# Mordiskt Moment 22 Author: Bjorn_P Nu när min nya webbsida har påbörjat sin bana till världsdominans så ordnade jag en intervju med en handläggare på Arbetsförmedlingen, och efter viss möda lyckades hon klämma in mig i tio minuter mellan två möten. Tio minuter skulle jag få där hon skulle förklara hur fantastiskt bra arbetsförmedlingen egentligen var, och där jag skulle försöka knacka hål på flosklerna och få henne att säga något riktigt. Sagt och gjort. När tiden kom knatade jag ner till den arbetsförmedling där intervjun skulle ta plats, och gick fram till den som stod vid den lilla pulpeten. "Hej, jag skulle träffa-", öppnade jag. "Har du kölapp?", sa hon. "Nä, men jag ska-" "Du får ta en nummerlapp först!", sa hon och ryckte till sig en annan mansperson som något häpen började plocka fram papper ur fickan. "Men hallå, jag ska intervjua-" Hon ignorerade mig demonstrativt, förutom en blick och ett utsträckt finger mot kölappsautomaten. Jag tog en kölapp. Tiden gick, och gick över tiden när jag hade bokat mötet. Mina försök att fånga receptionistens uppmärksamhet misslyckades totalt. Telefonsamtal till intervjuoffret gick om intet: "NN NN är upptagen i ett möte och återkommer klockan två". Klockan blev två. Klockan blev tio över två. Intervjuoffret var fortfarande inte anträffbar. Receptionisten ignorerade mig fullständigt. Och så! Äntligen! Min tur. Jag rusar fram. Klockan är nu kvart över avtalad tid. "Jo, jag kommer från Dagens Politik. Jag skulle intervjua NN NN klockan två. "Klockan är kvart över." "Tack, det är jag _mycket_ väl medveten om." "NN NN är upptagen i möte nu och återkommer på Måndag. Bara ett hårt tag om skivan i pulpeten som receptionisten stod vid förhindrade mig från att bli mördare. ## Comment 1 Author: Ida #0 Är det möjligt, AMS som är så grymt effektiva?... ;)  **Jag har ett liknande fall, dock från Vårdcentralen:** Vaknade en morgon och kände mig riktigt risig. Anade vad jag kunde tänkas ha för åkomma och ringde vårdcentralen i min dåvarande kommun. De har infört ett brilljant telefonsystem där man kan få hjälp direkt och även få saker och ting utskrivna utan att ens behöva uppsöka läkare. Kan de inte svara väljer man en tid de ska ringa upp och på så sätt slipper man telefonkön. Så långt allting bra. Den mycket trevliga (ja, faktiskt) sjuksköterskan meddelade dock att jag var tvungen att gå ner till vårdcentralen och lämna ett prov för att säkert kunna avgöra vad det var för fel. De hade en tid kl 13, vilket skulle bli lite tight för min del eftersom jag hade föreläsning på eftermiddagen, men hon sa att om jag förbereder provet och är på labbet 12.45 skulle det inte vara några problem. Utan för labbet kl 12.45 möts jag av en skylt där det står att det öppnar 13.00. Givetvis finns ingen där och jag går därför fram till luckan på vårdcentralen, ca 2 m bort. Damen innanför fönstret hälsar inte och svarar inte när jag frågar om hon vill ha leg eller sjukbricka eller vad de nu använder. När jag frågar om labbet fräser hon att det är stängt till 13.00, alltså samtidigt som jag har min läkartid. Jag måste istället vänta där för att inte missa när läkaren kommer. När det gått 15 min går jag återigen upp och frågar varför inte läkaren ropat upp mig. En annan surpuppa innanför fönstret fnyser att det är klart att jag inte blir uppropad om jag inte varit på labbet.(!) Måttligt road går jag då återigen till labbet som tillslut öppnat och möts av en kortklippt över glasögonen stirrande kvinnas: Nå?? \-Ja, jag skulle lämna ett prov här för att få komma in hos läkaren. Kvinnan svarar: Har du någon remiss från läkaren? \-Eh, nej det är klart att jag inte har eftersom jag inte har fått träffa honom än, för att jag tydligen måste lämna det här provet först!! Kvinnan: \*stor suck\* Hur svårt kan det vara att kommunicera två enheter emellan som ligger vägg i vägg?! Återigen inne på vårdcentralen får jag vänta ytterligare 10 min, så fem min innan jag måste gå kommer sömninga läkaren. Denne lutar sig lugnt tillbaka i sin fotölj trots att jag påpekar att jag har lite bråttom. Han verkar nästan njuta av det. L-å-n-g-s-a-m-t börjar han skriva ut receptet och prata om massa annat oväsentligt och avslutar med enligt mig ovidkommande frågor om mitt intimaste privatliv. Oförskämt. Jag bara undrar vilken värld de lever i och om deras mål är att få patienterna att känna sig som inkompetenta missfoster. Som sjuk hos vårdcentralen är man trots allt deras kund och eländig som man oftast är bör man väl åtminstone inte bli behandlad som nått som katten släpat in. ## Comment 2 Author: Christina Vilka rysare - hoppas någon kan kontra med solskenshistorier ## Comment 3 Author: Ida Solskenshistorier kan jag berätta, men de kommer knappast från landstingets vårdcentraler. Däremot finns det många bra exempel på gott bemötande hos landstingets diverse entreprenörer. När det är lika dyrt (eller billigt) att gå till "privat" mottagning som att gå till de vanliga går man helst dit man får bäst service = till de privata. ## Comment 4 Author: Bjorn_P AMS bjuder tyvärr inte så ofta på solskenshistorier. :) ## Comment 5 Author: Staffan #0 (Björn) Man blir upprörd bara av att läsa ditt inlägg. Tur att det inte var jag som var där i ditt ställe, jag hade inte kunnat behärska mig utan ställt till med en scen. Vad tänker du göra för att ge igen? ;) Mvh // Staffan ## Comment 6 Author: [Borttaget] Nej, vårdcentralerna kan man inte lita på, har även jag lärt mig. Ringde dom faktiskt igår förmiddag, och här har dom en sådan fiffig grej att man knappar in sitt telefonnummer och sen får man en tid då dom ringer upp. Men ringde dom tillbaka? Nehej! Lite trist, då det är 15 min gångväg till vårdcentralen... Och 3 mil ungefär till närmsta akutmottagning, så är man lite sjukare än att det blir en fara att ta bilen, men inte tillräckligt sjuk för att ambulans är ett alternativ, då sitter man med skägget i brevlådan... ## Comment 7 Author: Grodan Stackars tanten vid pulpeten... vilket jobb! fy farao... vem fixar att ha ett sånt jobb? Du borde intervjuat henne!