Presstöd och hyckleri
Vad säger ni om ledarskribenter som moraliserar om bidragssamhället, samtidigt som de avlönas av tidningar som inte går runt utan är beroende av statligt stöd? Jag tänker då främst på Svenska Dagbladet, som är det enskilt största "socialfallet" bland svenska tidningar, samtidigt som ledarsidan sjunger marknadens lovsång.
Själv kan jag inte se det som annat än hyckleri. Något som etsat sig fast är också ett reportage i TV-programmet Striptease på 90-talet. Då utlokaliserade SvD sin prenumerationsavdelning till Östersund, för att kunna få statligt stöd utöver presstödet. Programmet ville intervjua någon av de dåvarande ledarskribenterna om hur de såg på detta, men ingen av dessa ynkryggar ställde upp.
För egen del tycker jag att det är utmärkt att presstödet finns. Men jag har inget till övers för de som avlönas av sådana tidningar och samtidigt gnäller över att andra också är bidragsförsörjda. Det är för mig stenkastning i glashus.
För den som vill läsa lite mer om SvD:s utlokalisering av verksamhet till Östersund:
![[Highonbluetomorrows]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vari ligger hyckleriet? Jag antar att de menar att folk inte ska få särskilt hög ersättning för att vara arbetslösa. Presstödet är ju inget bidrag som riktas till arbetslösa utan är till för att främja pluralism och konkurrens. Jag säger inte emot dig, men du får nog utveckla lite mer vad du menar :)
Skillnad på bidrag och bidrag.
Min syn på SvD:s ledarsida sammanfattas ganska bra i detta blogginlägg:
http://schlaug.blogspot.se/2010/02/det-gar-bra-for-svd-men-hjalp-av.html
Personligen så tycker jag nog att de ligger något i det T.S säger. Oavsett vem som får bidragen och vem som betalar ut dem så är det till syvende och sist skattemedel. Åtminstone vad det gäller tidningsstödet. A-kassna är väl självfinasierad?
Nu tycker jag att det OK med tidningstöd så jag har inga problem med det men att gnälla som SvD gör är att kasta sten i glashus.
Jag som inte läser SvD vet faktiskt inte vad som står på deras ledarsida. Om någon kan länka ett exempel på när de skriver om att marknaden ska råda helt fritt, så är jag beredd att hålla med om att det onekligen blir rätt pinsamt för tidningen i fråga =/
#5
Det är en så kallad oberoende liberal tidning.
Är inte SvD oroande
moderat?
#6. Det är Sydsvenskan också. De säger absolut inte att marknaden ska råda fritt! Däremot är de ju liberala, men mer socialliberala. I synnerhet Heidi Avellan.
I går var Per Gudmundson på SvD:s ledarsida igång igen. Den här gången klagade han över bidragen till ETC. Gick in och kollade förra årets preliminära presstöd, SvD hade 40 miljoner, ETC 11 miljoner.
Fick för övrigt ett erbjudande hem i brevlådan nu i veckan från SvD. Prenumerationsavdelningen ligger fortfarande i Östersund, så att de får bidrag utöver presstödet…
*
#10 Miss av mig. Men fortfarande ligger de väl under Gudmundsons arbetsgivare SvD?
#11 Jag tror inte att det är summan i sig som Per Gudmunson vänder sig emot. Är dock för dåligt insatt i frågan kring presstöd.
#12 Själv undrar jag mest om de vet vilket ben de ska stå på, när de gladeligen avlönas av en statligt understödd tidning men gnäller över att andra också har bidrag.
För 10-15 år sedan ringde jag till ledarredaktionen och försökte få en diskussion om detta. Men de kunde inte se något hyckleri i detta och meddelade sedan snabbt att de inte hade tid…
#13 Som jag läser artikeln från #9 så är det inte det faktum ATT de (dvs ETC) får bidrag utan HUR de gör för att få det som PG vänder sig emot.
Ser dessutom att "Sesam öppnar dörrar" tydligen ägs av ETC:
"I juli 2016 förvärvades Sesam och alla Frias tidningar som ägdes av mediekooperativet Stockholms Fria Tidning av ETC. [2] ETC Fria AB bildades. VD för ETC Fria AB är Caspar Behrendt."
Nya Tider är med på listan men även en tidning som heter "Offensiv":
"Offensiv är en socialistisk, trotskistisk endagarstidning som ges ut av Tidskriftsföreningen Offensiv. Tidningen grundades 1973 efter inspiration av den brittiska förebilden The Militant för att samla den marxistiska vänstern i Socialdemokraterna och SSU. Tidningen betecknades först som marxistisk tidning inom arbetarerörelsen men efter omfattande uteslutningar av tidskriftsföreningens medlemmar från SSU och SAP grundades Arbetarförbundet Offensiv av tidningens sympatisörer och beteckningen ändrades till marxistisk tidning för arbetarerörelsen. När Arbetarförbundet ombildades till partiet Rättvisepartiet Socialisterna blev tidningen partiorgan, men formell utgivare är fortfarande tidskriftsföreningen."
Man är med och betalar/stödjer saker som jag inte var helt medveten om…
#14 Eller om det handlar om ömma tår hos SvD, när de själva granskats av just ETC. Se till exempel länken i #1, om när SvD utlokaliserade sin prenumerationsavdelning för att få statligt stöd utöver presstödet. Sedan ska naturligtvis också ETC granskas, inte tu tal om det.
#18 Kan tänkas att ämnet är "en öm tå" för branschen som sådan.
Listan gör mig påmind om att det existerar tidningar som jag inte hade en aning om att de ens fanns. Finner dock inte HD/Sydsvenskan i listan, vilket överraskade. Men å andra sidan får de kanske andra bidrag?
#19 Sydsvenskan har jag för mig står på egna ben ekonomiskt. HD vet jag inte.
#20 Det är i grund & botten samma tidning, HD och Sydsvenskan.
#21 Då har den/de förmodligen inget bidrag.
#19 Såvitt jag vet får inte HD/Sydsvenskan något presstöd. Kanske det är därför det mesta är bakom betalvägg numera - inklusive många av TT-artiklarna.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Kors i taket! I dag kritiserar Per Gudmundson på SvD:s ledarsida presstödet till den egna tidningen! Vi får väl se om de kan fortsätta att avlöna hela fem ledarskribenter, om de nu vill minska bidragen till sig själva…
"Häromåret beslöt man att fasa ut stora delar av presstödet. Det var en hård nöt att knäcka. Många tidningar har gjort sig beroende av det. Likväl fattade man beslutet. Och trots att SvD tillhör de stora förlorarna är det svårt att säga annat än att det var rimligt. Både demokratin och SvD lär överleva."
https://www.svd.se/darfor-kan-partierna-strunta-i-vad-folk-tycker
Från den av skattebetalarna räddade mediekoncernen Stampen informeras vi i dag om följande:
"När ett företag gör felbedömningar riskerar det att förlora marknadsandelar eller i värsta fall att gå i konkurs. Men när en kommun eller myndighet agerar felaktigt är det skattebetalarna som får ta den ekonomiska smällen."
http://www.gp.se/ledare/boscanin-tystnadskulturen-kan-bli-kostsam-1.5630436
Några kommentarer på twitter:
"Finns det ngt roligare än när GP-högern moraliserar så här? Efter GP:s egen felbedömning stod skattebetalarna för lönerna under två månaders rekonstruktion. Skattebetalarna efterskänkte en skatteskuld på över 300 miljoner. GP-ledare har rasat över mindre summor än så."
"Hmm, tänker lite på Stampen. #sten #glashus"
"Snacka om att kasta gurka i ett växthus! Har GP tänkt betala tillbaka de hundratals miljoner skattebetalarna fick gå in med för att rädda blaskan?"
#14 ETC tvingas betala tillbaka drygt åtta miljoner i presstöd.
https://www.medievarlden.se/2018/06/etc-tvingas-betala-tillbaka-presstod/#nyhetsbrev
Edit.
#26 Saknas ett "tillbaka"?
#27 Jag var lite snabb att trycka på "publicera", och när jag skulle editera var rutan tom, så det tog någon minut innan jag kunde klämma dit ordet. Under tiden hann du läsa. S-t happens…😉Och visst skall de betala tillbaka!
#28 Ingen ko på isen 🙂
#26 Nu har ETC samlat in 3,5 miljoner kronor för återbetalning av presstödet, men har bara använt 300.000 kronor till det syftet. Vad gör de med resten av pengarna som folk skänkt…?
"I höstas granskade Presstödsnämnden upplagorna för Dagens ETC och koncernens numera nedlagda lokaltidningar i Jönköping och i Umeå. Granskningen visade att ETC mottagit ett för högt presstöd på grund av att de delat ut ett stort antal så kallade gåvoprenumerationer gratis. Med anledning av detta krävs tidningskoncernen på åtta miljoner kronor i återbetalningar.
Nu har en summa på 300.000 kronor betalats in som första avbetalning till Myndigheten för press, radio och TV, rapporterar SR:s Medierna. (…)
Tidigare i år startade tidningen en insamling för att klara av inbetalningen. I fredags, den 31 augusti, meddelade tidningen att de då uppnått nästan fyra miljoner kronor i insamlade medel, 3 587 400 kronor."
#30 Intressant, med tanke på det ovannämnda spektaklet med Stampen och dess flaggskepp Göteborgsposten.
https://www.expressen.se/gt/peter-hjorne-raddades-av-300-skattemiljoner-/
#30 Tja, folk får kanske fundera på vad & vem de skänker pengar till?
Tove Lifvendahl upplyser oss snusförnuftigt om att den som vill ha fickpengar inte är vuxen. (Betalartikel)
"Man måste lyfta på hatten för dem som framgångsrikt fläskar på med löftena, eftersom dessa försäljare till skillnad från nasaren på marknaden ju lyckas sälja något som den köpande redan har betalat för, eller i framtiden förväntas stå för själv. En familjevecka eller ett busskort är inte "gratis". Kostnaden tas via skatten, som tas ut av invånarna."
Detta medan presstödsmiljonerna fortsätter att strömma in till Svenska Dagbladet och stenarna i deras glashus fortsätter att vina.
Stenarna i statligt subventionerade Svenska Dagbladets glashus fortsätter att vina (bakom betalvägg). Och fortfarande avlönar tidningen hela fem ledarskribenter.
"Nicke Grahn från Liberalerna motiverar den höga skatten i Dorotea med att det finns färre invånare som ska dela på kostnaderna. Och visst är det så att glest befolkade orter har svårare att erbjuda service nära invånarna till en låg kostnad. Man kommer dock aldrig ifrån att skattenivån styrs av prioriteringar. Det är osannolikt att landets högsta kommunalskatter sätts av politiker som jobbar hårt för att hushålla med medborgarnas pengar."
"En risk när förutsättningar ska utjämnas, vare sig det är mellan människor eller mellan kommuner, är att vi samtidigt försvagar drivkrafterna för att göra bättre ifrån sig. Gränsen mellan det opåverkbara och det påverkbara är sällan knivskarp. Ekonomen Jacob Lundberg har påpekat att dagens skatteutjämning gynnar dem som höjer skatten och ökar den offentliga konsumtionen (Timbro 21/7-18). Det beror för det första på att kommunala verksamheter inte betalar moms och för det andra på att jobbskatteavdraget är kopplat till kommunalskatten. När kommunalskatten ökar, då ökar även invånarnas jobbskatteavdrag. Sammantaget betyder det här att staten subventionerar kommunala skattehöjningar.
Förändringar av skatteutjämningen behövs. Inte i syfte att ytterligare jämna ut skillnader mellan välskötta och mindre välskötta kommuner, utan för att säkra att pengar enbart omfördelas utifrån faktorer som den lokala politiken inte kan påverka."
499.429.850,-
En av de inblandade i Stampen-katastrofen har kommit med en memoarbok som sågas jäms vid fotknölarna i DN (betalvägg).
"Tomas Brunegård kan, 14 år senare, dock inte greppa vad det var de gjorde fel – och varför det fick så enorma konsekvenser. Både han och chefredaktören, majoritetsägaren Peter Hjörne, har många gånger framhållit att andra medieföretag också bjöd på Centertidningar – och att det inte gick att förutse de stora förändringar som skulle drabba tidningsmarknaden. I hyllningsboken ”Avstampet” 2012, som han själv beställde, målades snarare upp en bild av Stampen som geniala nydanare. Att prislappen blev så hög kallades skämtsamt för ”Brunegårdeffekten”.
Den bilden är dock i högsta grad felaktig: alla i branschen såg vad som var på väg att hända och inga tog så stora ekonomiska risker som Stampen. Kombinerat med en sällan skådad girighet, där Brunegård, Hjörne och övriga aktieägare tog ut stora bonusar, samtidigt som bolagets tidningar genomled hårda sparpaket, blev vägen mot katastrofen oundviklig.
I ljuset av detta är det närmast en bisarr upplevelse att läsa ”Mitt val”, där alla dessa avgörande ögonblick i svensk mediehistoria förvandlas till putslustiga anekdoter under en personlig karriärresa. Skandalerna, kriserna och kritiken glider förbi som i en teflonpanna. Boken blir i stället till en kronologisk utvecklingsberättelse som hade kunnat användas som en pedagogisk parodi på ett ”Sommar i P1”. Det är bara ”Idas sommarvisa” som saknas; bokens kongeniala omslagsbild (leendet, kavajen slängd över axeln) och den käcka språkliga tonen har redan satt anslaget till en personlig framgångsresa, tryfferad med lagom stora erkännanden om motgångar och avgörande livsbeslut.
Det som mest genomsyrar boken är dock två saker. Det första är Brunegårds totala brist på förståelse för den bransch han verkade i: journalistiken. När de får besök av Washington Post-legendaren Ben Bradlee kan Brunegård bara kommentera hans filmstjärneutseende (och stavar hans namn fel) – och när han ska nämna sin största personliga förebild och hjälte väljer han, av alla människor, president Nixons förre rådgivare Chuck Colson.
För Brunegård är detta inget konstigt: han fascineras av Colsons frälsningsupplevelse och hans arbete med välgörenhet; något som även präglat hans eget liv, inte minst efter mediekarriären. Men Colson är inte vem som helst: alla som sett ”Alla presidentens män” och ”The Post” vet att han är en av journalistikens största fiender, pre Trump. Kanske inte den idol man bör välja att lyfta fram.
Den andra frågan handlar om Göteborgsandan. Om man varit det minsta tveksam till hur tätt inflätad den göteborgska vänskapskorruptionen är, inte minst upp i Stampens salonger, får man – om än omedvetet – all bekräftelse man behöver här.
Det är en dyster bild av bristande insikt. Och en gåta varför Tomas Brunegård ens vill berätta den."
Jag är i princip emot alla former av bidrag till affärsdrivande verksamheter. Presstöd, jordbruksbidrag etc. Detta om samhället i sin tur betalar för all användning av dessa företags resurser.
Däremot är jag inte emot att man använder existerande bidrag i bästa möjliga mån.
På samma sätt som regelverket vid beskattning ska användas så att det gynnar den beskattade i görligaste mån.
Nu är det dags även för Sydsvenskan att erhålla presstöd.
Presstöd och partistöd borde per omgående avvecklas.