# Är du inte med oss, är du mot oss Author: johan Intressant artikeln med avhoppad socialdemokrat. När jag läser det låter det som hon beskriver en kult, där man inte får ifrågasätta eller knappt prata med någon utanför sekten. https://www.dn.se/sverige/strandhalls-kritik-mot-s-vill-vi-ha-det-sa-har/ Jag har vänner som lämnat Miljöpartiet. Plötsligt är folk som man trodde var ens vänner, något helt annat och visar en hatisk sida. Den är "In Group, Out Group" verkar vara större inom vänsterpolitiken, men jag har inga illusioner om att det inte också existerar på högersidan. Jag har bara aldrig hört någon beskriva det på sättet där, men haft flera relativt närstående som tydligt beskrivit det från vänstersidan. ## Comment 1 Author: Pyttelite Tyvärr är det en betalartikel men lägger ändå upp på löpsedeln. Just Strandhäll finns det nog många uppfattningar om. ## Comment 2 Author: OberonsMatte När det gäller hårt tonläge från kända partiprofiler i sociala medier är det knappast representanter från S som är ledande. Inte heller när det gäller att beskylla sitt parti för att vara en sekt. Inget kan heller få mig att tro att sådana personer sticker ut hakan i sociala medier utan att de själva har det i sig att göra just det. ## Comment 3 Author: alva03 Jag tänker lite såhär: många är ju mot vissa grundvärderingar högern eller vänstern har. Klart sidorna då sätter skarpare gränser. Upplever att oftast när man ifrågasätter grunden eller ifrågasätter på ett icke-genomtänkt vis får man bakslag. Sedan finns ju faktiskt en mitten för de som inte håller med "extrema" sidor. Tycker högern vanligare har personer som till 100% stöttar dem och följer blint så upplever färre situationer som ens kan uppstå där man inte tycker helt lika. Detta baserar jag även på till exmeple extrema högergrupperingar i tyskland där även högre uppsatta inte ifrågasätter ledningen utan bara upprepar exakt det deras ledning tycker. Själv upplever jag högern som mindre accepterande och mindre villig att förklara baserat på logik. Högern upplever jag använder mer press och udda metodik för att sprida sin åsikt. Upplever att vänstern är bättre på at använda fakta (framförallt äkta fakta och forskning) för att stötta sina åsikter. Det gör naturligvis att om man försöker gå emot det starkaste bevisen inom forskningen med platta argument att man får hårdare svar. Återigen: baserar allt detta framförallt på vad jag ser frå tyskland med VÄLDIGT kraftiga höger och vänster sidor. Även baserat på HUR dessa sidor, inte bara politikerna, sköter demonstationer och liknande. Högern upplever jag som mycket mycket smutisgare i hur de sprider sin åsikt och hur de beter sig (då är det material HÖGERN SJÄLV filmat och valt att publicera) Själv ser jag nte hur man kan försvara SD eller ens antyda att SD vore bättre än S. Båda är kaos enligt mig. Men SD har för många aktiva kopplingar till olika grupperingar och individer som är EMOT grunläggande mäsnkliga rättigheter ## Comment 4 Author: johan #2: Det är inte sociala media artikeln primärt handlar om. Det är mycket mer om att vara i gruppen, vad som krävs för att få komma in i gruppen, vilken lojalitet som krävs för att få förbli i gruppen, och vad som händer när man talar med någon utanför gruppen. Delen om sociala medier är minimal, men handlar mest om att hon blev anklagad för hårt tonläge, men också blivit utsedd av partiledning att ta just den rollen. ## Comment 5 Author: johan #3: Jag har helt motsatt uppfattning. Att vi har det kanske är ett tecken på att det existerar i båda läger. Och att i mitt fall så har jag bara känt folk som blivit utfrysta när dom slutat från vänstersidan. Det är på inget sätt vare sig ett bevis eller påstående från min sida att det enbart är så på vänstersidan. Men den generella bilden att vänstern skulle vara det "toleranta" blocket, är direkt skrattretande. (menar generellt, inte att du påstått det) ## Comment 6 Author: kamera0710 Vill vi ha kulturkrigare till statsråd, som försöker skjuta budbäraren när skrämmande brister i säkerheten kommer fram?? Läsvärd text av yttrandefrihetsexperten Nils Funcke. https://www.dagensjuridik.se/kronikor/bohlin-har-kommit-alldeles-for-latt-undan/?fbclid=IwY2xjawTNbHdleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZA80MDk5NjI2MjMwODU2MDkAAR6dGuVtuYhPWJ_hZ0XPar5gM7_5HjQOSjQeXzRzr6TVwcTTotoBePWruPnHrQ_aem_D-GgVxLfKy6F6-5GJVMkoQ ## Comment 7 Author: johan #6: Jag skulle föredra statsråd som vågade och tilläts ha egna åsikter, som sannolikt för det mesta skulle linjera med partiets, men ibland skiljde sig. Jag kan ofta känna att det är helt meningslöst med 349 ledamöter när dom enda i praktiken tvingas rösta först enligt partiet och ofta även enligt blocket. Och samma skulle man ju önska gällde var och en av medborgarna också. Väldigt mycket grupptänk där också. ## Comment 8 Author: kamera0710 #7 Representerar man en regering föredrar jag klarspråk. Det kan bli svårt om det ska vara olika åsikter när ett beslut väl tagits. ## Comment 9 Author: Fornöga En minister som var unik inte bara i sitt parti utan också bland politiker överhuvudtaget var [Odd Engström](https://sv.wikipedia.org/wiki/Odd_Engstr%C3%B6m). Nu är det 28 år sedan han gick bort, 57 år gammal, men många minns honom nog ännu. Janerik Larsson skrev i [SvD](https://blog.svd.se/larssonlaser/2015/03/13/en-saknad-pedagog/) 2015: *"Det som gjorde Odd så unik var att hans pedagogik, hans språk hade en förmåga att öppna ögonen på den konservativa, tillbakablickande opinion som fanns i de flesta partier. Den fanns i hög grad inom hans eget socialdemokratiska parti.* *Jag hörde i olika sammanhang Odd på sitt mjuka, pedagogiska sätt berätta om resan från den värmländska bruksorten och ut i världen. Det var en berättelse både om det nya och okända, men också en berättelse om utveckling och möjligheter.* *När jag idag läser och hör den tillbakablickande retorik som kommer från många socialdemokrater inser jag att en pedagog av Odds kaliber verkligen saknas. Ett socialdemokratiskt parti som nu domineras av de räddhågade och tillbakablickande har givetvis inte en särskilt ljus framtid men jag tror att de sorts socialdemokrater som Odd representerade lämnat efter sig ett stort, svart hål i svensk politik."*