
Oroväckande utveckling...
Sådant här känns inte kul att läsa… :-/
"USA:s försvarshögkvarter Pentagon har bestämt sig för att i nya riktlinjer för förhör och behandling av fångar helt utelämna en viktig grundsats i Genèvekonventionen som uttryckligen förbjuder "förödmjukande och förnedrande behandling", skriver tidningen The Los Angeles Times på måndagen."
>> Länk till notisen på SVD.se
Mvh // Staffan

Huva
Det känns som att USA börjar ta rygg på Irak. Kanske har dom varit där för länge och fått för mycket inspiration? Har du satt Saddam i någon Thinktank i Pentagon?
Mvh // Johan
Läste en artikel i Aftonbladet där man jämförde kriget mellan Irak och Vietnam. I Irak postods gerillan till en början bestå av några hundra gamla Saddamanhängare. Vietnam var tänkt att bli en mumsbit för supermakten. I båda fallen en från början positiv folkopinion vänder sig mot kriget.
Soldaterna tror inte själva på kriget, mönstret från Vietnam känns igen. Barn, kvinnor, män förvandlas då alla till fiender.
citat från Aftonbladet.
Tortyren av fångar i Aby Ghraibfängelset var en första indikation på att allt inte stod rätt till. Några ruttna äpplen hette det då. USA kan inte längre skylla på några dåliga äpplen. Snarare på att hela trädet är ruttet.
Detta visar återigen på enligt mig, att vi kan inte ändra något genom att försöka att lösa krig med krig. Vi är också delaktiga så länge som vi hjälper till med att förse världen med vapen.
mvh Lisbeth

#3. Lisbeth, fel slutsats. Krig kan ha olika karaktär. USA:s krig mot Irak är ett anfallskrig, motståndsrörelsens ett försvarskrig. Om USA kastas ut ur Irak då har ett krig faktiskt löst problemet. Detta sagt i fullt medvetande om att alla krig demoraliserar de krigförande, på båda sidor.
# 4 Det är min slutsats! anfallskrig eller försvarskrig det spelar ingen roll, människor dör helt i onödan. Problemet är inte löst enligt min mening, människor bär på hat som förs vidare generation efter generation.
mvh Lisbeth

#5. Jag ska förtydliga mig. Problemet att USA har sin armé i Irak löses om motståndsrörelsen vinner kriget. Självklart återstår då massor av problem, varav hatet mot USA hör till de mindre.
"Detta visar återigen på enligt mig, att vi kan inte ändra något genom att försöka att lösa krig med krig."
Märklig slutsats. Jag är t.ex. väldigt tacksam för utgången av andra världskriget. Att säga att de allierades krig mot Nazi-Tyskland inte medförde någon förändring tycker jag känns som en arrogant åsikt.
# 7 Om världen hade en annan inställning till vapen så skulle det inte finnas några krig överhuvudtaget. Menar absolut inte att vara arrogant. Men jag kan inte låta bli att undra. Varför är det mest män som förespråkar lösningar med vapen? Sitter det i generna? Jag tycker att det är dubbelmoral att sälja vapen och sedan förfasa sig över att de används i syfte för att döda. Det finns inget och ingen som kan ändra min åsikt i den frågan!
mvh Lisbeth
Nej, det är klart - fanns det inga krig skulle det inte behövas vapen…
Är det dubbelmoral med all försäljning som kan leda till död vid felaktig användning?
#8 - Kan inte låta bli att tycka att din inställning är lite naiv.
Visst vore det bra om "världen hade en annan inställning till vapen". Men om vi är realister en sekund - världen har inte en annan inställning till vapen. Och vi bör väl rimligtvis agera inom ramarna för den faktiska verkligheten, och inte utifrån en utopi eller ett ideal som är helt orealistiskt?

#10. Ett orealistiskt ideal kan bli realistiskt om man vägrar att agera inom ramarna. Åtskilligt orealistiskt har förvandlats till verklighet genom beslutsam vilja att inte hålla sig inom ramarna. Inte bara allmän rösträtt och mobiltelefoner.
# 11 Instämmer! 
#11 - Så för att ta exemplet i #7, vi skulle helt enkelt ha vägrat låta USA hjälpa till och lagt oss platt under Hitler? Eller hur visar vi i det fallet "deslutsam vilja att inte hålla sig inom ramarna"? Hungerstrejk?
… strutsalgoritmen fungerar inte i verkligheten. Stoppa gärna huvudet i sanden, men förvänta dig inte att det förändrar världen.

Lisbeth, för att spetsa till diskussionen lite:
Om någon hotade dina barn till livet och du kunde stoppa detta genom att använda något tillhygge och slå ner förövaren, skulle du inte då göra det?
Mvh // Staffan

#13. Halsbrytande slutsatser, Erik! Jag är en varm anhängare av USA:s och Sovjetunionens krig mot Tyskland 1941-1945. Jag är inte pacifist. Det finns rättfärdiga krig!
Samtidigt är jag övertygad om att det är tokfel att predika om att underkasta sig "det realistiska". Världsvid avrustning kan aldrig avfärdas med hänvisning till att det vore orealistiskt! Lika litet som anpassning till Hitler kunde motiveras med realismens ramar.

#14. Staffan, är detta en intervju för vapenfri tjänst? Jag uppfattade det som att Lisbeth diskuterade politik.

Maximilien
Jag anser att det är en motiverad frågeställning. Det är enkelt att säga att det är fel med krig. För att testa vad man egentligen tycker måste man tillåta sig ställa frågan på sin spets.
Lisbeth, jag hoppas att du vill svara på min fråga.
Mvh // Staffan
#15 - Om jag vågar citera Lisbeth ovan… Uppfattade det som om du försvarade hennes ställningstagande.
anfallskrig eller försvarskrig det spelar ingen roll, människor dör helt i onödan.
Detta borde rimligtvis innefatta även USA:s insatser i Europa.
# 14 Om någon hotade mina barn så skulle jag slå dom på käften! Jag är mamma, modersinstinkten är STARK den överskuggar allt annat ideal m.m. Men det betyder inte att jag ändrar mig i min ståndpunkt till vapen. Anser inte att det går att jämföra.
mvh Lisbeth

#17. Du får inte reda på vad pacifisten "egentligen" tycker, Staffan, genom att fråga om pacifisten kommer att försvara sina barn mot en våldsverkare. Ty oavsett vilket svar du får förblir pacifistens åsikt om krig densamma.
Och jag anser att man har full rätt att våldsamt försvara sina barn enligt vanlig individuell självförsvarsrätt utan att för den skull vara tvungen att överge sin pacifistiska syn på krig.
#19: MEN! Hur kan du resonera så? Du kan väl inte tycka att ALLT våld är fel, bortsett från om man är mamma?
Tror du inte att de som försvarar sig i krig tänker precis som du? De vill försvara sina liv, sina familjers liv och sitt sätt att leva?
Om någon nation hotar anfalla Sverige, tror du inte det kommer drabba dina barn då? Men du tycker ändå inte att vi ska använda vapen för att försvara oss, inklusive dina barn?
Jag har svårt att se hur det skulle räcka med att slå den angripande nationen på käften med en knytnäve. Eller ska vi bara lyfta fingret och säga "Fy! Ajabaja!"?
Mvh // Johan

#19. Lisbeth har gett sitt svar på Staffans fråga. Och det var ett bra svar. Det visade att Lisbeths "egentliga" åsikter är både att försvara sina barn och att vara för militär nedrustning. Den ställda frågan var poänglös.

Tack för ditt ärliga svar Lisbeth. Då vet vi att du alltså inte reservationslöst är emot försvarskrig. Inte om det gäller dina egna barn. Att som du och Maximilien av princip vara emot krig är inte svårt. Det är jag också.
Men visst, en ljus värld där det alltid är sommar, alla är goda och dit mörkret inte kan nå, helt utan vapen och konflikter vore fint. Det ska vi fortsätta drömma om och sträva efter.
// staffan
# 21 Jag svarade på Staffans fråga. Men jag förstod redan då att jag skulle få kommentarer som dessa:) Så går det till i politiken. Våra politiker som vi klagar över ironiserar också om de får chansen. Så hur ska något kunna lösas? Detta är ingen fråga jag har sagt mitt och jag är nöjd.
# 23 Jag ser mig inte som naiv. Jag tror inte på en helt ljus värld, inte på länge, det har jag aldrig påstått. Men som du säger det ska vi drömma om och sträva efter! Det kommer flera generationer efter oss vi kan inte bara tänka på oss själva.
mvh Lisbeth