Stämmer Erik, det är nästan fult att vara framgångsrik i Sverige. Är man det har man som sagt utnyttjat någon annan, det är ingen som ser det som att man faktiskt tillför någonting - som fler arbetstillfällen till exempel.

Men detta stämmer ju inte, Vi beundrar ju IKEAs grundare, vi beundrar Rausing som gjort Tetrapack till en världskoncern. Så varför skriver ni att det är fult med framgång i Sverige?

#2 Jag tycker du har en poäng där - åtminstone historiskt!

Landet har levt högt på ett fåtal stora företag - och deras ledare har mycket riktigt varit beundrade. Det har också under varit mycket goda relationer mellan socialdemokraterna och de stora företagen.

Problemet är istället de små och mellanstora företagen. Jag är inte företagare själv, men tycker att de ofta möts med misstänksamhet. Det finns en stor oförmåga på många plan att sätta sig in i situationen för en mindre företagare.

Jag tänkte nog mest, som AndersE säger, på de små och mellanstora företagen. Självklart beundrar vi framgångsrika svenskar som satt Sverige på världskartan, men det är inte alltid så lätt att vara framgångsrik här hemma.

Många flyttar sina tillgångar utomlands just för att det är dyrt att behålla dem här hemma rent skattemässigt.

Det pratas mycket om att vägen ur arbetslösheten går via nystartade företag - men jag tycker inte man gör något för att stödja en sådan utveckling.

Jag har hört sååå många småföretagare som lägger ner hur mycket arbete som helst, som tycker att de fått bra rull på sin rörelse för att sen upptäcka att så mycket går iväg i olika skatter och avgifter att deras egen lön blir löjligt låg. T.o.m detta hade de ändå kunnat acceptera om de kunde ana en förbättring.

Det blir för mycket tappade sugar helt enkelt…

Det har gjorts hur många utredningar som helst (behöver jag säga Mona Sahlin…) som slutat i vackra ord men utan åtgärder.

Att t.ex låta småföretagare vara med och betala sjukdom för anställda är ju helt befängt! Att ett stort företag kan och ska vara med och rehabilitera sina anställda är säkert riktigt, men jag tänker t.ex. på min frisör. Han sliter hårt (ende vit-arbetande frisören i landet?) och har ändå en högst medioker lön. Han skulle säkert både kunna och behöva anställa - men att ta den risken att denne anställde blir sjuk vore att riskera en konkurs.

Det finns hur många småföretag som helst i landet som skulle kunna anställa och expandera om man skapade regler som minskade deras skatter och avgifter något och som minskade deras risker något.

Företagarorganisationerna har frågat sina anställda om och om igen vad som hindrar dem att anställa - svaret är och förblir "arbetsgivaravgiften och medfinansieringen".

Och LO:s recept för att minska arbetslösheten är att öka tryggheten för de arbetslösa "för då ökar efterfrågan"!

För mig är det mycket detta höstens val handlar om. Är det ökat stöd till arbetslösa eller till företagarna som ska öka sysselsättningen här i landet?

Ja, hos min frisör finns fler som arbetar. Alla är egna företagare. Det verkar vara enda lösningen - alla är sin egen…

Ibland kan man få för sig att det är enda vägen framåt. Alla arbetslösa går kurser i "starta-eget" och sedan kör de igång sina enmanföretag, där ingen vågar eller har råd att anställa någon.

Vad uppnår vi för anställningstrygghet och sjukrehabiliteringssystem med det?

#7 Ingen tyvärr, genom så hård åtstramning ger det snarare motsatt effekt - ingen vågar anställa. Arbetsgivarna har för stort ansvar och det drabbar alla, framförallt de som står utanför arbetsmarknaden.

Och vad är lösningen?

#9 Ja, om inte alla dessa privata företag ljuger så skulle en sänkning av arbetsgivaravgiften, samt ett avskaffande av medfinansieringen få fart på sysselsätttningen…

#10 Precis, lägre beskattning på arbetskraft är nog den effektivaste lösningen.