Ordet fritt. Fria diskussioner

Projektion och Solipsism

2016-10-07 11:48 #0 av: Kullblom

Dessa två ord har intresserat mig en tid. Det ena handlar om att min världsbild är det enda som existerar (solipsism) och det andra om att jag applicerar mina egna demoner på en annan människa (projektion). Dessa ska inte blandas ihop med egoism.

Egoism handlar om att ”vi bryr oss om andra människor endast på grund av att deras välfärd gynnar oss själva i någon mening”.

Men när jag tillämpar solipsism och projektion så blir människor onda eller goda utan verklig anledning. Därför att de passar in på min egen definition av gott och ont. Det i sig betyder inte att dessa människor uppfattar tillvaron på samma sätt.

Jag upplever att vi i dag i mycket hög grad är förlamade av denna ”sjuka”. Det finns en uppsjö av triggerord som räcker för att placera människor i facken ”ond” eller ”god”. Tyvärr används detta ofta i kombination med egoism. Det passar oss att högljutt stå upp för det "goda" därför att det ger oss framgång bland likasinnade.

Verkligheten går inte att dela in i onda och goda. För hur man än försöker så är det omöjligt att ha en klar uppfattning om vad som är verkligheten för alla.

Om någon är elak direkt mot mig så behöver jag faktiskt inte ha med den människan att göra. Det har vi ändå fått lära oss från barnsben. ”Lek inte med honom om han är dum”. Men oavsett hur jag ser det så kanske motparten aldrig upplevde sig själv som elak. Ofta kan samtal hjälpa till med denna förståelse. Det kräver dock styrka från den utsatte. 

 Men vi har inte lärt oss att en motstridig åsikt är skilt från att vara elak, egoistisk, dum. En åsikt bygger alltid på en världsbild. En världsbild vi inte alltid delar. Låt oss istället förstå dessa världsbilder istället för att ge oss på symtomen. Eller de människor som ändå vågar gå emot strömmen för att de ser något annat. Vad ser de? Din världsbild eller sin egen?

Att frysa ut en människa på grund av en åsikt är kortsiktigt och ofta egoistiskt. Vilken styrka visar man på här? Att man står upp för sin solipsism? Jag skulle vilja hävda att ingen människa självupplevt är en "brunråtta". Egoism är en barnslig (och då kanske nödvändig) företeelse, men något vi bör vänja oss av vid i vårt vuxenblivande. Egoisten kan ibland ses som ondskefull. Han själv anser sig bara vara mer värdefull.

Allt handlar ändå i slutändan om att samsas - om vi nu ska dela den här världen. Det kommer att bli orättvist och det kommer att finnas egoister. Det kommer att finnas sjuka och svaga och starka och handlingskraftiga. Högutbildade och lågutbildade.

Och av dessa finns representanter från vänster till höger och norr till söder.

Människor. Med egna världsbilder. Låt oss förstå dem istället för att döma dem utifrån våra egna världsbilder. Låt oss tala med varandra. För bara genom frånvaron av samtal kan vi behålla vår världsbild. När vi förstår en annan så förstår vi alltid mer och aldrig mindre. Det kan inte vara dåligt.

Vi kanske till och med kan hitta något vi har gemensamt?

Anmäl
2016-10-24 15:21 #1 av: Ebolaa

Intressant inlägg.

Avseende din sista fråga så tänker jag lite såhär. Samhället som vi lever i är i princip uppbyggt genom att synliggöra avvikelser och att sedan disciplinera enskilda individer till att bli så "normala" som möjligt. Det här innebär också att enskilda samhällsmedborgare också lär sig att se skillnader, vissa av dem anses också vara oacceptabla i olika grad, vilket gör att befolkningen i sig disciplinerar varandra. Detta genom att stöta ur dessa avvikande individer ur gemenskapen (Foucalt, 1974/2004). På det här viset skapas också en känsla av Vi och Dem.

Många filosofer har berört denna fråga om "att möta skillnad", vilket brukar i filosofiska sammanhang kallas för "att möta den Andre" (se exempelvis Buber, 1902/1962). Dessa filosofer, men också många forskare inom olika maktperspektiv, anser att vi alltid lägger märke till det som skiljer oss åt, och detta för att skilja oss från varandra. Att visa på sin egen individualitet. Men, vi människor har ofta mycket mer gemensamma nämnare än de som skiljer oss åt.

För att överhuvudtaget kunna bemöta människor som är avvikande eller annorlunda, i jämförelse med oss själva, så krävs det att vi vågar lyssna. Lyssnande är ett begrepp som innefattar många aspekter, bland annat om bekräftelse, erkännande, öppenhet och empati (känsla, förståelse och omsorg). Det som är intressant med lyssnande att det bara är genom denna form man som människa egentligen kan utvecklas. Om man däremot ser sitt livs uppdrag som att "sätta människor på plats", så kommer man som individ stagnera i sin utveckling. Men visst är det svårt, beroende på exakt vad denna skillnad eller avvikelse handlar om. Det är ju en lärdom i sig att man efter ett möte inser att man kanske gjorde ett visst övertramp, eller reagerade oväntat. Och det är genom att reflektera om dessa händelser som visar på hur långt vi kommit avseende att applicera kunskap, och vilka fördomar och liknande vi har. För visst, vi alla människor gör övertramp eller reagerar oväntat. Det är mänskligt. Men det går också att rätta till detta, genom att be om ursäkt (om människan fortfarande befinner sig i sin omgivning) och ge en värdig förklaring på vad som hände mig själv, eller att ta med detta som en vidare erfarenhet om man vet att man aldrig kommer se denna människa igen.

Men jag tror faktiskt att mycket av de fördomar som vi innehar och som påverkar mötet med vissa individer kommer från vårt samhälles sätt att disciplinera befolkningen. Det är liksom mer okej att tycka vissa saker, medan det är mindre okej att tycka och tänka andra saker. 

Att "samsas" tänker i alla fall jag att handlar om att visa på empati och tolerans, vilket som sagt inte är så lätt av vissa faktorer, som de egna erfarenheterna och referensramarna vi har med oss i ryggsäcken.

Men att börja synliggöra detta för sig själv, och tänka hur man gärna hade kunnat handla/reagera annorlunda nästa gång, visar på att man har uttrymme att utvecklas och därmed skapa en bättre tillvaro för en större variation av individer.

Blomma

Ciao!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.