"Från allt fler håll ifrågasätts att vanliga människor på ett helt annat sätt än tidigare kan göra sin röst hörd. Inte sällan sker det med ett Orwellskt nyspråk, där inskränkningar i yttrandefriheten beskrivs som värnande av fakta, kvalitet och försvar mot påstått ryska nättroll – medan demokratin anses hotad av för stort folkligt inflytande."

Håkan Boström i GP 

Det "intressanta" med det brutala språket på sociala medier är dessutom att det inte sällan används av människor som även i övrigt faktiskt har andra forum att uttrycka sig på. Journalister och politiker uttrycker sig kränkande och  hånfullt på sociala medier och skyller sedan fördumningen på "vanligt folk".

Den stora draken New York Times har nyligen sett sig nödsakade att införa etiska riktlinjer på sociala medier  för sina Medarbetare, något som uppmärksammats stort internationellt men inte bevärdigats någon uppmärksamhet här hemma. Kanske var det en alltför besk medicin med en stor tidning som avkräver neutralt och professionellt uppträdande av sina journalister på Twitter och FB? (De enda som tagit upp nyheten är vad jag kan se Samnytt, som ju själva är ifrågasatta som "f.d. Avpixlat" och därför sällan brukar citeras här.) 

I Sverige var man förvisso inne på arbetsgivaransvaret för journalister häromåret i åtalsärendet Herrey-Aagard. Då skrev journalistförbundets ordförande  "Arbetsgivare som aktivt uppmuntrar sina Medarbetare att hela tiden synas i de sociala medierna måste också ta ett utvidgat ansvar för hur det arbetet utförs." (DN  151118) Det är väl precis vad vi nu sett NY Times göra. Tror inte det skulle kunna ske i vårt land -då är det enklare att skylla den dåliga tonen på nätet på "det folkliga inflytandet"…

#1 Finner visst stöd i mina funderingar i Ulrika Hedmans blogg "Eftertänkt".  Så här skrev hon i ett oktoberinlägg kring sin avhandling som bl.a. rör  journalister som varumärken:

_"I nyhetslogiken värderas professionalismen högt, alltså journalisters yrkesideal som objektivitet och granskning. Enligt sociala medier-logiken ska istället användarna vara personliga eller till och med privata och dessutom försöka maxa det egna nätverket. Två av de mer intressanta slutsatserna:
_

• Detta kan innebära att journalistyrket nu faktiskt håller på att avprofessionaliseras på så sätt att personliga attribut (eller egenskaper) värderas lika högt eller ibland högre än professionella. 
• Ur ett internationellt perspektiv uppför sig svenska journalister inte alls som de "borde". De borde vara mer lika sina kollegor i Storbritannien, som är betydligt mindre personliga/privata på Twitter. Men på svenska redaktioner finns gott om utrymme för egna idéer och att vara sig själv, och vi har förhållandevis platta organisationer på svenska arbetsplatser. Det betyder att svenska journalister är väldigt mycket sig själva på Twitter också – på gott och på ont, tycker säkert många."---

http://www.eftertankt.com/2017/10/ny-artikel-journalister-som-varumarken.html

Se gärna tråden https://politik.ifokus.se/discussions/5a4db713ce12c448cd004e7d-vem-vinner-striden-om-ratten-att-beskriva-varlden

"GP:s Johan Lindqvist skrev i en tänkvärd artikel på kultursidan för några veckor sedan: "Just på Twitter blir exemplen allt fler på debattörer, journalister, spindoctors och förtroendevalda som ägnar sig åt poserande, raljant förminskande och mobbing av följare och meningsmotståndare. 2018 krävs hänsyn, stringens och värdighet i debatten."---

http://www.gp.se/ledare/hjörne-upp-flyga-orden-1.5048051

Ja, kanske är det dags för en debatt om en särskild kategori nättroll - mediefolket och politikerna?

"Den enskilde journalisten har ett etiskt ansvar även på nätet. De yrkesregler som alla journalister som är medlemmar i Journalistförbundet har förbundit sig att följa gäller på nätet." SJF, "Yttrandefrihet och ansvar på nätet".