# När Operakällaren stänger – ett sista glas för en politisk epok Author: Pyttelite Det finns restauranger där människor går för att äta. Och så finns det restauranger där människor går för att träffas. Operakällaren har varit båda. När Operahuset vid årets slut stänger för en flerårig renovering försvinner för en tid en av Stockholms mest klassiska miljöer för representation, middagar och möten. Det är lätt att se det som en byggnadsteknisk nödvändighet. Men det är också ett tillfälle att minnas vad platsen har betytt för Stockholm – och för svensk politik. Operakällarens historia går tillbaka till 1700-talet. Den nuvarande restaurangen hör samman med operahuset från 1898 och har sedan dess varit en del av stadens offentliga och sociala liv. Här har kungligheter, politiker, näringslivsfolk, kulturpersonligheter och journalister mötts. Inte nödvändigtvis för att fatta formella beslut, men för att tala med varandra. För svensk politik har de informella rummen alltid varit viktiga. Riksdagen fattar besluten, men relationerna byggs ofta någon annanstans. **Vid ett middagsbord.** # Moberg och almarna Kanske finns ingen bättre bild av Operakällarens märkliga roll i det svenska samhällslivet än berättelsen från **Almstriden 1971**. Natten till den 12 maj skulle almarna i Kungsträdgården fällas för att ge plats åt bland annat en tunnelbaneuppgång. Protesterna växte snabbt och demonstranter samlades för att skydda träden. När motorsågarna kom blev det konfrontationer mellan demonstranter och polis. Fällningen avbröts och almarna fick stå kvar. Mitt i denna dramatiska politiska och folkliga protest finns en nästan osannolikt vardaglig scen. Författaren **Vilhelm Moberg gick in på Operakällaren och beställde smörgåsar åt dem som vaktade almarna**. Det är en liten detalj, men den säger mycket. På ena sidan av gatan stod demonstranterna i nattmörkret runt träden. På den andra sidan fanns en av Stockholms mest klassiska restauranger. Och mellan dessa världar rörde sig en av Sveriges mest kända författare. Det är också ett slags koncentrat av Operakällarens historia: makt och motmakt, etablissemang och protest, kultur och politik – ibland bara några minuters promenad från varandra. # En plats för det informella Sverige Operakällaren har genom åren varit en del av den värld där politiken möter näringslivet, kulturen och representationen. Det är lätt att romantisera den tiden. De gamla salongerna var slutna och långt ifrån alla hade tillträde. Men det fanns också en social dimension i det politiska livet som blivit svårare att hitta i dagens mer digitaliserade offentlighet. Det långsamma samtalet. Middagen som fortsätter efter kaffet. Mötet mellan människor som kanske aldrig skulle ha träffats på en presskonferens. Operakällaren har dessutom spelat en framträdande roll i det svenska representationslivet. Sedan 1961 har restaurangen ansvarat för mat vid kungliga representationsmiddagar och större banketter. Även kronprinsessan Victorias och prinsessan Madeleines bröllopsmiddagar har serverats med Operakällaren som gastronomisk partner. Men historien handlar inte bara om politik och representation. Under Tore Wretmans tid fick restaurangen en central plats i utvecklingen av svensk gastronomi. Restaurangen byggdes om och Bakfickan skapades – ännu ett kapitel i den långa historien om platsens betydelse för Stockholms kulturliv. # Nu stänger dörrarna 2026 är det sista året före den stora renoveringen. Operahuset ska genomgå omfattande tekniska arbeten, bland annat stambyte och uppgraderingar, innan verksamheterna så småningom kan återvända. Det är naturligtvis nödvändigt. Men för den som känner huset finns också en annan känsla. **Något går i paus.** När dörrarna stängs vid årets slut kommer Stockholm att sakna en miljö där generationer av människor har ätit, skålat, förhandlat, firat och samtalat. Kanske är det därför man ska se Operakällaren en sista gång före renoveringen. Inte bara för maten eller miljön. Utan för minnena. För kungliga middagar och politiska samtal. För Tore Wretman. För alla de människor vars namn vi känner – och för alla vars samtal aldrig blev nedskrivna. Och kanske framför allt för den där märkliga bilden från maj 1971: **Vilhelm Moberg som går in på Operakällaren och beställer smörgåsar.** Utanför står demonstranterna och vaktar almarna. Det är svårt att tänka sig en bättre symbol för det Sverige som Operakällaren under så lång tid har varit en del av. Ett Sverige där politik, kultur, makt och vardagsliv ibland möttes över en middag – eller bara över några smörgåsar mitt i natten. Nu stänger dörrarna. **Men berättelserna blir kvar.** # Länkar och referenser - Operahuset – The Last Year - Operahuset – Snapshot från en sista storslagen kräftskiva - Statens fastighetsverk – Operakällaren i Stockholm - Statens fastighetsverk – Operahusets historia - Stockholmskällan – Almstriden 1971 - Rötter – material om Almstriden och Vilhelm Moberg - Sveriges Radio – Operakällaren och kungliga representationsmiddagar