Regeringen har dragit tillbaka utnämningen av Thomas Bodström som landshövding i Stockholms län. "Äntligen" tycker en och annan kommentator, "överraskande" säger andra.

I ett pressmeddelande förklarar regeringen att man fattat beslutet för ”att det från flera andra politiska partier saknas förtroende” för Bodström. Frågan är hur stort förtroendet är för honom i regeringen efter Allra-affären?

K-G Bergström skriver i Expressen:

"Samtidigt är jag helt övertygad om att regeringen skulle ha backat tidigare än som nu skedde, om det inte handlat om en partivän.

Vi har sett hur regeringen envist håller fast vid rikspolischefen trots att ännu fler och större partier kräver hans avgång. Som av en händelse var Dan Eliasson statssekreterare till just Thomas Bodström i justitiedepartementet.

Ett annat exempel är Arbetsförmedlingens chef, Mikael Sjöberg. Också han gammal S-statssekreterare. Ansvarig minister är uppenbart missnöjd med hans insatser, men fortfarande sitter han kvar.

När Transportstyrelseskandalen skulle hanteras, valde regeringen dessutom att utse en gammal S-statssekreterare till ny gd efter sparkade Maria Ågren och ordförande blev en tidigare politisk tjänsteman i Göran Perssons närhet."

https://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/en-allvarlig-prestigeforlust-for-regeringen/

Efter alla affärer, generaldirektörsavpolletteringar,  polischefsifrågasättanden med mera, så är det kanske naturligt att en del av oss frågar sig om det finns något mera i det här? Vet regeringen något som folket inte vet - ännu?

Varför backar regeringen när det gäller att flera andra partier saknar förtroende  mot partivännen Bodström men inte vid samma förtroendekris mot partivännen  Eliasson? Kanske är det mindre prestigeförlust att fota Bodström - eller är det "more to come" när det gäller honom, precis som det var med Ågren?