Visst är det skönt att man nu i oppositionsposition tycker att vi ska satsa på försvaret trots att man, när man satt i regeringsposition, såg till att urholka försvaret. Men det är klart, det vill man ju inte kännas vid nu.

Ja det är märkligt hur FP vänder kappan efter vinden.

Det vore mig främmande att försvara FP, jag är mest glad om DÖ spricker. MEN: utvecklingen har väl trots allt förändrats ganska dramatiskt på sistone på ett sätt som nog varken Alliansen eller Sossarna förutsett de där åtta åren. Hur mycket mer ville S och MP egentligen satsa på försvaret i sina budgetförslag när de var i opposition? Jag upplever det nog som om samtliga partier nu har egna kappor att vända…

FP har ändå suttit i makten med M  i 8 år och redan då ringde varningsklockorna om försvaret.

#4 Nedan beskriver GP.s ledarblock FP:s dilemma. Om det är en korrekt beskrivning vet jag inte, då jag är dåligt insatt i skillnaderna i budgetförslagen. (Det enda jag vet är att MP och V inte verkat speciellt trakterade av högre försvarsanslag.) GP då: "Folkpartiet, riksdagens ojämförbart mest försvarsvänliga parti i riksdagen (och nej, jag räknar inte Sverigedemokraternas fantasisiffror i sin försvarsbudget), hade många otrevliga upplevelser med Alliansen i försvarsfrågan. Moderaternas försvarsfientliga retorik och budgetmässiga minering av den försvarspolitiska trovärdigheten tärde hårt på ett parti som har just försvarsfrågan som en av sina, ursäkta uttrycket, paradgrenar. Sakpolitiskt torde det inte ha funnits något annat alliansparti som var lika lättade av valförlusten i höstas, eftersom det nu skulle ge dem tillfälle att på egen hand åter kunna föra sin egen politik i frågan."

http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2015/04/13/majoren-marscherar-ivag/

Nog inget parti som får godkänt av mig när det gäller tidigare försvarsbeslut. Det säljs fordon och material än från socialdemokraternas försvarsbeslut från slutet av 90-talet. Moderaterna följde upp det under sin tid vid makten.

# 3 Jag är böjd att hålla med dig. DÖ skulle aldrig funnits från första början. Oavsett viken politisk åsikt man har torde det självklara valet egentligen ha varit att utlysa ett nyval så folket, vi, på nytt fick visa vår ståndpunkt.

Nu valde man en deal som egentligen är en ren katastrof endast för att man, i min mening, var rädd för ett ökat stöd för SD.

Å andra sidan kan man konstatera att så som läget ser ut i det politiska Sverige är det som att välja mellan pest eller kolera. Frågan är kanske inte vilka/vilket parti som gör mest nytta för Sverige utan snarare vilka som gör minst skada. Och därom tvista de lärda.

#3 "Det vore önskvärt att de politiska partierna nu erkände sina försvars- och säkerhetspolitiska tillkortakommanden. Inget parti kan svära sig fritt och alla borde känna ett ansvar för att söka röja upp efter dem", skriver förre försvarsministern Mikael Odenberg på SvD Opinion. Han har spaltat upp följande åtgärdsförslag och utvecklar dem i sitt inlägg, här återges de bara i rubrikform:

• "Börja med analysen av vilka uppgifter vi vill att försvarsmakten långsiktigt ska kunna lösa."

•  "Utgå därefter från dagens förband och resurser."

• "Lägg slutligen upp en realistisk planering för hur vi över tid ska kunna genomföra detta och i vilken ordning vi ska göra det."

Odenberg avslutar: "Så kom överens om vad försvaret ska uträtta och vad det långsiktigt ska få kosta och börja i stället slåss om årtalet för när detta ska bli verklighet." 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sluta-bolla-miljarder-diskutera-militar-formaga_4489453.svd