Politik iFokus

Politik

Etiketter: eubrexitutrikespolitikuk
Läst 18 ggr
Pyttelite
0

Storbritannien och EU – är Brexit på väg att göras om?

Tio år efter folkomröstningen om Brexit har Storbritannien hamnat i ett märkligt politiskt läge. Landet har lämnat EU, men frågan om relationen till unionen vägrar försvinna. Tvärtom har den på nytt börjat röra sig in mot den brittiska politikens centrum.

Det mest anmärkningsvärda är kanske inte att det finns brittiska politiker som vill närma sig EU. Det har det gjort länge. Det nya är att frågan om ett faktiskt återinträde åter diskuteras öppet inom Labour – det parti som nu styr landet.

När Andy Burnham nyligen öppnade för att Storbritannien i framtiden skulle kunna gå hela vägen tillbaka in i EU markerade han samtidigt en förändring från den försiktigare linje som Labour tidigare hållit. I sitt tal till Labourkongressen sade Burnham att Brexit hade gjort mer skada än nytta och att Storbritannien behöver ta ställning till vilken långsiktig relation landet ska ha med EU. Han sade samtidigt att det finns flera tänkbara alternativ, däribland närmare handelsrelationer, tullunion, den inre marknaden och återinträde i unionen.

Men därmed uppstår ett större problem än frågan om huruvida Brexit var ekonomiskt lyckat eller misslyckat.

Vad innebär det egentligen att gå tillbaka?

Brexit går inte att göra ogjort

Den politiska debatten tenderar ibland att behandla EU-medlemskap som om Storbritannien bara kunde återgå till den situation som rådde före 2016.

Så fungerar det inte.

Om Storbritannien någon gång skulle ansöka om medlemskap skulle landet behöva förhandla med EU som en tidigare medlemsstat som nu söker medlemskap på nytt. Det är inte självklart att de gamla brittiska undantagen från exempelvis euron och Schengen skulle återkomma.

Samtidigt har EU förändrats sedan Storbritannien lämnade unionen. En diskussion om återinträde handlar därför inte bara om att ångra Brexit. Den handlar om vilken europeisk union Storbritannien i så fall skulle ansluta sig till.

Den som förespråkar återinträde måste alltså kunna svara på två olika frågor: var Brexit ett misstag – och är dagens EU den organisation som Storbritannien vill tillhöra?

Labour har ett dilemma

Här blir den interna Labourdebatten särskilt intressant.

Wes Streeting har argumenterat för att Storbritannien på sikt bör återgå till EU. När han gjorde detta våren 2026 utlöste det en öppen diskussion inom Labour. Lisa Nandy reagerade kritiskt och menade att partiet riskerade att återuppta de gamla konflikterna kring Brexit.

Det är egentligen två olika politiska strategier.

Den ena säger: Brexit skapade problem som inte går att lösa genom små justeringar. Om Storbritannien vill återfå de ekonomiska och politiska fördelarna med EU-medlemskapet måste man förr eller senare diskutera medlemskap.

Den andra säger: Brexit kan ha haft negativa konsekvenser utan att slutsatsen därför måste vara att Storbritannien ska gå med i EU igen. Det kan finnas ett stort politiskt utrymme mellan Brexit och medlemskap.

Det är denna senare position som länge präglat Labour under Keir Starmer: förbättra relationen med EU utan att lova ett återinträde.

Burnhams nya hållning komplicerar detta. Han har inte sagt att Storbritannien omedelbart ska söka medlemskap. I stället vill han lägga flera alternativ på bordet och diskutera landets långsiktiga relation till Europa.

Det gör frågan mer öppen – men också mer politiskt svårhanterlig.

Opinionen har förändrats, men inte entydigt

Det finns ett tydligt skäl till att frågan blivit politiskt intressant igen.

En Ipsos-mätning från maj 2026 visade att 52 procent ansåg att Storbritannien borde ansöka om EU-medlemskap, medan 33 procent ville fortsätta stå utanför. I en annan Ipsos-mätning uppgav 58 procent av sannolika väljare att de skulle rösta för att Storbritannien ansökte om medlemskap i ett hypotetiskt framtida val.

Men siffrorna behöver tolkas försiktigt.

Samma Ipsos-undersökning visar att britterna är betydligt mer splittrade när konkreta politiska avvägningar presenteras. 53 procent stödde exempelvis möjligheten att låta EU-medborgare bo och arbeta i Storbritannien i utbyte mot tillgång till den inre marknaden. Samtidigt föredrog 52 procent fortsatt full kontroll över invandringen även om det innebar en mindre nära relation till EU.

Det är en viktig skillnad.

Att säga att Brexit blev sämre än man hade hoppats är inte samma sak som att vilja acceptera alla de villkor som skulle kunna följa med ett nytt EU-medlemskap.

Den politiska risken för Labour

För Labour finns därför ett verkligt dilemma.

Om partiet går långt i riktning mot EU kan det återuppväcka en konflikt som partiet under flera år försökt lägga bakom sig. Brexit delade inte bara Labour och Conservatives. Det skapade också geografiska och sociala skiljelinjer som fortfarande påverkar brittisk politik.

Samtidigt har väljaropinionen förändrats. Labour har i dag en betydligt mer EU-vänlig väljarbas än den som partiet försökte vinna tillbaka under Jeremy Corbyns sista år och inför valet 2019.

Problemet är att Labour inte bara behöver vinna väljare som tycker att Brexit var ett misstag. Partiet måste också förhålla sig till väljare som röstade Leave och som fortfarande prioriterar nationell kontroll över migration och regelverk.

Det är därför Nandys invändning är viktig även om man delar Streetings syn på Brexit. Problemet handlar inte bara om sakpolitik. Det handlar också om hur en förändrad Europapolitik påverkar den politiska koalition som Labour behöver för att kunna regera.

EU har också något att säga till om

En brittisk debatt om återinträde riskerar dessutom att bli alltför brittisk.

Det är inte Storbritannien ensamt som bestämmer villkoren.

Ett framtida medlemskap skulle kräva förhandlingar med EU:s medlemsstater och institutioner. Storbritannien skulle sannolikt inte kunna utgå från att de specialarrangemang landet hade före Brexit automatiskt skulle återinföras.

Tony Blair Institute har exempelvis argumenterat för att Storbritannien under det kommande decenniet bör arbeta mot ett återinträde i ett reformerat EU. I deras modell skulle Storbritannien behöva acceptera bland annat fri rörlighet och ekonomiska bidrag till EU.

Det illustrerar ett centralt problem med begreppet ”rejoin”.

Det är inte säkert att ett Storbritannien som återvänder till EU får det medlemskap som britterna minns från före Brexit. Ett framtida medlemskap skulle kunna innebära nya politiska och ekonomiska kompromisser.

Den stora frågan är därför inte Brexit

På ytan handlar den brittiska debatten om huruvida Brexit var ett misstag.

Under ytan handlar den om något större: vilken sorts land Storbritannien vill vara.

Ett land som står utanför EU men samarbetar nära med unionen?

Ett land som återgår till den inre marknaden och accepterar större europeisk regelanpassning?

Ett land som går med i en tullunion men behåller större politisk självständighet?

Eller ett land som så småningom åter blir fullvärdig EU-medlem?

Det är fyra mycket olika projekt.

Och de innebär olika kompromisser när det gäller handel, migration, regelverk, suveränitet, statsfinanser och politiskt inflytande.

Det är därför den brittiska Europadebatten nu går in i en mer komplicerad fas.

Under Brexitåren ställdes frågan ofta som ett binärt val: Leave eller Remain.

Den framtida debatten kommer sannolikt att vara mindre enkel.

För det handlar inte längre bara om huruvida Storbritannien vill vara med i EU.

Det handlar om vilken relation till Europa britterna är beredda att acceptera – och vad de är beredda att ge upp för att få den.

Det är en betydligt svårare politisk fråga än att bara konstatera att Brexit blev annorlunda än många hade föreställt sig.

Och det är sannolikt också därför den interna Labourdebatten är så betydelsefull. Partiet måste samtidigt hantera förändrade väljaropinioner, kvarvarande Brexitkonflikter och de faktiska villkor som EU skulle ställa på ett närmare samarbete eller ett framtida medlemskap.

Frågan är därför inte längre bara om Brexit kan göras om.

Den verkliga frågan är vad ett brittiskt Europa-projekt efter Brexit skulle kunna innebära.

Referenser och länkar

Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.

 Andy Burnham's speech to Labour Party Conference 2026 – The Labour Party
Hear from Andy Burnham, Prime Minister and Leader of the Labour Party in his full speech at Labour Party Conference 2026.