# Uppfostrings och utbildningsproblem Author: [Borttaget] Bertrand Russel en uppskattad författare om moral och samhälle har försökt att belysa politiska, sociala och pedagogiska problem. Han var av den åsikten att barns uppfostran bör vara avslutad före treårsåldern. Då är barnet utan möjlighet till andra komplex än själhävdelsekomplexet. Behandlingen är enligt honom otroligt enkel. Barnet får aldrig sin vilja fram i något avseende. Utöver denna orubbliga fasthet behöver barnet vänlighet, ömhet och omvårdnad. Barnet får emellertid aldrig känna sig vara föremål för allmänt intresse för sin märkvärdiga person. Säger inte att detta är rätt och riktigt. Men om vi tittar på hur samhället ser ut och är uppbyggt idag, så undrar jag hur många barn som får denna tidiga fostran. Vi lämnar ofta tidigt över våra barn i samhällets vård, ganska omedvetna om hur dagen för barnet ser ut? Vi har inte huvudansvaret för våra små barn. (Om vi inte väljer det och har ekonomi till att välja det). Jag funderar lite kring detta med komplex och självhävdelsekomplex. För sen fostran kan det vara en av orsakerna till de "problem" som många upplever att skolan tampas med? De, barnen upplevs ju av en del politiker som mer vilda än tama och det talas om hårdare tag. För mig infinner sig tanken, då behöver vi ändra på mycket? Dela på jobben, umgås mer med våra barn och ta vårt föräldraansvar? Men hur ska människor orka, kunna, hinna göra det? I denna tråd hoppas jag att vi kan tänka fritt inte debattera utan diskutera. Att ingen ska känna att jag vågar inte skriva. Att vi gärna skriver opersonligt dvs. inte riktar våra inlägg till endast en person, utan att det vi skriver är till för alla. Om ämnet försvinner eller flyter ut gör inget. //Lisbeth ## Comment 1 Author: Maria Jag tror inte ett dugg på Bertrand Russel och hans tankar om barnuppfostran. Jag är övertygad om att man fostras inte bara som barn utan som tonåring, ung, medelålders och så att säga hela vägen.![Flört](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Självklart är en god grund i barndomen det mest ultimata. Ibland undrar jag om inte en del av vår relativt långa period av barnledighet skulle kunna sparas till tonårstiden som jag tror är en minst lika viktig del i ett barns liv som de tidiga åren. Det är viktigt i denna känsliga period i livet att kunna ha någon vuxen stabil människa i närheten. (Det behöver nödvändigtvis inte vara en förälder) men en fast trygghet oavsett vad som händer. ## Comment 2 Author: AndersE #0 Russels tankar låter helt fruktansvärda när jag läser din beskrivning. Barn som "uppfostras" så får nog problem i livet. Min största inspirationskälla när det gäller synen på barn och barndom är Maria Montessori. Hon vill verkligen att vi uppmuntrar barns vilja och självständighet och hennes tankar har visat sig fungera över hela världen i över 100 år. Under denna tid har hennes tankar mött motstånd i fascistiska, nazistiska och kommunistiska länder. Vilket jag tycker får ses som ett högt betyg. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #0 Jag får ärligt talat rysningar när jag läser detta.. Ett annat problem som förekommer i vårat samhälle (även om många väljer att blunda för det) är barn och ungdommar - ja faktiskt även vuxna - som far illa i hemmet. Det finns barn som är rädda för sina föräldrar av olika anlednngar och vi behöver enligt min mening inte fler kuvade barn, _utan fler älskade barn._ Har väldigt svårt att få ihop hur man kan både vara "totalhård" och älska på samma gång.. Kan någon förklara för trögfattade lilla mig? Några av mina kompisar har uppfostrats genom liknande metoder (som hänvisas till i #0) och jag vet bara en av de som klarat sig så här långt genom livet, många testar gränserna näär de väl blir fria och råkar då illa ut... ## Comment 4 Author: [Borttaget] Personligen så tyckte jag att Russels resonemang lät lite konstigt. Men sedan så har jag frågat andra vad de anser. En kvinna sa att jaget formas under det första levnadsåret. Russel anser att barnets uppfostran bör vara avslutad före ettårsåldern, i varje fall före treårsåldern.... Det vågade jag inte skriva tänkte då tar det hus i.... ja ni vet! Så jag skrev endast treårsåldern ![Glad](http://politik.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") En annan kvinna jag pratade med sa att vi formas väldigt mycket under de tre första åren. Formas ja... Det var min tanke det jag personligen vill komma åt. Vi formas hela livet..... Kan det trots allt ligga något i det som Russel beskriver. Han ser det inte enligt mitt sätt att se på det, som att det är positivt att vi formas och blir stöpta i samma form. Om vi utgår från frihetsaspekten frihet inom ramen för allas lika rätt till frihet. Så betyder det inte för mig, att alla ska vara så lika som möjligt. Att älska någon kräver mer än omdömeslös sentimentalitet. Russel utgår från erfarenhet. Själv så kan jag referera till hans tankar genom en händelse i mitt eget liv. Då jag enligt mitt sätt att tänka nu, gjorde helt fel. Russels resonemang kan nog (spekulation) leda till fruktansvärda tragedier, eller till något riktigt bra. Har föräldrarna insikt i vad det lilla barnet behöver så är det nog bra för alla på sikt, ja för hela samhället. Barnet har då fått en bra start. Är föräldrarna okapabla att ta hand om ett barn så är det givetvis hemskt. Men det är det alltid...Alla borde inte ha barn, för att de kan få barn. Som jag har förstått det (kan ha helt fel) så utgår Russel i sitt resonemang utifrån att föräldrarna har nått den "insikten" att kan ett väldigt litet barn avgöra vad som är bäst för dem? Om t.ex. barnet skriker så är det vårdnadshavaren som måste ta ett beslut om vad som bör göras. Det är dess sak att förstå barnets behov. Om ett litet barn t.ex. vill sova i soffan varje kväll och inte i sängen ska barnet få avgöra då? En bra start i livet med en fast men ömsint hand önskar jag personligen alla barn.... Det är inte alltid kärlek att ge efter. Det är enligt min mening det här med kuvade barn han vill komma åt. Äldre kuvade barn som formas av samhälle, skola, föräldrar Sätter föräldrar i sista hand.....Men de första viktiga åren missar vi?