# VECKANS FRÅGA: Är det dåliga resultatet i PISA-undersökningen ett resultat av skärm-epidemin? Author: Pyttelite En fråga i PISAs tecken och det senaste resultatet. Frågan lyder; **Är det dåliga resultatet i PISA-undersökningen ett resultat av skärm-epidemin?** Respektera att vi har olika uppfattningar, erfarenheter och åsikter men dela gärna med dig av dina synpunkter. Undvik personangrepp. https://www.expressen.se/nyheter/sverige/mohamsson-kommenterar-pisa-resultat/ ## Comment 1 Author: alva03 Enligt mig är det förenklat att skylla de sämre resultaten i PISA enbart på skärmar. Jag tror att resultatet snarare är en konsekvens av flera förändringar i samhället som tillsammans påverkar barns och ungdomars lärande. Skärmar och digitala verktyg kan absolut vara en del av problemet, särskilt när de används mycket för underhållning och sociala medier. Många appar och plattformar är utformade för att fånga och behålla vår uppmärksamhet så länge som möjligt. Det kan göra det svårare att träna upp koncentration, uthållighet och förmågan att arbeta med längre texter. Men jag tycker inte att det betyder att själva skärmen är problemet. En dator kan vara ett fantastiskt hjälpmedel för lärande lika väl som den kan användas till sådant som distraherar. Jag tror att vi också måste titta på andra faktorer. Pandemin påverkade undervisningen under flera år och många elever tappade rutiner, motivation och grundkunskaper som kan vara svåra att ta igen. Den ökade oron i världen, ekonomisk osäkerhet och det ständiga informationsflödet påverkar också barns och ungdomars välmående. Det är svårt att prestera i skolan när man känner stress, oro eller psykisk press. Samtidigt upplever många skolor en situation där lärarna förväntas göra mer med begränsade resurser. Större klasser och mindre tid per elev gör det svårare att möta individuella behov. Alla elever lär sig inte på samma sätt eller i samma takt, men det krävs ofta omfattande utredningar och diagnoser för att få tillgång till vissa stödinsatser. Jag tror att fler elever skulle gynnas av tidiga anpassningar utan att vägen dit behöver vara så komplicerad. Ett system som inte kräver att man ska sticka ut nog för att få en diagnos för att kunna se elever som individer med olika behov. En annan aspekt är synen på kunskap och lärande. Många elever möter idag ett samhälle där snabb information alltid finns tillgänglig. Då blir det kanske mindre självklart att memorera fakta, läsa längre texter eller öva samma moment om och om igen. Men dessa färdigheter är fortfarande viktiga för att utveckla läsförståelse, problemlösning och kritiskt tänkande, vilket är sådant som PISA mäter. Jag tror också att föräldrarnas förutsättningar spelar en roll. Många familjer har ett högt tempo med arbete, ekonomi och vardagslogistik. Det kan innebära mindre tid för läsning, läxläsning och samtal om skolarbete hemma. Skolan kan inte ensam kompensera för alla skillnader i elevers uppväxtvillkor. När det gäller lösningar tycker jag att vi borde våga diskutera hur undervisningen kan anpassas bättre efter elevernas olika behov och kunskapsnivåer. En idé är att i vissa ämnen dela upp undervisningen efter nivå. En grupp skulle kunna fokusera på att nå grundläggande kunskapskrav och godkända betyg, medan andra grupper får möjlighet att gå vidare och utmanas mer. På så sätt kan både elever som behöver extra stöd och elever som behöver större utmaningar få bättre förutsättningar att utvecklas. Jag tror också att vi behöver stärka läsningen. Fler tillfällen för längre sammanhängande läsning, både i skolan och hemma, skulle sannolikt gynna många elever. Dessutom behöver vi hjälpa barn och unga att utveckla ett medvetet förhållningssätt till digitala medier, snarare än att bara förbjuda dem. Därför ser jag inte PISA-resultaten som ett bevis på att skärmar är problemet. Snarare tycker jag att resultaten speglar en kombination av förändringar i samhället, skolan, familjelivet och den digitala utvecklingen. Om vi vill förbättra resultaten behöver vi troligen arbeta med alla dessa områden samtidigt, istället för att leta efter en enda syndabock. ## Comment 2 Author: Herveaux Nja. (Vet ej) Skärmtid i sig tror jag inte är varken den enda, eller den stora boven. Det beror helt på hur skärmtiden spenderas. Att läsa e-böcker och scrolla TikTok ger helt olika typer av mental stimulans.