisk. ”

- Är inte detta en paradox och just en motsägelse av den forskning du framhäver? Eller menar du att det är positivt att bägaren rinner över?

-”Vi har det bra i Skandinavien i jämförelse med andra delar av världen, och där man har det som bäst där klagar folk även som mest. Kanske för att man ser sina rättigheter och vet vad man kan kräva, vi har inte heller någon betydande korruption till den grad att man inte alls skulle kunna lita på staten eller vara rädda för att bli klippt om man säger "fel" saker. ”

Talar inte detta (ihop med ditt tidigare citat) för att dessa teorier kommer att ätas upp av "verkligheten"? Just nu har en del av oss det väldigt bra, men det är förändring på väg vad gäller alla dessa aspekter. Och hur omfamnar detta tankesätt omvärldens möjligheter? Blir det inte endast ett fåtal som upplever en individuellt stor frihet under en begränsad tid? 

Många bud är det absolut. Jag tror att förenkling (abstraktion) är den enda framkomliga strategin för att ena många. Jag har nog också ett ”manligt” sätt att se på tillvaron - ur ett genusperspektiv. 

Sett till historien så är det väl ändå det tydligaste vi hittills kunnat utläsa? Vilka budskap klarar av att på kort tid nå ut till stora massor och få förödande eller mycket stora konsekvenser? De enkla, populistiska. De som fångar upp en kollektiv orättvisa, rädsla eller ilska - inte enskild eller unik. Det enskilda blir väldigt svagt. 

Därmed inte sagt att inte många kommer att anamma dessa enskilda rättigheter. De blir ändå enskilda. Vilket lämnar öppet spelrum för de ideologier som kan ena flest med enkla slagord och lättförståeliga idéprogram - när bägaren rinner över  - eller för att de övriga förintat sin kollektiva kraft.

"Övriga" enas under tiden i minskande antal i förhållande till samma enkla ideologier. Genom motstånd, avsky, hat.

Men det kan ju förstås vara väldigt förenklat av mig. ;-)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.