Vilken fin liten dikt och så rart av dig att tänka på de som är ensamma i sina stugor.

JA den var fin!

Underbar och vackert!

Tack tjejer! Ni är så goa!

Vad vacker den var. Duktigt av dig.

Den dikten tyckte jag om!

#6

Tack pudding!

Ja Carl, dessa skogsgubbar och gummor. Jag har läst en bok (som vanligt har jag glömt bort titeln). Den handlade i alla fall om lite orginella gubbar och gummor. De flesta boendes ute i skogen, långt från stress och jäkt. Ofta utan el och indraget vatten. En del t o m i små kojor. De sköter sitt och vill för allt i världen inte in i samhällets inrutade tillvaro. En farbror var lycklig ändå till den dag då de tvingade (som han uttryckte det) på honom pension. Han ville inte ha någon sådan, så vad gjorde han då? Jo, han skänker hela pensionen till de som bättre behöver. Vilken gubbe.

De är så härliga, för ingen kan anklaga dem för att leva på skattebetalarnas pengar. De fixar sitt utan att ta några pengar från själva samhället. De behöver ju inte så mycket.

Fin dikt Carl. Den får mig att tänka på alla dessa störtsköna gubbar och gummor som lever sitt eget liv som de själva vill. Lite som jag själv skulle vilja leva, om jag bara varit lika modig som dem.

Jag tänker på min favoritförfattare Richard Bach, som lämnade "allt" för att med ett veteranflygplan resa runt och sälja passagerarturer. Han fick in pengar så att det räckte till olja, bensin och en hamburgare. Sov under vingen…

(Och tänkte ihop ett par bestseelers….)

En gång kom en man fram till honom och uttryckte sin beundran för vad Richard gjorde. Då svarade Richard att han kunde få hänga med - det fanns en extra sovsäck, han kunde hjälpa till med biljettförsäljning och med att tanka…

Mannen började då prata om att det var omöjligt, huset, amorteringarna, jobbet sov.

Det var ganska talande. Dumt att lura sig att tro att man vill "sticka" när man faktiskt är där man valt att vara. (Och har man valt fel, så är det kanske dags att göra ett nytt val…)

#9. Tja, lura mig att tro att jag vill "sticka" har jag väl inte. Men alla är vi inte lika modiga som dessa gubbar och gummor. Så är det bara. Alla drömmar man bär på uppfyller man inte. Det tror jag ingen mäktar med. Dessutom är väl inte alla där de vill vara. Då skulle man aldrig flytta t ex. En hel del bor där jobben finns, fast de inte alls vill det. Jag tror vi är många som gör våra val efter vad vi kan och hur det ser ut runt om oss. Det behöver inte bli det man helst vill, utan i många fall blir det det man näst helst vill.

#10 Visst är det så! En del val gör man själv - andra sköter "livet" om.

Ändå tror jag att man kan tänka så att man utifrån de förutsättningar som finns ändå är där man valt. Det är lätt att tro att man vill något annat, men när chansen dyker upp så upptäcker man att det ändå inte var vad man ville.

För länge sedan gjorde jag ett test (någon av alla dessa dyra kurser där man skall utvecklas…). Det gick ut på att man skulle hitta sin egen motivation.

Det var länge sedan, jag var ung och tyckte inte det sa mig så mycket. Men de äldre tyckte att de kunde se lite av vad som gjort livet till vad det var. Kanske att man vid flera tillfällen valt familjen före karriären. Alla val har ju konsekvenser, men de negativa är kanske lättare att acceptera då man ser mönstret?

Jag kan nu - med stigande ålder - se detta. Vad jag väljer och vad jag väljer bort. Och varför ska man vara missnöjd med sina val?

#11. Jo så är det. Missnöjd med sina val hoppas jag de flesta inte är. Jag har gjort både bra och dåliga val här i livet, men även ur de dåliga valen har oftast något bra kommit. Man lär sig på dem s a s.

Väldigt fin dikt. Har själv ofta undrat hur det skulle kännas att bo ensam ute i skogen. Fast med min hund då. ;)

 Ja den var fin. Har också funderat på hur det skulle kännas att bo helt ensam ute i skogen. Jag nöjer mig dock med en hörntomt med en "pytteskog" utanför knuten. Är nog lite för feg.