Klart man kan. Det är bara att ta andra människor pengar. En tid i alla fall, sen får man slut på dem också. 😉

#1 En majoritet av svenska befolkningen är ju för en socialistiskt samhälle, där man tar pengar från samtliga medborgare för att höja levnadsstandarden för de som har minst. 

Detta bygger på någon typ av social lojalitet med andra medborgare, i princip främlingar som man inte har något gemensamt med förutom medborgarskapet och svensk historia och kultur.  Utan en sådan gemenskap är det nog mycket svårt att i en demokrati upprätthålla  de höga skatter som behövs. 

Vad man nu ber svenska folket att göra är att acceptera en framtid med högre skatter, lägre levnadsstandard för de flesta och ett mer segregerat samhälle.

Instämmer. Prof. Rothstein m.fl. talar om att en välfärdsstat kräver reciprocitet (ömsesidighet, ja just social lojalitet oavsett skillnader oss emellan) för att fungera (man måste bidra netto till kakan under stor del av livscykeln och får av kakan då något händer en) och behålla acceptans för högt skattetryck (över 50% i några länder som Sverige). Stor invandring på kort tid svår förena enligt ekonomer Lindbeck och Myrdal med välfärdsland. Margaret Thatcher med udden mot Marx: Problemet med socialism är att du använder någon annans pengar. Hon köper inte helt Marx uttryck: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Marx tycks missa ömsesidigheten.

SKL talar om behov nu av minst 2 kr mer i kommunal skatt vilket bedöms orealistiskt, varför staten får hitta pengar eller låna.

Det är en kalkyl som blir mycket svår att få ihop. Som man säger; "Att äta kakan men samtidigt ha den kvar". 

Ett ömsesidigt "kontrakt" mellan stat och medborgare blir omöjligt att upprätthålla om förutsättningarna hela tiden ändras. Idén med ett medborgarskap faller när "alla" kan ta del av nationalstatens rättigheter medan det endast är medborgarna som ska stå för skyldigheterna dvs betala skatt.

Vad blir motivet för mig som individ att betala skatt när jag inte är garanterad något som helst?

#4 Precis. Vad säger våra kära vänsterdebatörer om farhågan att solidariteten urholkas om medborgarskapet inte längre betyder något och en "allt åt alla" politik införs?

#5 Då spricker solidariteten bland gemene kvinna/man och vi får ett samhälle typ "var & en får klara sig bäst fan det går".

Jag gjorde, för en 14-åring,  en väldigt förenklad modell för hur V-politik fungerar: "Tänk dig att din lärare, inför start av terminen, säger att oavsett hur ni presterar på prov och under lektion så kommer alla att få exakt samma betyg. Hur mycket skulle du plugga då?".

Jag är 40% liberal, 40% socialist och 20% odefinierat .

Detta är ett större problem som sträcker sig längre och har växt de senare åren.

Vad får en höginkomsttagare för sina skattepengar idag när det gäller välfärden?

Många gånger väljer man privat sjukvård,  och andra privata lösningar inom flera olika områden , man bygger helt enkelt upp sin eget trygghetssystem, utnyttjar inte statens välfärdssystem mer än i begränsad omfattning eftersom de upplevs som otillräckliga och samtidigt betalar man in till den allmänna välfärden fullt ut.

#6 Nu ska vi väl inte gå OT med en ren vänster/höger debatt, men din modell skulle vara bättre om du till exempel sade att samtliga elever i varje klass skulle få klassens snitt-betyg. Du fördelar alltså klassens gemensamma prestationer över alla individer. Skulle det vara mer eller mindre rättvist än individuella betyg? Ska man argumentera för socialism måste man göra det utifrån andra perspektiv än "rättvisa".

#7 Fast "liberal" kan ju nästan betyda vad som helst nu. Klassiskt liberal? Vänsterliberal? Libertarian? 

Höginkomstagare är givetvis de första som tröttnar på ett ineffektivt socialistiskt system, men det är väl hur den stora medelklassen känner sig som får de största politiska effekterna.

#8 Det är sant, men jag tror att du förstår min tanke. Jag ville mest visa för en 14-åring hur jag ser på saken - om än väldigt förenklat.

Själv har jag alltid haft lätt för språk, men tråkigt nog så har jag även fått gliringar från andra - typ att det är; "Orättvist att jag lär ett annat språk så lätt". Fast det som de ser som "lätt" är i grund och botten ett stort intresse och mycket arbete. 

Är det någon som ifrågasätter att Zlatan är den klart bäste spelaren i Sveriges landslag? Eller som tycker att det är "orättvist" att han är på en helt annan nivå? Eller hävdar att han har haft "tur"?

Sorry om det blir lite OT men det finns, tycker jag, en viss beröringspunkt med ämnet i #0.

#10 Jag skulle nog kunna argumentera för en riktigt höger-liberal politik (utan att själv säga mig vara speciellt liberal) utifrån just vad som är "rättvist" eftersom det så enkelt kan knytas till individens friheter. Socialism innebär att man säger upp en hel del av de friheterna och det kan argumenteras att det inte är så rättvist.

Inte libertarian, nattväktarstaten är att gå för långt.

Vårt välfärdssystemet har fungerat förvånansvärt bra under lång tid men på senare år har utvecklingen sprungit ifrån så det krävs en hel del förändringar.

# 12 Jag kan tänka mig att du är socialliberal.