Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

Arbetsmarknad Bostadspolitik Djurskydd/Djurfrågor Ekonomi Energifrågor Företagande Försvarspolitik Ideologi Infrastruktur Invandring och integration Jämställdhet Kultur Kungahuset/Kungligheter Kyrkan. Religion och politik Livskvalitet Livsmedel/Jordbruk/Fiske Miljö & Klimat Off Topic Om iFokus och sajten Ordet fritt. Fria diskussioner Politiker Politiska partier Politiska skandaler Rättsfrågor/Integritet Sexualpolitik Skatter Skola / Utbildning Terrorism Topplistor. Utrikespolitik Valfrågor/Riksdagsval Vård och omsorg Välfärdssystem Övrigt
Invandring och integration

Rasist eller Antirasist?

2016-03-01 10:48 #0 av: [Kullblom]

Det är rasism att se mellan fingrarna även om intentionen är god. Det är nämligen rasism att behandla människor, händelser – och rättsfall – olika utifrån etnicitet. En fullständigt makaber händelse kan få en liten notis samtidigt som en annan nyhet av samma dignitet inte verkar vilja lämna löpsedlarna på en vecka bara på grund av ovan nämnda omständigheters inverkan.

Den fjärde januari i år blev en 12-årig pojke våldtagen av två äldre män på ett asylboende för ensamkommande barn. Båda förövarna (som också bodde där) visade sig vara över 18 år gamla. Den ene kan vara så mycket som 45 år gammal.

En 10-årig pojke blev våldtagen upprepade gånger på ett annat asylboende mellan december och januari i år.

Den 2 December våldtogs en pojke på ett badhus i Wien. Våldtäktsmannen (som är asylsökande) hävdade att han inte kunde hålla sig för att han ”inte hade haft sex på flera månader”.

Dessa våldtäkter är bara några exempel på vad som tyvärr inte verkar vara enskilda eller ens ovanliga företeelser i vissa delar av världen. Ivar Arpi har skrivit en artikel om de dansande pojkarna i Afghanistan. I Afghanistan är det nämligen vanligt förekommande bland män att ta en pojke för sexuell njutning. Det kallas ”bacha bazi”. Det här är alltså ett kulturellt (accepterat?) fenomen som nu också finns i Sverige år 2016. För mig – med 5 söner under 10 år – vore det utomordentligt naivt att inte bli alldeles kallsvettig av tanken på detta. För hade det varit en svensk pojke och en svensk förövare så hade ett enda fall av denna bisarrt vidriga företeelse skapat stora rubriker – kanske under lång tid. Man hade analyserat förövaren och försökt förstå hur detta kunnat hända i vårt land. Nu upplever jag att dessa händelser betraktas som att de fortfarande sker i ett land långt, långt härifrån. Som om det inte handlar om oss.

I Januari i år mördades Alexandra Mezher, 22, på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Hon jobbade natt på boendet och hennes mördare uppgav sig vara 15 år. Snart kom det fram uppgifter på att han egentligen var vuxen, runt 22 år, och hade ljugit om sin ålder. Det fanns sedan tidigare information om att han var psykiskt labil och ändå – trots att boendet beviljats pengar från kommunen för att anställa extra personal på grund av hans problematik – arbetade Alexandra själv. Hon fick sätta livet till. När nyheten diskuterades med landets polischef ägnade han fler ord åt att kommentera vilken trasig bakgrund förövaren måste komma ur än tankar på offret och hennes familj. Det agerandet genererade till och med utländskt nyhetsvärde.

I höstas skedde ett vansinnesdåd på en skola. En svensk ung man som verkade sympatisera med främlingsfientliga krafter gav sig (med svärd) på elever (med utländskt påbrå) på en skola i Trollhättan. Tre personer dog i attacken. Den mediala uppvaktningen runt denna händelse var enorm. Statsministern besökte skolanKungen och drottningen besökte skolan. Överallt blossades nyheten upp och i sociala medier beskyllde man varenda röst som eventuellt kunde ha ”uppmuntrat” denna händelse. Ja, om man på något vis problematiserade den enorma flyktingvåg som vi redan hade svårt att hantera – då var man också medskyldig till denna ensamma människas illdåd. Det var ett fullkomligt vidrigt dåd på oskyldiga människor. Men den generaliserade skuldbördan som florerade var också vidrig.

Tidigare samma höst skedde ett annat makabert illdåd. En man från Eritrea tog två knivar inne på IKEA i Västerås och högg ner en svensk mor och hennes son. Han hade letat upp några slumpvist utvalda objekt som såg svenska ut. Detta för att väcka så stor uppståndelse som möjligt. Han var besviken för att han inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Nyheten fick stor uppmärksamhet, men kungen uttalade sig inte. Statsministern åkte inte dit. Efter massiv kritik skickades dock närings- och innovationsminister Mikael Damberg dit. Familjen till offren uttryckte en vädjan om att denna händelse inte skulle påverka integrationspolitiken.

När jag var tonåring läste jag Betty Mahmoodys bok ”Inte utan min dotter”. I och med att boken fick sitt genombrott fick vi ”skyddade västerlänningar” ett nytt perspektiv på verkligheten som vi inte tidigare varit vana vid. Boken handlar om en västerländskt uppväxt man med muslimsk bakgrund. Vi följer kvinnan som gifter sig med honom och den brutala verklighet som går henne till mötes då passionen lagt sig. Mannen drar mot sina egna rötter varpå kvinnan blir allt mer smutsig i hans ”nygamla” ögon. Det handlar om kvinnan som gifte sig som fri och kär och skilde sig som fånge med det gemensamma barnet som slagträ emot sig. Boken bygger på en sann historia men har senare fått kritik för den islamofobi som den medförde.

Under denna tid var det fullt möjligt att göra kulturella generaliseringar. Det fanns i min dåtida värld inga hinder att bli förälskad i en man med vilken hudfärg som helst, men en religiös eller icke religiös muslim skapade oro. Detta utifrån den debatt som  fördes. Men även utifrån berättelser från människor i min närhet – deras erfarenhet. Redan då visste jag att män med denna eller på liknande sätt (kulturellt) skilda bakgrund kunde ha krav, inte minst hemifrån, på vilken typ av kvinna de skulle gifta sig med.

Jag har levt ihop med en brasiliansk man. Med erfarenhet från en bara aningens mer patriarkal kulturyttring än den svenska (fortfarande sekulariserat kristen) så förstår jag hur sant och hur vanligt fenomenet ”kulturkrock” måste vara. Jag vet av erfarenhet hur man kan tolka samma bild på vitt skilda vis trots att man använder samma ord. Jag fick lära mig vilken enorm betydelse kulturella och därmed inlärda referenser har även vid mindre betydande skillnader.

Fadime Sahindal dödades 2002 av sin egen far. Fadime hade kommit som kurd till Sverige som 7-åring. Hon växte upp här och anammade, till sin fars stora förtret, det västerländska sättet att leva. Hennes tal till riksdagen fick mig att börja gråta då jag lyssnade till det i nutid. Det fick mig att känna att hennes pappa faktiskt lyckades då han bragde henne om livet. För sedan hennes död och hennes kamp så har det då problematiserade hedersvåldet blivit allt mer nedtystat. Trots den kraftigt ökade invandringen från de delar av världen som Fadime kom ifrån så hör vi mindre och mindre om hedersrelaterat våld.

Det finns ett begrepp, ”balkongflickor”, ett mycket oroande fenomen som mig veterligt inte heller (längre) har någon större plats i debatten. Inte längre. Trots att det inte finns någon anledning att tro att ”balkongflickorna” blivit färre.

Vad som istället har hänt är att de feministiska organisationerna i det närmaste anammat den raka motsatsen. Rätten till slöja har till och med vår mest kände feministiska ledare öppet skanderat med det s k ”hijabupproret”. Plötsligt är alla referenser till Fadime och Betty Mahmoody som bortblåsta, eller rasistanklagade. Det är rasistiskt att uttrycka oro för religiöst förtryck. Det förs ingen statistik över hedersvåld. Det uppskattas vara runt 70000 kvinnor i Sverige som upplever att de inte får bestämma vem de ska gifta sig med. Men det är inget vi talar så mycket om. Varför? Till och med våra svenska prinsessor är tillåtna att gifta sig med män från ”folket” som ett bevis på vår nedlagda klasshierarki och självklara individuella frihet. Men de kvinnor ur ”folket” som fortfarande inte får välja, dem talas det inte om. Inte längre. Varför? Finns det anledning att tro att de blivit färre?

Idag finns en alltmer utbredd rasism mot etniska svenskar. Men eftersom etniska svenskar inte erkänns som en egen folkgrupp så existerar inte denna rasism i någon teoretisk bemärkelse.

Etniska svenskar är erkända i Finland som folkgrupp. Kurderna är en folkgrupp i Sverige. Samer, Judar, romer, tornedalingar och finlandssvenskar är skyddade minoriteter i Sverige. Dessa minoriteter ska skyddas från diskriminering på grund av kulturtillhörighet och deras respektive kulturyttringar ska främjas. Ibland är kultur både viktig och tydlig.

När kultur medför problem så blir den dock å ena sidan lätt att distansiera sig från: Varför klarar vi av att läsa om våldtäkter av små pojkar på asylboenden? Varför blir vi inte mer oroade av historier om balkongflickor och hedersförtryck?
Å andra sidan blir den svårhanterad: När en kulturyttring skulle kunna beskyllas för beteenden vi varken vill skydda eller kan försvara. Varför ska vi då istället snabbt hitta en annan gemensam nämnare? Varför vill vi hitta en annan lösning som inte vidrör det faktiska problemet? Det som vi alla faktiskt ser men av rädsla för fördomar inte vill erkänna att vi ser.

Varför vill vi inte se att det finns enorma skillnader just på grund av kulturer? Finns det något som indikerar den bild vi hade från ”inte utan min dotter” eller Fadime – har ändrat sig? Har det religiösa och kulturella inflytandet blivit mindre eller större? Vad är det egentligen vi står för idag? Det undrar jag.

Liberala ungdomsförbundet röstade i förra veckan fram ett förslag som skulle tillåta sexuellt umgänge mellan syskon och döda(!). Friheten att välja vad som helst – även över sin döda kropp – kan verka lockande för den till ytterligheterna lagda personen. Men när möter friheten tvånget? När öppnar friheten portarna för en person och stänger dem för en annan? Det västerländska livet som Fadime trånade efter handlade inte om en fri sexualitet över alla gränser. Det handlade om att hon skulle ha rätten att välja sin man utifrån kärlek. För detta fick hon dö.

Man brukar visserligen prata om att sätta målen högt. Men för Fadime var målen redan skyhöga. Ett samhälle som ska inkludera alla måste kämpa för att behålla de mål man en gång uppnått. För de mål man inte kan behålla en respekt för (på grund av nya ”utmaningar”), de tappar kraft.

I lördags såg jag melodifestivalen på TV. Jag tror att det var sista gången jag självmant tittade på programledaren Gina Dirawi. När det i julas var rabalder kring henne som julvärd så tyckte jag att det var onödigt mycket kritik mot henne. Nu vet jag inte hur jag ska kunna ”skräda orden” i min egen kritik mot henne. Att hon ville byta ut ”norden” mot ”jorden” i vår svenska nationalsång var en sak. En nog så stor sak. Men det är en sak att som ensam individ bete sig förnedrande mot ett folk som man man känner sig ”utanför” i. Det är en helt annan sak att med svenska folkets ekonomiska stöd förnedra (ofta yngre och svagare) enskilda individer så som hon har gjort under dessa program. I lördags berättade hon för en ung artist (Frans) att Zlatan hade en hälsning till honom. Det var ett skämt. Frans blev märkbart påverkad och uttryckte i efterhand en besvikelse över att han inte blivit förberedd på ”skämtet”. Förståeligt eftersom han som 7-åring blivit känd just för att han skrivit en hyllningssång till Zlatan. Som jag känner sportintresserade män så blir man aldrig för gammal för att i det närmaste väta ner sig över en personlig hälsning från Zlatan.

Ginas agerande var fruktansvärt egocentriskt och självgott, det berör mig illa. Att få äran att vara programledare för våra största och allra folkkäraste TV-produktioner och samtidigt anse sig vara exkluderad av svenska folket – det är inte rimligt. Hon har inte förstått någonting av det som Fadime offrade. Fadime kämpade för att få leva som en vanlig svensk. Gina försöker inte på något sätt att vara svensk. Allra minst ”vanlig”. Och så känner hon sig utanför. Konstigt. Vem ska rätta sig efter vem? Jag tänker inte bli en egocentrisk och hånfull häxa för att några andra häxor ska känna sig inkluderade. Jag är stolt över mitt svenska arv. Sverige har varit ett av de bästa länderna att leva i. Jag önskar av hela mitt hjärta att det kunde fortsätta att vara så. Men jag tror att vi behöver kämpa för det.

Våra lagar är byggda utifrån vår kultur. Om lagarna även ska omfatta en annan kultur så måste anpassningar göras – till någons fördel. Någon kommer att hamna i kläm. Det borde inte vara värdfolket som gör det. Speciellt inte värdfolket till ett av världens bäst fungerande länder. Något borde det folket ha gjort rätt.

Rasist eller antirasist – kanske bara ”svensk” skulle kunna vara på sin plats? Kanske vore ”svensk” det nya eftersträvansvärda? Det borde vara så – i ett av världens bästa länder.

(Samma text inklusive länkar som ej syns här: https://kullblom.wordpress.com/2016/02/28/antirasist-men-2/)

Anmäl
2016-03-01 11:05 #1 av: noraa

I say SD for the win, always have så mycket vi hade kunnat undvika om folk vaknat upp tidigare!!! Folk borde verkligen få mer vett i skallen. 

Anmäl
2016-03-01 11:21 #2 av: Zyperior

#0 Mycket bra skrivet! Massa poäng till dig!

Ett litet citat jag kom att tänka på rörande de första styckena;

Does it help to tell them that I'm not homosexual?

Neither are they. You have to be human first. They don't qualify.
- Nyckeln till frihet.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2016-03-01 11:25 #3 av: Tjeja

Oj det var långt och välskrivet.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-03-01 11:46 #4 av: Kneko

#1 Så tänkte man när Hitler gick till makten också. Se hur "bra" det gick.

#0 Det är mycket i texten jag inte riktigt förstår har med resten att göra. Te.x. att programledaren för melodifestivalen drog ett skämt om Zlatan.

Som jag för övrigt tycker folk är rena crybabies över och gör det till en tusen gånger större sak än vad det var. Jag ser det bara som att folk försöker hitta dumma anledningar till att kunna klanka ner på hon som drog skämtet. 

Tänker inte ens ge mig in i diskussionen om hur kränkta folk är över att ett ord ändrades i nationalsången. Kan inte säga mer än att jag tycker det är hur fånigt som helst att man kan bli arg över en sådan sak. Men vi prioriterar olika saker i livet. 

Anmäl
2016-03-01 11:57 #5 av: Zyperior

#4 Så tänker man inte nu, se hur bra det går.

Sen kan man ju dividera om huruvida vi ska förhålla oss till nutiden eller dåtiden först och främst.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2016-03-01 12:01 #6 av: Zyperior

#4 "Tänker inte ens ge mig in i diskussionen om hur kränkta folk är över att ett ord ändrades i nationalsången. Kan inte säga mer än att jag tycker det är hur fånigt som helst att man kan bli arg över en sådan sak. Men vi prioriterar olika saker i livet."

Förstår precis vad du menar. Som när kvinnor blir kränkta av sexistiska yttranden. Skitlarvigt. Eller mörkhyade blir kränkta av ett ord som "negerboll".

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2016-03-01 12:33 #7 av: Bermudas

#4 och #6 Ja eller när någon ritar en skämtbild på Muhammed och massor med folk genast känner sig tvungna att ta livet av tecknaren. Sånt känns lite överspänt och kan kallas taskig prioritering även om man kan tycka att tecknaren betett sig okänsligt.

"In Italia i fascisti si dividono in due categorie: i fascisti e gli antifascisti."

Anmäl
2016-03-01 12:43 #8 av: Fillifjonkan60

#0 Mycket bra skrivet Tummen upp

#7 Så mitt i prick Glad

Anmäl
2016-03-01 13:08 #9 av: [Kullblom]

#4 Texten innehåller olika frågeställningar som visar på hur vi hanterar händelser utifrån rasism, hur antirasistiska vi än anser oss vara. Om vi vore så jämställda och inkluderande som vi påstår oss vara, så skulle vi inte kunna hantera dessa händelser så totalt olika.

När det gäller Gina så handlar det om hur hon försöker påvisa ett utanförskap när hon själv står i centrum. Samtidigt som hon utnyttjar sin ställning till att trycka ner andra.   

Skämtet om Zlatan hade kanske varit ok om det var ett skämt om Zlatan. Nu var det ett skämt om den stackars nervöse artisten det handlade om. I ett sammanhang som detta, som följs av mina barn (alla under 10), så ger det ingen fin bild av kamratskap människor emellan. Som fritidspedagog borde du lära dig att se dessa typer av beteenden, även om de upplevs som subtila eller i sammanhanget betydelselösa. 

Prioriteringar kan vara väldigt olika. Jag prioriterar mina 6 barns framtid. Jag är intresserad av logiska mönster. Jag reagerar därför redan på små saker som ord. För varför skulle man vilja ändra ett ord i nationalsången från början om det nu inte spelade någon roll?

Anmäl
2016-03-01 13:42 #10 av: Kneko

#6 Du kan ju inte mena allvar. Men med tanke på att 9 personer (Riktigt skrämmande) håller med dig så vet jag inte. 

Jag ser väldigt, väldigt stor skillnad på att använda en nationalsång för att visa kärlek till människor och att använda kränkande, rasistiska och sexistiska ord för att, oftast, trycka ner andra människor.

Ser du inte skillnaden så, okej. Då kan jag inte säga särskilt mycket mer. 

#7 Det är väl rent utav självklart att det är hemskt när oskyldiga människor dör? Jag har inte någonsin i min text påstått att jag skulle tycka motsatsen. Jag tycker det är tråkigt att vi ska behöva känna sådant BEHOV av att sätta saker emot varandra på detta vis. Bara för att man tycker det är fånigt att folk gnäller över en nationalsång så betyder det inte att samma person tycker det är helt okej att använda en religion för att döda oskyldiga människor. (Och därmed skada religionen minst lika mycket som resten av världen).

Anmäl
2016-03-01 13:47 #11 av: Hayabusa

#9 Instämmer. Dessutom borde det vara Frans (artisten) upplevelse av skämtet som har företräde - inte hur andra bedömer att han borde uppleva det.

Anmäl
2016-03-01 13:49 #12 av: Kneko

#11 Det kan jag helt hålla med om! 

#9 Kan väl tycka att det är en aning drygt att dra in min utbildning i diskussionen? Skulle nästintill kalla det personligt angrepp , hur vänligt du än menade det som.  Missförstå mig rätt, jag tar inte illa vid mig. Påstår inte att jag är särskilt mjuk i denna tråd heller.

Jag försöker bara förstå hur det på något vis skulle vara relevant till denna diskussion att jag som blivande grundlärare inte tycker att det var en sådan stor grej som många andra tyckte. Det är väl en självklarhet att det hade varit annorlunda i ett scenario på ett fritidshem? 

Anmäl
2016-03-01 14:12 #13 av: [Kullblom]

#12 Jag ber om ursäkt för "personangreppet" om du upplever det så. Men det fick dig ändå att göra den önskade kopplingen - nämligen att applicera denna händelse  i din egen verklighet. Jag vet inte om du har barn. Jag har det. Så jag vet av erfarenhet hur de kan påverkas av vad de ser på TV. I ett scenario på ett fritidshem hade denna typ av händelse kunnat hanteras direkt. Jag har svårt att tro att alla barn som såg detta fick lära sig att beteendet var fel. Snarare fick de lära sig hur man gör - när man mobbas.

Anmäl
2016-03-01 14:48 #14 av: Bermudas

#10 "Bara för att man tycker det är fånigt att folk gnäller över en nationalsång så betyder det inte att samma person tycker det är helt okej att använda en religion för att döda oskyldiga människor"

#10 Oj tolkade du mitt inlägg så? Jag utgick ifrån att du tycker precis som jag att det är överspänt att mörda folk som tecknar nidbilder.
Däremot kan jag hysa en viss förståelse att folk blir sårade när man tecknar nidbilder på deras älskade profet, på samma sätt som jag själv känner mig lite sårad över att man ändrar i nationalsången från att i slutändan handla om jorden istället för en specifik plats, vilket på något sätt osynliggör och suddar ut meningen med sången, dvs att vara just en nationalsång, till att bli nåt urvattnat globalistiskt halleluja-larv.
Men föralldel man börjar bli van. Det tycks vara vår tids hobby att osynliggöra vår nation och folkgrupp.

"In Italia i fascisti si dividono in due categorie: i fascisti e gli antifascisti."

Anmäl
2016-03-01 23:03 #15 av: Crystal93

Det va ju en kvinna härifrån Sverige som skulle "bevisa" för omvärlden att ISIS inte va farliga, så hon åkte ju ner till Syrien, där hon fick en idé att försöka "lyfta" så hon höjde tummen och en bil stannade för att hämta upp henne... senare fick man ju veta att hon hade blivit våldtagen till döds.

Anmäl
2016-03-02 07:13 #16 av: noraa

#15 vad hade hon förväntat sig av sånt folk. HAHA vissa människor saknar tydligen lite väl mycket iq.

Anmäl
2016-03-02 10:24 #17 av: [Kullblom]

#15 Menar du Pippa Bacca 2008? Denna historia har nyligen florerat igen. 

- Eller är det en ny händelse? Var kan man läsa om den i så fall?

Anmäl
2016-03-02 16:54 #18 av: 72mm

"Ginas agerande var fruktansvärt egocentriskt och självgott, det berör mig illa. Att få äran att vara programledare för våra största och allra folkkäraste TV-produktioner och samtidigt anse sig vara exkluderad av svenska folket – det är inte rimligt. Hon har inte förstått någonting av det som Fadime offrade. Fadime kämpade för att få leva som en vanlig svensk. Gina försöker inte på något sätt att vara svensk. Allra minst ”vanlig”. Och så känner hon sig utanför. Konstigt."

Allt detta är ju själva anledningen till varför hon trycks ut i public service på ett så massivt sätt som hon gör. Hennes "svenskhet" är den nya påbjudna normen. Känner hon sig inte som svensk och "utanför" så är det givetvis Sverige, svenskar och svensk kultur och normer som är fel och måste ändras på. Har du inte förstått det? Skämtar

Y2W på Flashback: "Ibland undrar man ju om hela MP inte bara är ett konstprojekt för att driva med demokratin.

Anmäl
2016-03-03 08:29 #19 av: [Kullblom]

#18 Jag har nog till och med kunnat hålla med om det tidigare. Att det inte spelar någon roll då vi sitter här i all vår trygghet - låt dem göra vad de vill om det känns bra för dem. Och underbart att de är glada, då är jag glad. Osv. 

Jag har inte heller brytt mig om ord eller beteenden tidigare. Tills jag gick igenom en livskris och förstod hur viktigt det var även med små ord och till synes harmlösa beteenden. Någon äter upp dig om du inte tar hand om dig själv och sätter gränser. 

Från energitjuv till landstjuv.

Anmäl
2016-03-03 09:33 #20 av: Bermudas

#19 "Från energitjuv till landstjuv."
As above so below

"In Italia i fascisti si dividono in due categorie: i fascisti e gli antifascisti."

Anmäl
2016-03-04 00:17 #21 av: [Kullblom]

#20 as within so whitout

Anmäl
2016-03-04 12:07 #22 av: Crystal93

Kullblom: Det va jag som misstog mig.Förlägen
Picca Bacca ifrån 2008 va det som jag hade hört talas om, men det skulle verkligen inte förvåna mig om dagens kvinnor skulle få för sig att göra desamma.
Kanske därför det börjat flora återigen? Bara för att varna andra om att det inte är oskyldiga människor som söker efter fred.

Jag fick precis veta att dem ska öppna boende för muslimer här i närheten..
och jag är ärligt talat rädd, särskilt när dem redan bränt ner två hus i området.

Rasist eller ej.
Jag bryr mig 0% om va människor har för hudfärg/ögonfärg/hårfärg eller va dem talar för språk. Det är människors religion som jag avskyr.. särskilt muslimer, eftersom dem verkar tro att kvinnor är saker som man kan behandla hursomhelst.

Jag kanske bara talar för mig själv.. men svenskar är bland världens fredligaste människor och det är sorgligt att se hur regeringen kan förstöra ett så fredligt land.

Anmäl
2016-03-05 21:19 #23 av: [Kullblom]

#22 Du talar inte för dig själv. Jag tror som du - men att det också är önskan om fred som delar oss i olika läger. Den ena inställningen handlar om att vänligheten och godheten kommer att behålla vår fred, den andra handlar om att vänligheten och godheten hotar vår fred - därför att vi (inte) förstår att andra folk har andra erfarenheter och referensramar. 

Av egen erfarenhet kan jag inte annat än tro på det sistnämnda. Även om vi svenskar inte tänker likadant så har vi en lojalitet till och respekt för varandra som inget annat folk kan ha. Till svenskar. Till Sverige. 

Det är lite som råden på flygplanen i händelse av syrebrist. Först måste du hjälpa dig själv med syrgasmask, sedan dina barn. Kan kännas som en vidrig prioritering, men förmodligen alldeles nödvändig. 

Anmäl
2016-03-06 13:35 #24 av: 72mm

Såg en grej på twitter, ni får fakta-kolla själva; 

Sovjet 1943. Sverige 2016. 

"Riktlinjer från Sovjetunionens Kommunistpartis centralkommitté föreskrev redan år 1943: ”Medlemmar och frontorganisationer måste oupphörligen besvära, misskreditera och uttrycka sig nedsättande om våra kritiker. När motståndarna blir alltför irriterande, stämpla dem då som fascister eller nazister eller antisemiter… Kopplingen kommer efter tillräcklig upprepning att bli ett ”faktum” i det allmänna medvetandet.

Y2W på Flashback: "Ibland undrar man ju om hela MP inte bara är ett konstprojekt för att driva med demokratin.

Anmäl
2016-03-06 15:15 #25 av: Otippbar

#23 "... Den andra handlar om att vänligheten och godheten hotar vår fred".
Hur jag än vrider på det så kan jag inte se hur illvilja och fientlighet (motsats till vänlig) skulle på något sätt stödja vår fred. Tänker att det snarare är så att Sverige behöver sätta bättre gränser för vad som är ok och inte ok, eftersom vi vet att referensramarna mellan folk är så olika. Men ingen fred kommer av att bemöta någon med fientlighet, som är det reella hotet mot mänskligheten - inte vänligheten i sig.

Exemplet om syrgasmasken är bra, jag förstår hur du tänker, men i mina ögon har det inget med godhet och vänlighet att göra, utan snarare att en vuxen har ansvaret för det mer hjälplösa barnet i den situationen, och bör därför se till sig själv först för att sedan ha möjlighet att rädda de små - dvs så många som möjligt.

Anmäl
2016-03-06 15:49 #26 av: Crystal93

Blomma#23 Precis..
Sverige är ett vackert land, men jag skäms över regeringen.
Det är bara en tidsfråga innan inbördeskriget bryter ut..

Människor skriver här om att det är barnsligt att irriteras utav Nationalsången,
men det är ju inte bara Nationalsången som byts ut, utan flera traditioner.

http://www.infostormer.com/wp-content/uploads/2015/01/sweden-muslims-burn-flag.jpg

Anmäl
2016-03-06 16:38 #27 av: [Kullblom]

#25 Jag menar förstås att det ena är en slags vänlighet utan gränssättning. En vänlighet som bygger på att alla människor har samma referensramar. Den vänligheten behöver inte bytas mot fientlighet. Men risken finns att den gör det om det går för långt.

Vad gäller syrgasmasken så kan vi varken vara vänliga eller fientliga om vi inte först har vårt eget syre. Då är vi bara intet. 

#26 Läskig bild. Jag tror som du. Krig har vi redan på en lågintensiv nivå. Hoppas verkligen att det går att vända tillbaka. Att fler människor börjar engagera sig i mer än deras egna individuella framgång och "ögonblicksbragder" för att sova gott och drömma om ett nytt kök. Det är allvar nu.

Anmäl
2016-03-06 19:24 #28 av: Crystal93

#27 Absolut! Ber till gud.. om att kriget inte ska bryta ut
mera än vad det redan har gjort.

Önskar av hela mittHjärtaatt det finns en annan väg ut, utan våld.

Jag är rädd.. eftersom jag vet vad dem är kapabla till att göra.
Men jag kommer att försvara min familj, oavsett vad.

Bilden är fruktansvärd..Ledsen

Anmäl
2016-03-06 23:01 #29 av: Otippbar

#27 Svårt det där med referensramar, när även svenskar har så olika referenser och bakgrund. Som du säger så tänker vi svenskar inte likadant, men jag påstår också att respektfullhet och lojalitet kan skilja sig avsevärt svenskar emellan. Har inte känt mig generellt mer respekterad av svenskar än av några andra folkslag. Folkslaget har aldrig haft någon betydelse för vem som jag har känt lojalitet gentemot. Har därför svårt att ta till mig det du skriver att "vi har en lojalitet och respekt för varandra som inget annat folk kan ha". Beror helt säkert på att du och jag har helt olika referensramar. Min kommer säkerligen fortsätta att förändras så som den alltid har gjort.

Sant att vi inte kan vara varken vänlig eller ovänlig utan syre. Men även där skiljer det sig svenskar emellan, dvs mängden syre vi behöver för att vara antingen vänliga eller ovänliga. Några blir mindre vänliga när de inte kan renovera sitt kök. Andra svenskar kanske inte ens har ett eget kök, men blir ändå inte ovänliga och avundsjuka på de som har ett.  Det beror på hur man är som person och ser på livet och sina medmänniskor. Syre finns det i alla fall så det räcker ;), än så länge som tur är.

Anmäl
2016-03-07 08:07 #30 av: [Kullblom]

#29 Precis så där generaliserade jag förut också. "Allt är ändå lika olika". Men jag har förstått att det är just den inställningen som stjälper mer än den hjälper. För skillnaden mellan dig och andra är huruvida det du säger och gör är förankrat i ditt hjärta eller ej.

När jag var liten brukade man generalisera kring tyskarnas bufflighet i skidbacken. Idag kan man plötsligt inte göra några generaliseringar alls. 

Vi har ändå ett system som bygger på vår lojalitet till varandra. Det är det systemet som nu fungerar sämre och sämre. Välfärd är inget man kan bestämma att man har och sedan låna sig till i all evighet. Den bygger på vårt folks välvilja gentemot varandra och våra gemensamma insatser. Och balansen däremellan. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.