Att donera och ta emot organ
Råkade hitta en intressant artikel av PC Jersild, skriven för ett par år sedan, där han tar upp intressanta synpunkter på ämnet organdonation. Ämnet är ju i alla fall lika relevant nu som när det skrevs.
"I Sverige har tillgången på organ för transplantation länge varit bland de sämsta i Europa. Orsakerna är flera – men en tung faktor är lagstiftningen. Den nuvarande lagen utgår från att människor vill donera, men i praktiken har det inte fungerat. Nyckelproblemet är att alldeles för många människor aldrig låtit sina närstående veta hur man ställer sig till att donera organ efter döden. Vilket ger de anhöriga vetorätt att motsätta sig donation. Med den nuvarande lagen är det också fritt fram för vägrarna, som inte vill donera, att trots detta ta emot organ. Vilket är moraliskt förkastligt.
Som jag föreslog i Sans 2 2013 bör Socialstyrelsens nuvarande register ersättas med ett rent nej-register. Alla som inte finns i detta register förutsätts då medge donation. Givande och tagande bör också kopplas ihop, så att de som motsätter sig att donera därmed avsäger sig möjligheten att ta emot organ."
Jag kan bara instämma i att den som inte vill donera sina organ inte heller ska kunna ta emot organ. Och skulle något hända mig där mina organ kan rädda en annan människas liv tycker jag det är utmärkt. Det kan ju också bli tvärtom, att mitt liv står och faller med möjligheten till organtransplantation.
Vad säger ni andra?
Jag håller helt med, är du inte beredd att ge upp organ för någon annan efter att du har avlidit ska du inte heller ha rätt att mota organ från någon som donerar.
Samtidigt är jag själv mer tveksam till att donera till forskning (även om jag har anmält att jag donerar både till forskning och de som behöver transplantation) så jag förstår obehagskänslan inför tanken att ha ens organ eller kropp i händerna/kroppen på någon annan även om man rent objektivt förstår att man vid det laget inte kommer att bry sig.
![[Hayabusa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Personligen så har jag fyllt i ett donationskort. Mina närstående känner till min hållning.
En annan sak som vi i Sverige har brist på är blod. Nu är jag medveten om att alla inte kan ge blod, men avsevärt fler borde göra detta.
#2 Verkligen, jag har själv fått blod akut när jag hade cancer och missen folk gör är att de enbart ger blod när något händer, som till exempel terrordådet på Utöya, men blod är en färskvara vilket gör att när för många ger blod samtidigt måste det slängas. Så det bästa är att de som kan ger med jämna mellanrum. Själv får jag inte ge blod men de som kan borde absolut göra det!
Jag skulle inte kunna tänka mig att ta emot andras organ däremot får man gärna ta mina om dom är nåt att ha den dagen jag gått över men tanken på andras i min kropp det är nåt som jag har inte alls kan tänka mig ta emot.
Jag donerar gärna mina organ när jag är avliden. Däremot är jag osäker på om jag skulle vilja ta emot organ.
Överraskande att flera här är tveksamma till att ta emot organ, om så skulle krävas för att kunna leva vidare.
Jag vill varken donera eller ta emot organ. När jag dör vill jag "dö helt och hållet". Vill inte heller hållas vid liv på grund av att någon annan dött. Så skulle det vara så att mina organ slutar fungera så får de göra det, även om det innebär att jag dör.
Har fyllt i donationskort (två gånger tror jag), och även talat om för mina anhöriga.
Blod hade jag däremot kunnat donera om jag hade fått, men det får jag inte.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Låt landstingen skicka ut ett rekommenderat brev till alla myndiga medborgare/innehavare av permanenta uppehållstillstånd.
Där får man kryssa i vilka former av vård man önskar att få om man behöver och samtidigt kryssa i att man är lika beredd att ta emot vård och donationer som man är beredd att donera egna kroppsdelar vid en ev olycka.
Den som avstår, ja han eller hon avstår ju.. eller 😎
#6 Jag tror att det handlar om obehags- och äckelkänslor som snabbt tar en andraplats om alternativet är att dö. Jag tycker tanken på att ta emot eller ta emot blod (vilket jag har, mycket obehaglig upplevelse faktiskt) är extremt obehaglig men är lika säker på att jag inte skulle tveka om alternativet faktiskt var att inte finnas till mer.
#9 Kan nog stämma. Själv kanske jag är lite "yrkesskadad" som naturvetare, även om jag har svårt att titta på när de gör operationer och liknande. Tycker också att det är vidrigt att se när de sticker in sprutor, men har inga problem med att ta dem bara jag slipper titta.
Det finns en app där man kan registrera om man vill donera eller inte. Där kan man även skriva in kontaktuppgifter till anhöriga och automatiskt skicka ett mail till dem att man angett dem som kontaktpersoner.
Android: https://play.google.com/store/apps/details?id=se.tewonder.mod&hl=sv
iPhone: https://itunes.apple.com/se/app/digitalt-donationskort/id562836108?mt=8
MOD står för MerOrganDonation, men man kan fylla i att man inte vill donera också. Det är alltså inget som tvingar en att fylla i att man vill donera organ.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Donera organ är av yttersta vikt men också en fråga om egna upplevelser och värderingar i den här frågan.
Ta emot är också något som innefattar värderingar, känsla, funderingar över hur vår kropp reagerar på nya organ som inte är våra egna vilka inte alltid är helt smärtfria och kan innebära stora komplikationer för människokroppen.
Jag tror inte jag skulle ta emot men jag har inte vart i den situationen så då blir det svårt att ge klara besked om jag befinner mig mellan liv och död men jag tror jag skulle avstå men jag har som sagt inte befunnit mig där så det blir svårt att uttala mig.
Donationer är viktiga och dom ska vi vara rädda om och kan vi donera själva så ska vi naturligtvis göra så just för det räddar liv samtidigt som vi naturligtvis får respektera dom som inte alls kan tänka sig att donera sina organ.
Man kan donera benmärg också.
Här kommer en länk till Tobiasregistret.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.