Jag känner till dom berömda filmklippen och bilderna från Kungsgatan i Stockholm.

Glädjen, affischerna med budskap i synnerhet den med  fyra händer som  slet itu svastikan och sen de vuxna som pratade om allt okänt som skulle ske, alla godsaker vi skulle få smaka. Det skulle inte vara så oroligt längre. Många danskar åkte hem till Danmark. Första färjan var reserverad för de viktigaste. På taket till en järnvägsvagn på andra färjan stod pappa och filmade glädjen i det befriade grannlandet. Han berättade mycket om hur det gick till i Danmark. På Tivoli vevades berg-och- dalbanan för hand. Från motståndet fick han en del tidningar, som jag har kvar och yngsta dotterdottern hade glädje av till ett skolarbete om ockupationen.

Så skönt det var att slippa höra de överflygande bombplanen. Ett av dem som  sköts ner störtade mindre än 100 meter från mig. Då kunde man inte sova.