Märta Stenevi MP, hävdar med sedvanliga identitetspolitiska jämställdhetsargument att det är dags för vita, högutbildade kvinnor att "ta ett kliv tillbaka", så att kvinnor med utländsk bakgrund skall kunna få chansen att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Tanken här är förmodligen att om vi tar bort de mest högpresterande "svenska" kvinnorna ifrån den svenska arbetsmarknaden, så kommer arbetsmarknaden per automatik att tvingas till att anställa "nyanlända" kvinnor som kanske presterar "lite mindre bra". Min fråga till Märta Stenevi blir då i sammanhanget, varför hon själv inte föregår med gott exempel och upplåter sin plats som språkrör för MP, till exempelvis en mindre bemedlad, nyanländ arabisk medsyster? Bristande kunskaper i svenska språket behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel, då det här kan uppvägas av en unik kulturkompetens vad gäller arabiska språk och sedvänjor. Eller hur?