#0 Välskrivet inlägg med många tänkvärdheter i. Håller inte med dig i allt däremot. Du utgår ifrån att höger är rasistiskt och vänster inte är det. Det är den svenska politiken de senaste 20 åren som definierat det så. Tittar man i ett större perspektiv över världen i övrigt är många länder med vänsterpolitisk inriktning precis lika rasistiska och ofta ännu mer än det vi i Sverige tänker när vi talar om högerfaschister.

Alltså är rasism inte bundet till politisk riktning utan ligger egentligen på en helt annan nivå. Tex var ju Kommunistiska Stalinismen och tyska Nazisterna lika mycket antisemitiska och judehatiska på båda sidor.

#0 Bra trådstart!

"Själv tror jag att de flesta människor väljer en ideologi för att den är bekväm för dem, inte så mycket för att de tycker att den är bäst för samhället. Alltså, att det är bekvämt för personen i fråga att tillskriva sig ideologin, inte att ideologin om den applicerades skulle ha bekväma resultat för personen."

Insiktsfullt. Jag tror du slår huvudet på spiken. 

"Jag vill gärna tro att jag har varit rationell när jag beslutade att bli liberal och feminist och vegetarian m.m. men det är nog väldigt optimistiskt. Förmodligen tycker jag bara så för att de i min närhet tycker så, bortsett från min extrema progressivitet i frågor om kön; där står jag ganska ensam."

Jag tror det där i princip är regeln. För de svenskar som faktiskt är politiska på det här viset överhuvudtaget. För jag tror att de, tyvärr,  utgör undantaget. 

Lite intressant att du erkänner dig att vara extremist, till och med bland likar :) Nyfiken i en strut: exempel på din "extrema progressivitet vad det gäller kön"?

Jag har inte valt mina ideologier för att de är bekväma för mig, utan för att de är minst skadliga för planeten och vad som är bäst för människorna som grupp. Faktiskt så lever jag ett väldigt obekvämt liv tack vare detta.

Jag är ju inget perfekt helgon som endel vill framställa sig. 

Jag erkänner att jag är mig själv närmast. Men trots det är jag villig att uppoffra mycket av min egen bekvämlighet för att mina medmänniskor runt mig ska ha det minst lika bra som jag. Det betyder dock inte att jag är beredd att offra min familj och mina vänners säkerhet och trygghet för det. Men den ideologi jag har är svår att placera på dagens svenska politiska karta över huvud taget.

#4 "Men den ideologi jag har är svår att placera på dagens svenska politiska karta över huvud taget."

Fast det är inte så konstigt, det är garanterat spelplanen som är inskränkt och snäv, inte du som är extrem.

#2 Du är ju särartsfeminist, om något, så det här blir lustigt - jag tror att kön är ett förlegat koncept. Låt mig förtydliga:
     Idag så finns det tydliga skillnader mellan hur män och kvinnor beter sig och också vilka egenskaper de har. Några av de mest väletablerade skillnaderna är att män är mer aggressiva men rationella och att kvinnor är lugna och känslosamma. huruvida de stämmer eller inte låter jag vara osagt. Forskningen har länge försökt ta reda på vilka skillnader som faktiskt finns och om de är medfödda eller inlärda. Det med medfödd/inlärd går dock inte att bestämma eftersom vi helt enkelt inte kan isolera människor från samhället för att se vad som är medfött och inte. Icke desto mindre tycker folk om att diskutera frågan och deras åsikter bygger då helt på tro. Själv tror jag att det finns vissa medfödda skillnader som vi sedan förstorar upp till löjliga proportioner genom normer och inlärning.
     Det är kanske inte verkar som ett så stort problem att män blir på ett visst sätt och kvinnor på ett annat men jag tycker att det är ett väldigt orättvist inskränkande av människors möjligheter till självförverkligande. Låt säga att du som kvinna känner för att jobba som byggarbetare och inte har minsta intresse för smink och mode. Det finns så klart ingen lag som hindrar dig men du kommer stöta på motstånd från andra människor och kanske till och med utanförskap på grund av att du försöker vara dig själv. Jag skulle vara okej med en sån inskränkning om den var nödvändig och bygger på vetenskapligt etablerad fakta men eftersom så inte är fallet är jag inte okej med det.
     Det jag tror är lösningen är att sluta uppfostra barn till flickor respektive pojkar utan i stället bara behandla alla som människor med samma normer och möjligheter. Optimistiskt, javisst, men jag tror att det är möjligt.

#1 Du har rätt i att jag gjorde en förenkling. Det där var menat som ett exempel, det finns så klart högerextrema rörelser som inte är rasistiska (vilka?) och vänsterextrema dito som är det. Om vi bortser ifrån den här fågelskrämman så håller min poäng fortfarande, inte sant?

#6 Intressant. 

"Forskningen har länge försökt ta reda på vilka skillnader som faktiskt finns och om de är medfödda eller inlärda. Det med medfödd/inlärd går dock inte att bestämma eftersom vi helt enkelt inte kan isolera människor från samhället för att se vad som är medfött och inte."

Kanske inte. Men det saknas ju inte studier som visar på en stark bias mot vad som generellt kallas "könssterotyper" hos mycket unga homo sapiens. Resultat som även speglats i motsvarande studier på apor. Så för att kunna hävda ovanstående man måste ju blunda för en hel del studier och dessutom förklara bort en massa skillnader som rent intuitivt har sin förklaring i uppenbara biologiska skillnader.  

"Det jag tror är lösningen är att sluta uppfostra barn till flickor respektive pojkar utan i stället bara behandla alla som människor med samma normer och möjligheter. Optimistiskt, javisst, men jag tror att det är möjligt."

Jag skulle vilja hävda att vi i Sverige är mycket, mycket nära precis samma möjligheter oavsett kön. Det har inte resulterat i en jämnlik fördelning vad det gäller yrkesval dock, lite av en paradox som likhetsfeminister vad jag vet fortfarande inte kan förklara.  

Att helt bortse ifrån uppenbara biologiska kön och börja behandla alla barn som könlösa "hens" är nog farligt. Man utgår då från en verklighetsbild som inte har stöd i vare sig vetenskap, erfarenhet, kultur eller sunt förnuft.

#0 Det är absolut ett perspektiv på det hela.

Ett annat perspektiv är kollektivism kontra individualism.

Vänster ser staten och kollektivet som det viktiga och överordnat individen  medan  högern betonar individens frihet.

Också nationalister har en kollektivistisk syn och försöker få in individerna i en kollektiv identitet och ofrihet.

Det handlar till en stor del om man vill ha en stat som bestämmer mycket eller fria individer.

Upplever man att man har mycket är de egna tillgångarna en trygghet man vill skydda. Har man inte det blir gruppen och samarbete tryggheten.  Jag tror att människor i viss mån, medvetet eller omedvetet, går på hur trygga de känner sig i sin egen försörjning.

#7 Ursäkta att jag gräver upp den här gamla diskussionen men jag kom på att jag inte svarade:

"Jag skulle vilja hävda att vi i Sverige är mycket, mycket nära precis samma möjligheter oavsett kön. Det har inte resulterat i en jämnlik fördelning vad det gäller yrkesval dock, lite av en paradox som likhetsfeminister vad jag vet fortfarande inte kan förklara."

Kan det vara så enkelt att kvinnor har svårt att få jobb i eller känner sig ovälkomna i mansdominerade yrken? Eller kanske att män lider stora statusförluster om de understår sig att jobba med något "kvinnligt"? Det är rimliga förklaringar för mig.

"Att helt bortse ifrån uppenbara biologiska kön och börja behandla alla barn som könlösa "hens" är nog farligt. Man utgår då från en verklighetsbild som inte har stöd i vare sig vetenskap, erfarenhet, kultur eller sunt förnuft."

Aha, du lägger bevisbördan på mig. Låt mig väga fördelar mot nackdelar:

En av de stora fördelarna med dagens modell är att människor får tydliga roller att falla in i med distinkta beteendemönster och mål. För den som har svårt att hitta egen identitet går det att falla tillbaka på sin könsroll och smälta in utan problem. Det här skulle kunna bli svårare om man slutade uppfostra barn till pojkar och flickor. Däremot så tror jag att det i stället för mans- och kvinnonormer skulle utvecklas personnormer som alla kan falla tillbaka på i stället, oavsett biologiskt kön. Kanske normer om att vara vänlig eller empatisk.

En av de stora nackdelarna med dagens modell är att den skapar ett ramverk. Ramverket kan som sagt ge stöd men det utgör också en tydlig begränsning för vad du som individ kan bli utan att möta mothugg från andra, mer normvurmande människor. Det här gör till exempel att homosexuellas och transpersoners självförverkligande försvåras. Inte bara HTBQA+-personer, alla som är avvikande drabbas. 

Könsnormerna är bara ett av många normsystem som begränsar människor men jag tror att det är en viktig början att ifrågasätta de könsnormer vi har och jobba för ett jämlikare samhälle där alla kan vara sig själva.

Hur motiverar du din ståndpunkt, utöver vaga hänvisningar till "sunt förnuft"?