Annons:
Etikettskola-utbildning
Läst 492 ggr
Tottenypan
2020-03-16 11:44

Skolan. Fostran eller lärande?

Vem skall ha ansvaret för mina barns fostran? Jag eller skolan? Idag verkar ideologiskt laddade begrepp som "jämställdhet", "genusteorier" och "genusperspektiv", vara fullständigt implementerade i den svenska skolan. Problemet här blir att jag som förälder och hemmahörande inom den liberala ideologin, vill lära mina barn "kritiskt tänkande". Jag vill lära dom att själva se att det liberala begreppet "jämlikhet" är oförenligt med det socialistiska och feministiska begreppet" jämställdhet". Jag vill lära dom att själva se att " teorier om det "sociala könet", inte är någonting annat än just grundläggande "ad hoc teorier", inom en viss ideologi  och definitivt inte en universell sanning. Att lärarna (förlåt, jag menar pedagogerna) lär mina barn att tänka kritiskt och om hur de olika ideologierna ser ut, har jag absolut ingenting emot. Att pedagogerna fostrar mina barn i "jämställdhet" och "genustänkande" är jag dock djupt kritisk till.

Thomas Nygren

Fårösund

Annons:
Cragan
2020-03-16 14:38
#1

endligt mig så ska föräldrar fostra och skolan ge kunskap  men det har inte skolan gjort på ganska länge iaf inte enbart.
det viktigaste en lär sig i skolan är att återge svaren läraren vill ha och inte hur man sorterar information som borde vara det man får lära sig.

Draken
2020-03-18 18:13
#2

Jag anser att det är föräldrarna som skall fostra barnen och inte skola eller förskola.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

LBB
2020-03-19 00:48
#3

För att snacka data. Det är föräldrarnas skyldighet att ge barnen en kompatibilitet så att de kan tillgodogöra sig den utbildningen skolan tillhandahåller. Det innebär att man hemifrån har med sig en social förmåga så att man kan interagera både med klasskamrater, med lärare och att man inte negativt påverkar undervisningen

Tottenypan
2020-03-19 10:05
#4

Ja, Jag håller med.  Huvudansvaret för att ge barnen grundläggande demokratiska värderingar, så att dom kan fungera socialt i en grupp människor, ligger på föräldrarna. Men här har även skolan ett visst ansvar för att "förvalta pundet", då det faktiskt är där som barnen tillbringar huvuddelen av sin vakna tid i just stora grupper. Man räcker upp handen när man vill säga något. Man avbryter inte, utan låter andra prata till punkt. Man sitter inte och knappar på mobilen, vare sig i klassrummet eller i matsalen. Man tar inte till fysiskt våld, annat än i rent nödvärn, om man hamnar i konflikt med andra människor osv. 

Det måste också ingå i en demokratiska fostran att lära sig att andra människor faktiskt kan ha en annan åsikt om saker och ting och att man i en så hög utsträckning som möjlig, faktiskt måste  respektera detta, även om man inte håller med i sak. 

Det jag vänder mig emot, är en "politiserad" skola, där barnen får lära sig ideologiskt laddade värderingar, som står i strid med de värderingar som jag har som förälder. Som liberal  är jag exempelvis för jämlikhet, då det är ett centralt begrepp inom den liberala ideologin. Jag vill inte att skolan skall lära mina barn att jämställdhet är en självklar, nödvändig förutsättning för en demokrati, då begreppet egentligen har sina rötter inom den socialistiska "liturgin". Detsamma gäller för de mer eller mindre förvirrade genusteorier, som man nu försöker implementera hos barnen som en självklar och grundläggande sanning.

Thomas Nygren

Fårösund

Tottenypan
2020-03-23 13:33
#5

Vill även i sammanhanget, tillägga att jag faktiskt tycker lite synd om dagens lärare och skolpersonal, som måste vara alla till lags. Både elever, politiker och inte minst egocentriska föräldrar. Med egocentriska föräldrar, så menar jag föräldrar som i högre utsträckning än vad tidigare generationers föräldrar gjorde, kräver att skolan skall anpassas utifrån just deras barns behov. Förändringarna inom skolbespisningen kan väl vara rätt så belysande. Idag har alternativen flerdubblats jämfört med tidigare. Vi har laktosintolerans, glutenintolerans, vegetariska alternativ, religiöst motiverade alternativ o.s.v. Jag säger inte att vi inte skall servera exempelvis medicinskt motiverade alternativ, utan konstaterar bara att kraven på skolan har ökat kraftigt under de senaste åren. Här vågar man väl också anta att den ökande andelen "diagnoser", bland främst barn och unga, under senare år, också ställer ökade krav på skolan.

Dagens Medicin 2018-05-04, skriven av Anja Haglund/TT.

 "Antalet barn med en neuropsykiatrisk diagnos, som adhd, autism och Aspergers syndrom ökade med över 300 procent mellan 2006 och 2016, enligt P4 Värmland."

Vad denna ökning i antalet diagnoser bland barnen sedan beror på, är en helt annan fråga.

Thomas Nygren

Fårösund

Maria
2020-03-23 13:43
#6

#5 Du tycker det mesta var bättre förr verkar det som😁

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Tottenypan
2020-03-23 14:08
#7

Och vilken är logiken? Om man ifrågasätter eller kritiserar delar av utvecklingen idag, betyder det då automatiskt att man är bakåtsträvare? Tänk på att det förr fanns människor som ifrågasatte både "häxbränningarna" och "Inkvisitionen". Var dom också bakåtsträvare? "

Maria
2020-03-23 14:14
#8

Jag utgår bara från dina trådar du skrivit här på iFokus😉 Bakåtsträvare har väl alltid funnits och kommer med all säkerhet att försätta finnas i framtiden.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tottenypan
2020-03-23 16:06
#9

Du  är i din fulla rätt att tycka precis vad du vill om mig som person. Dock så tror jag, att det i det här forumet är mer fruktbart att diskutera sakfrågor än att klistra "epitet" på varandra. Har man ingenting annat att komma med, så kan man ju alltid dra igång en pajkastning? Jag har aldrig sagt att det var bättre förr. Att jag kan vara bekymrad över vissa trender och tendenser i samtiden, behöver väl inte per automatik innebära att jag måste tycka "att allt var bättre förr"?

Maria
2020-03-23 17:14
#10

#9 Nej inte alls. Det var därför jag skrev "verkar det som". Jag uppfattar dina inlägg som bakåtsträvande. Jag pratar om din text. Hur du är som person har jag ingen aning om. Var får du pajkastning ifrån?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tottenypan
2020-03-24 00:27
#11

Vi kan nog lugnt utgå ifrån att vi inte har "samma" syn på världen du och jag. Det är helt okej. Vi lever ju trots allt i en demokrati. Då jag gillar sakliga diskussioner av typen "pro et contra", så kan jag bli lite störd på att folk börjar klistra etiketter på mig, som egentligen inte är relevanta för diskussionen. Jag vill bli bedömd för det jag säger, inte dömd för det någon annan tror att jag kan säga. Jag vill bli bedömd för den jag är, inte dömd för vem någon annan tror att jag är.

#7. "Och vilken är logiken? Om man ifrågasätter eller kritiserar delar av utvecklingen idag, betyder det då automatiskt att man är bakåtsträvare?"

#9. "Att jag kan vara bekymrad över vissa trender och tendenser i samtiden, behöver väl inte per automatik innebära att jag måste tycka "att allt var bättre förr"?"

 Thomas Nygren

Fårösund

Maria
2020-03-24 08:09
#12

#11 Vad är det som gör dig så bekymrad när det gäller exempelvis neuropsykiatriska diagnoser?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tottenypan
2020-03-24 09:39
#13

#12. "Vad är det som gör dig så bekymrad när det gäller exempelvis neuropsykiatriska diagnoser?"

"Saxat" ur inlägget "Diagnoser, nyord eller symptom?" #21

" Sedan vet jag inte om jag håller med om att "dom psykiska livsbetingelserna har blivit bättre", när en allt större andel av befolkningen måste äta "lyckopiller" och annan psykofarmaka för att överhuvudtaget orka med vardagen? Det kanske skulle vara bättre att försöka identifiera och undanröja dom grundläggande orsakerna till symptomen, än att bara försöka lindra symptomen?"

Ser du inga bekymmer i att en allt större andel av befolkningen måste äta "lyckopiller" och annan psykofarmaka, för att överhuvudtaget orka med vardagen?

 Neuropsykiatriska diagnoser och medicinering mot symptomen på dessa, gör mig inte bekymrad i sig, även om jag naturligtvis tycker synd om de drabbade. Det som gör mig bekymrad är att vi inte verkar förstå vilka dom bakomliggande orsakerna är, till att allt fler och fler drabbas av diagnoser. Det måste ju vara bättre att "mota Olle i grinden" än att behöva medicinera en allt större och ökande andel av befolkningen?

Thomas Nygren

Fårösund

Annons:
Maria
2020-03-24 09:47
#14

#13 Vänligen sluta med att kalla det "lyckopiller" Ju mer vi lär oss om de olika diagnoserna ju mer kan vi vara behjälpliga. Forskning pågår alltid. En del diagnoser verkar vara ärftliga så hur gör vi där?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tottenypan
2020-03-24 10:18
#15

Uttrycket "lyckopiller" florerar med jämna mellanrum i media. Ett preparat som tar bort ångest och ersätter den med en mild euforisk känsla (typ Oxascand), måste väl ändå av en lekman få kallas för just "lyckopiller", utan att någon "blir trampad på tårna"? I de fall man kan ana ärftliga samband hos vissa diagnoser, så kan väl psykiatrin länka ut dessa till genetiken? Tvärvetenskaplig forskning brukar vara fruktbar.

Thomas Nygren

Fårösund

Maria
2020-03-24 10:29
#16

https://ki.se/forskning/adhd-diagnos-som-vacker-kanslor

Klart det forskas på alla håll. Tvärvetenskaplig forskning är spännande och nödvändigt många gånger.

Oxascand är en ångestdämpande medicin och ångest är ett svårt tillstånd för den drabbade. Att då kalla den medicin man behöver för "lyckopiller" hade gjort mig ledsen. Att det förekommer här och där gör det ju inte mer accepterat.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tottenypan
2020-03-24 12:21
#17

Om man inte kan kalla en tablett som ersätter svår ångest med en känsla av mild eufori för "lyckopiller", utan att en massa människor blir kränkta, så kanske vi även bör överväga att förbjuda "stå upp" komik. Där driver man ju i allra högsta grad med politisk korrekthet, den här typen av tabun och människors lättkränkthet i största allmänhet.

Har man svårt att tackla saker för vad de egentligen är, så förstår jag att man kanske måste äta ångestdämpande mediciner. 

Jag tror tvärtom att dom flesta människorna klarar av att hantera svårigheter och problem i sin vardag med hjälp av just humor. Särskilt då galghumor. Om allting alltid måste vara så förbannat stelt och seriöst, så skapar ju det ångest i sig själv.

Thomas Nygren

Fårösund

Maria
2020-03-24 12:32
#18

Jag förstår inte riktigt din jämförelse med stå- upp- komedi och att felaktigt använda begreppet "lyckopiller" i vardagen. Är du komiker kanske?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tottenypan
2020-03-24 13:47
#19

#17. "Om man inte kan kalla en tablett som ersätter svår ångest med en känsla av mild eufori för "lyckopiller", utan att en massa människor blir kränkta, så kanske vi även bör överväga att förbjuda "stå upp" komik. Där driver man ju i allra högsta grad med politisk korrekthet, den här typen av tabun och människors lättkränkthet i största allmänhet."

Sorry. Jag har svårt att förstå hur du inte kan förstå vad jag menar i det här inlägget.

Ja, många i min omgivning skulle nog säga att jag är en ganska rolig kille som ofta skämtar, skrattar och är glad, även i den grå vardagen. Jag är dock ingen yrkeskomiker, om det är det du efterfrågar? Jag är också ganska säker på att jag själv skulle behöva medicineras med just "lyckopiller", om jag inte fick skämta, skratta och vara glad, även i den grå vardagen. Då samhället är fullt av politiskt korrekta, lättkränkta, överseriösa människor, som verkar ta sig själva på alldeles för stort allvar, så verkar jag, tack och lov, ha en outsinlig källa till nya uppslag att skämta om.

Thomas Nygren

Fårösund

Maria
2020-03-24 14:43
#20

Jag är också en glad skit och jag har råkat jobba större delen av livet i vården där medicinering och prat om mediciner tillhör vardagen och ordet "lyckopiller" har jag aldrig stött på.

Jag har heller aldrig pratat om kränkthet utan att man kan göra någon ledsen. Det är en stor skillnad. 

Du tar väldigt lätt på ett ämne som är oerhört svårt för många. Det handlar inte om att inte kunna skratta i den grå vardagen och bara ta ett piller för detta.

Nu har vi hamnat ganska så mycket utanför trådens ämne så jag har inte mycket mer att säga om det här.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Tottenypan
2020-03-24 15:22
#21

Ja, vi är lång utanför tråden.

Ja, Jag har under de senaste åren också jobbat inom vården och där administrerat medicin i många olika former. Ja, jag har hört begreppet "lyckopiller" användas inom mitt yrke.

Jag tar inte "väldigt lätt på ett ämne som är oerhört svårt för många". Tvärtom. Det jag försöker hävda, förgäves verkar det som, är att vi kanske skulle försöka hitta orsakerna bakom alla symptom på diagnoser och försöka åtgärda dom i så hög utsträckning som möjligt, istället för att bara slentrianmässigt förskriva mer och mer mediciner. Det är ju egentligen fruktansvärt att ett barn skall behöva äta lugnande / ångest-dämpande mediciner. Vad har vi då egentligen skapat för ett samhälle?

Om du jobbar inom vården, så borde du också veta, att just dom många, små skratten i den grå vardagen, gör människor både mycket lugnare och gladare. Så helt klart finns det i vissa fall, alternativ till medicinering. 

Jag har heller inte så mycket mer att säga om det här, åtminstone inte på den här tråden.

Thomas Nygren

Fårösund

.

Upp till toppen
Annons: