# Ack........... Author: gortor Är det någon som tänkt på att "arbet befodrar hälsa och välstånd men förhindrar många tillfällen tii synd" ## Comment 1 Author: Internettan Ja. Eller så befordrar det stress och utbrändhet och förhindrar många tillfällen till att tänka på sin nästa. ![Glad](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 2 Author: Maria Jag tycker att folk i allmänhet gnäller mycket på att jobba. Visst har belastningen säkerligen ökat på många ställen men man har också ett eget ansvar att förändra situationer. Byta arbete kanske. Många bara pratar men gör inget aktivt. Det är ofta lättare att få nytt jobb när man har arbete av någon anledning. ## Comment 3 Author: gortor Ja, jag menar att det mer och mer har blivit så att man identifierar sig med sitt arbete, arbetet har blivit livet. Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att få leva. Motsatsen blir att man hamnar i fackidiotsyndromet. Ingen är oumbärlig. ## Comment 4 Author: AndersE #3 Mer och mer...? Tvärtom tycker jag. Förr i tiden tror jag arbetet var mycket mer betydelsefullt, att man idenitifierade sig med det. Titeln, ditt yrke var oerhört betydelsefull. Idag tycker jag inte arbetet har alls den betydelsen för mångas liv. Självfallet har det funnits, och finns undantag från alla regler, men generellt tror jag arbetets betydelse i människors liv minskar, inte ökar. Vilket jag ser som ett bekymmer. Livets mening är att tjäna, vilket man gör då man arbetar. ## Comment 5 Author: blombuketten Hoppsan......jag som trodde livets mening var att fortplanta sig. Jag menar, utan fortplantningen stannar väl världen då, till sist, ingen finns att arbeta ![Obestämd](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd"). ## Comment 6 Author: AndersE #5 Om ingen dricker vatten dör alla. Betyder det att livets mening är att dricka vatten? ## Comment 7 Author: asvensso Att arbeta ar en viktig del av livet - antingen forvarvsarbetar man, odlar jorden eller passar barnen och familjen. Allt har ett varde och bidrar till samhallsnyttan. Det jag har valdigt lite sympati for att folk som sager sig vara utbranda och tycker att andra ska betala for dem...resten av deras arbetsfora alder. Alla som kan ska ta sitt ansvar och forsorja sig sjalva och sin familj. Manga liksom jag, har formanen att verkligen gilla mitt jobb. Gillar man inte sitt jobb sa kanman byta jobb. Gar inte det sa far man acceptera att just nu gar inte situationen att andra pa och gilla laget...och sluta gnalla. ## Comment 8 Author: AndersE Ja, jag tycker det är rätt hemskt att säga som Blombuketten - att den som inte fortplantar sig under sitt liv levt ett liv utan mening. Däremot kan jag tycka att den som inte gjort något för någon annan har missat meningen med livet. ## Comment 9 Author: blombuketten #8. Så du fick till det. Nej, det var inte riktigt det jag skrev. Utan fortplantning så dör vi ut, alltså må livets mening vara just fortplantning. Alltså måste man fortplanta sig för att det ska kunna finnas de som arbetar. Därmed skrev jag **INTE** att de som, av någon anledning, inte kan få/eller vill ha barn skulle leva sitt liv utan mening. Lika lite som att meningen med livet inte skulle existera om man blev arbetslös. I sådana banor tänker inte jag, men tydligen du eftersom du läste mina rader på ett sånt elakt vis. Jag tycker inte att livets mening är att tjäna, tycker inte ens om själva ordet. Jag arbetar för att försörja mig och barnen, inte för att tjäna någon. #7. Jag förstår att du aldrig varit "utbränd" eftersom du skriver som du gör. De som blir utbrända väljer inte att så bli och sitter faktiskt inte och funderar på att "nu jäklar ska jag sitta hemma och vippa på foten och låta andra betala för det". Utbränd är ett rätt nyfunnet ord på något som har med utmattningsdeperession att göra. ## Comment 10 Author: asvensso #9 ja, intressant att inte vara forfader som jobbade mycket hardare fysiskt, hade mer sjukdom och farsoter, mer spadbarnsdodlighet, mer arbetsloshet, svalt och elande i storsta allmanhet...inte blev utmattningsdeprimerade? Modeord men tyvarr har jag inte rad att vara deppad utan maste betala min hyra sjalv. Jag jobbar 10h om dagen, pendlar 2h om dagen plus att jag skoter allt hushall och har mer eller mindre konstant smarta pga Bechterew i ryggen. Visst kan jag vara lite lag ibland men undrar varfor inte jag blir "utbrand"?? ## Comment 11 Author: blombuketten #10. Och hur vet du det......att inte våra förfäder led av utmattningsdepression? Skillnaden mot nu och förr är väl att vi tar hand om våra sjuka, arbetslösa och gamla, vilket inte var fallet förut. Möjligen togs den gamle omhand av släktingar, annars var det fattighuset som gällde. Nej, utmattningsdepression är inget modeord, det har funnits som diagnos länge. Det som blivit ett modeord är utbrändhet, som egentligen är samma sak. Du kanske har missat att det inte alltför länge sedan upptäcktes att många av de så kallade fysiska åkommorna faktiskt egentligen handlade om psykiska problem, såsom till exempel utmattningsdepression. Inte ha råd att vara deppad.......det var lågt sagt av dig. En riktig käftsmäll till alla de som faktiskt lider av depressioner (fast de inte har råd). Hur kul tror du det är att må så dåligt så du inte tar dig ur sängen? Eller bli så utmattad, rent själsligt, så du inte ens kommer ihåg hur man startar en bil, trycker på en hissknapp, sätter in nyckeln i dörren och så vidare? Ja, jag har en sambo som har samma problem som du med ryggen samt har haft två hjärtinfarkter och han jobbar. Det handlar inte om antalet timmar eller om du har haft/har någon annan typ av sjukdom. Alla blir inte utbrända liksom alla inte får hjärtinfarkt eller någon annan sjukdom, men det innebär inte att en del faktiskt blir det. Dessutom behöver det nödvändigtvis inte handla om arbete, du kan bli utbränd av högst privata saker. Att det sen sätts i samband med ditt arbete beror nog mest på att du inte längre är kapabel att sköta ditt jobb på ett tillfredställande sätt. Man går helt enkelt rätt in i väggen och där står man och stampar och är i stort behov av hjälp. På dig låter det som att, så länge du själv inte traskat rätt in i väggen så kan ingen annan heller göra det. Själv har jag sett människor som jag aldrig skulle tänka mig hamna i detta, faktiskt göra det och haft ett rent h-e för att komma tillbaka. Det är ingen lek vet du. ## Comment 12 Author: asvensso Det finns ocksa en stor skillnad mellan att vara kliniskt deprimerad och vara lite "lag" eller "nedstamd". De riktigt sjuka borde val rimligtvis inte ha nagon energi da att blogga aktivt pa natet. De som ar lite laga i storsta allmanhet har daremot tid och orkar ta sig ur sangen for att surfa..ofta om sina egna kanslor. Kaftsmall eller inte, vet du, man maste kunna prata oppet om alla de som maskar med ursakten att de ar utbranda och deppiga. Sverige har mycket hog statistik pa det. Undrar varfor? Vad galler att ha rad att vara deppad - detta ar sanningen for mig och det vet du ingenting om. Manga egna foretagare har samma problem. Om min verklighet gor att de som nu mar lite daligt mar samre sa bjuder jag pa det. Nu tror jag i och for sig inte att de bryr sig ett dyft om hur jag har det for ar det nagot jag har lart mig sa ar det att folk som havdar att de ar deppiga ar mest fokuserade pa sina egna kanslor och hur omgivningen uppfattar dem. Sjalvcentrering tillhor ju syndromet. ## Comment 13 Author: blombuketten #12. Nu var det utmattningsdepression vi pratade om (utbrändhet) och där är det inte frågan om att vara "lite låg". Jodå, det går bra att prata "öppet om alla de" som är utbrända......fast det är en stor skillnad mellan att säga att man inte känner sympati för den som är utbränd mot att säga att en och en annan "maskar". Var du än vänder dig finns det alltid de som försöker komma undan, vad det än månde vara, men det är inte de som ska få avgöra om en människa är sjuk eller inte. Vänd ilskan mot den som försöker komma undan istället för mot den som faktiskt mår "skit". Att Sverige ligger högt i statistiken kanske kan bero på att man här har förstått att även "själen" kan må dåligt och erkänt det som ett faktum och inte sopa undan det med ett "det är bara att ta sig i kragen". ## Comment 14 Author: blombuketten Det här läste jag på ett ställe och det är ungefär vad det handlar om..... _"Depression är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att du har prövat att vara stark allt för länge!"_ ## Comment 15 Author: gortor \# 4 m fl Vad jag vill ha sgat är att det liv som många lever är ett liv som de politiskt korrekta och de gamla "lutheranska" värderingarna har indoktrinerat gemene man att ta för en absolut sanning. Så är dock icke fallet, vi arbetar för att leva men inte för att arbeta! ## Comment 16 Author: Maria #14 Det kan stämma för utmattningsdepression men för de allra flesta som har diagnosen depression så kan man inte finna några orsaker. I det stora hela så blir människor oftast inte utmattade av sina arbeten utan snarare på allt annat runtomkring. Man tar på sig alldeles för mycket. Man studerar kanske vid sidan av, tränar, skjutsar barnen var och varannan dag till aktiviteter, ställer upp som förälder i olika föreningar, passar barnbarn, helgerna är fulltecknade med aktiviteter och däremellan ska man städa, handla laga mat och sköta det basala. Det är där jag tycker att vi har ansvar över våra egna liv. Känner man att det blir för mycket så får man faktiskt trappa ner. Det kan vara lättare sagt än gjort men det bör vara första steget. ## Comment 17 Author: blombuketten #16. Ja, och det var väl utmattningsdepression (utbrändhet) det handlade om i några av inläggen. Jag tror att man inte känner, särskilt ofta, att man tagit på sig för mycket. Man bara kör till dess det är försent. Så tror jag de flesta utbrända gör. Ofta så lär man sig ta "ansvar" först efter en utbrändhet. Första gången känner eller förstår man inte varningssignalerna, precis som man ofta inte gör för andra typer av sjukdomar, både allvarliga och mindre allvarliga sådana. [Här](http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5636) finns en rad olika orsaker beskrivna vad gäller olika typer av depression. ## Comment 18 Author: asvensso Jag har ett flertal exempel fran mitt arbetsliv dar jag konfronterats med maniskor som pastatt sig vara "helt utbranda" av arbetet. Jag haller med om att det ar inte ett enda skal till att folk klappar ihop och arbetet ar definitivt inte alltid det som utloser sammanbrott. . Att jag har valdigt lite talamod beror bl a pa dessa erfarenheter och liknande historier fran kollegor och vanner. I ett fall var det en skilsmassa, ett annat gallde alkoholmissbruk, ett annat gallde en vardnadstvist och ett annat formodligen fel person pa fel plats och ganska mycket lattja. Skylla pa jobbet ar verkligen ganska genomskinligt.