Högersidan har egentligen bara ett problem. Hur tar man hand om de som inte klarar av att fatta de goda besluten?

Det är där vänstern har sitt starka kort. Inklusive - som Göran Persson säger - att detta ger en grundtrygghet i samhället som gör att folk vågar satsa.

ang. Övergripande målsättning höger

Det är väl där det brister anser jag. Det pratas mycket från högersidan om de starka och om att skapa välfärd och då alltid i termen pengar. De som inte klarar sig pratas det lite om och de är inte så få! Men de hörs sällan. Jag får ingen större känsla av att högersidan bryr sig ett dygg om dessa grupper. De går på i ullstrumporna med sitt prat om att den starke överlever. Men vad är styrka? Det som gör att de aldrig lär tror jag för egen del är att de har pengar på hög när det inträffar något i livet. Då är det lätt att vara stark i alla lägen!! Men visst det finns något bra hos alla partier. Högerns familjepolitik bl.a. tilltalar mig mer än vänsterns.

MVH Lisbeth

Många som idag kallas "svaga" och är bidragsberoende skulle kunna bli starka om de fick makt och inflytande över sitt eget liv.

# 3  Håller helt med många skulle kunna bli starka om de fick makt och inflytande över sitt eget liv. Därför måste vi hitta nya alternativ.

Men många klarar inte att yrkesarbeta. Faktum kvarstår, vad gör vi med de grupperna? Jag väntar på ett konkret förslag ifrån högersidan men även ifrån vänstern. Menar då inte bet. lönearbeten som i nuläget inte ens finns till alla. Har inte de också rätt att bli starka på sitt sätt. Kan man kräva att de ska slåss om jobben med friska. Så blir det om man sänker ersättningarna många lever redan på marginalen.

mvh Lisbeth

#4 Konkreta förslag? Vi har ju faktiskt fungerande system som tar hand om alla människor. Det finns inget riksdagsparti i Sverige som vill ändra på det.

Att bidragsnivåer och lägsta levnadsstandard kan diskuteras är väl rimligt? Vad är att leva på marginalen?

Men jag tycker också att jag gärna sett tydligare idéer hur man kombinerar ett bra omhändertagande om de som faktiskt inte kan arbeta, tillsammans med en välbehövlig blåslampa på de som kan men inte vill arbeta.

För mig är det självklart att den som arbetar ska ha det bättre än den som inte arbetar.

Poängen är väl också att det är genom att stimulera de "starka" att arbeta och vilja engagera sig som gör att det kommer in kosing till staten så det finns bättre möjlighet att hjälpa dom som inte klarar av detta på egen hand.

För mig är moroten en väldigt stor drivkraft. Moroten kan vara ekonomisk, men den kan också vara i form av mer fritid. Jag arbetar med glädje dubbelt så hårt som någon annan när jag vet att jag får något extra för det, men när min extrainsats inte ger mig något utan bara att någon annan får arbeta mindre tappar jag denna drivkraft.

För mig är kollektivismen klart hämmande. Det drabbar också de "svaga" genom att jag kämpar mindre och därmed betalar in mindre i skatt.

Jo, socialismens stora problem är att man hämmar folks drivkraft.

#0. En helt klart liberal beskrivning av den liberala människosynen och målsättningarna. Nästan som ett kampanjflygblad där allt liberalerna tycker beskrivs med positivt klingande ord, och det andra tycker med nedsättande.

#8 Visst, det var inte ett utdrag ur skolans lärobok i Samhällskunskap. Det var ett debatt inlägg.

Dock har jag flera goda vänner som ideologiskt ligger långt till vänster, och återkommande i diskussioner med dem är att de inte tror på människan.

"Reptilhjärnan" måste tämjas av kollektivet…

Vore intressant att se en liberal skriva ut vänsterståndpunkter på ett sådant sätt att andra än liberaler godkänner formuleringarna.

Varsågod att skriv från valfri utgångspunkt. Vore intressant!

#11. AndrersE, det låter som ett hederligt förslag! Frestande att anta din utmaning. Dock inte i natt! Snart sovdags.

Jag ser fram emot en utvilad Max!

Tills dess får du denna variant av #0:

Vänstern har som sin högsta vision att inte "tappa" någon människa. För att klara det utövar man en kontroll över alla människor och låter deras makt utövas via kollektiv. Man uppnår en hög "lägsta-nivå" för sina medborgare, men hämmar samtidigt utvecklingen och får en låg "högsta-nivå".

Högern har som sin högsta vision att ge alla maximal frihet. Det ger en frihet att skapa och uppnå fantastiska saker men det ger även frihet att göra dåliga saker - för sig själv och andra. Högern når en högre "högsta-nivå", men riskerar även en låg "lägsta-nivå".

#13. AndersE, en bra och hederlig ansats! Nu får jag svårt att inte åtminstone göra ett försök, när jag har sovit.

Sov gott!

Liberala människosynen i grov skiss. (Ej utdrag ur skolans lärobok och fullt möjlig att kritisera!)

Liberalt: 

Människan är atomär det vill säga hon är inte relaterad till inflytande från andra människor i form av maktförhållanden. Individerna ses heller inte i sitt sociala sammanhang. Wallenberg är en "individ" likaväl som tiggaren på gatan är en "individ". Individerna "väljer" sina liv.

I sina "val" är människan oförutsägbar men samtidigt är hon inlåst i vissa önskvärda roller, i första hand rollen som "entreprenör", i andra hand som kund. Rollen som anställd finns också men passar inte riktigt in i schemat utan ska helst förändras/kompletteras med entreprenörsskap (taxifirma, månskensjordbruk m m) eller ägande av en aktiefond för att bli liberalt begriplig.

Hur är människans karaktär? Negativ. Fuskande. Lättjefull. Den som får bidrag skor sig på det och undflyr arbete. Hon måste tvingas till arbete genom ekonomisk försämring. Piska.

Hur är människans karaktär? Positiv. Hederlig. Bäverliknande. Hon är om sig och kring sig, väljer el-leverantör och sparar till sin egen pension. Hon lever i "den lilla världen" och ser till sitt eget bästa. Hon behöver inte tvingas till arbete genom ekonomisk försämring utan arbetar om hon får belöning. Morot.

#16: Hur skulle du beskriva socialismen?

Vänstersidans människosyn går bland annat ut på att människan befriar sig från liberalernas reducerade syn och begränsningar.

#16 Varför två motsägelsefulla människosyner?

Jag har också svårt att hänga med i dina inledande formuleringar;

"-Individerna ses heller inte i sitt sociala sammanhang."

Jag håller inte med. I ett liberalt samhälle sker det sociala sammanhanget utifrån den personliga empatin, det personliga ansvarstagandet, det fria valet.

Medan den socialistiska solidariteten är kontrollerad och framtvingad på en grupp som utan ifrågasättande följer kooperativets beslut.

Grundskillnaden är ju liberalismens tro på att frihet skapar gott, medan socialismen är så mån om den absoluta kontrollen att denna i extrema fall t.o.m kan motivera folkmord (Stalins kommunistiska styre).

#19. När jag skriver att individerna i den liberala människosynen inte ses i sitt sociala sammanhang menar jag följande, återgivet i exempelform.

Det oroar inte liberalismen om individen löntagare förhandlar med individen arbetsgivare utan inblandning av fack.

Liberalismen bekymrar sig inte om sista hyresgästen i bostadsrättsföreningen, som "valt" att inte köpa lägenheten.

Liberalens uteslutande oro i förbindelse med porrbilder är om själva modellen varit frivillig eller inte. Samhällskonsekvenser av porrbilder existerar inte. Också torsk och prostituerad står utanför samhället, i det att de slutit ett avtal.

Om en aktivistgrupp krossar skylten i porrbutiken ser liberalen endast två individer i konflikt varav den ena kränker den andres egendomsrätt (till en glasruta) och därmed angrips den förra av liberalen men inte den senare. Samhället existerar inte.

De två motsägelsefulla människosynerna. Dem har jag hämtat från den liberala praktiken: en del människor behöver piska för att jobba, andra morot. Har även mött en liberal som klagade på sin personal att den bara ville ha roliga jobb. Precis som han själv, fick jag veta vid förfrågan. Men i hans fall var det inte klandervärt utan offensivt på något sätt.

Socialistisk syn på kollektivism är att kollektivism är av två slag, dålig och bra. Dålig kollektivism är grundad på tvång, t ex förtryckande kärnfamilj, klassamhälle och rasfördomar. Bra kollektivism är frigörande, t ex fackföreningar. Eller, för att tala med Karl Marx från 1848: "Istället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling."

Då förstår jag bättre vad du menar. Tack för förtydligandet!

Jag uppfattar inte liberalismen så hjärtlös som du och många framställer den.

Men det beror kanske på att jag känner mig ganska liberal, dvs tror på att människan kan vara god även som individ - inte bara som del i ett kollektiv.

# 21. AndersE, vänstersidan klandras för sin optimistiska människosyn, för tron på människans individuella godhet och oegennytta. Liberaler tillrättavisar vänstern och säger att individen är egoistisk men att just den liberala ordningen tillser att egoismen omvandlas till samhällsnytta.

Inte läst alla inlägg… Men jag reagerade på begreppet "reptilhjärnan". Kan inte vänstern hävda att högern har en "reptilistiskt" människosyn? För enligt vänstern gynnar väl högerpolitiken de rika, dvs rika ska ha mer och svaga ska ha mindre. Individen sätter de egna behoven i första hand genom att skaffa ett stort revir med ett väl utsmyckat bo i på bästa jaktmarken…likt en reptil…eller likt darwinismen.

Kanske ska tillägga att jag ligger mer åt höger än vänster…trots mitt inlägg. :)

mvh
Oskar

Alla argumenterar i egen sak. Det är bara motiven som skiljer olika "grupper" åt. Det mest klassiska tankefelet från vänsterkanten är att det är moraliskt bättre att ta om man har lite än att behålla om man har mycket oavsett varför den relativa fördelningen föreligger.

#23 Oskar, vänstern anser att alla har en "reptilhjärna", dvs om man tillåts agera som individ kommer man att försöka "roffa åt sig". Det är först i kollekti form människan är solidarisk och kan tänka utifrån allas bästa.

#22 Maximilien, det klandret mot vänstersidan har jag inte hört förut.

#25. AndersE, klandret att vänstern har en bild av människan såsom god och oegennyttig kommer när en liberal vill förklara att kommunismen kan vara vacker vision men orealistisk.

Vacker som vision?! Kommunism?! Det måste vara en trött liberal.

#27. Argumentet förekommer. På det rent ideologiska planet. Men jag medger att det är få liberaler som kan samtala om kommunism utan att skrika.

Jag ser inga problem med att prata om det. Men jag finner kommunismen som idé skrämmande. Och hittils har jag historien på min sida.

Ja, för mig är kommunismen lika obehaglig som ismerna på högerflanken…

Vänstern begår ett feltänk. Ponera det här exemplet:

Löntagare A får en löneförhöjning med hela 10% på året. Löntagare B får bara en löneförhöjning med 3%. Enligt vänstern så betyder att det blir större lönespridning. Ingen inflation och inga prishöjningar registrerades under det året. Men klyftorna ökar, enligt den gängse parollen.

Sedan begär man oftast inte att den som fick 3% mera i lön ska få 10%, utan att den som fick 10% får 3%. Man river alltså ned till en minsta gemensam nämnare istället för att se till helheten att både Löntagare A och B faktiskt fick större ekonomiskt utrymme. 

Man siktar alltså in sig på skillnaderna mellan löntagarna istället för att fokusera på det positiva. Skillnader är dåliga.

… tyvärr är det bara ett av många exempel.