Oj det där är en svår fråga. Man kan tycka att det är självklart att UD ska hjälpa till när en svensk medborgare är i knipa någonstans på jorden. Men å andra sidan måste ju UD sätta upp en gräns för vad de kan bistå med. I alla fall när det gäller pengar. Vet att UD idag kan ge snabba lån till svenskar i nöd, kanske de kunde utöka den servicen. Dvs ge de anhöriga ett snabbt och fördelaktigt lån så att de har råd att chartra en helikopter.

Har för mig att vissa länder kräver att de som gör expeditioner eller rör sig i otillgängliga platser tecknar en speciell försäkring.

Oskar

Jag håller med om att det är en svår fråga.

Mvh // Staffan
ps. Skickade tidigare idag nedanstående mail.

----- Kan inte ni på Aftonbladet ordna en insamling så att vi läsare tillsammans kan samla ihop de pengar som krävs för att bekosta den helikopter som kan underlätta sökandet efter Tomas Olsson. Att svenska myndigheter tar för lång tid på sig för att besluta om denna fråga vet vi ju redan..

Mvh // Staffan

Bra initiativ!!

Oskar

Nej tack. Inte ett öre av skattepengar till vettvillingar på bergstoppar! Insamling då? Ja, den som vill samla in må göra det. Men bättre då att samla pengar till något vettigt ändamål.

#4

Du menar alltså helt kallt att han får skylla sig själv? Knappt värt att göra en insamling?

// staffan

# 3

Håller med vilket bra initiativ!

Lisbeth

#5. Svar: ja. Han och hans försäkringsbolag får skylla sig själva. Jag har inget till över för galningar på toppen av Mount Everst.

Då ser vi annorlunda på saker och ting; om jag visste säkert att killens liv kunde räddas till priset av lite materiella tillgångar så skulle jag inte tveka.

/ staffan

#8. Varför det? Varför är just denna person så viktig för dig? Det finns tusentals andra som råkat ut för icke själförvållat lidande. Den här har ju med vett och vilja åkt skidor på Mount Everest! Vad hade han väntat sig!

Han hade väntat sig att med nöd och näppe, och med livet som insats, ta sig ner för det väldiga berget, som tagit så många människors liv…

Jag håller med Maximilien. Här är en kille som fullt medvetet utsätter sig för livsfara.

För de pengarna en helikopter skulle kosta kan jag tänka mig att man kan rädda livet på hundratals, kanske tusentals människor som kämpar lika hårt för att överleva som den här killen kämpat för att ta sig så nära döden som möjligt…

Skicka hellre mina skattepengar till de som har det svårt än till människor med gott om pengar som vill riskera sitt liv.

Han må vara galen som utsätter sig för livsfara på det här viset, men var tog all solidaritet och medmänsklighet vägen?

Ska vi även strunta i rattfulla som kör av vägen, narkomaner som tar överdoser eller en fotbollshuligan med en kniv i magen?

Vi kanske ska låsa akutmottagningarna för dessa personer i och med att de själva utsatt sig för risken?

Jag håller verkligen med Anders och Maximilen. Äker man skidor ner för ett stup som ingan annan har överlevt innan så får man skylla sig själv. Det är ju uppenbart att de inte tagit rätt försäkringar eller satt undan pengar för en ev räddningsaktion. 

Möjligtvis skulle UD kunna låna ut pengar mot fullgod säkerhet. Men att slösa skattepengar på idioter är förkastligt. Skulle vi slänga ut en miljon i sjukhuskostnader på en svensk knarkare som tagit en överdos i Indien. Knappast va? AB hade inte skrivit om det heller.

Dessutom är killen till 99,999% säkerhet död redan.

#12 Det är ju en viss skillnad mellan att ha en sjukvård för alla här i Sverige och att dra igång en räddningsexpedition i Himalaya…

Tuff fråga.

1. Varför bryr man sig mer om denna risktagande snubben än barn som far illa?

2. Om man får skylla sig själv för att man utsätter sig för fara, var går då gränsen?

Om er dotter under en tävling rider i fullfart, faller och slår sönder ryggraden, får ni skylla er själva då? Det är precis lika onödigt att tävlingsrida som att bestiga berg.

För min del måste jag nog gå efter devisen att ett liv är ett liv och alla liv är lika mycket värda, oavsett om man är modig eller feg, rik eller fattig, försiktig eller risktagande, lyckosam eller otursdrabbat.

#14: Så du hade tänkt annorlunda om han störstade 2000 meter utför Kebnekaise? Samma korkade risktagande.

Jag hade tänkt annorlunda ja. Jag ser bergsbestigning i Kebnekajse som en ganska normal fritidsaktivitet.

Jag bor i Nv Skåne. Varje sommar räddas folk på Kullen.

En svensk tar anställning som legosoldat i ett afrikanskt krig. Han kidnappas. Ska Sverige arrangera en fritagningsaktion?

#17 Anders, om olyckan händer i Narvik då?

Jag anser att varje vuxen individ har ansvar för sina egna handlingar och det som man själv utsätter sig för. Det innebär tycker jag att man bl.a. måste teckna försäkringar som täcker de risker som man tar.

Men det fråntar inte samhället och inte den enskilde individens ansvar som medmänniska att ingripa på olika sätt när något inträffar. Det är väldigt viktigt att inte glömma att det även kan finnas andra inblandade barn, föräldrar m.m. Ska vi strunta i dom också?

Jag tycker att det var ett väldigt bra initiativ av Staffan. Det tyder på civilkurage. Det skulle vi behöva lite mer var och en. En liten väckarklocka anser jag. Jag ska jobba med min egen. Det är vad vi gör som räknas, inte vad vi säger. Titta på politikerna. De är ett bra ex.

#18 Skogskatten, då kommer Norge att ta hand om det. Jag tror inte vi har någon "world-wide" räddningsjour för svenska medborgare?

Jag förstår visst att frågan inte är så svart-vit som jag (och andra) försöker få den till här.

Visst ska svenska ambassaden t.ex. ställa upp och stötta svenskar som råkar i nöd runt om i världen. Men räddningsaktioner brukar väl ändå hanteras lokalt?

Jag lyssnade på Göran Kropp en gång då han berättade om sin cykling och bergsbestigning på Himalaya. Hur han gick förbi lik efter lik på berget - och skräp i mängder. Det finns inga möjligheter att i den extrema miljön bara "åka upp och hämta". Det är förenat med stora kostnader - och risker.

Göran Kropp själv var ju väldigt noga med att bära ner precis allt han bar upp. Han ville inte lämna ännu mer skräp…

Vad jag menar är att det är en väldigt extrem miljö, och det måste man ju vara fullständigt medveten om då man beger sig dit. Risken att omkomma är mycket stor. Möjligheterna att genomföra räddningsaktioner är mycket små.

Det är inte bara att lyfta telefonluren och beställa en helikopter. Det går säkert att göra i Kebnekaise eller i Narvik.

Läser man artikeln verkar allt helt i ordning; - Olika grupper och lokala myndigheter studerar vilka möjligheter som finns. Kostnaden kommer att tas av försäkringsbolag. Att helikoptern inte startat beror snarare på problemen att överhuvudtaget flyga i området än på UD logiska beslut att inte betala.

Anders (+Maximilien & AktieTrader),

Om någon försöker ta självmord då? Ska vi bara låta den människan ligga där med 200 värktabletter i magen och dö? Mer medvetet risktagande än så blir det knappast. För mig tyder såväl det som att åka skidor ned för en 10.000 meter hög bergvägg på att människan inte är helt psykisk frisk och saknar spärrar.

För det kan väl ändå inte vara en kostnadsfråga för vad ett liv är värt?? Eller är det vad du/ni försöker säga??

Mvh // Staffan

#21 Det är bra att många frågor och argument dyker upp. Det visar ju att ingen fråga är enkel att besvara? Det är enklare att ställa frågor än att besvara dem.

(Ingen har besvarat min fråga om legosoldaten…)

En skiljelinje är ju landsgränsen. Vi kan ju omöjligt ha räddningshelikoptrar, ambulanser och båtar över hela världen. Skulle vi ha hyrt in egna brandmän om det fanns svenskar i ett hus som brinner i New York?

Sen har inte ett liv obegränsat värde. Fråga den som ansvarar för sjukvården - vi kan inte lägga obegränsat med pengar där även om det skulle rädda liv. Vi måste göra bedömningar - var gör pengarna mest nytta? Vilka kostnader är rimliga?

Jag tycker inte det är rimligt att bekosta räddningsinsatser för enskilda i andra länder. Det finns naturligtvis undantag - t.ex katastrofer då det behövs hjälp utifrån.

Som jag förstått från rapporteringen så finns hjälp i Kina. De avväger om det är möjligt och rimligt att göra en insats. Det handlar naturligtvis bl.a. att avgöra hur stor risk man utsätter helikopterbesättningen för.

Jag förstår din poäng Anders. En annan faktor i ekvationen är också om ett liv som förmodligen redan är förlorad är värt så pass mycket att det är värt att riskera ett räddningsteam på 4-5 personer.

Detta dilemma tror jag att vi kommer att se mer av inom en snar framtid. Jag tror att försäkringsbolag kommer kräva att alla bilar har en svartlåd och/eller övervakas med GPS. Om du orsakar en olycka och inte följt trafikreglerna kommer försäkringsbolaget helt sonika friskriva sig från allt ekonomiskt ansvar. Rätt eller fel?

#23 Marknaden borde i så fall förse dig med olika alternativ. En billigare försäkring som kräver mer av dig, eller en dyrare som tillåter mer.

Jag tycker visserligen att man måste vara en diplomerad "dåre" för att ens försöka åka skidor ner för ett berg där det är nästan lodrätt hela vägen. Men jag håller med skogskatten i att som svenskar ska vi i möjligaste mån ta hand om varandra när man råkar illa ut. Självklart skall UD betala för detta tycker jag. Det lär knappast bli några större kostnader heller i framtiden. Det är nog inte så många som gör just sådana här och liknanade saker.

Visst UD får ett problem om man börjar betala till vissa saker men inte andra. men UD hjälper ju till med t ex rättshjälp för svenska medborgare som hamnat i fängelse för narkotika brott utomlands och även andra brott. Det får väl vara så att man bedömmer från fall till fall. Men om det gäller att rädda livet på en svensk medborgare bör inte kostnaden vara avgörande.

Det dras en massa paralleller till skidåkaren som om man vore tvungen att tycka än det ena, än det andra bara för att man menar att han får skylla sig själv som stavar sig fram på Mount Everest! Sedan var det ju inte någon "olycka" sådär i största allmänhet som Skogskatten ville göra gällande. Utan en rätt sannolik följdverkning av att ge sig ut på det där idiotiska sättet.

Hörde honom kallas "äventyrare" på radioekot idag. Ett sådant trams! Skulle han mot rimlig förmodan återbördas till Sverige får han väl heta "hjälte" också fast han bara kostat pengar, riskerat andra människors liv och dummat sig. Och sedan åker han iväg på nytt men då för en tur i tvättbalja nedför Niagarafallet. Lycka till, tokfrans, säger jag. Och låt mig slippa bli inblandad!

Jag läste att om det blev pengar över på insamlingen skulle de gå till att sätta upp en staty av honom…

#27. Mot dårskapen kämpar själva gudarna förgäves.

#27. Statyn borde i så fall föreställa vår hjälte utrustad med tvättbalja som huvudbonad.

Jag vet att när olika äventyrare sysslar med farliga utmaningar i Norge så rycker den Norska fjällräddningen ut, men numera så får de nödställda själva betala för insattsen, vilket jag tycker är rätt. Det är ju oftast en farlig situationför fjällräddare att undsätta någon som dumdristigt har satt sig i fara. Att bestiga Himalaya med skidor kan är dumdristigt..

Anmärkningsvärt att alla tidigare tillsynes borgarmotståndare helt vänt om i denna fråga rent ideologiskt. De grundläggande värderingarna om solidaritet och kollektivt ansvar är som bortblåsta och har bytts ut mot en individen-ska-klara-sig-själv-attityd.

Försäkring som villkor för sjukvård à la USA väntade jag mig inte att ni skulle förespråka.

Hade killens föräldrar hetat Wallenberg eller Rausing hade han förmodlingen blivit hämtad redan i fallet. Men det är tydligen vad som krävs för att man som svensk "äventyrare" skall få stöd från sina "solidariska" landsmän.

/Ida

#31: Jag slogs av samma sak.

#31 Som sagt - det är många som ställer svåra frågor här. Men ingen som vill besvara dem…

Ska vi alltså alltid skicka (eller bekosta) räddningsaktioner när en svensk råkar illa ut. Vad det än gäller, var det än är och vad det än kostar?

#33: Ska man hitta en universallösning som är objektiv och med tydliga avgränsningar håller jag helt med dig om att det är inom Sveriges gränser som man hjälper svenskar.

Följdfrågan är dock vad vi gör när ickesvenskar råkar illa ut i Sverige. Ska vi bara ignorera att dom ligger där och blöder?

Det är nog inte aktuellt. Himalayafallet är väl ett bra exempel. Sveriges ambassader har varit högst aktiva (enligt dagens tidning) när det gällt att stöta på om olika lokala insatser.

Däremot ska man normalt inte bekosta eller arrangera räddningsarbete i andra länder.

Han hittades tydligen död av de två sherpas som hjälpte honom upp.

En utsatt svensk medborgare, som råkar ut för eller utsätter sig för något i Sverige eller utomlands, bör få hjälp av svenska myndigheter. Enda undantaget är om riskerna för att rädda personen är större än vinningen av aktionen, dvs om räddningsmanskapet riskerar att skadas/dödas för att uppnå målet.

Det skall alltså inte vara en ekonomisk fråga med tanke på det solidariska grundtänkandet vi har här i Sverige.

Gällande antagandet att man kunde välja vart skattepengarna skall gå, räddar jag hellre Tomas Olsson på Mount Everest än att år efter år försörja kräsna latmaskar här hemma som vägrar jobba.

#36 Du menar alltså på fullt allvar att nuvarande sätt att hantera detta - stöd från ambassader med myndighetskontakter och liknande - ska ersättas av svenskt finansierade och organiserade räddningsaktioner över hela världen?

För min del så anser jag att vi ska ha ett fullgott skydd för i stort sett allt vi kan råka ut för…så länge det rör sig om händelser i Sverige. I Sverige har vi (medborgarna genom politikerna) kontroll på hur skyddsnäten fungerar. Vi vet vad räddningstjänst och liknande kostar och hur de ska användas. Om vi skulle sträcka samhällets service till att gälla över hela jordklotet så skulle planeringen bli ohållbar tror jag. För var ska man dra gränsen?

I fallet med Himalayaexpeditioner som går snett, ska staten då hyra helikoptrar och annat oavsett kostnaden? Eller ska vi ha resurser att skicka räddningsutrustning från Sverige? Om jag går vilse i otillgängliga trakter i Amazonas, ska jag då kunna ringa hem till Sverige på min satellittelefon och inom 24 timmar så blir jag upplockad av räddningsverkets jourhavande sydamerika-grupp? Eller ska ambassaden i Brasilien ha resurser och bemanning att kunna hantera sådana saker? Kanske lite tillspetsat…men ändå…

Jag tror att när man reser så reser man på det besökta landets villkor. Sedan finns UD där som ett stöd, men inte ett ekonomiskt sådant.

Sedan är det en annan sak att Sverige kan ha beredskap för att katastrofer händer runt om i världen, tex tsunamikatastrofen. Så att ha en speciell "styrka" som kan hjälpa svenskar i nöd är såklart bra! Men att räddningsoperationen sedan ska betalas av skattebetalare är kanske inte lika självklart tycker jag.

mvh
Oskar

#37 Jag tycker att de löst detta på ett bra sätt nu Anders. Jag tror dock att vi talar om olika saker och det som gjorde mig uppmärksam i den här tråden var flertalet instämmanden om att försäkring bör vara villkoret för sjukvård.

#38 Jag förstår din poäng Oskar och jag håller givetvis med om att Sverige inte kan stå startklara för att rädda någon som gått vilse i Amazonas.

Argumentet var dock att han själv vållat sig detta problem. Det var därmed intressant att höra vilka som omfattas av skyddsnätet trots att de själva orsakat det och vilka som inte gör det.

/Ida

#34 Inom Sveriges gränser tycker jag alla, oavsett nationalitet, ska få samma hjälp. På samma sätt som jag hoppas få hjälp när jag befinner mig i ett annat land.

Vem som ska betala är en annan sak.

mvh
Oskar

# 31   För egen del så tycker jag INTE att plånboken ska styra vilken vård man får. Jag vill definitivt inte att det ska vara som i USA! Men i det här fallet när man utsätter sig för EXTREM livsfara så undrar jag om det finns något annat alternativ än en försäkring som täcker allt. Det av omsorg om sina nära och kära.

Jag tycker att det är självklart att vi ska göra ALLT som enskilda individer och på samhällsnivå för att rädda liv. Men jag tycker ÄVEN att det är LIKA viktigt att vända på det hela och titta på vad vi själva har för ansvar som enskilda individer. Både mot varandra och mot samhället i övrigt. Vi utsätter ju faktiskt kanske andra för extrem livsfara genom vårt sätt att leva och genom att ta EXTREMT onödiga risker. räddningspersonal m.m.

DET är också omsorg om andra!

Intressant debatt!

Lisbeth, elegant sammanfattning av både samhällets och individens ansvar i sammanhanget:)

Jag kan också tycka att staten/myndigheterna borde informera oss medborgare om vad som gäller på ett bättre sätt. Det märktes ju under tsunamikatastrofen att många trodde att de kunde få mer hjälp och stöd från Sverige.

mvh
Oskar

Mycket intressant!

Jag måste tyvärr ställa mig på cynikernas sida i den här frågan. I grund och botten ser jag det som en prioriteringsfråga. Varje år dör det, i Sverige, tusentals människor i t.ex. lunginflamation eller influensa. Många liv kan räddas med mycket små medel med t.ex. vacciner. Det gör vi inte. Dagligen svälter tusentals människor ihjäl runt om i världen. Dem hjälper vi inte heller.

Men när en svensk, frivilligt och medvetet utsätter sig själv för livsfara så anser vi att sverige via skattepengar ska finansiera en räddningsaktion på andra sidan jorden? Hur många svältande barn kunde vi rädda för samma kostnad? Hur många influensavaccin skulle vi kunna finansiera?

Jag kan inte se hur det kan vara statens ansvar att ta hand om alla svenskar, oavsett var de är och vad de gör.

Något anmärkningsvärt i debatten om äventyrare och dess riskbenägenhet kan man läsa mer om här:

"40 bergsklättrare bara passerade döende man - ingen stannade." (Expressen 23 maj 2006)

Det säger ganska mycket om bergsklättrarnas egen mentalitet och empati. De kanske helt enkelt också anser att man får skylla sig själv om man tar sig an en sådan utmaning och väljer av olika skäl att inte hjälpa medmänniskor i nöd.

Eller så är det helt enkelt för farligt, det blir en avvägning mellan liv och död. Ibland handlar det dock säkert också om prestigen att bestiga världens högsta berg. Då undrar jag bara: ligger det inte mer prestige i att rädda någons liv?

#44 Så bra uttryckt, helt min åsikt!

#8 Absolut!!!