Nja, det handlar säkert i en del fall om ett aktivt val att leva på det som man kan istället för att skaffa ett nytt jobb. Några av dem tycker säkert att de är värda möjligheten att ta det lite lugnt med fin fallskärmsinkomst.

#1 Samtidigt som de medverkat till att stifta lagar som ställer tuffare krav på andra arbetssökande som blivit av med jobbet…

Jobbanvisning och skyldighet att söka anvisade jobb är inget aktivt val utan en realitet för många andra arbetslösa, som säkert också tycker sig vara värda möjligheten att ta det lite lugnt en period.

Dubbelmoral av högsta grad!

senast det var på tapeten med det här i media, så sade en kvinna på vänsterkanten, åhnstrand tror jag hon heter, att efter att ha suttit i riksdagen var man bränd på arbetsmarknaden, och det var därför hon använde riksdagspensionen att leva på. vilken status hon har nu, anställd, egen företagare eller riksdagspensionär, vet jag inte

dålig ursäkt, att vara bränd på arbetsmarknaden har nog mer att göra med vilken nytta som företagen ser att de har av regerings- och riksdagsledamöter som slutar. se bara vilka som gått från riksdagskammaren till lobbyverksamhet.

12 år tror jag att det är man får lyfta pensionen, men det gäller bara de som kom in efter regeländringen, har jag för mig, annars är det fram till ålderspension för de gamla betongklossarna.

#4 Samma resonemang går igen i länken i TS:

"Även centerpartisten Johan Linander hoppade av riksdagen i höstas. Han trodde det skulle vara lätt att få ett jobb, men så blev det inte. Istället lever han på de dryga 50.000 per månad som han får i inkomstgaranti.

– Jag var lite naiv. När jag slutade riksdagen trodde jag att en 40-årig rutinerad riksdagsledamot med juristutbildning skulle vara attraktiv på arbetsmarknaden men det är faktiskt inte så lätt som jag trodde. Det är snarast en nackdel att ha varit i politiken, tyvärr, säger han."

Han hoppade alltså av riksdagen självmant och får nu inget jobb - han ser det som en nackdel att ha varit politiker. Lite märkligt, för man har ju läst om politiker i karriären som hävdar att Sverige har världens bästa politiker! Undrar hur det kommer sig då att ingen vill anställa dem efter den karriären?

#2 Det är ju systemet det är fel på, för de är inte arbetslösa utan lön. När de blev arbetslösa ingår det i deras avtal att de har rätt till ersättning en viss tid.

När min förra arbetsgivare gick i konkurs fick alla utom jag och två till 3 månaders lön och rätt att söka nya jobb, vi tre andra fick avveckla verksamheten. De som valde att gå arbetslösa 3 månader och ändå lyfta lön hade inga krav på sig, så det går inte att jämföra med den vanliga arbetslösheten.

Jag säger inte att systemet är rätt, men man får se det för vad det är. Jag menade mer att jag tycker att rubriken är lite felaktig, jag tror inte att det generellt är tufft för riksdagsmän/kvinnor att få jobb på arbetsmarknaden. Visst, de som är nära pensionen har det säkert tuffare än de som är yngre men det är pga åldern och inte att de är ex riksdagsmän/kvinnor.

#6 Rubriken var kanske tänkt att framstå som något ironisk? Misslyckades uppenbarligen…

Ja, systemet är åt h-e, och då är det svårt att "se systemet som det är" -  det är ju inte som det är av en tillfällighet! Det är skamligt att stifta lagar som man själv inte behöver följa.

#6 ". De som valde att gå arbetslösa 3 månader och ändå lyfta lön hade inga krav på sig, så det går inte att jämföra med den vanliga arbetslösheten."

Kanske inte krav från arbesgivaren, eller samhället, men krav på sig själv att skaffa nytt jobb, för gör man efter de 3 månaderna?

Jag hr själv haft 8 månader på det viset, och det var till att ligga på och skaffa nytt jobb asap. Vilket jag gjorde. Samma sak gjorde min man.

#8 Flera av dem skaffade jobb samma dag som vi fick reda på att vi skulle gå i konkurs och hade dubbla löner i 3 månader. Två valde att åka på långa semestrar. En valde att renovera hemma och sedan allmänt slappa. Det var inte så att ingen av dem hade jobb 3 månader senare. Förvisso ett "lyxproblem" i en attraktiv bransch men det var också flera som såg det som 3 månader välbetald ledighet. En del av dem vet jag inte vad de gjorde, men de jag umgicks mest med gjorde det ovanstående. Flera av dem började också på samma företag fast i Danmark, och hade även då dubbla löner i 3 månader.

Även jag fixade nytt jobb första veckan, men fick jobba kvar 3 månader innan jag kunde börja på nya jobbet.

Det är bara att gratulera dig #8 till 8 månader med dubbla löner. Det är skönt när det går så bra och det är det man vill.

#9. Var skrev jag nåt om dubbla löner? Jag sökte arbete i 7 av dem, innan jag hittade nytt. Det var det där med att inte ha krav på sig som jag reagerade på. Det är inte alla som får nytt jobb dan efter, och det skrev du inget om i inlägget.

Jag tror att det är precis som du skriver i rubriken, att det är "tufft på arbetsmarknaden för exriskdagsmän". Det är nämligen så att de flesta av dem nog totalt lyckats bevisa sin oduglighet. Läs lite motioner och se hur de hanteras av utredningar och hur många som överhuvudtaget passerar med godkännande genom riksdagen och blir lagar och bestämmelser. Inga åtgärder de gör blir på något sätt heltäckande eller får avsedd effekt, eller så ger samma riksdag inte ekonomiska möjligheter att genomföra och när det gäller kriminalitet så finns det inte pengar till att utreda och lagföra. Sverige är inte längre fantastiskt det är "fnattnastiskt".

#10 Sorry, inte meningen att trampa dig på tårna och jag blandade ihop det, trodde jag nämnde det ovan - men det var inte helt uttalat (3 månaders lön och rätt att sökanytt jobb), det blir ju dubbel lön om man får jobbet men visst - det var nog tydligare i min skalle än vad mina fingrar lyckades skriva.