#0. "Man kan ju undra om inte historiker 2070, kommer att se på vårt agerande, på samma sätt som vi ser på ländernas agerande 1920 till 1939"

Jag är tyvärr benägen att hålla med dig. Varje ny generation, måste tydligen göra om samma misstag som sina förfäder, gång efter annan. Den svenska försvarspolitiken är definitivt ett lysande exempel på detta. Hur trovärdiga framstår vi i omvärldens ögon, vad gäller vår förmåga att försvara oss själva?

Vad beror detta på? Historielöshet, aningslöshet eller strutsmentalitet? Undrar hur många idag levande svenskar det finns, som idag vet hur nära det var 9 april 1940? Norrmännen och danskarna vet, men definitivt inte alla svenskar. Undrar hur många svenskar det finns, som idag känner till det forna sovjetunionens krigsförberedelser mot Sverige, med bl.a. framskjutna luftlandsättningsregementen, bestående av svensktalande spetznasssoldater?

Visst, muren har rasat och Sovjetunionen har kollapsat, men jag vet inte om jag tycker att situationen i Östeuropa känns så mycket stabilare idag. Vi såg ju vad som hände på Balkan när Tito gick ur tiden. Bilderna från serbernas koncentrationsläger och från de etniska rensningarna i Srebrenica under juli 1995 gav upphov till otäcka känslor av déjà vu. Och vad händer i Syrien idag? 

Vi är naiva om vi tror att vi är immuna mot krigshandlingar och militära angrepp, när vår omvärld och vår historia ser ut som den gör. Att bygga upp en trovärdigt försvarsförmåga, tar flera årtionden om inte längre. Att nästan helt avveckla en nations försvarsförmåga, går tydligen att göra på en eller ett par mandatperioder. Vill vi leva i fred och frihet i vår svenska demokrati, så måste omvärlden vara övertygad om att vi har en uthållig och trovärdig försvarsförmåga.