Selma Porobic jobbar på Universitetet i Sarajevo. Hon var flykting i Sverige under Balkankriget, men har återvänt hem. Nu forskar hon om flyktingar och flyktingmottagning och ser paralleller mellan det mottagande hon själv upplevde för tjugo år sedan och det mottagande flyktingarna som kommer till Sverige nu får. Så här berättade hon i SR:s program Kaliber, kanske en tankeställare till politiker och myndigheter som verkar tänka i termer av kvantitet istället för kvalitet. Vad vill dessa människor - är de bara troféer i ett cyniskt politiskt spel som nu håller på att gå över styr?

Då: "-- Folk kom med bussar till Sverige, togs emot och slussades ut till förläggningarna. Och de förblev ett nummer, säger Selma Porobic.  -- Jag fick nummer 501 kommer jag ihåg. Men det fanns inget mottagande och möte mellan oss och svenskar. Ingen möjlighet för oss att berätta vilka vi var eller blev tillfrågade vilka vi var som individer eller kollektiv. Utan vi behandlades som nummer, säger Selma.  Hon pratar mycket om synen på flyktingar och har ett och annat att säga om svenskt flyktingmottagande."---

Nu: "-- Det är alltid bra att tillfråga människorna som det handlar om. Prata med dem, inte om dem, säger Selma Porobic.  Hon tar ett exempel med en syrisk vän som flydde till Bosnien-Hercegovina. Eftersom syriska flyktingar bara får tillfälligt skydd där så flydde familjen vidare till Sverige.  -- Jag frågade hur det var i Sverige. Han sa att det var mycket fascinerande, de vill hjälpa oss men de frågar oss ingenting. Jag känner mig som ett barn sa han till mig. Och jag sa att det var så vi kände oss när vi kom från Bosnien, säger Selma."---