# Reinfeldt som regeringschef? Author: WiktZac Lena Melin i AB sammanfattar de senaste dagarnas affär bra: * **Fel nummer ett** var att säga att det inte handlade om en privat relation utan var ett professionellt möte. Två människor som pussas på krogen har slutat att vara professionella för länge sedan. * **Fel nummer två** var att inte erkänna att Ulrica Schenström var påverkad. I det fallet överprövades statsministern efter bara någon timme av TV 4:s reporter som sade att hon var glad i hatten men inte redlös. Statsministrar bör se till att de inte kan tillrättavisas. * **Fel nummer tre** är att hålla hemligt vem som hade regeringskansliets krisjour under krogkvällen. Eftersom Reinfeldt kritiserade den förra regeringen för hemlighetsmakeri på just den punkten var det oövertänkt. Maktens ständiga vilja att skydda sig själv blev åter tydlig. * **Fel nummer fyra** var att hålla Ulrica Schenström om ryggen trots att det var uppenbart för alla att hon betett sig olämpligt. Mycket enklare hade varit att erkänna dumheten, att säga att ett allvarligt samtal ägt rum. Därmed hade affären sannolikt varit utagerad. Fjädern hade aldrig blivit en fet höna. * **Fel nummer fem** var att gå till attack. Reinfeldt ifrågasatte varför reportrar ställde frågor. Det kan möjligen fungera om man har fast mark under fötterna. Men befinner man sig, som Reinfeldt, på gungflyg är det direkt kontraproduktivt. * **Fel nummer sex** var att förlänga plågan för henne. Reinfeldt lät henne ta time-out, för att bara några timmar senare – mitt i natten – meddela hennes avgång. Vad gjordes rätt då? Tja, det enda jag kan se är att Reinfeldt handlade övertygande då slaget redan var förlorat, d v s han lät Schenström gå. Men det var verkligen fem i tolv... Mysko affär, Reinfeldt verkar normalt vara en mycket duglig politiker, men man måste efter detta dryga år sätta rejält frågetecken för honom som regeringschef. För övrigt så är det mycket intressanta konspirationsteorier som florerar på internet nu! Så som jag ser det så är Melins lista ovan mycket bra sammanfattning och det är väl i praktiken bara punkt 1 som S+TV4+Danielsson skulle kunna ha sammansvärjt ihop... ;o) Däremot är jag smått chockad över att innan ens Schenström har hunnit plocka ur sitt skrivbord så kommer en ny affär - med ersättaren Nicola Clase! Är verkligen fusk något som normalt hör till den moderata toppen? Jag vägrar tro så, men nu är det lite väl många som fuskat, eller? //Zac ## Comment 1 Author: Sara Ärligt talat så spelar det nog ingen roll vilket parti vi pratar om, det förekommer fusk och falskspel hos de allra flest. Det är bara det att i mindre partier så kommer det inte fram och hålls inte så stenhård koll på. ## Comment 2 Author: AndersE #0 Ja, jag läste en annan analys - någon ledarskapsexpert... Den menade att Reinfeldt gjorde en sak rätt - uppträdde som ett "team" och stödde sin medarbetare. Det stora felet var att börja agera och uttala sig innan han rett ut vad som egentligen hänt. Dåligt! ## Comment 3 Author: WiktZac Jag tror det var Henrik Brors på DN som drog paralleller mellan Reinfelds agerande och Leijonborgs (under dataintrångsskandalen). Båda bröt mot grundpelare i affärshantering - _gå ut, berätta vad du vet och gör en pudel._ Istället så har man motviligt bara medgett det som kommer fram, eller bara hållt tyst. Reinfeldt har på detta sätt "förlängt plågan" rejält för flera av de avgående ministrarna. Irriterande. #1 Jo, de som har mest makt granskas mest, och det är iofs helt i sin ordning. En positiv sak(!) i allt detta är att det har varit mycket liten skillnad på hur kritik sett ut från liberal/borglig press och vänsterpress. Om man nu inte läser in konspirationer överallt och anser att all press är vänsterkramare... ;o) //Zac ## Comment 4 Author: johan Jag kan inte låta bli att tycka att vi har fjantiga journalister i Sverige. Deras enda drivkraft verkar vara att hitta skandaler. Minst lilla sak blåser de upp så stort att den stackars utsatte måste avgå, oavsett om det är relevant för deras jobb eller inte. Alla som någonsin köpt en pizza har väl sponsrat svart arbete, oavsett om man själv vet om det eller inte. Alla har väl cyklat utan lampor på cykeln? Eller kanske tagit med dig en bunt papper från jobbet till skrivaren hemma? Allt detta är skäl nog för en journalist att blåsa upp en riktig skandalhistoria. Man undrar om det inte finns ett visst självändamål i hetsjakten från bittra sosse-journalister... Sedan att all press hakar på är lite annat. Jag blir så sugen på att luska fram alla fel som journalister gjort. Bör man t ex arbete som journalist om man någonsin i sitt liv ljugit? Hur kan man rapportera samhällsinformation om man inte talar sanning? ## Comment 5 Author: AndersE #4 Du såg väl vilket liv det bliv när polisen beslagtog en brottsmistänkt journalists dator? En journalist ska tydligen vara fredad från allt... ## Comment 6 Author: WiktZac Jo, #5, historien om TV4:s stjärna vad gäller samhällsjournalistiken, Trond Sefastsson, _är också_ riktigt pinsam för TV4. Källskydd, my ass! Det var en direkt brottsmisstanke där bevis sannolikt fanns på hårddisken... Men oavsett hur obetydlig grunden för hetsjakten är, så har Reinfeldt i detta fall kraftigt förvärrat historien. Så även om det är journalister som knuffat igång det hela, så har makthavarna i detta fall gasat på. Vilka andra hetjakter tänker du på, där målen tvingats gå och historien egentligen  det varit orelevant för deras arbete #4?  Hetsjakter säljer lösnummer, det ska vi ha klart för oss. Lite intressant läsning: [DN: "Drevet inte värre än förr"](http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=581741&previousRenderType=2) och vill du fördjupa dig något om vänster-/högervinklingarna så finns det en relativt intressant undersökning från Göteborgs Universitet om ["Journalisternas partisympatier"](http://www.jmg.gu.se/pdf/jmgdata/journalist2000.pdf). Det mest intressanta för mig kommer dock först på sista sidan: > _"Journalisternas bristande sympatier för väletablerade och maktägande partier som s och m och journalisternas förkärlek för mindre etablerade partier som v och mp är därför inte bara ett uttryck för politiska åsikter utan också ett uttryck för en journalistisk yrkesideologi där en självständig kritisk granskning av makten och makthavare intar en central plats."_ //Zac