När ironin blir övertydlig
Peter Kadhammar ironiserar i sin spalt i Aftonbladet över svensk dryghet mot omvärlden. I det här fallet Svenska Afghanistankommittén, som använder sig av korantext för att "uppfostra" sin vänskapsnation. PK vänder spegeln mot oss själva, och undrar om kineser och muslimer så här i slutet av vår kulturs överhöghet kommer att hjälpa oss med hjälp av sin tro. Han skriver bl.a.: "Muslimska länder kan skicka hit biståndspersonal för att hjälpa oss sluta dricka alkohol. Förbud. Hårda straff på smuggling. Det kommer omedelbart att ge positiva effekter med mindre kvinnomisshandel, färre mord, en dramatisk nedgång av bråken på stan, färre splittrade familjer." Visst det är ironi riktad mot vårt land, men i förlängningen blir den missriktad eftersom den vänder spegeln tillbaka; jag tillåter mig tvivla på att kvinnomisshandeln, morden och bråken på öppen gata är färre i sharialänder, alkoholförbuden till trots. Färre splittrade familjer är det däremot sannolikt där, när som regel bara en part i ett förhållande har rätt att förskjuta sin partner.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article20485771.ab