”Var källkritisk.”

Det är något man får höra hela tiden. Man ska kontrollera sina källor, jämföra information och fundera på om det man läser verkligen stämmer. Det låter enkelt, men jag har kommit på ett mycket smidigare sätt.

Jag läser bara något och känner efter om jag håller med.

Håller jag med? Då är det sant.

Håller jag inte med? Då är det förmodligen någon som har fått saker om bakfoten.

Det är faktiskt ganska praktiskt. Man slipper lägga tid på att läsa flera olika källor och jämföra information. Om jag hittar en artikel som säger exakt det jag redan tänkte, behöver jag egentligen inte undersöka mer. Jag kan bara luta mig tillbaka och tänka: ”Där ser man. Jag hade rätt.”

Det är nästan som att internet fungerar som en spåmaskin. Jag skriver in det jag undrar över och hoppas på att få det svar jag vill ha. När jag väl får det känner jag mig bekräftad. Då spelar det inte längre så stor roll vem som skrivit texten eller var informationen kommer ifrån.

Men om jag hittar en källa som säger något helt annat, då blir jag plötsligt väldigt noggrann.

”Jaha, men vem har skrivit det där?”

”Vilken källa använder de?”

”Är det verkligen bevisat?”

Jag kan plötsligt komma på hur många källkritiska frågor som helst. Inte för att jag vill ta reda på vad som faktiskt är sant, utan för att försöka bevisa att den andra personen har fel.

Det är ganska imponerande egentligen.

Jag kan hitta tio källor som säger emot mig och en enda som håller med. Vilken tror jag på?

Den enda.

För den verkar ju uppenbarligen ha förstått hur det egentligen ligger till.

Det spelar ingen roll att de andra tio kanske är skrivna av experter. Den enda källan som säger det jag vill höra känns automatiskt mest trovärdig.

Och där någonstans inser jag kanske att källkritik inte bara handlar om att veta vilka källor som är bra. Det handlar också om att kunna acceptera att man själv kan ha fel.

Det är nog den svåraste delen.

För jag vill ju inte läsa något för att upptäcka att jag hade fel.

Jag vill läsa något för att upptäcka att jag hade rätt.

Så när jag hittar en text som säger precis det jag tänker, behöver jag egentligen inte ens läsa klart.

Jag håller ju med.

Så det måste vara sant.