Är det ingen som ifrågasätter VARFÖR de inte får träffa sina barn? Bara det ATT de inte får verkar vara nog för att tycka synd om dem, men bakom den rökridån kan det gömma sig många tråkiga fakta, som vid närmare undersökning kanske inte gör mammornas beslut fullt lika felaktiga.

Jag har svårt att ta till mig det här och kalla det könsdiskriminering, för man känner inte till vad som är anledningen till att de inte får se sina barn. Ingen rök utan eld.

Sedan finns det ju säkert de som har oturen att ha barn med en kvinna som vägrar, av egoistiska och omogna skäl, men det går inte att dra alla de här fallen över en kam, anser jag.

Många gånger tror jag det finns en anledning till varför pappan inte får träffa sitt barn.

Detta gäller väl pappor som har blivit borttvingade ur deras barns liv.  Det utan att någon har några anmärkningar på hur de var och är som föräldrar. Jag tror också att det många gånger finns anledningar till, varför en pappa inte får träffa sina barn. Men jag tror också att det är lika vanligt, att inga speciella anledningar egentligen finns. Det är könsdiskriminering, helt klart. Föräldrabalken behöver ses över.

Det här handlar ju om pappor som verkligen VILL vara närvarande för barnen. De vill finnas med under barnens uppväxt. Det talas så mycket om att pappor är frånvarande och att barn växer upp med endast en förälder. Ska inte de som vill vara med sina barn, ha den rättigheten. I många fall kanske det endast är osämja mellan föräldrarna, som gör att de behöver växa upp med endast en förälder. Man använder sig av barnen för att straffa den andre. Man kan heller inte utgå ifrån att en mamma, alltid är den mest lämpliga. Inte en pappa heller. Det är nog väldigt individuellt.

Debatten om att barn saknar pappor i samhället och konsekvenserna av det, blir ju också en aning märklig….

Jo, pappaor som inte gjort ngt fel bör få vara en del av deras barns liv, självklart.

det beror på VARFÖR ine pappan får träffa barnen.

om han tex har misshandlat mamman så finns ju risken för att han brukar våld mot barnen tex.

det finns väl en lag som säger att båda föräldrarna har rätt till att träffa barnen.

http://www.scb.se/Grupp/allmant/_dokument/A05ST0204_08.pdf

Lite om pappor och barn.

Eller papparättsgruppen…

Tyvärr har skilsmässor en benägenhet att bringa fram det värsta inom oss, ofta används barnen som slagträn och då modern vanligtvis har grymma fördelar i en rättstvist så blir det alldeles för ofta som papporna får stå utanför.

Men inte ser man feminster kämpa mot dessa könsorättvisor… ;o)

//Zac

Hallå…….är det ingen som funderar över mammorna? Varför är det så självklart jämt att mammorna är så bra för sina barn och inte papporna. Detta är ett ganska stort problem och drabbar rätt många pappor. Alla dessa pappor kan ju inte vara misshandlare och annat otäckt. Nä, jag tror att i många fall så blir det per automatik hos mamman barnen stannar. Lagen säger ju att man har gemensam vårdnad om man är gift och för samboende krävs en påskrift från mamman för att gemensam vårdnad ska gälla. Vid skillsmässa skrivs barnen oftast på mammans adress.

Jag tror att det ofta rör sig om egoistiska skäl till att, oftast pappor, blir utestängda ur sina barns liv. Jag tror inte alls att mammor är så mycket snällare och omtänksammare om sina barn än vad pappor är. I sådana här debatter så framstås oftast pappor för egoister, att de inte bryr sig om barnen, misshandlare, pedofiler och missbrukare medan samma sak sällan skrivs om mammor.

Jag anser det vara diskriminering av allra högsta grad när pappor utestängs från sina barns liv. Fortfarande fast vi kommit långt i jämställdheten. Fortfarande anses mammor (Florence Nightingalessyndromet igen) vara oumbärliga för barnen, medan barnen då klarar sig utan sin pappa. Egentligen är det ju så att barnen är i allra högsta grad beroende av båda sina föräldrar om det inte är så att någon av föräldrarna är extremt dåliga av en eller annan anledning.

Ja, jag är kvinna själv.

Någon som kollat på om pappor som tagit ut halva föräldraförsäkringen och arbetet deltid när barnen var små också blir "diskriminerade"?

Den pappa som inte varit hemma med barnen eller arbetar heltid har rimligen inte samma relation till barnen som mamman som varit hemma och sedan arbetat deltid.

Vill verkligen alla diskriminerade pappor vara ensamstående föräldrar varje vecka som mammorna är nu?

# 8 Jo jag har ju samma funderingar… Kvinnor får mycket oftare ensam vårdnad. Jag är också kvinna. Men jag kan inte blunda över orättvisor som drabbar männen för det. Det är ett jämställt samhälle, som vi ska eftersträva. Då ska vi kvinnor baske mig vara ärliga. Det gäller männen också:) De som protesterar mot att  kvinnor blir könsdiskriminerade och gapar om rödstrumpor så fort man öppnar munnen. Där kan männen skärpa sig. Det skulle underlätta jämnställdhetskampen. Det skulle underlätta för dessa män också som inte får träffa sina barn tillräckligt ofta. eller inte alls. Varför tävla om och jämföra. Se till individen istället.

PS som skilsmässobarn själv tycker jag det är fruktansvärt sorgligt att barnen inte har bättre kontakt med pappor, skilda eller ej.

Det finns ingen grupp som arbetar så mycket övertid som småbarnspappor…

Mannen är i ett enormt underläge i lagstiftningen, faktum är att det enda lagstadgade könsförtrycket som överhuvudtaget finns handlar till 100% om män… Givetvis tappar mycket jämställdhetsarbete fullständigt trovärdigheten då detta anses som en icke-fråga. Och det är alltså lagstadgat - något som faktiskt är relativt enkelt att göra något åt…

//Zac

#9. Jag har också sett tvärtom. Pappor som vill vara hemma men inte tillåts av mammorna då de anser att de ska vara hemma med barnen.

Jag har en känsla av att många pappor faller tillbaka lite grann vad gäller den här biten. De känner sig inte lika starka i sin roll vad gäller att ta hand om barn som vi kvinnor gör (genom årtuseenden av träning). Säger mamman att hon ska vara hemma så blir det nog oftast så.

Självklart finns det män som för allt i världen inte skulle vilja vara hemma från jobbet och ta hand om barn, men de blir färre och färre, tack och lov.

Sen ska bör man också ha i åtanke att de män som får som de vill av myndigheter ofta är män som är just missbrukare, brottslingar och annat. De är otroligt manupulativa och har oftast redan lyckats trycka ner sin f d partner i dyn. Vanliga reko män har det betydligt svårare i liknande fall.

# 12 Jo men kvinnornas löner har ju släpat efter. Det gör att många kvinnor är hemma just på grund av att männen tjänar bättre. Det är ju inte bara Florence Nightinggalessyndromet som blombuketten så rätt beskriver att vi kvinnor ofta lider av, som är problemet. Ekonomin gör också så att pappor tillbringar mindre tid med sina barn än vad de kanske skulle vilja göra i många fall. En del kvinnor skulle säkert hellre jobba. Sedan vid en skilsmässa så konstaterar man att kvinnan har varit mest med barnen.

 Lika lön för lika arbete är inte det också lagstiftat egentligen? Men det verkar inte vara så enkelt att göra något åt…. dessutom så påstår en del män att det inte existerar. Vill man ha rättvisa åt männen så vill man också ha rättvisa åt kvinnorna. Eller?

#14 Visst, men det är fortfarande en lagstadgat könsförtryck som står svart på vitt i lagboken… Det kan man på direkten göra något åt, men istället gäller det för jämställdhetsindustrin att kämpa för ett (ej förklarat) löneglapp på 0,25-2%…

//Zac

# 15 Men löneglappet kan ju vara en bidragande orsak till att männen förlorar vårdnaden ofta… de anses ofta ha varit mindre med barnen. Det blir lite bakvänt om inte män vill ha lika löner, så att den som passar bäst och vill det kan stanna hemma. Jag lade in flera länkar i en tidigare tråd som beskriver löneskillnaderna. Det där med procenten förvillar. Männen tjänar ofta så pass mycket mer att det blir kvinnan som stannar hemma.

Man ger vårdnad till kvinnor för att kompensera dem ett oförklarat
löneglapp från en kvarts, till två procent?

Ska man iskallt se till barnens bästa i det läget så torde nog vårdnaden iså fall tvärtom gå till den som har högst inkomst eller? Nu förordnar jag personligen givetvis inte detta!

//Zac

# 17 Det är inte det jag säger. Utan att kvinnorna är mer med barnen när de är hemma. Det ger dem ett försprång. Männen skulle tjäna på att kämpa för helt likvärdiga löner anser jag. Då skulle de förmodligen stanna hemma mer. Vi skulle få se då om så blev fallet.

 Vill männen vara hemma mer med barnen? Jag tror att den som har högst lön jobbar och den som har mindre blir hemma. Det även om skillnaden inte är så stor. Män har oftast högre lön. Alltså blir flera kvinnor hemma.  Vi värderar pengar högt vi människor. Eller tycker män i själva verket att det är bra som det är? Att barnet nödvändigtvis skulle må bäst hos den med högst inkomst är rena nonsens.

#18 Men skall lönen användas som utslagsfaktor när det i övrigt inte spelar någon roll om vem som får vårdnaden?

//Zac

Vad menar du? Jag tycker givetvis att lönerna ska rättas till. Då kan männen visa om de vill stanna hemma. Kvinnorna får skärpa sig och minska på Florence N syndromet. Det är ett samarbete som vill till om vi ska få se en förändring. Att hålla på och jämföra hjälper väl inte. Lönerna används ju som en utslagsfaktor nu….

Undrar hur många kvinnor som skulle vilja byta bort barnafödande/moderskapet samt mammaledigheten mot 2% mer i lön…

mvh
Oskar

#20 "Lönerna används ju som en utslagsfaktor nu…." Du menar i annat än vårdnadstvister antar jag?

//Zac

# 21 Nej barnafödandet blir lite svårt att byta ut:) Det är ju biologiskt, liksom amning. Vi kvinnor knyter barnen till oss tidigt. Inte vårat fel direkt. Det är så konstruerat. Det handlar väl inte direkt om vi vill byta ut barnafödandet. Vi kvinnor föder barn helt enkelt. Ni män hjälper till att göra dem:) Ni kan väl unna oss lika lön ändå.

# 22 Männen slås väl ut vid vårdnadstvister om mamman varit hemma och knytit större band till barnet. Där kan förändringar göras, så att pappan kommer ikapp efter det att barnet väl är fött och ev. färdigammat. Lika löner skulle väl underlätta då. Så visst är väl lönerna en utslagsfaktor som bidrar väldigt till att jämnställdhetsarbetet försvåras, även när det gäller andra saker. Allt hänger ju samman.