Ja det är nog på tiden att vi vågar diskutera hur vi misslyckas med integrationspolitiken.

Jag tror att väldigt många fortfarande försöker bygga den där korridoren, många som fortfarande tror att det är rätt. 
Men jättestarkt av henne att komma ut och säga att det kanske inte var en så jäkla bra idé. 

Men som sagt, så länge människor fortsätter att bygga den och motarbeta människor i sitt jobb mot något bättre, så kommer utvecklingen att fortsätta gå långsamt.

Intressant artikel.

Skönt när människor törs ompröva sin inställning (det lär inte hända på Aftonbladet under  nuvarande ledning)!

Det trista är att det finns en stor skara människor i detta land som inte är främlingsfientliga utan umgås med invandrare dagligen utan några problem, men som fått vänja sig vid att av  kallas "rassar" och "xenofober" bara för att de varit kritiska till den invandringspolitik som förs. En stor del av dem har drivits in i SD:s valmanskår i brist på bättre alternativ, andra har röstskolkat eller röstat vanemässigt på något av folktribunalen accepterat parti.

Det har inneburit hån och förnedring för enskilda personer och en lång rad förlorade år för landet, där bl.a. bostadslösa, sjuka och pensionärer eftersatts för att massinvandrande skaror skulle kunna stuvas in i boenden där kvantitet prioriterats istället för kvalitet, till gagn i första hand för smarta affärsmän som utnyttjat samhällets handfallenhet.

Jag tror att vi får vänta kanske ett decennium till innan vitböckerna börjar komma hur det gick till när Sverige i sin iver att vara Europas Bror Duktig slog knut på sig själv.

Läs gärna vad Hans Bergström, docent i statsvetenskap och tidigare chefredaktör på DN skriver i Magasin Neo om hur myndigheter och politiker närmast systematiskt satt tagna beslut och förordningar ur spel för att driva fram en för dem och deras intressesfärer önskad  utveckling.

Ja den var väldigt intressant faktiskt.

Jag minns när SD kom in i Riksdagen och några anhöriga hade röstat på dom och jag blev helt rabiat och undrade om dom blivit rasister osv.

Men sen började jag lyssna på vad dom hade att säga och då kunde jag förstå varför dom röstat som dom gjorde. Och det berodde ju på att inget annat parti ens ville lyssna på dom människor som oroade sig för arbeten, bostäder m.m. skulle räcka till alla. 

Många var/är oroliga helt enkelt och behöver få prata om det, utan att bli kallade för rasist och islamofob etc.

Oerhört bra att hon kommer ut med detta. Hoppas några envetna på AB kan göra det samma. Om så sker ser jag ett ljus i tunneln (eller korridoren).
Blir dock svårt med Sveriges moraldiktator Helin som chef. Risken att begå journalistiskt självmord likt Birro är nog för hög.

#0 Marteus fick många reaktioner på sin krönika. Nu skriver hon bl.a. så här i en uppföljare med rubriken "Folks oro kan inte avfärdas som rasism":  "I den stora merparten av brev finns ingen rasism, ingen islamofobi. Dessa människor framstår som självklart vana vid det mångkulturella, helt på det klara med att Sverige är och förblir ett land med mångfald och invandring.

Det är läget just nu, och prognoserna framöver, som oroar.

Oron för välfärden framstår som akut. Försörjningsstödet växer på hemorten när flyktingar inte får jobb - och så börjar det skäras i förskola och skola, omsorg och bibliotek. Många låter ungefär som kommunalrådet i Norberg, i Studio Etts reportage, som brast i gråt när hon beskrev läget i sin kommun.

Samtidigt, på tv, ser brevskrivarna hur stjärnögda politiker viftar bort problemen och skryter över "den humanitära stormakten Sverige".

Det är fler som upptäckt att det blivit nödvändigt att stå upp till försvar för yttrandefriheten. Hedi Avellan på Sydsvenskan uttrycker det bl.a. så här:

"Som om den som kränker bara får kränka lite lagom. Som om den som utnyttjar sin yttrandefrihet ska se upp så att ingen blir ledsen. Som om den som kritiserar måste böja sig för andras känsla för vad som är heligt.

Trots att hädelse inte är ett brott i Sverige.

Om vi ska anpassa oss efter regler i länder där religiösa maktmän bestämmer vad som är förbjudet och tillåtet är friheten under attack.

Också de som påstår att yttrandefrihet råder vill kringskära det fria ordet med ansvar, god smak eller hänsyn för andras känslor.

Men yttrandefriheten är absolut; lagen sätter gränserna. Ingen smakdomare får begränsa den med att konsten – som Vilks rondellhund – inte är bra nog. Ingen jury, inget väktarråd."