Varför Sverige inte längre är det "perfekta" lande
Människor klagar på att vi får det sämre, att Sverige förlorar marknadsandelar och inte längre kan behålla vår plats i välfärdsligan.
Men det finns en klar anledning därtill.
Sverige fick ett enormt försprång iom att vi stod utanför ww2. Vår industri och framförallt våra råvaror erbjöds strålande priser på en marknad som skrek efter materiel under åren efter kriget då väst explosionsartat startade återuppbyggnaden av Europa.. Lagom till att den värsta boomen lagt sig exploderade Korea med nya toppnoteringar på malm o virke.
Detta fick den socialistiska majoriteten med hjälp av en eller annan folkpartist att införa ATP, ett pensionssystem som bygger på en ständigt stark tillväxt.
På detta började man sedan plussa på med sociala reformer som, för dem som kunde räkna, redan i slutet av sextiotalet visade att det höll på att barka åt helsike.
Redan under slutet av sextiotalet började andra länders förmåga att konkurrera märkas. Skoindustrin slogs ut, tekoindustrin o varvsindustrin följde. Vi unnade oss för höga löne o skattekostnader varför andra länder tog över…
Idag med en låg tillväxt, en låg ränta så klarar inte pensionssystemen av sina åtaganden. Man talar om höjda pensionsåldrar. Istället borde man tala om höjda inbetalningar till individuella kassor. I dag, i dagsvärdepengar bör varje pensionär ha 5,6 miljoner på sitt pensionskonto. Det betyder att varje individ under 40 år bör avsätta ca 120000 om året till sin kassa, för att få en pension på 15000/mån
Ränta på ränta effekter kan naturligt påverka..
Om man ska betala skatten vid insättning eller uttag är sedan en annan fråga.
Den som sätter in mindre, antingen beroende på för få år och eller för låg inkomst kommer att sitta illa till (gör det väl redan)
hade varit trevligt att haft såna slantar att man sätta in 120k om året men det är mer än min årsinkomst
#1 Ja det problemet är jag medveten om. Men för att få en "dräglig" pension krävs väl dessa summor. Alternativet är ju att belasta statsbudgeten med pengar till pensioner (vilket görs i form av bidrag i olika former) och frågan är om man rent moraliskt kan belasta kommande generationer för vår vällevnads skull.
Den gamla hårda sanningen kvarstår..som man bäddar får man ligga.
Vi ska ha ett skyddsnät, men inte ett skyddsnät till vilket pris som helst eller till vilken standard som helst
Varje svensk medborgare (och de flesta med uppehållstillstånd) får ju upp till 8200 kr/mån före skatt + ev bostadstillägg. Och det oberoende av vad man tidigare betalat in. Det är det säkerhetsnät samhället erbjuder.
Det är ju därför det är så viktigt för oss med lägre inkomster att "bunkra upp" resurser, då dessa resurser inte påverkar garantipensionen.
Inga skulder vid 60 är och bör vara ett primärmål.
#2 jo hålla sig skuldfri o hoppas på att vinna på lotto trotts att man inte spelar på det
Får se om jag som 50-åring är skuldfri vid 60, har i alla fall "bara" ett CSN-lån på mindre än 100 000. Men det lånet har lönat sig eftersom mina universitetsstudier (började sent, vid 35) gett bättre inkomst.
Jag säger inta att jag gillar situationen, bara att det är den verklighet vi lever i.
När jag idag ser folk bygga hus med i stort sett amorteringsfria lån..bara för att ha råd, då blir jag mörkrädd. För vad händer med dem om räntan stiger med 4, 5 % för det lär den göra så småningom.
Vi sitter i en situation där lagstiftarna har ordnat så att alla (med vissa få undantag) är garanterade upp till 8200 i garantipension, oavsett hur mycket man betalat in och under vilken period man gjort det. Humant, javisst.
Men vi som samhälle kommer att få en stor grupp äldre som inte har nog mycket för att leva och lite för mycket för att dö.
Med allt kortare period i arbete och allt längre period som pensionär måste vi betala in mer, om vi inte ska belasta samhället med högre skatter, vilket vore fatalt med tanke på vårt redan höga skattetryck.
Å andra sidan producerar vi mer än vi någonsin gjort, också räknat per capita.
#6 men det hjälper ju inte individen som själv ska skrapa ihop till en dräglig pensionärstillvaro. Visst man kan ju som en del vill, omfördela. Men dels har det i förlängningen nackdelar för landet och dels är kapitalet betydligt flyktigare idag, med andra ord så rinner det dit det skattas lägst . Nej vi måste nog själva arbeta ihop vårt välstånd inte ligga andra till last om det ska fungera i längden.
Starta ny diskussion