Man ger ju dem fullmakt i 4 år  och under tiden kan man mest bara  protestera om de inte sköter sig i ens tycke och så ställa till svars i nästa val.  Problem är att de lovar saker som sedan "nödvändigheter" omöjliggör (kan vara svårt förbättra pensionsystemet en aning samtidigt som MIV snabbt måste få något hundratal miljard ytterligare och både Polisen, Domstolsverket,  FK och AF äskar mer - men kanske istället får sparbeting), samt att deras program omfattar så vitt skilda områden. Man gillar ofta bara en del. Någon kanske gillar V:s idé att är bättre om hela järnvägsbiten ligger under en offentligdriven hatt, medan SD:s invandringsåsikter stämmer bättre än V:s. V månar mer om samer än vad kanske SD gör.  - Churchill sa ju ungefär demokrati är det minst dåliga sättet att styra ett land.

Inför förra valet uppvaktade pensionärsorganisationerna partierna om behovet av systemöversyn. Politikerna lyssnar välvilligt men kan uppskjuta saken som oprioriterad, äldre valboskap vet man var man har.

Taktiskt säga: Vi lovar under mandatperioden kraftigt öka förskolepersonalens antal och språkkunskaper. Det ger röster. Men knappast om ärligt lägger till: Bara om konjunkturerna tillåter och inte andra sektorer måste gå före.

När det gäller politikens praktiska utförande så kan jag inte ta mer ansvar än jag har befogenheter till. Som medborgare har jag, i princip, inga befogenheter alls.

Inte alldeles enkla frågor. Visst kan man säga att vi har de politiker vi förtjänar, eftersom vi valt dem.

Ibland verkar det ju dock som om engagerade medborgare mest är ett irritationsmoment. Ett konkret exempel är EU-frågan, där sossarna verkat så besvärade att behöva ta debatten.

#2 Du är väl fri att starta ett eget parti och försöka vinna medborgarnas förtroende? Eller gå in i ett befintligt parti och försöka påverka?

#4 Jo, men så har jag inte uppfattat frågeställningen i #0.

vart fjärde år får man rösta på dem som verkar minst dåliga för en själv i övrigt inte så mycket om inte direktdemokraterna vinner egen majoritet.
eller för att säga det på ett annat sätt vart fjärde år får man rösta på det parti som stämmer bäst på hur man själv vill ha det.

även om jag tycker att det första sättet o säga det är det mest ärliga

Ja vart 4 år får man rösta och det ger inte mycket inflytande och det är ett begränsat ansvarstagande

Men man kan också engagera sig politiskt i något parti och försöka påverka där. Man kan nog inte åstadkomma så mycket i rikspolitiken på kort sikt, men på kommunal nivå är det lättare. 

Man kan engagera sig i "påtryckargrupper" eller på andra sätt skapa opinioner för något.

Detta ger ett mer kontinuerligt engagemang och ansvarstagande.

Vilka fler sätt kan man tänka sig?

#3 Här kan man väl ta pensionärsorganisationernas uppvaktning av politikerna inför valet 2014 som exempel. Som jag minns det av referaten var det lite irriterande och jobbigt för en del politiker att höra krav och se skrivelser de inte vågade lova något bestämt om, särskilt som missnöje grott länge.

Apropå ansvar:  avsaknaden av tjänstemannaansvar gör att man inte kommer att kunna fastställa eventuella skuldfrågor för missgrepp begångna under coronapandemin, hävdar bland andra Henrik Jönsson.

Egentligen har vi ett större ansvar än att bara rösta,  vill vi ha den politik vi önskar så måste vi engagera oss politiskt. I kommunalpolitik och i förlängningen då regionalt och nationellt. Först fungerar vår demokrati fullt ut. För till syven och sist…vi har de politiker vi förtjänar.

#0. Eller, som man bäddar får man ligga.

#11 kunde inte sagt det bättre själv