Jag undrar hur man har dragit den slutsatsen. Det nämns att Vattenfall tillhör bottenskiktet, och det som en gång var Statens Vattenfallsverk upplever jag som något av det svenskaste man kan tänka sig.

 En fråga man också kan ställa sig är om svenskheten har något ekonomiskt värde. Utan att ha studerat statistik har jag ett intryck av svenska bilar har en mindre andel av nybilsmarknaden nu än för några decennier sedan.

Visst kan ursprung ha betydelse för mig, men det beror på vilken vara det handlar om. Jag köper helst närproducerad mat, men skulle jag köpa bil är inte produktionslandet det som fäller avgörandet.

Personligen anser jag att det är med företag som med människor; de bör bedömas individuellt, inte efter nationalitet. 

Visst är Ikea i någon mån svenskt, men mycket av produktionen sker utomlands. Att jag har stort förtroende för företaget beror på hur man behandlar sina kunder. När något har varit felaktigt, har det aldrig varit någon diskussion. Vid ett tillfälle fick jag hyra en bil, för att snabbt kunna byta en felaktig vara, som de hade levererat. Det var inga diskussioner. De betalade bilhyran direkt. Det betyder mer för mig än att företaget grundades i Älmhult.

Förmodar att Vattenfalls försämrade anseende kan tänkas ha samband med brunkolsaffärerna i Tyskland?

Mycket av de stora svenska företagens goda namn och rykte beror väl till en del på att vi helt naturligt hört mest talas om dem och många har någon relation till företaget, t.ex. känner folk som jobbar där.

Sedan hänger kanske tankegången från Volvos gamla slogan "har du råd att inte köra svenskt?" från tiden då de var svenskare än idag kvar i medvetandet.