# Sveriges moraliska hybris
Author: _Fisken

En artikel som är bra skriven. Han har verkligen satt fingret där det ömmar.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2940564--sveriges-moraliska-hybris-har-ett-alltfor-hogt-pris-

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Ja, jag har uppmärksammat hans artikel tidigare [i en annan tråd](http://politik.ifokus.se/discussions/56135ca1ce12c44f4700028e-nu-ska-varlden-bli-svensk?participating-1#48). Tar artikeln som ett tidens tecken, där Sveriges högmod alltmer börjar ifrågasättas.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Sant.

## Comment 3
Author: Schnauzertik

Vi gått för långt i själva sakfrågan, det är alltid lätt att vara efterklok. 

Men samtidigt ser jag ännu ett exempel på en konflikt. I åtskilliga fall klagas på att Svenskar inte är stolta över svenskhet och Sverige men så fort vi visar stolthet för något så kallas det för hybris och ska till varje pris klassas ner.

Jag menar att även om han har flera poänger så är angreppssättet att vi inte ska förhäva oss eller vara stolta typiskt. Är det till och med så att det är typiskt svenskt?

## Comment 4
Author: [Borttaget]

#3 Det paradoxala är att stolthet över Sverige här hemma ofta ses som nationalism och något fult, samtidigt som vi framhäver oss internationellt och gärna vill marknadsföra vår egen modell och ser ner på andras erfarenheter och lösningar.  

Sverige är lite grann som rekryten som marscherat för första gången och glädjestrålande kom hem och meddelade att "alla gick i otakt utom jag".

## Comment 5
Author: _Fisken

Jag har lite svårt för självgodhet.

## Comment 6
Author: gruvel

Såg också Hedlunds artikel i GP.  Och på Dagens Samhälle 29/12 skriver en Radu H Dinu, lite som anslutande till GP:s, om rättighetsaspekter i sammanhanget flyktingdebatt. Filosofen Per Bauhn har varit inne på detta. - Indirekt berörs saken lite i prof. Frank Götmarks artikel i GP 26/12 och 28/12 om överbefolkningsproblemet.  Befolkningsökningen nämns alltför sällan vid i olika problem och vid världsförbättringsförslag. Som ex. bara Syrien, 1/3-dels yta av Sveriges, rätt torrt och inte så fruktbart , ökade sin befolkningen från 9 miljoner till 22 på 31 år (1980 - 2011).  Knappast konfliktdämpande inrikespolitiskt. Och många barnfödslar för kvinnorna. Skulle tro detta är en för het potatis ta i för politiker långt in i framtid. 

Som sägs i nr 4 tenderar Sverige gärna tala om för andra, som de något mindre grannarna, vad de bör göra, som vid problemen nu med många flyktingar på kort tid, eftersom Sverige inte gärna kan ha något ansvar för utvecklingen. - Kan det vara slumrande storhetsdrömmar från 1600-talet som maskeras av en klädsamt blyg intern nedvärdering ?