Utmaningen
Jag tror att vi i västvärlden inom våra förhållanden (eller på jobbkonfernser) fler gånger diskuterat huruvida toaringen ska vara upp- eller nedfälld än hur vi ska lösa problem med fattigdom i utvecklingsländer.
Det gör mig lite upprörd att de flesta av oss - definitivt mig inräknat - gör så jäkla lite som verkligen betyder något. -Skicka lite pengar till dom så dom slutar gnälla och så jag slipper ha dåligt samvete.
Jag tror inte det spelar någon roll om man är rik, fattig, vänster, höger, man, kvinna, svenne eller blatte. Vi är alla rätt lika på den punkten.
Mvh // Johan
Även om jag skickar iväg en del utöver det som skänks via skatten så håller jag med.
Jag tror att man känner sig så maktlös. Fattigdomen är oändligt stor - mina resurser upplevs så begränsade.
Det är också så att man ändå aldrig blir av med det dåliga samvetet - det går inte att "köpa sig fri". Även om jag ger bort hälften av tillgångar och inkomster så kommer jag att ha det så mycket bättre än många miljoner som har det dåligt.
Det här med "tionde" är ingen dum idé. Någon sorts vedertagen gräns för att "man har gjort vad som kan begäras". Undrar hur många som är i närheten av det…?

#0 Har du några förslag på vad vi ska göra då?
#0
Visst, men jag tycker att det som tas ut på skattsedeln bör mer oavkortat gå till de behövande. Det är på tok för mycket som hamnar i administrationens dräneringshål. Sedan bör de medel som väl kommer fram också ha större vridmoment, t.ex. så har SIDA:s projekt smakat mer än det kostar.
Hur skänker man pengar utanför skattsedeln??? Jag läste en sammanställning som DN hade för något år seda och då var Röda Korset bäst…40% av det som gavs kom fram till de behövande!
-Nu kan jag ha fel, men visst har det väl varit problem "Röda Fjäder"-insamlingarna också även om några kanske har varit lyckade?
Jag är ingen anhängare av Johan Staehl vo Holstein, men jag vill minnas att valde att åka iväg personligen med sitt bidrag (kanske var det till Thailand efter tsunamin). Låter sunt i mina öron, men då gäller det att veta vad man ska göra när man kommer ner. Någon form av organiserad konvertering av medlen bör det ju finnas för att det ska kunna byggas något som blir bestående, men inte till vilken egenkostnad som helst.
Även om viljan finns, vilket jag också precis som du antyder Johan tror, så blir man lite frustrerad över hur mycket av gåvorna som rinner mellan fingrarna.
mvh
Bertil
#3 Populärt argument emot bistånd…
Kostade det inget att resa till Thailand? Åt han ingen mat när han var där? Bodde han ingenstans? Var det gratis att resa runt och dela ut pengarna?
Naturligtvis inte! Att 100% av pengarna ska "komma fram" är en omöjlighet!
Sen är det ju nog så att väldigt mycket av våra biståndspengar kan ses som en slags förtäckta bidrag till svenska företag. GP:s östersjömiljard gick väl bara till svenska företag? Så jag tror nog att SIDA-pengarna smakar mer än det kostar. De ger svenska företag arbete samtidigt som det ger goodwill och kontakter i andra länder och därmed hjälper till att skapa nya framtida affärsmöjligheter.
#4: Det är ju hur som helst rätt sjukt att man ska betala moms på frivilliga bidrag, t ex vid galor där man kan ringa eller SMS in bidragen.
#2: Nej, tyvärr inte. Det är precis det som är mest irriterande.
Mvh // Johan
Att handla rättvismärkt kan vara en grej, att dessutom se till att ens arbetsplats, familj osv gör det ännu bättre. Se rattvisemarkt.se.
/Anders, miljöpartist

Bra tips Anders - den sajten hade jag inte sett förut.
Tack // Staffan

Jag har hittat en jättemysig the-handel här i stan där de har en massa rättvisemärkta saker….