Att ren anarki leder till ett tillstånd av “djungelns lag”, är jag ganska övertygad om. Vi behöver därför en “gemensam lagstiftning” och ett “gemensamt våldsmonopol” om vi vill undvika ett tillstånd av ren anarki. Av denna anledning behöver vi en gemensam organisation som kan hantera både våran lagstiftning och vårat våldsmonopol. Denna organisation kan vi kalla “nattväktarstaten”. Att vi gemensamt och återkommande har möjligheten att välja vilka som skall stifta lagar och leda våldsmonopolet kan vi kalla demokrati. Ingen medborgare i ett sådant system är helt fri att göra precis som han eller hon vill. Lagarna måste alltid följas! Dock så är det en enorm skillnad mellan en rudimentär nattväktarstat och en stor uppblåst “välfärdsstat”, där staten genom en oreglerad beskattningsrätt kan reglera varje liten detalj i medborgarnas liv. Individens frihet korrelerar sålunda omvänt mot statens makt. Därför måste statens makt begränsas i ett libertarianskt samhälle, även mot långa politiska vindkantringar och konjunkturer. Genom att komplettera grundlagarna med en stark författningsdomstol och någon form av “bill of rights”, så borde man här kunna skydda medborgarnas “frihet” mot en makthungrig och “självgenererande” statsapparat. Det absolut viktigaste är här att skydda medborgarnas rätt till “åsikts- och yttrandefrihet”, vilket just utvecklingen i Sverige under de senaste årtiondena tydligt visar.