"När en organisation eller människa befinner sig i identitetskris, kan ett svar vara att söka nya vägar, rentav nya mål. Ett annat att skrika ”Här kommer jag, och jag är bäst!”. Som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) i en intervju i SvD i januari. ”Jag ska klara ungdomsarbetslösheten”, lyder ett av budskapen. Ett annat att det ska räcka med två år innan nyanlända får jobb. ”Det är jag som ska göra det”, förkunnar hon trosvisst.

Nä, det är inte en svamptrippande frikyrkopastor i självsvängning som talar, utan jämlikhetsreflexen, så stark för en socialdemokrat att den tröga, motvalls verkligheten understundom måste betraktas i retoriskt skimmer.

Men hur länge håller självbilden för ett jämlikhetsparti i ett samhälle som producerar ojämlikhet även under eget regeringsinnehav? Ska mer realistiska affärsidéer kanske övervägas? Som grundtrygghet, fortsatt solidariska försäkringssystem och en anständig utbildning även för underklassen? Eller sitter partiet inne med en hittills hemlighållen mirakelmedicin för full sysselsättning och ökad jämlikhet? Vilket ju faktiskt Ylva Johansson antyder."

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3889541.ece