När Donald Trump möter Kinas president Xi Jinping är det lätt att beskriva det som ett maktspel där någon måste vinna och någon annan förlora. Rubriken om ett kinesiskt ”dubbelspelet” väcker också en intuitiv bild: någon säger en sak offentligt men gör något annat bakom kulisserna.

Men när man granskar relationen mellan USA och Kina närmare blir bilden betydligt mer komplicerad.

Det finns ett omfattande ekonomiskt och strategiskt beroende mellan världens två största ekonomier. Samtidigt konkurrerar länderna om handel, teknologi, råvaror, industriell kapacitet och inflytande i Asien. Taiwan är dessutom en av de mest känsliga säkerhetspolitiska frågorna i relationen.

Det innebär att Trump och Xi kan samarbeta i en fråga samtidigt som deras länder konfronterar varandra i en annan.

Ekonomi och säkerhet går åt olika håll

USA har under Trump försökt pressa Kina genom tullar och andra ekonomiska åtgärder. Samtidigt är USA beroende av kinesiska leveranskedjor och av kinesisk produktion inom flera strategiska områden.

Kina har i sin tur ett starkt intresse av tillgång till den amerikanska marknaden, men har samtidigt en betydande förhandlingsposition genom sin industriella kapacitet och kontroll över delar av leveranskedjorna för kritiska mineraler.

Det skapar en märklig situation.

Washington vill minska sitt strategiska beroende av Kina, samtidigt som man behöver kinesiskt samarbete för att få ekonomiska och industriella problem att fungera på kort sikt.

Peking vill minska USA:s inflytande, men har samtidigt ekonomiska intressen av stabila relationer med Washington.

Det är därför möjligt att se ett handelsavtal eller ett vänligt möte mellan Trump och Xi som både ett samarbete och en del av en större konkurrens.

Taiwan är den verkliga skiljelinjen

Den mest känsliga frågan är Taiwan.

Kina betraktar Taiwan som en del av sitt territorium och motsätter sig amerikanskt stöd till ön. USA erkänner Folkrepubliken Kina diplomatiskt men har samtidigt under lång tid upprätthållit omfattande informella relationer med Taiwan och sålt amerikanska vapen till Taiwan.

Kinas president Xi har därför ett tydligt intresse av att få Washington att minska sitt stöd.

Här blir det viktigt att skilja mellan vad Kina vill och vad USA faktiskt har gått med på.

Att Xi vill få Trump att begränsa amerikanska vapenleveranser till Taiwan är en sak. Det är något helt annat än att Trump faktiskt har accepterat ett sådant krav.

Det är också här uttrycket ”dubbelspelet” behöver granskas.

Om Trump offentligt lovar att stödja Taiwan samtidigt som han i hemlighet lovar Kina motsatsen skulle det vara ett konkret exempel på ett dubbelspelet.

Men om Trump däremot försöker få ekonomiska eftergifter från Kina samtidigt som han behåller USA:s säkerhetspolitiska position gentemot Taiwan är det snarare en traditionell stormaktsförhandling.

Vem spelar vem?

Det finns också en annan möjlighet som lätt försvinner i den politiska dramaturgin: att båda sidor försöker spela den andra.

Trump använder tullar, hot om tullar och marknadstillträde som förhandlingsinstrument. Kina kan använda sin position inom exempelvis kritiska mineraler och sin enorma exportindustri som motsvarande påtryckningsmedel.

Ingen av parterna behöver därför vara helt ärlig om sina långsiktiga mål för att ett avtal ska kunna träffas.

Det är själva logiken i en förhandling.

När Trump talar varmt om Xi behöver det därför inte betyda att den strategiska konkurrensen har upphört. På samma sätt behöver kinesiska eftergifter på handelsområdet inte innebära att Kina har ändrat sin långsiktiga ambition gentemot Taiwan eller USA:s inflytande i Asien.

Ekonomiskt samarbete och geopolitisk rivalitet kan existera samtidigt.

Det finns ändå skäl att vara vaksam

Det betyder inte att all kritik mot Trumps Kina-politik saknar grund.

En relevant fråga är vad USA faktiskt ger upp för att få ekonomiska eftergifter.

Om USA exempelvis skulle göra långtgående eftergifter om Taiwan, avancerad teknologi eller strategiska säkerhetsfrågor i utbyte mot kortsiktiga handelsvinster skulle det innebära en betydligt större förändring av amerikansk politik.

Men då måste man kunna peka på de konkreta besluten.

Det räcker inte att konstatera att Trump och Xi träffas, att tonen är vänligare eller att ett handelsavtal sluts. Man måste undersöka vad avtalen faktiskt innehåller och vad USA respektive Kina åtar sig.

Det är skillnaden mellan politisk analys och politisk dramaturgi.

Det stora problemet med ordet ”dubbelspelet”

Ordet ”dubbelspelet” är effektivt eftersom det antyder att det finns en dold sanning bakom den offentliga berättelsen.

Men det är samtidigt ett ord som kräver bevis.

Att Trump förhandlar med Xi om handel samtidigt som USA konkurrerar med Kina om teknologi och säkerhet är inte i sig ett dubbelspelet.

Att Kina gör ekonomiska eftergifter samtidigt som landet fortsätter driva sin linje om Taiwan är inte heller i sig ett dubbelspelet.

Det är snarare ett uttryck för hur internationell politik fungerar.

Stormakter har sällan en enda relation till varandra. De kan vara handelspartner, konkurrenter och potentiella säkerhetspolitiska motståndare samtidigt.

Det verkliga testet kommer senare

Det avgörande är därför inte hur vänligt Trump och Xi uppträder mot varandra framför kamerorna.

Det avgörande är vad som händer efter mötena.

Vilka tullar försvinner? Vilka handelsbegränsningar består? Vad händer med exporten av kritiska mineraler? Hur utvecklas amerikansk teknologi- och investeringspolitik gentemot Kina? Och framför allt: förändras USA:s praktiska stöd till Taiwan?

Det är svaren på de frågorna som kan visa om relationen faktiskt har förändrats.

Tills dess bör man vara försiktig med att beskriva varje kompromiss mellan Washington och Peking som ett hemligt maktspel.

Det finns redan tillräckligt mycket som är komplicerat.

Trump vill pressa Kina och samtidigt göra affärer med Kina. Xi vill förbättra relationen med USA och samtidigt minska amerikanskt inflytande. Båda regeringarna försöker maximera sina egna intressen.

Det är inte nödvändigtvis ett dubbelspelet.

Det kan helt enkelt vara stormaktspolitik.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rraGym/trump-moter-xi-da-avslojades-dubbelspelet