Bra att Sahlin är självkritisk på sina egna och Socialdemokratins vägnar, både om jihadister och integrationen.  Samtidigt känns det sorgligt att uppvaknandet och tillnyktringen skett så sent (/för sent?), och hur man ignorerat observanta debattörer och avfärdat dem som "islamofober". Ur intervjun i Expressen igen:

"När det gäller hederskulturen förbannar jag mig själv, den socialdemokratiska rörelsen och samhället i stort. Den var ett exempel på att man medvetet fegade ur en diskussion för att man var rädd för att sammankopplas med fel debattörer. Och därför svek man de utsatta tjejerna.

– Integrationen har också varit ett misslyckande. Där gav det socialdemokratiska partiet en bild av oss, att vi var så mycket mer framgångsrika och duktiga på att motarbeta både klassklyftor och könsskillnader än vad vi faktiskt var. Och det drabbade integrationsdebatten väldigt mycket."---

"Idag är det första maj. Mängder med tal kommer att hållas av ledare från vänstern och från socialdemokratin. Jag hoppas jag har fel men mina fördomar säger mig att vi kommer att få höra en massa vackra ord om antirasism och solidaritet men att knappt någon vågar utmana fegheten och uppmana till kamp mot förvridna och extrema tolkningar av islam som förtrycker människor även i Sverige."

Socialdemokratiske ledarskribenten Widar Andersson i krönika i Folket om Sahlinintervjun.

Dom kanske upphört leka indianer och cowboys, som idag kan uppfattas som stereotypt, förlegat och fördomsfullt?