![[Carpinus]1](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kväver samverkan handlingskraften?
"Vi skall sätta oss och titta på det här" är en gångbar klyscha när politiker och tjänstemän inte vet vad de skall göra och därför sammankallar en drös människor som förväntas ha åsikter och kanske insikter. Sedan när allt som väntat gått snett kan man peka på varandra och förklara att "det där faller inte under vårt ansvar". Något ledarskap syns inte till, det närmaste man kan komma är en "sammankallande" - "hörni, då funderar vi var och en över det här på sitt håll, och så ses vi om en månad igen".
"– Vi har i Sverige en tendens att vilja lösa allt med samverkan, oavsett vad det gäller, säger Forkby (Torbjörn F., docent i socialt arbete) som anser att det riktiga i stället är att granska resurser, styrformer och metoder som används i det sociala arbetet."---
"– Problemet är mandatfrågan. De som deltar bestämmer själva över sina resurser, och det finns ingen som har ett tydligt ansvar att leda arbetet. Det finns ingen med mandat att ifrågasätta tidigare arbetssätt. Steget till handling är i många fall allt för långt, säger Forkby. När svenska myndigheter samverkar om gängbekämpning, exempelvis i SSP-formen, uppstår det många gånger oklarheter om vilken myndighet som har ansvar för vad. – Den som är ansvarig för en fråga ska också ha reella möjligheter att utöva sitt ansvar, säger Torbjörn Forkby."---
Det räcker väl med att titta på hur grupper som i skolan jobbar med grupparbeten fungerar.
Resultaten blir ofta bra, men det tack vare enstaka individer, som förmodligen skulle lyckas bättre med riktat stöd istället.
#1 Ja, inskolningen börjar tidigt! 😃
Och vad det leder till i större sammanhang ser vi ett exempel på i Göteborg på fredag.
Hur mycket är intentioner och hur mycket är skapande av alibin? I bästa fall kan det sluta i de goda intentionernas pråliga slutdekret i broschyrform, i många fall kommer det inte längre än till protokollstadiet…
"Mycket snack och lite verkstad är det. År efter år talar politiker av alla färger * om hur det allvarliga samhällsproblemet ska angripas. Det vi ser är broschyrer, kunskapsinventeringar, enkäter, föreskrifter. Som inte blir lästa, avslöjas nu i ännu en nedslående rapport …"
(* plus tjänstemän, vill jag tillägga).
Det är ju så och har alltid varit så att vissa individer klarar sig utmärkt utan samhällets stöd och regelverk. Majoriteten har nytta av detta regelverk och en minoritet klarar sig inte utan.
Men för folket i en region i stort så är det positivt att samarbeta. Logistik, rättsväsende , försvar, vård, skola och omsorg är det både praktiskt och ekonomiskt vettigast att gemensamt bära kostnaderna för.
EU är ett sådant exempel. Utan konflikter skulle skulle de flesta länder klara sig bra ensamma. Men både du och jag vet att så inte är fallet. Därför lönar sig samarbete i form av EU eller ex, NATO för de små länderna. Så som Sverige.
Vi har haft ett NATO samarbete så länge organisationen existerat.
Vi är idag medlemmar i EU
Och det ser jag inte som en nackdel.
Medlemskap i NATO skulle i stort bara bekräfta det som vi genom vårt agerande genom åren stått för.