# Nattväktarstaten - en liten historik... Author: bigj Hej! Tänkte ta upp nattväktarstaten till diskutering, eftersom en del tycks ha den som någon slags framtidsvision! Men har den redan existerat? Ja, faktiskt har den det, åtminstone till viss del, så nära man nu kan komma den teoretiska bilden och en därifrån tillämpad verklighet **Nattväktarstatens tillkomst i det tidigmoderna Västeuropa** Nattväktarstaten är många liberalers och konservativas teoretiska modell för ett samhälle utan skatter och individens "frigörelse". Många liberaler har haft en sådan stat som mål i sina teoretiska modeller; Adam Smith, David Ricardo, John Stuart Mill, Jeremy Bentham, Richard Cobden och senare har Ayn Rand förespråkat en sådan stat i sin objektiva samhällsteori. Har då sådana stater existerat? Ja, faktiskt, de kom med den tidiga liberalismen och laissez-faire-samhället under loppet av 1700-talet i Storbritannien och ett århundrade senare i Belgien, delvis även i Nederländerna och Frankrike, samt slutligen till Danmark och Sverige mot mitten av 1800-talet. Det skall påtalas att denna tidiga form av nattväktarstat påtvingades befolkningen, det var absolut inget man ville ha i de bredare folklagren, men man levde inte i någon demokratisk värld och tvingades därför acceptera den nya ordningen - ofta genom ett brutalt våld från de styrandes sida. Kapitalismen har aldrig kunnat växa fram i ett demokratiskt samhälle, just beroende av att den i sig är så odemokratisk. Nattväktarstaten växte fram successivt med att lagarna förändrades och gjordes mer individuella samtidigt som äganderätten stärktes i liberal och kapitalistisk anda. Forna lagar som gav bönderna rättigheter att ta ut virke, bränsle i form av träd och torv ur skogarna liksom man hade rätt att jaga i skogarna förändrades alltmer från att ha varit allmänningar till att bli privatiserade marker där ägaren hade absolut rätt att ta ut vad han ville ur skogen. Bönderna hade tidigare betraktat redskap och produktionsskapande föremål och institutioner såsom byarnas kollektiva egendom, men de nya lagarna under 1600-1700-talen förändrade oavbrutet dessa regler till individuella rättigheter reglerade av lagarna. Skrån i städerna var tidigare både en slags fackföreningar och företagssammanslutningar till skydd och förmån för de hantverkare, och deras familjer, som var medlemmar i dem, men också dessa började under 1700-talet regleras bort av de nya individuella lagarna. Under 1800-talet försvann skråväsendet helt i större delen av Europa. Hela denna utveckling sågs inte alls med gillande av flertalet bönder och de torpare som bebodde Europas landsbygder, eftersom det ny ständigt tycktes försämra möjligheterna för lantbefolkningen. Dessa nymodigheter drabbade befolkningen på landsbygden negativt då många tvingades bort från sina stugor och odlingslotter då jordarna började inhägnas och privatiseras. Den sociala kampen blev i Storbritannien våldsam under 1700-talet, i Frankrike ledde det till revolution år 1789 och också på andra håll i Europa ledde den nya, liberalt inspirerade lagstiftningen, till social kamp. I Sverige var det inte minst frälsebönderna som råkade illa ut i och med denna utveckling, de ägde ju inte sina jordar, utan arbetade där för att utföra dagsverken åt jordherrarna. När penningekonomin smög sig in i och började ersätta naturapersedlar och dagsverken, ökade oron hos bönderna, inte minst frälsebönderna vilka främst fanns i Skåne, Halland, Östergötland, Västergötland, Södermanland och Uppland. Revolter förekom inte så ofta i Sverige, men hoten om dem fanns hela tiden närvarande när den sociala kampen blev intensivare; under 1770-talet, år 1811 och åren 1865-1870 i Skåne, Halland och Blekinge. Fortsättningen är ganska intressant, och visar hur utvecklingen, i Västeuropa, främst kom att delvis ta banor som leder tankarna till en sk nattväktarstat. Frågan är alltså, vill vi återvända till ett sådant samhälle? Kanske inte till forna seklers samhällen, men samhällen av den typ nattväktarsamhället framkallar? MVH bigj ## Comment 1 Author: Ida Intressant inlägg. Du frågar om vi ska återvända till ett sådant samhälle, eller den typ av samhälle som nattväktarsamhället framkallar. Vad menar du med det? Frågan känns något ledande, i och med att du enbart framför det sk nattväktarsamhällets negativa konsekvenser.  Vad framkallade nattväktarsamhället? Varför kallas det för nattväktarsamhälle? Hur var äganderättens och förvaltarskapstankens roll innan förändringen? Det känns som relevanta frågor för att balansera resonemanget. ## Comment 2 Author: Halvdansken Jag förstår heller inte. På vad sätt var det utan skatter? Hur fungerade det? Du skriver en massa om hur samhället utvecklades men inte om hur detta nattväktarsamhälle fungerade. Och heter det verkligen "frälsebönder"? Det var ju inte bönderna som var frälsta (från skatt) utan deras herrar - adeln. Bönderna var snarare livegna. ## Comment 3 Author: bigj Hej! Trevligt med några kommentarer. Jo det hette Frälsebönder, de var från början adelns underlydande bönder, sedan fanns det tre kategorier till. Ännu under 1860-talet gällde detta, även om marken redan då hade tvångstagits av det lantliga frälset. Det var egentligen stöld, eftersom de som brukade jorden inget hade att säga till om, även i Sverige. Alltså såsom i en nattväktarstat. Det som framkallade natväktarsamhället anser jag vara den ekonomiska och politiska utveckling som gick hand i hand med kapitalismen och som med hjälp av de kungliga diktaturerna avskaffade de sista små resterna av ett mer demokratiskt samhälle som existerade under medeltiden. Här får man förstå ordet "demokratiskt" utifrån de dåtida förutsättningarna. En nattväktarstat är således med nödvändighet en diktatur... MVH bigj ## Comment 4 Author: Halvdansken Man lär sig nåt nytt varje dag. Men kan du inte förklara lite närmare hur det fungerade. Jag har inte riktigt begripit. Och vad är din jämförelse till dagens samhälle? ## Comment 5 Author: Ida #3 Har du något exempel på nattväktarstat idag? Vilket land skulle du säga ligger närmast? ## Comment 6 Author: charlie "Kapitalismen har aldrig kunnat växa fram i ett demokratiskt samhälle, just beroende av att den i sig är så odemokratisk." Du maste vara felinformerad, kapitalism kan inte existera utan demokrati och demokrati kan inte existera utan kapitalism. Det ar snarare en forutsattning att manniskor har mojlighet att aga och paverka sin egna efterfragan. ## Comment 7 Author: bigj Hej igen! Det funkade inte riktigt förrut med inloggningen, men nu ser det ut att komma ut något! Jo, en nattväktarstat är aldrig en demokratisk inrättning, den är alltid diktatorisk, det var min poäng med att söka efter den ur historien. Det brittiska samhället under 1700-1800-talet ligger väl närmast en sådan stat, anser jag! Nattväktarstater idag? Tja, de stater som tillämpar mest av extrem liberalism utan demokrati var väl Hongkong fram till år 1997, kan jag tänka mig. Men denna statsbildning var ju dock en koloni under särskilda omständigheter, så det är ju ingen blåkopia prcis. I övrigt existerar det nog inga sådana samhällen idag! MVH bigj ## Comment 8 Author: charlie #7 Sa vad menar du att kapitalism ar direkt knutet till en nattvaktarstat? ## Comment 9 Author: bigj Hej åter! Såg att det var ytterligare några kommenteringar. Ok, skall söka besvara frågorna! Nattväktarstaten brukar främst ses som ett alternativ av dem som tror på ett liberalt samhälle, eftersom just denna idologi förespråkar en "minimal stat" men desto mer av privata alternativ som skulle ta över en hel hop idag statliga institutioner. Och eftersom liberalismen förespråkar just kapitalism, så är det ju där man bör leta för att hitta ett samhälle åt det hållet! Någon frågade om jag missat något när jag påstod att kapitalism inte kan växa fram i ett demokratiskt samhälle? Nej då, jag bara utgår från fakta, kapitalism har aldrig någonsin vuxit fram i ett demokratiskt samhälle, bara i diktaturer! MVH bigj ## Comment 10 Author: gortor "Nattväktarstaten" fungerar alldeles utmärkt för oss som kan försvara oss och som har besitter mark och kapital. Inte så bra för gemene man men föralldel aristokratins återkomst kanske inte vore fel. ## Comment 11 Author: Halvdansken "Nej då, jag bara utgår från fakta, kapitalism har aldrig någonsin vuxit fram i ett demokratiskt samhälle, bara i diktaturer!" Minsann... Sovjet, Kina, Kambodja, Nordkorea, Iran/irak, Saui Arabien, många afrikanska stater. Kapitalistiska? Men det är väl oftast så att demokratin kommer **efter** kapitalismen. ## Comment 12 Author: bigj Hej igen! Det blev några kommenteringar till, ok, vi får söka besvara dem också! En kommentar av halvdansken löd så här: "Sovjet, Kina, Kambodja, Nordkorea, Iran/irak, Saui Arabien, många afrikanska stater. Kapitalistiska?" Vet inte vad du vill framhävda här, men ser man till dagens värld, så är ju samtliga uppräknade stater uton då Nordkorea kapitalistiska, åtminstone efter gängse betydelser. Kina har sin speciella diktatur, Ryssland har ett eget auktoritärt styre, Saudi-Arabien är en diktatur, Iran Irak likaså, och även många afrikanska stater (som ej preciserades) är det också. Vad vi ser är ju att kapitalismen trivs alldeles utmärkt i totalitära och auktoritära system. Ja, den trivs bäst i sådana system rent av! Demokrati är inget som kapitalister egentligen gillar!  Jo, det stämmer att kapitalismen kommer före demokratin, det har den alltid gjort, vilket ju bara understrycker det jag skriver - kapitalism kan inte växa fram i ett samhälle som redan är demokratiskt! Därför att dess strukturer är odemokratiska i sig. Det gäller även nattväktarstaten. Ser vi till den faktiska historien är detta ju helt uppenbart. Storbritannien kan duga som exempel. I början av 1700-talet fick aristokratin tillsammans med den högre köpmanna- och handelsmannaklassen makten, i parlamentet. Genom att man delvis manipulerade tillsättandet av svaga regenter tog aristokratin/högborgerligheten till sig allt mer av makten i kungariket. Det gjorde att man satte igång enclosures och annan legaliserad markstöld, vilket berikade den högsta överklassen ännu mer. Visserligen var enclosures formellt lagliga då de hade erhållit parlamentets godkännande. Men i verkligheten var de orättvisa och med nutida ögon sett olagliga eftersom majoriteten av befolkningen inte tilläts välja sina representanter till parlamentet eftersom rösträttslagarna inte medgav rösträtt till människor under en viss fastställd förmögenhet. Dessutom var kvinnorna helt utestängda från rösträtten. Mellan åren 1700 och 1760 genomdrevs 208 enclosure-lagar i Storbritannien. I ett parlament som bara representerade knappt 5 procent av den manliga, vuxna befolkningen. England var ingen demokrati, tvärtom var det fortfarande en diktatur - en diktatur som leddes av de högadliga tillsammans med köpmän och handelsmän. Dessa utgjorde på sin höjd 2-3 procent av befolkningen - ett visst stöd hade de bland de grupper som stod närmast under dem, storbönder, handlare och köpmän ute i småstäderna samt flertalet intellektuella yrkesutövare av typen advokater, läkare, företagare och liknande grupper. Tillsammans utgjorde de ungefär 7-8 procent av befolkningen. Vi ser liknande tendenser i andra länder som nyligen blivit kapitalistiska, formellt eller reellt, Indien, Kina, Sydkorea, Saudi-Arabien, Pakistan men delvis även USA. Här pågår också liknande företeelser, om än inte helt jämförbara med England under 1700-talet, men andemeningen tycks vara den samma! Så jo, kapitalism och rikedomsbyggande sker till stor del i samhällen som är majoritetsförtryckande och auktoritära/totalitära. Nattväktarstaten leder till exakt samma sak. Lika barn leka bäst, heter det ju! ;o) MVH bigj ## Comment 13 Author: Halvdansken "Vi ser liknande tendenser i andra länder som nyligen blivit kapitalistiska, formellt eller reellt, Indien, Kina, Sydkorea, Saudi-Arabien, Pakistan men delvis även USA. Här pågår också liknande företeelser, om än inte helt jämförbara med England under 1700-talet, men andemeningen tycks vara den samma!" Jepp. Och där kommer också demokrratin att sakta men säkert växa fram. Det börjar med förmögenheter och ägande hos de övre klasserna (adel, präster, borgar, bönder) men sakta och säkert så sipprar pengarna nedåt. Tidena ändrar sig. Influenser utifrån. Ökade kunskaper. När folket inte lever på svältgränsen längre, kan man reflektera över samhäsllet. Och börja kräva sin rätt. Kapitalism och demoktati kräver en viss frihet och ansvar. De går hand i hand. Eller så definierar vi inte kapitalism likadant. För mig är det självbestämmande, frihet och möjligheter. ## Comment 14 Author: charlie Kina baserar fortfarande huvuddelen av sin ekonomi pa sina 5ars planer dvs ar de facto en planekonomi. ## Comment 15 Author: bigj Hejsan! Halvdansken har en intressant iaktagelse: "Och där kommer också demokrratin att sakta men säkert växa fram. Det börjar med förmögenheter och ägande hos de övre klasserna (adel, präster, borgar, bönder) men sakta och säkert så sipprar pengarna nedåt." Fast i Storbritannien gick man motsatt väg - först skinnade överklassen böner och torpare, sedan byggde man en egen stat, och när den senare, under 1800-talet, inte funkade längre, tvingades man backa för att inte riskera att förlora allt stöldgods.  genom att få en revolution på halsen (det var nära några gånger under 1800-talet). Det borde ju finnas smidigare vägar att skapa ett demokratiskt samhälle kan man tycka. Eller hur? (P.S. Menar du att bönderna i det gamla ståndssamhället tillhörde överklassen?) För bigj tenderar kapitalism att till största delen betyda gränslöst våld, enorma sociala motsättningar och en överklass som ständigt sysslar med brottslighet! Men visst finns det små fördelar också, men de förlorar sig i antalet nackdelar! Den forna brittiska "nattväktarstaten" visar ju det med all tydlighet! Kina har förvisso sina femårsplaner kvar, men det innebär knappast att det är en planekonomi i ordets reella bemärkelse, många stater har diverse årsbundna planer. De betyder dock olika i oilka stater, från noll till väldigt mycket! Men delvis har staten kontrollen över Kinas ekonomi - vilket har inneburit att landet varit så framgångsrikt mätt med kapitalistisk måttstock.....! MVH bigj ## Comment 16 Author: Halvdansken "Fast i Storbritannien gick man motsatt väg - först skinnade överklassen böner och torpare, sedan byggde man en egen stat, och när den senare, under 1800-talet, inte funkade längre, tvingades man backa för att inte riskera att förlora allt stöldgods." Nix, det var för att industrialismen tog fart. "P.S. Menar du att bönderna i det gamla ståndssamhället tillhörde överklassen?" De 4 stånden har du hört talas om, väl? De ver de som fick skicka representanter till kungen/regering. "För bigj tenderar kapitalism att till största delen betyda gränslöst våld, enorma sociala motsättningar och en överklass som ständigt sysslar med brottslighet!" Det finns andra länder att leva i. Om du nu anser att du har det så eländigt. ## Comment 17 Author: bigj Hej igen! Halvdansken är på hugget kan vi notera.....![Kyss](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Det var inte industrisamhället som skapade det tidigaste kapitalet, det skaffades genom att överheten i bl.a. Storbritannien stal jord och annat av majoritetsbefolkningen under det liberala styret under 1700-talet, men delvis även tidigare. Först därefter kunde man satsa på industrier och annat. Slaveriet, som denna överklass också befattade sig med, gynnade också framväxten av industrisamhället då det genererade kapital. Det kan man läsa om i historiska böcker om man äro osäker! Jo visst har jag hört talas om stånden, men du skrev ju att bondeståndet utgjorde en del av överklassen! Skullke tro att du har fel där, också! Denna tycker jag verkar närmast lite ohövlig: "Det finns andra länder att leva i. Om du nu anser att du har det så eländigt." Menar halvdansken att om man framför kritik mot ett allmänt samhällssystem så borde man flytta? Varför då? Skall man inte kunna uttrycka det man tror och tycker i politiska frågor? Ungefär som i ett nattväktarsamhälle då, kanske? Dessutom trivs jag där jag är - inte har jag det så eländigt heller! Men jag vill ändå kunna framföra kritik om jag känner för det, är det fel, anser halvdansken? MVH bigj ## Comment 18 Author: Halvdansken Om du inte har styr på hur ståndsriksdagen fungerade så är det du som ska läsa en historiebok. jaja...  Ha det bra, du. bigi verkar inte ha det så kul tycker jag. ## Comment 19 Author: gortor #14  Som sådan mycket framgångsrik.. är förmodligen det land som lånat ut mest pengar till USA. ## Comment 20 Author: charlie Bigj, om man vander pa det sa finns det ingen demokrati som inte har ett kapitalistiskt system? #19 Det ar sant, aven om det debatteras om att det var ett overlagt val gjort av den amerikanska centralbanken. Tanken var att skapa ett Kina som var beroende av vaxlingskursen. (som du kanske vet sa satts vaxklingskursen direkt av Beijing) Vilket gor det mycket svart att konurrera med Kina. Men som sagt USA har en statskuld som ar langt mindre an sverige sett over BNP. ## Comment 21 Author: bigj Hej! Jepp, det stämmer att det inte finns några demokratier med andra system än just kapitalism, även om de är fåtaliga, flertalet kapitalistiska länder är diktaturer! Men det sker runt om i världen ständiga försök att skaka av sig den kapitalistiska hydran! Kapitalismen har ju tvingats på världen utanför Västeuropa under århundraden, och det är inte lätt att skaka av sig denna totalitära samhällsmodell! Många försök som har gjorts har ju slutat i blodbad när USA eller UK har varit framme och stöttat diktaturerna! Vad gäller USA.s statsskuld är den ljusår större än den svenska, även i procent är den större - för att inte tala om budgetunderskottet! Så vidare med temat, nattväktarstaten! **Den liberalkapitalistiska nattväktarstaten ledd av aristokrater, köpmän och adel**  Enclosurepolitiken skapade också problem för fattigvården som ökade - och därmed tvingades man höja skatterna - men bara bland den fattiga majoriteten och dem som slogs ut av enclosures. Det finns mycket som pekar på att flertalet engelska bönder fick det sämre på 1700-talet än de hade haft under tegskiftets tidevarv. Det gick så långt att lantarbetarlönerna var så låga att de fick utökas med fattighjälp, eller så tvingades de ta arbeten vid någon fabrik. Lönerna i dessa fabriker var inte mycket högre än i jordbruket så i allmänhet hamnade människorna ur askan i elden. Människorna förlorade sin ekonomiska trygghet i detta system, men i allmänhet var det först nästa generation som drabbades av de största svårigheterna och riskerade att bli fattighjon. Under 1700-talets början började det brittiska parlamentet stifta lagar som tillät privatisering av marker och underkände nu böndernas anspråk på jord de ansåg tillhörde dem av "hävd". Saknade man "papper" på jorden låg man illa till, då kunde en större markägare ansöka om att få marken privatiserad i hans eget namn. Det var en mycket odemokratisk process, och den tog ifrån större delen av lantbruksbefolkningen deras gårdar och jordtäppor. På samma sätt privatiserades allmänningarna, och ofta erhöll adeln eller de större jordägarna de bästa och största delarna av dessa skogar och ängar. Även kostnaderna för enclosures var stora. De största utgifterna var de rättsliga avgifterna, lantmätaravgifterna och inhägnadskostnaderna. De delegerade erhöll orimligt höga arvoden för sina tjänster. Den totala kostnaden kunde överstiga vad en arrendator på en liten gård var i stånd att betala eller låna. Många tvingades därför sälja av en del av sin jord för att kunna betala enclosurekostnaderna för det som återstod. Andra sålde av all sin jord till storgodsägaren och använde pengarna för att etablera sig på ett leasehold eller investera i industri. Bland de välmående jordbrukarna fanns det talrika före detta odlabönder, och med tiden letade dessa eller deras barn sig fram till både industriklassen och de intellektuella grupperna. Men för varje före detta bonde som lyckades gick det sämre för tio eller femton andra. Enclosures och den liberalt inspirerade politiken drabbade de brittiska småbönderna och torparna hårt, och de blev i praktiken jordlösa. Många hungersrevolter drabbade landet under 1700-talets andra halva. Storbritannien var nästan lika nära en revolution under 1780-talet som Frankrike var. Parlamentet hade dock tagit initiativet och berövat kungen en hel del av makten. Detta fortsatte även under 1770-talets kriser och under det nordamerikanska upproret. År 1782 tvingades kungen att avstå ännu mer makt till parlamentet. Det kom dock inte folkmajoriteten till godo, bara den översta eliten på cirka, 100 000-150 000 män. Allt detta, plus det växande fabrikssystemet, ledde till missnöje och allt sämre förhållanden för allt fler på den brittiska landsbygden. Åren 1772-1773 utbröt även revolter bland vävarna på flera håll i England. På andra håll utbröt hungerkravaller. År 1779 var det dags för spinneriarbetarna i England att göra revolt mot dåliga löner, högt arbetstempo och den tilltagande misären bland lantbefolkningen tack vare enclosures-systemet som genomdrevs med tvångsåtgärder från de styrandes sida. År 1780 utbröt de s.k. "_Gordon Riots_", en upprorsvåg som hade religiösa förtecken. Ett förslag om att minska motståndet mot katolicismen som parlamentet tagit 1778, angreps häftigt av de anglikanska prästerna och många troende lekmän. Armén sattes till slut in för att kväsa oron. Över 200 personer dödades då armén slog till mot en folkmassa som krävde att parlamentet skulle återta sin nya lag. Mellan 20 och 30 av ledarna arkebuserades senare.  I Storbritannien förekom det nästan årligen oroligheter där både ett passivt och aktivt, men vanligen anonymt, motstånd mot det nya liberalt styrda samhället som hela tiden tenderade att rycka ifrån dem deras trygghet. Man maskade, la ned arbetet, tjuvjagade, stal grödor, brände ned byggnader, ockuperade gårdar, sköt med eldvapen mot dem man inte gillade - dock med få dödsoffer. Man ville bara skrämma folk till att gå med på de krav de trilskande bönderna förespråkade. Desto våldsammare blev statsmaktens svar på dessa revolter och motståndsaktioner, man attackerade folkmassor och högg ned dem, man arresterade folk och hängde många som simpla förbrytare. Men vanligt folk såg sig inte som förbrytare, de följde bara den gamla sedvanan deras förfäder hade gjort. De nya ledarna som genomförde de nya lagarna och den nya politiken ansåg dok att landsbygdsbefolkningen var fientligt inställd till det nya och moderna. Det var frågan om en total kulturell och social kamp mellan en äldre folklig och feodal tradition med många kollektiva inslag, och en modern, individuell och kapitalistisk tradition med liberala förtecken. Kampen fördes dock med ojämna medel, de besuttna klasserna hade makten och de obesuttna som utgjorde åtminstone 85 procent av Storbritanniens (inräknat Irland, Skottland och Wales) befolkning på cirka 15 miljoner mot slutet av 1700-talet. MVH bigj ## Comment 22 Author: blombuketten Angående de fyra stånden så kan jag rekommendera Peter Englunds bok "det hotade huset" där man verkligen kan förstå hur det fungerade med de fyra stånden. Hur adeln använde prästerna att slå ner på borgare som försökte "sticka upp", eller för all del bönder. Att det fanns fyra stånd innebär ju inte att bönderna besatt en enorm makt eller ens tillhörde överklassen. Makten hade adeln och över adeln kungen. Överklassen var adeln. Därefter kom prästerna, borgarna och bönderna i nämnd ordning. De tre andra stånden  var, om man jämför med "pöbeln" självklart en överhet, men de tillhörde inte överklassen. När borgarna, som ju oftast var driftiga, började sätta sina barn i samma skolor som adeln så slog adeln bakut. Går vi bakåt i tiden var det absolut ingen självklarhet att en från adeln gifte sig men någon så lågt stående som en borgare, och ännu mindre en bonde. Även här förändrades ju tiderna och borgarna kom ikapp mer och mer, p g a förmögenheter, men de räknades inte in som någon överklass av adeln, pengarna till trots. Det var titlarna, som man ärvt generation efter generation, som avgjorde tillhörighet i överklassen. Det hände t o m att borgare och sedemera även rika bönder, köpte sig adelstitlar, men de blev inte någon del i överklassen i ordets rätta bemärkelse. Allt har som bekant slätats ut och har idag lett till att vi lever i ett jämlikare samhälle, även om grannen tjänar mer än jag. ## Comment 23 Author: bigj Hej i natten! Då har vi rett ut det, hoppas de som behöver, även läste detta. Fast jag undrar lite vilka "pöbeln" var i detta ståndssamhälle, och som de tre stånden utom adeln, skall ha utgjort en överhet över? Har inte träffat på det begreppet under mina 40 år som historieintresserad! Har själv läst Englunds bok Det hotade huset, fast inte hela, får ta tag i det snart! Bra att bli påmind! MVH bigj ## Comment 24 Author: blombuketten Tja bigj, jag bara använde mig av ordet pöbel istället för folkmassan. Strunta i det ordet och kalla det för resten av befolkningen, den stora massan, de som inte var besuttna, lägre klass eller vad du vill. De fyra stånden var självklart en överhet gentemot den stora massan av icke-besuttna, även om de inte var, i ordets rätta bemärkelse, någon överklass då den ju bestod av adeln. Pöbel är ju annars ett ord som ofta har använts när man pratar om folkmassan. Eller pöbel och pack, eller patrask. Jag har i alla fall kommit i kontakt med just det ordet när jag har läst historia, som också jag är oerhört intresserad av. Pöbel är ju ett nedsättande ord och användes ofta av besuttna för att beskriva den folkmassa de föraktade, alltså "vanligt" folk, som kom från de lägre klasserna. ## Comment 25 Author: bigj Hej blombukett! Jag är rädd att du nog har fel här, blombuketten! Under större delen av ståndsamhällets epok i Sverige, 1300-talet - 1865, fick i stort sett alla samhällsgrupper plats i dessa fyra stånd. Den stora massan du talar om utgörs av bondebefolkningen, bondeståndet, indelade i frälse, skatte och krono. Dessa utgjorde åtminstone fram till 1700-talet närmare 85 procent av det dåtida Sveriges befolkning. Det är här man hittar den stora massan du skriver om. Den sociala vidden i denna grupp var stor, men de var alla skatteskyldiga. Borgarna var från början folk boende i städerna, de utgjorde omkring 10 procent av befolkningen fram till 1700-talet då städerna började växa så sakteliga. De var skatteskyldiga. Prästerna utgjorde en egen grupp, omkring 2 procent av befolkningen (inräknat övrigt kyrkofolk också). De var länge skattebefriade. Adeln utgjorde 2-3 procent av befolkningen. De var skattebefriade. Så såg det ut! Även om fler och fler hamnade utanför stånden under 1700-1800-talen, inte minst arbetare i städer och på landsbygd.![Oskyldig](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") MVH bigj ## Comment 26 Author: blombuketten Nja, här hävdar jag att vad gäller bondeståndet så utgjorde de knappast den stora massan. De som var lantortsbor men icke jordägande, torpare, soldater och statare var i princip uteslutna. De är, vad jag kallar, den stora massan. Det var väl ändå de självägande bönderna som betalade skatt och kallades för skattebönder och de var vad man då kallar bondeståndet. Åtminstone fram till Gustav Vasas tid då den brukande bonden fick betala arrende till kronan, s k kronbonde. ## Comment 27 Author: bigj Hej igen blombukett! Sorry, men du har fortfarande fel. Du har blandat ihop allt. Den stora "massan" du skriver om, var bondeståndet. I detta stånd samlades alla de som bebodde landsbygden (bortsett adel och präster). Bondeståndet deladers in i krono, frälse och skatte, dessutom tillkom landborna, de ägde inte sina gårdar utan var en slags arrendebönder. Men de ingick i bondeståndet, även de. De kunde vara både av krono och frälse, till och med skatte. Låna en historiebok, så ser du detta själv. Torparna var i praktiken det samma som landbor, eller de som inte hade egna gårdar, eller små lotter. Benämningen "torpare" blir vanlig första under 1700-talet. Statare fanns över huvudtaget inte före 1800-talet. De var en grupp som växte fram ur de olika bondekategorierna, och hamnade utanför, men det var sent i detta system - när det redan hade överlevt sig självt. Soldaterna var oftast av bondesläkt, de var legosoldater och ingick i olika grupper som kunde hyras av dem som hade råd. Stående arméer blev inte vanligt förrän efter 1500-talet i Sverige. Vanligen kom soldaterna från bondeståndet. Officerarna var dock alltid adliga. Skattebönderna betalade skatt till kronan efter som de ägde sin mark. Kronobönderna betalade skatter till kronan eftersom de bebodde kronans mark. Frälsebönderna var till stor del skattebefriade, men betalade avgifter till adeln istället. En viss skatt betalade även de dock. MVH bigj ## Comment 28 Author: blombuketten Tja, du får så gärna anse att jag har fel, jag anser det inte. Under några århundranden (ca 1400-1866) fanns det fyra stånd och det behövs inte mycket letande i historieböcker för att inse att, särskilt bondeståndet, inte alls är så enkelt uttryckt som du vill göra gällande. Bortser man från de förändringarna begår man ett stort misstag anser jag. Dessutom min käre bigj, så skulle jag vilja påstå att kvinnor knappast räknades in i bondeståndet som någon "makt" att prata om. Det skulle alltså vara en intressant fråga att om över 90%, genom århundranden har bestått av den stora massan, alltså bönder och då tillika bondeståndet, så är både kvinnor och barn inräknade i det. Du skriver att statare inte fanns före 1800-talet, spelar det någon egentlig roll då stånden fanns ända fram till 1866? Lika är det med torpare som alltså, enligt dig, benämns först på 1700-talet. Soldater benämns långt före det och ansågs alltså stå utanför. Vad bondestånden delades upp i och vad det innebar har jag redan skrivit i mitt förra inlägg och du har upprepat det. Dessa uppdelningar kommer till stånd i olika skeden genom århundranden och uppstod inte samtidigt. Jag kan inte se att det finns en enda anledning att bortse från när "den stora massan" avskiljdes från själva bondeståndet, vilket det faktiskt gör. Detta sker under de århundraden då de fyra stånden finns och är lika relevant att ta upp som allting annat som skedde under denna tid. Lika lite som att man inte ska glömma att den s k makt bondeståndet innehade både ökade och minskade under åren, under olika tidsperioder. Du kan gärna tala om för mig och alla andra, vilket du ju gör, att vi har fel, fast det gör ju inte en sån här diskussion roligare precis, fast det är väl inte det du är ute efter heller skulle jag tro. När det gäller tidsperioden när de fyra stånden fanns så kan ju du ta den perioden när många tillhörde bondeståndet och jag kan ju ta den period när den mängden drastiskt minskade och där man kan dra till med ordet "pöbel", fast det innebär inte att jag har fel som du påstår så glatt. ## Comment 29 Author: bigj Hej igen buketten! Tja, du får gärna köra din linje, men du har inget stöd någonstans i källorna att det skulle finnas någon stor massa under de, eller för den delen, utanför de fyra stånden! I Sverige existerade denna uppdelning sedan 1300-talet, kanske tidigare på sina håll. Alla samhällets medlemmar hamnade i något av dessa fyra stånd, de flesta naturligtvis i bondeståndet. Först mot slutet av 1700-talet började fler hamna utanför deta system, mest arbetare och torpare utan egen jord, men även andra. Och jo, även bonnfruar och bonnungar räknades in i bondeståndet! Även uppdelningen av bondekategorin sker ganska direkt, och är alls ingen utdragen process som en del tycks tro! Det sker direkt när det införs, troligen under slutet av 1200-talet. Man hämtade idéerna till denna indelning i stånd från kontinenten, inte minst Frankrike. Där fanns det bara tre stånd, Adel, Präster - och resten! Ringer det en klockan nu, buketten? ![Skrattande](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Denna din skrivning är ju rent av parodisk: "Jag kan inte se att det finns en enda anledning att bortse från när "den stora massan" avskiljdes från själva bondeståndet, vilket det faktiskt gör." Varför talar du inte om när detta "avskiljande" mellan stånden och "den stora massan"sker då? Jag har studerat historia i 40 år, men ännu aldrig träffat på det, inte ens när jag studerade på univeristetet! Skall bli intressant att se ditt svar! Jepp, du och halvdansken har fel, för ni trodde att bondeståndet tillhörde överklassen - vilket alltså äro fel! Se på nätet, där kanske de kan upplysa er om ni inte tror på bigj! MVH bigj ## Comment 30 Author: blombuketten Ja, det är ju det jag säger att du tar en tidsperiod och gör den till sann, samtidigt som du säger att "först på 1700-talet" osv osv. Då vet vi alltså att fler och fler hamnade utanför själva bondeståndet och blev en folkmassa, eller pöbel. På 1700-talet fanns fortfarande de fyra stånden och de fanns kvar ända till 1866 då skillnaden var ännu större och en större del tillhörde den stora massan. Därför anser jag att du påstår saker som inte alls stämmer. Jag anser det vara helt fel att bara ta en enda tidsperiod och göra den till modell för århundranden av förändring vad gäller stånden. Om du läst mina inlägg, allra helst det första, så skulle du inte kunna påstå att jag trott att bondeståndet någonsin tillhört överklassen. **Jag skrev att adeln tillhörde överklassen.** Jag rekommenderar dig att gå tillbaka till inlägg 22 och läsa det en gång till. Antalet år som någon har studerat historia har mindre betydelse om man inte lär sig se helheten, utan fastnar i en enda del som jag tycker du gör. Roligt är i alla fall att du har studerat historia i 40 år och aldrig stött på det faktum att det fanns en pöbel. Det finner jag rätt intressant. Tja, nätet är väl ett sätt att fördriva tiden och läsa på om man så vill. Jag föredrar annars böcker. Fast du är ju inte direkt ute efter en diskussion av ordets rätta bemärkelse, utan har nu, i olika trådar, talat om för samtliga (tror jag) att vi har fel och du har rätt och då må det väl vara så och du och dina egon får föra era samtal för er. Nu kommer förmodligen en sådan där urtråkig kommentar att jag är så okunnig så jag inte har något mer att komma med.......eller vill erkänna att jag har fel :). På det svarar jag nej för jag anser inte att jag har fel, men det är bara för tråkigt att samtala med en person som är direkt taskig och onyanserad, vilket jag tycker du är. Trist, för ämnet är annars intressant. Jag säger som du.....ja, du har fel, du och dina andra jag. Halvdansken.......då är det du och jag då........de okunniga ![Förvånad](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad")![Flört](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Samt resten av skribenterna på denna sida. Rätt kul. ## Comment 31 Author: bigj Hejsan igen blombuketten! Ser det inte ut som du börjar backa nu? Jo, faktiskt, och det är bra, tokigheter bör man göra sig av med, för det leder ju till ökat vetande. Vi tager en av dina texter och nöjer oss med att rätta den:  "Ja, det är ju det jag säger att du tar en tidsperiod och gör den till sann, samtidigt som du säger att "först på 1700-talet" osv osv. Då vet vi alltså att fler och fler hamnade utanför själva bondeståndet och blev en folkmassa, eller pöbel. På 1700-talet fanns fortfarande de fyra stånden och de fanns kvar ända till 1866 då skillnaden var ännu större och en större del tillhörde den stora massan. Därför anser jag att du påstår saker som inte alls stämmer." Njae, de hamnade inte egentligen utanför bondeståndet ens under 1700-talets andra halva, men de passade inte in i den nya tid som höll på att omvälva hela ståndssystemet. De var ännu betraktade som varandes i detta bondestånd, men de hade inget att säga till om, utan jord och annat som de allt oftare var. Än värre blev det på 1800-talet. Men den stora massan du skriver om, den betraktades fortfarande som sprungen ur bondeståndet. Den existerade dock knappast före 1700-talet, för då fungerade det mer som det var tänkt en gång. Du skrev tidigare att soldaterna kom från annat håll, knappast, knektjänsten var under 1500-1700-talen pålaggda krono- och skatte-bönderna, dock ej frälsebönderna. De var ingen egen grupp du tycks tro. Bara den militära överheten kom från annat håll - adeln. I praktiken gällde samma sak under senmedeltiden. Inte har du välan skrivit det här heller då: "De fyra stånden var självklart en överhet gentemot den stora massan av icke-besuttna,....." Jag tycker dock att den som skrev detta nog faktiskt menade vad han skrev, eller vad tror du? ![Flört](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Nix, har nog aldrig stött på benämningen "pöbel" på fattigt folk i seriös historielitteratur, dock har denna benämning skymtat fram hos en del sverigedemokrater och liberaler! Men det är bra att du läser böcker, även om man kunde tro att du hittat allt du hittills framlagt just på - nätet! Men det är bara en känsla jag har.....![Obestämd](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") MVH bigj ## Comment 32 Author: blombuketten Ha ha, vad vad det jag skrev i förra inlägget.......nix, jag backar inte. Varför skulle jag? ## Comment 33 Author: bigj Hejsan! Nattväktarstaten, som vi på många sätt faktiskt kan kalla den brittiska statsbildningen som existerade mot slutet av 1700-talet kunde bara hållas intakt med gränslös terror från de besuttnas sida mot folkmajoriteten. Vilket på sätt och vis indikerar hur en sådan stat även under vår tid kan tänkas syssla med för att hålla överklassens privilegier intakta. **Motståndet mot det liberala nattväktarsamhället** På detta sätt skapades de stora egendomar som man under 1800-talet påträffade i både Storbritannien, Danmark, de tyska områdena och Sverige och i mindre omfattning i Frankrike, Belgien och Nederländerna. Detta retade upp många fattiga daglönare och torpare vilka blivit av med sina gårdar och åkrar, och därav de många konflikterna på landsbygden under 1700-1800-talen. Ättlingar till dessa förfördelade drog in till städerna och efter några generationer glömdes det bort, men bland dem som stannade kvar på sina små täppor och förvandlats till billig arbetskraft på de stora egendomarna glömdes inte oförrätterna bort, de ihågkoms av barnen till de bortkörda, även barnbarnen fick höra historierna om hur de rika jordherrarna egentligen hade stulit deras fäders och mödrars rättmätiga egendomar. Man kan mycket väl förstå att dessa ibland ockuperade de gårdar där deras far- och morföräldrar kanske hade bott några generationer tidigare - bara för att bli bortkörda av ordningsmakten eller av tillkallad militär. Dessa sociala konflikter kan även iakttagas i Sverige, inte minst i landets sydligaste landskap; Skåne, Halland och delvis även i Västergötland, Östergötland och Södermanland.  Allt detta skapade motstånd hos de människor som såg sin försörjning och sina ägodelar och tryggheten försvinna i det nya liberalt styrda samhälle som började ta form i Västeuropa under 1700-1800-talen. Den mer folkligare politiska agendan var väldigt omfattande och egentligen en hel snårskog av lokala, regionala och etniskt baserade tankesätt och idéer. Bondeprotesterna och den agrara världens politiska idéer kunde vara frånvarande i åratal, för att plötsligt mynna ut i radikala revolter med väldigt klara kollektiva budskap - men inblandade i en slags kollektivistisk personlig frihetslängtan. En frihet som bara delvis var individualiserad, exempelvis en önskan om en egen täppa att odla, frånvaro av arrendeavgifter och skatter. Kollektiva i meningen att man ville bo kvar i byarna, odla gemensamt och på andra sätt förlusta sig i gemensamma fester och angelägenheter. Oftast kämpade bönder och andra som tillhörde landsbygdsbefolkningens flertal mot höga arrenden, extraskatter och omfattningen av dagsverkestjänsterna. Man tog till strejker och arbetsnedläggelser liksom maskningsaktioner för att driva igenom sina krav. Ibland framförde man sina klagomål till statsmaktens högre ämbetsmän, ibland gjorde man helt enkelt uppror, anföll godsherrar, kastade stena på herrskapet och annat handgripligt. I städerna var kampen något annorlunda där man demonstrerade och marscherade, höll tal och flammande appeller för åhörarna - sällan var det våld med i spelet. En bit in på 1800-talet började även landsbygdsbefolkningen anamma stadsbygdsbefolkningens sätt att framföra sina protester. Med tiden började man organisera sig i nya politiska rörelser, fackförbund och stadsdelsgemenskaper, då fanns även tidningar, tal inför stora folkmassor och politisk propaganda började föras ut när fler blev läskunniga. Dessa radikala idéer, särskilt under 1600-1700-talen och några decennier in på 1800-talet skall inte ses som någon slags "förpolitiskt" idévärld. Inte heller var den "tillbakablickande". 1800-talets konfliktfyllda värld kännetecknade inte en "modern" politisk medvetenhet, lika lite som tiden före kännetecknades av en "traditionell" politisk tradition. Det finns faktiskt inget som pekar på att den "nya" politiska konfliktrepertoaren efter 1830 (i England) skulle vara effektivare än den äldre konfliktrepertoaren. Historikern Charles Tilly menar i sina böcker om den folkliga kampen mot överheten åren 1750-1850 i Storbritannien att den gamla politiska konfliktrepertoaren var mer revolutionär i teorin, och mer "kostnadseffektiv" i praktiken än den nya. Det var förmodligen enklare att organisera ett brödupplopp än en rörelse för allmän rösträtt - brödupploppet kunde ju ge omedelbara vinster, vilket inte kampen för rösträtt gav.  Att föra fram sin sak i de lokala rätterna ansågs redan under 1700-talet såsom meningslösa - här styrde ju deras fiender, jordherrarna och adeln. De brittiska motsvarigheterna till de svenska häradsrätterna var inget annat än överhetens maktmedel mot befolkningen, där hade man som bonde eller torpare inget att hämta. Istället försökte man då och då vända sig direkt till parlamentet och kungen, men dessa utgjorde ju samma överhet som dem landsbygdens folk bekämpade och inte heller här hade man något stöd när det gällde att få sina kollektiva rättigheter erkända i lag - sådant stred mot den politiska inriktningen och liberalernas hela världsbild. Trots att det sändes otaliga bondedelegationer till det brittiska parlamentet ändrades inte lagarna nämnvärt, de styrande hade ett egenintresse av att enclosures fortgick och därför ignorerade de böndernas vädjanden. Enclosures började inte förändras förrän under 1830-talet, då röstunderlaget breddades, liksom ännu mer efter rösträttsutbredningen år 1867, men då hade processen i stort sett avslutats och den brittiska landsbygdsbefolkningen hade minskat med omkring tre fjärdedelar jämfört med år 1700.  Utvecklingen missgynnade även landsbygdsbefolkningen då jordbruket under 1700-talets andra halva allt mer byggde på vetenskapliga rön där avel, specialiserade odlingsmetoder och nya redskap krävde en mer utbildad arbetskraft. Många landsbygdsbor som tidigare alltid hade fått en plats i produktionssystemet blev helt enkelt över när jordbrukets specialiserades. Mot en sådan utveckling var det inte lätt för den outbildade landsbygdsbefolkningen att framföra avvikande meningar - de föreföll hopplöst "älderdomliga" och genererade mindre produktion än vad de nya systemen innebar. Omkring år 1800 hade redan omkring hälften av landsbygdsbefolkningen tvingats lämna sina boningar och antingen blivit kringvandrande arbetskraft eller slagit sig ned i de städer som behövde arbetskraft. Många hamnade även i gruvorna i Wales som behövde ständig påfyllning av arbetskraft. **Även i Sverige bedrevs en kamp mot den nya liberala ordningen** Samma utveckling ser vi i Sverige och de sydsvenska frälseböndernas kamp för att kunna leva vidare på sina jordar. I Skåne försökte främst frälsebönderna, de satt värst till av den svenska landsbygdsbefolkningen, få ägobrev på de gårdar där de sedan generationer hade bott, men jordarna hade under loppet av perioden 1680-1850 alltmer privatiserats och därför blev problematiken uppenbar när de nya jordbruksmetoderna även nådde Sverige i början av 1800-talet. Fler och fler adliga jordherrar ville få ekonomisk bäring på sina gårdar och övergick från räntor i natura till förmån för penningräntor. Eller så ville de ha bort folk från sina ägor för att göra åkrar och ängar som kunde bearbetas med de nya brittiska jordbruksredskapen och jordbruksmaskinerna. Allt detta drabbade de omkringboende gårdarna och deras invånare. Helt klart innebar det år 1827 införda Laga Skifte en dödsstöt på det gamla bysystemet, det kollektiva ägandet och den feodala världen som helhet. Nu började snart egendomsägarna att systematiskt göra om sina ägor till mer sammanhängande och ur bearbetningssynpunkt effektivare enheter. Detta drabbade naturligtvis byarnas folk. Under 1830-1840-talet fortskred denna process och var faktiskt i stort sett genomförd på 1860-talet. MVH bigj ## Comment 34 Author: Vassna1 När man förr i tiden pratade om dom fyra stånden Adeln, präster, borgare och bönder så kallades dom ståndslösa för allmoge. Pöbeln  var benämning på dom som deltog i upplopp, demonstrationer och liknande. ## Comment 35 Author: WiktZac Ur NE: _**pöbel,** föraktade personer ur de lägsta samhällsklasserna (med tonvikt på \[förment\] brist på moral, förfining o.d.; starkt nedsättande)._ Ligger också närmre min tolkning av ordet, har nog inte exklusiv betydelse för upprorsmakare eller demonstrant - även om de av naturliga skäl ofta tillhörde de lägre samhällsklasserna. //Zac ## Comment 36 Author: blombuketten Det stämmer inte riktigt Vassna. Allmoge var ett ord som innefattade hela folket inklusive bönder och sedan samtliga som var tvungna att betala skatt, alltså även statsbor, bergsmän osv. Allmoge var ett legalt begrepp i den medeltida landslagen och avsåg då odalmännen i bondeståndet. En odalman var i sin tur en bonde som ägde sin mark. Ordet allmoge kommer från all mogen vilket betyder allt folk. Där ingick då bönder och även ståndslösa. **Nedanstående taget från Nationalencyklopedin** _allmoge, ursprungligen alla invånare inom ett område eller en nation. Sedan särskilda stånd med olika privilegier börjat avsöndra sig kom allmoge att avse landsbygdens bönder och obesuttna. _ Vad gäller ordet pöbel så är det i svenska språket ett starkt nedsättande ord om folkmassan, de lägre samhällsklasserna och mest föraktade, och har så varit genom långa tider. Senast jag hörde det var när dåvarande polischefen Björn Eriksson uttalade sig om kriminella och kallade dem pöbel. Inte för att beskriva en grupp som deltog i något upplopp, utan för att beskriva en lägre klassens invånare. Ordet används annars också för att beskriva upplopp, demostratiner och dylikt. Ordets ursprung kommer från fornfranskans peuble vilket betyder folk. **Nedanstående är taget från Nationalencyklopedin** _**pöbel,** föraktade personer ur de lägsta samhällsklasserna (med tonvikt på \[förment\] brist på moral, förfining o.d.; starkt nedsättande)._ ## Comment 37 Author: gortor #20 USA har fn en statsskuld per invånare på ca 230000kr. Sverige har en statsskuld på 120000 kr per inv. Den amerikanska statsskulden började betecknande nog att öka under Reagan, även i förhållande till BNP. En förbättring under Clinton men sedan har det snabbt burit utför. ## Comment 38 Author: bigj Hej! Är inte den amerikanska statsskulden större? Har du räknat in budgettunderskottet? Nattväktarstaten således....ur historisk synvinkel var det en liten samhällselit som förespråkade denna samhällsordning. Övriga bekämpade den ständigt, eftersom den både var odemokratisk och helt tyrannisk till sin natur... **Orosåren under franska revolutionen** Franska revolutionen inspirerade snart även delar av den brittiska befolkningen. Till en början var det adliga parlamentsledamöter som försökte driva igenom förbättringar, inte minst genom krav på utökad rösträtt. Exempelvis adelsmännen Charles Grey och James Maitland försökte få igenom en utökad rösträtt i parlamentet år 1793. Men man hade emot sig Storbritanniens krigiska förhållande till Frankrike dessa år. En proteströrelse sågs av de besuttna som både förräderi och försök till revolution - och sådant skulle bekämpas med alla medel, bestämde sig den brittiska eliten för tidigt. Grey och Maitlands reformidéer röstades dock ned av flertalet män i parlamentet eftersom de i detta såg en spridning av franska revolutionen. Andra radikala grupper började höras efter några år och de började snart hota det bestående. Dessa utgick ifrån intellektuella män och en del kvinnor som ville utvidga både rösträtt och fördela samhällets vinster mer jämlikt. Även detta sågs som revolutionär verksamhet och sågs med misstro av de besuttna grupperna. Liberaler som Charles James Fox stödde den franska revolutionen, liksom de individuella rättigheterna och en utökad religiös tolerans, medan radikaler som Joseph Priestley, William Godwin, Thomas Paine, och Mary Wollstonecraft argumenterade för republikanism och en slags agrar socialism. Joseph Priestley ledde en revolt sommaren 1791, där man angrep en del rikare mäns hus och gårdar i och kring Birmingham. Efter en knapp vecka slogs de ned av tillkallad militär. Det visade dock faran med att släppa de upproriska för långt, menade de styrande och dess sympatisörer.  "London Corresponding Society" var en organisation som krävde ökade folkliga reformer, bl.a. utökad rösträtt. Den skapades år 1792 och växte snart lavinartat och drog stora folkmassor till sina möten. Ledaren hette Thomas Hardy, en man med moderata idéer som av de styrande anklagades för att vara radikal. Möten började ordnas av olika talesmän för organisationen, och de drog massor av folk, ibland flera tusental. Under 1793 växte rörelsen, även om den var löst sammansatt och drog allt fler åhörare. Man hade et budskap om utökade rättigheter och ett slut på regeringens kamp mot den franska revolutionen och den nya republiken där. Under våren 1794 ökade nervositeten bland de besuttna i Storbritannien och man fruktade en revolution liknande den i Frankrike. De ledande inom regeringen såg sig tvingade att agera. Man införde undantagslagar och påbörjade en arresteringsvåg under hösten 1794, Ledarna för LCS anklagades för högförräderi och spärrades in för att snart få sina domar. Domstolarna dömde såsom de styrande begärde, och de ledande talarna spärrades in på livstid, även om just Thomas Hardy benådades efter en tid i fängelse. Han drog sig sedan tillbaks från politiken och försörjde sig som skomakare resten av livet.  Protesterna mot samhällsförhållandena i Storbritannien tog inte slut p.g.a. detta, utan de fick förnyad kraft våren 1795 då brödupplopp skakade London och andra städer. Polis och militär slog ned upploppen och revolterna, men missnöjet jäste bland den fattigare delen av befolkningen, inte minst i London. Samma år, 1795, stiftade parlamentet två lagar som förbjöd vidare argumentation och diskussion om radikala förändringar. Det hjälpte dock inte, stora massmöten anordnades i främst London, och åter var "London Corresponding Society" den rörelse som låg bakom det hela. Folkmassorna i dessa möten växte hela tiden i antal under sommaren och hösten folkmassor på mellan 150.000 och 300.000 samlades till dessa möten mellan oktober och december samma år. I en stad som då hade cirka 800 000 invånare det var alltså en stor del av dess befolkning som demonstrerade, mellan 25 och 40 procent deltog i dessa för den tiden enorma folksamlingarna. Man skanderade och ställde krav på republik, avskaffande av adelsväldet, högre löner för arbetarna och billigare brödpriser. Den 29 oktober hade omkring 200.000 människor omringat Westminster och krävde förbättrade villkor. Man kastade till och med glåpord till kungen, George III, som åhörde ett av dessa möten. Detta skrämde de besuttna och man agerade kraftfullt, dödsstraff väntade ledarna för dessa möten. Regimen ansåg sig vara tvungen att slå till och liknande folksamlingar förbjöds. Man förbjöd helt enkelt större folksamlingar genom undan6tagslagar. Man slog till hårt mot talare och sökte upp dem i deras bostäder, och arresterade dem. Hårda domar utfärdades och dödsstraff proklamerades mot dem man ansåg vara farligast. Detta stoppade effektivt all egentlig opposition mot det bestående samhället under resten av napoleonkrigens dagar. Men rörelsen gick under jorden och därefter bekämpade den regeringen på olika sätt, inte minst genom sabotagehandlingar och maskningsaktioner ute bland företagen.  Ett nytt försök gjordes av Charles Grey att utöka rösträtten genom att föreslå parlamentet att rösta om det år 1797, men även detta misslyckades. Aversionen mot den franska revolutionen var alltför stark bland parlamentets medlemmar dessa år. År 1799 förbjöds alla organisationer som parlamentet ansåg vara radikala. Även fackföreningarna förbjöds. Men den radikala rörelsen levde dock vidare. Krigen medförde dyrtider vilket drabbade Storbritanniens fattiga skaror. Snart gjorde de åter revolt och spänningen ökade åter år 1800. Men regimen var beredd och militär liksom frivilliga medborgargarden bekämpade effektivt de protesterande genom urskillningslöst våld. Revolterna ebbade åter ut. Trots kriget mot Napoleon, var inte den brittiska överheten helt säker på sin egen befolkning och måste ständigt vara på vakt mot uppror och revoltförsök som kunde hota hela det bestående samhället under dessa år. MVH bigj ## Comment 39 Author: Ida Skriv gärna kortare inlägg bigj. Få, gissar jag, orkar ta sig igenom så långa resonemang upprepade gånger i samma tråd. ## Comment 40 Author: Vassna1 #35 och 36 Jag ber om ursäkt att det har taget ett tag innan jag har svarat men jag tänker och visst stämmer WiktZak stämmer det att de är de lägre samhällsklasserna man åsyftar. Blombuketten, jag slog upp allmogen i Nordisk familjebok , äldre utgåva på nätet och visst stämmer det att det är allt folk under kungen måste vara det som kallas för allmänheten idag. Tack för påpekandet.