Argumentationsfelet Tu quoque
Tu quoque (latin: ”du också”) är ett argumentationsfel där man avvisar eller försvagar en kritik genom att påpeka att kritiken även kan riktas mot kritikern själv, eller mot någon annan.

Grundidé
Argumentet bygger på tanken: ”Du har ingen rätt att kritisera mig, eftersom du själv (eller andra) gör samma sak.”

Detta är ett felslut eftersom en handling inte blir rätt eller acceptabel bara för att andra också gör den.

Fokus flyttas från sakfrågan till personers beteende.

Det är en underkategori av ad hominem-argument, men skiljer sig genom att det inte är ett personangrepp i största allmänhet, utan ett påstående om hyckleri.

Klassisk argumentstruktur

• A påstår att B:s handling är fel.
• B svarar att A (eller någon annan) har gjort samma sak.
• B drar slutsatsen att kritiken därför är ogiltig.

Felet: Slutsatsen följer inte av premisserna. Även en hycklare kan ha rätt.

Varför det är ett argumentationsfel

• Det bemöter inte sakfrågan (om beteendet är fel eller rätt).
• Det förväxlar vem som framför kritiken med om kritiken är giltig.
• Det kan användas för att undvika ansvar.

Varför tu quoque ofta upplevs som övertygande

• Det väcker känslor av orättvisa: ”Varför ska just jag kritiseras?”
• Det blottlägger hyckleri, vilket människor reagerar starkt på.
• Det kan fungera retoriskt, även om det är logiskt felaktigt.

Viktigt:Ett argument kan vara retoriskt effektivt men logiskt fel.

Sammanfattning
Tu quoque är ett försvar genom motanklagelse. I stället för att ta ställning till kritiken pekar man på andras brister, vilket gör argumentet logiskt ogiltigt.